Arvtagare enligt bouppteckning

[Jan-Inge Friberg]

Towa
 
Orsaken till att din far inte är omnämnd i bouppteckningen efter din farfar är troligtvis hur lagstiftningen såg ut 1965. Jag har läst någonstans att lagen ändrades 1970 och att utomäktenskapliga barn inte hade arvsrätt efter sina fäder före 1970. Kolla upp detta, det kan vara förklaringen.
 
Mvh
Jan-Inge

[Towa Lidman]

Hej !
Tack Jan-Inge. Jag ska försöka kolla upp saken, hur lagen stog till 1965.
 
När det gäller faderskapet, kan jag bara så här 70 år senare säga att den yngre brodern än idag vägrar att ens hjälpa mig att försöka reda ut saken. Och komma till rätta med vad som egentligen var/är sant. Lite synd anser jag, men  jag respekterar hans åsikt - även om jag inte håller med.
 
Tack i alla fall.
Alltid skönt med hjälp till nya vinklar
på SF-problem !
MVH
Towa

[Rune Edström (Rune)]

Hej
När jag tittar nu verkar det som det var mina systrar, men det var det inte. Men jag har dom i datan.
mvh
rune

[Ingrid Larsson]

Bouppteckning från 1925 efter en änka. Maken avled året innan. En gemensam omyndig son något år dessförinnan. Maken hade två barn från ett tidigare gifte (båda myndiga)- hans förra fru var avliden.
 
I bouppteckningen 1925 nämns bara det ena av mannens barn- och att denne son(det var en son) vistas på okänd ort. Det andra barnet (en dotter) nämns över huvud taget inte i bouppteckningen.
 
Vad kan vara förklaringen till detta?

[Berne Klysing]

Hej
Hur kan jag få tillgåmg till en boupteckning till man som avled 1974?
Tacksam för hjälp.
mvh Berne Klysing

[Tord Påhlman]

Den finns på respektive landsarkiv. Eftersom du inte säger var mannen var folkbokförd då han avled vet jag ej vilket landsarkiv som gäller i ditt fall. Landsarkiven har lite olika rutiner för hantering av detta, men det kan du antingen få upplysning om genom att ringa arkivet ifråga, eller (ibland) läsa på arkivets hemsida. Då jag ringde Värmlandsarkiv fick jag en bouppteckningskopia per brev inom ett par dagar, helt utan kostnad. Stockholms stadsarkiv har ett beställningsformulär på sin hemsida. Där kan man välja om man vill ha bouppteckningskopian per brev, fax eller som bilaga till ett email. Beroende på i vilken arkivdepå den förvaras kan den vara avgiftsbelagd. Man får i detta fall kopian efter två veckor. Jag tror att man mot en smärre avgift kan få den snabbare. Allt detta framgår dock av Stockholms stadsarkivs hemsida.

[Ann-Sofie Hillerström]

Hej!
Vet inte riktigt under vilket ämne jag skall ställa denna fråga men eftersom det rör en bouppteckning så ställer jag den här. Jag har en familj i släkten som bestod av tre döttrar och två söner. Bägge sönerna emigrerar till Amerika och alla tre döttrarna dör som ogifta. Jag har lyckats få tag på bouppteckningen på en av systrarna och hoppades att via denna få uppgifter om brödernas familjer i Amerika. Till saken hör att när denna syster dog fanns varken föräldrarna eller de två utvandrade bröderna i livet. Döm om min förvåning när den enda arvingen uppges vara den enda levande systern! Hade inte brödernas barn rätt att ärva sin faster eller gäller det bara när det är mor- eller farföräldrar som avlider som man räknar med även nästa generation?
Om så är fallet, vilka är då arvingar när den sista ogifta systern dör? Kommer brorsbarnen i Amerika med då? Eller är det så enkelt att familjen i Sverige helt enkelt inte vet vad som hände bröderna i Amerika?  
Genom andra källor vet jag med säkerhet att i alla fall en av bröderna fick flera barn i Amerika så arvingar finns. Till saken hör att jag fick tag på en hel utvandrad släktgren tack vare en bouppteckning på en ogift syster i en annan familj och där uppgavs de avlidna syskonens barn i USA men den avlidna var den sista levande i syskonskaran så det kanske var skillnad?
Är det någon som kan hjälpa mig att reda ut begreppen så vore jag jättetacksam!
 
MVH
 
Ann-Sofie Hillerström

[Anders Andersson]

Vilket år inträffade dödsfallet? Nuvarande ordning i Sverige med tre arvsklasser (den tredje arvsklassen inrymmande endast far- och morföräldrar samt föräldrars syskon, men ej kusiner eller deras ättlingar) har, med vissa justeringar, gällt sedan 1928, då en ny arvslag infördes. Syskonbarn hade arvsrätt redan tidigare (obegränsad istadarätt för syskons alla ättlingar infördes 1845), men jag tycker den gamla ärvdabalken är svårläst, och saken kan möjligen kompliceras av att syskonbarnen bodde utrikes. Så här lyder de första paragraferna i gamla ärvdabalkens 15 kapitel (Om dana arf; och inländsk mans arfsrätt, der han frånvarande är), hämtade ur 1910 års lagbok:
 
1 ?. Nu dör den man, som hafver arfvingar utrikes, å den ort boende, der svensk man ej arf njuter; tagen då de ej något arf i Sverige, utan de äro den dödas barn eller bröstarfvingar, och vilja sätta sig neder här i landet att bygga och bo, så ock borgen derföre ställa inom natt och år. Eljest tage den dödas inländske arfvingar samma arf. Hafver han ej arfvingar inrikes; tage då Konungen allt gods hans, ehvad det är jord eller lösören. Det kallades fordom dana arf.
 
2 ?. Bor utländsk arfvinge å den ort, der svensk man arf njuter; då njute ock han samma rätt i Sverige; vill han det arf utur Riket föra; [gifve då sjette penningen deraf till Konungen, eller den han sin rätt förlänt hafver,] der ej annorlunda mellan begge Riken slutet är. Kommer han ej inom natt och år, och med fulla skäl visar, att han är rätter arfvinge; tage då närmaste inländsk arfvinge samma arf, om den inom tre månader, efter natt och år, sin rätt lagligen bevakar. Gör han det ej, eller är ej inländsk arfvinge till; tage då Konungen, eller den han sin rätt förlänt hafver, alltsammans.
 
Jag utgår från att det är 2 ? ovan som skall tillämpas, eftersom Sverige ingick fördrag om ömsesidig arvsrätt med Nord-Amerikas Förenta Stater redan 1783, dock med ett genom dom år 1822 bestämt undantag för fast egendom. Som jag tolkar lagtexten har den avlidnes syskon i Sverige under vissa omständigheter företräde till arvet framför syskon på utrikes ort, men jag kan inte uttyda exakt vilka dessa omständigheter är. Jag vet inte heller huruvida 1928 års arvslag innebar några avgörande förändringar beträffande utrikes arvingars rätt. Det finns en särskild lag och/eller förordning om just internationella förhållanden i fråga om arv.
 
En enklare förklaring kan ju vara den du antyder, att man hade tappat kontakten med släktingarna i USA och därför inte visste exakt vilka de var eller ens kunde underrätta dem om arvet. Mitt förslag är att du försöker hitta de andra två systrarnas bouppteckningar, i den händelse andra arvingar var i livet eller arvsbestämmelserna såg annorlunda ut då.

[Anders Andersson]

Jag råkar som av en händelse  ha 1783 års Wänskaps och Handels Tractat Emellan Hans Maj:t Konungen af Swerige Och The Förente Staterne i Norra America i faksimilutgåva (tryckt 1983) hemma, så jag passar på att citera dess Artikel VI:
 
The contraherande Magters undersåtare måge uti hwarandras länder fritt förordna om theras gods och egendom, til hwilka personer them godt synes, ware sig genom testamente, gåfwa eller annorledes, och skola theras arfwingar, ehwarest the ock wistas, få emottaga the them tillfallande arf, äfwen ab intestato, antingen personligen eller genom Ombud, utan at behöfwa med naturalisations bref försedde wara.
 
Thesse arf, så wäl som the capitaler och redbarheter, hwilka både sidors undersåtare, tå the ombyta hemwist, wilja utföra, skola wara frikallade från alt afdrag eller jure detractus til Regeringen i the bägge respective Stater. Dock är tillika öfwerenskommit, at innehållet af thenna Article uti ingen måtto skal förswaga werkan af the i Swerige emot utflyttningar utfärdade Förordningar, eller som i afseende therå framdeles kunna utfärdas, hwilka skola förblifwa uti theras fulla kraft och werkan. The Förente Stater eller någon af them förbehållit, at å theres sida i thetta ämne stifta hwad Lag som them godt synes.
 
1783 års traktat sades upp 1919, men Även om avtalet i sinom tid löpte ut kom bestämmelserna om behandlingen av kvarlåtenskap att få viss ekonomisk betydelse för Sverige under 1900-talet (citat ur introduktionen till 1983 års faksimilutgåva). Sannolikt har vi hela tiden haft likvärdiga bestämmelser om ömsesidig arvsrätt.

[Ann-Sofie Hillerström]

Hej Anders
 
Tack för snabbt svar!
Jag skulle naturligtvis ha nämnt i min fråga att dödsfallet skedde 1938. Jag förstår av ditt svar att frågan inte är helt lätt och skall därför försöka med de andra två systrarnas bouppteckning som du föreslår. Tack för hjälpen!
 
MVH
 
Ann-Sofie Hillerström

[Anders Andersson]

Även föräldrarnas bouppteckningar kan nog vara av intresse, särskilt om bröderna då redan hade emigrerat, så att du kan jämföra deras tidigare ställning med systrarnas.
 
Nu gällande ärvdabalk är från 1958, och ersatte då den tidigare lagen från 1928, som jag inte har tillgång till. 1937 (året före det dödsfall du nämner) infördes dock en särskild lag om internationella rättsförhållanden rörande arv som med vissa ändringar gäller än i dag. Jag har inte satt mig närmare in i den, men det allmänna intryck jag får är att syskon i normalfallet har samma arvsrätt till varandras egendom oavsett var i världen de är bosatta. Det finns förmodligen undantag, men jag är inte jurist och vågar mig inte på någon mer precis lagtolkning än så.
 
Bouppteckningen efter den sist avlidna systern kan vara särskilt intressant, för om det inte finns några berättigade arvingar kvar (och det saknas testamente) träder Allmänna arvsfonden in som mottagare av kvarlåtenskapen. Även här gäller särskilda regler beträffande utlandet, såsom att Allmänna arvsfonden också har rätt till svensk kvarlåtenskap efter utrikes avliden person som enligt utländsk arvsrätt skulle tillfalla allmänt organ i det främmande landet.

[linda]

Hej jag skulle vilja fråga om det finns någon som vet lite om den här frågan!
 
Min morfar gifte sej 1942 med en kvinna och kvinnan blev gradvid 1943. Då min morfar tog för givet att barnet va hans så blev han automatiskt fader till barnet dom fick 1944.. 1945 fick min morfar reda på att barnet va inte hans och barnet och modern lämnade min morfar och flyttade hem till den biologiska fadern och morfar hörde aldrig något igen och han lät sonen vara för att han fick funnit sin biologiska pappa. Grejen är den att min morfar avled förra veckan och nu när bohaget skall delas upp står denna sonen med. Han kom in och krävde att han ville ha 500000:- fast det bara finns 1 miljon som sitter fast i huset min mormor och morfar ägde. Min mormor och morfar har 3st gemensamna barn.. Denna sonen är nu nästan 65 år och det va 63 årsedan min morfar hörde något om dom. Sonen har under hela sin uppväxt bott tillsammans med sin biologiska mamma och pappa.. det känns helt ofattbart att min morfar blev så lurad av denna mamma och det som känns rätt ofattbart är att denna sonen får mormor att va tvungen att flytta ur sitt hus. Jag undrar om det finns någonstans man kan kolla om det finns lagliga adoptionspapper? Känns jobbigt i och med att han kommer in och kräver saker som man kan tycka at han inte har rätt till med tanke på att han aldrig i pricipen ens träffat min morfar samt att han har fått leva med sin biologiska pappa hela tiden.
 
tacksam för svar.. Mvh Linda

[Ann-Mari Bäckman]

Linda!
 
Jag tycker att du ska vända dig till en advokat för att reda ut detta!
 
Det är inte rätt att någon här, ska tala om vad som är rätt och fel.
 
Det är nog många barn som aldrig haft någon större kontakt med sina föräldrar, men de har ju ändå rätt att ärva sina föräldrar. Stod din morfar kvar som far till den här mannen, så har han ju rätt att få ut sin arvslott.
 
Vid en bouppteckning ska det ju göras en släktskapsutredning och där framgår vilka arvingar som finns.
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Henrik Törnqvist]

Linda!
 
Jag kan inte se hur han kan kräva halva boet, när det åtminstone finns fyra barn (det framgick inte om din mormor är vid liv). Om du vill läsa lagtexten så kan du kika på  ärvdabalken. Och som du redan blivit rekommenderad, ta kontakt med en advokat, eller prata med den som sköter bodelningen.
 
Med vänlig hälsning,
 
Henrik Törnqvist
Örebro

[Anna-Carin Betzén]

Det låter som om sonen försöker göra en kupp, och få mycket mer än sin lagliga andel. Det låter klokt att tala med en advokat om detta, men som Henrik föreslår kan du ju börja med den som sköter bodelningen (han kanske tar lägre timpeng... och har säkert träffat på arvsskiften med särkullbarn tidigare).
 
Denne man som i lagens mening är din morfars son, kan vad jag förstår max ha rätt till 125 000 kr. Så här är resonemanget: Om dina morföräldrar enbart hade gemensamma tillgångar (inget äktenskapsförord m.m.) så blir varderas andel 500 000:- . Den avlidnes andel fördelas mellan alla hans barn, dvs 125 000:- per person. Parets gemensamma barn får dock inte ut något arv alls förrän båda har gått bort.
 
Det är beklagligt att ni fått ett sådant här problem på halsen, mitt i er egen sorg! Jag hoppas att allt ska lösas snart så ni slipper oroa er över detta.  
 
Som du ser har inget av svaren du fått kunnat säga något när det gäller din fråga om adoption. Kanske du skulle ställa den på nytt i en separat tråd, så att det är större chans att den uppmärksammas?

[Ingegerd Johansson]

Precis som Anna-Carin, så tycker jag att det verkar som om sonen försöker göra en kupp. Han uppträder så osmakligt att jag saknar ord för det, när han ger sig på er närmast anhöriga så kort tid efter din morfars bortgång, i stället för att gå vägen via den som förrättar bodelningen.  
 
Jag kan bara instämma i rekommendationen att först ta kontakt med den som sköter bodelningen, och om det visar sig nödvändigt också med en advokat. Hoppas att ni är flera anhöriga som kan hjälpas åt att stötta varandra och bestämt be mannen hålla sig lugn och invänta bouppteckning och arvsskifte enligt gällande lagregler.
 
Mvh
Ingegerd

[Ann-Mari Bäckman]

Varför ta ställning för något, när man bara känner den ena partens utsaga? Dessutom känner jag en stor tveksamhet att vi här ska svara på juridiska frågor, som avser nu levande personer.
 
Är det verkligen rätt?  
 
Ann-Mari

[Britt-Marie Nordin]

Hej!
Vad är rätt! Om man har ett behov att fråga och Anbytarforum ligger närmast till hans så är det väl rätt.
Vad sedan gäller sonens rätt så finns det ju lagar som styr detta. Om man inte haft kontakt betyder inte att man står utan arv. Har mannen blivit adopterad av den biologiska fadern, vilket troligen inte skett, har han full arvsrätt. Dvs han får dela på 1/4 av kvarlåtenskapen tillsammans med de andra syskonen om det inte finns testamente som säger annat. Särkullbarn, som han kallas, har dessutom rätt att få ut sitt arv direkt efter arvskiftet.
Hälsningar
Britt-Marie

[Frank Felton]

Ann-Mari Bäckman har fullständigt rätt i sin kommentar kl. 21.42.
Denna fråga hör absolut inte hemma på Anbytarforum, då den behandlar juridiska frågor om nu levande personer.  
Dessutom visar andras kommentarer här ovan också, att juridisk sakkunskap saknas.
Anbytarvärden bör ta fram suddgummit!

[Ann-Mari Bäckman]

Britt-Marie!
 
Jag förstår mycket väl att Linda känner ett behov att prata med någon och det är alltid trist när något sådant här inträffar.
 
Däremot känns det obehagligt att diskutera en tredje persons handlande, må vara att han ev handlar galet, men är vi rätta personerna att avgöra det?
 
Ann-Mari

[klirr klint]

Linda!
Försök att tala med någon om detta, kanske din kommun har någon som kan hjälpa dig. Ring socialkontoret och fråga dig fram.
Bra att du pratar om det.
Vänliga hälsningar
Klirr

[linda]

Hej och tack alla ni som svarat både goda råd och dom lite negativa. Det som va mest osmakligt va att man precis förlorade någon som stod en nära och så dyker sådant här upp.. Har aldrig varit inne på sådanna här forum tidigare då inget sådant här har inträffat. Tyvär känner jag ingen som varit med om detta tidigare och kännde att många här verkar varit med om liknande och därför hoppades man att finna någon som kunde hjälpa en mer på vägen. Så sorry om det nu va fel forum men testade lite överallt.
 
Massa tack till alla positiva och hjälpsamma svar.
 
Mvh linda

[Jörgen Tollesson]

Hur kan detta vara fel forum? Hade det rört sig om arvsregler på 1700- eller 1800-talet, så hade ingen haft några invändningar. Varför skulle man då inte kunna diskutera vad som gäller i dag?
 
Jag är den förste att instämma i att vi inte ska diskutera nu levande personer i Anbytarforum - men det görs ju inte här heller. Inga namn har nämnts och inga andra 'ledtrådar' har lämnats heller, så inga andra än de direkt inblandande vet vilka personer det rör sig om.
 
Det bästa råd man kan ge är att inte gå med på något som helst (varken skriftligt eller muntligt) innan ni har gått till botten med vad som verkligen är fakta. Det är inte så enkelt att man har rätt att få ut sitt arv bara för att den avlidne står som far i offentliga register (om han nu gör det); det går alltid att få rättsligt prövat om det som står där är riktigt.
 
Så kontakta en advokat som är specialist på arvsfrågor.

[Stefan Simander]

Henrik, i Lindas först inlägg står denna sonen får mormor att va tvungen att flytta ur sitt hus där det tydligt framgår att mormodern lever! (Det är ju inte så vanligt i Sverige att vi förvarar våra döda förfäder hemma. )
 
Jag håller med Jörgen om att vi måste kunna diskutera arvsregler här (även om vi inte är juridiska experter kan olika erfarenheter i liknande fall ge goda råd), särskilt som inga namn nämns, på varken levande eller döda, eller andra uppgifter som leder till de inblandade personerna.
 
Jag undviker också att lägga ut namn på levande personer på nätet om jag inte har personernas tillstånd, även om den nya tolkningen av PUL (Personuppgiftslagen) så medger.  
Men det strider också emot (de i mitt tycke felaktiga) reglerna här på Rötter och Anbytarforum. (Läs gärna mer om det under andra diskussioner.)  
 
Tillbaks till ärendet i sig. Det är förstås goda råd att kontakta bodelningsmannen och specialister på arvsfrågor.
 
Det var väl inte fråga om någon adoption? I sådana fall ärver ju barnet bara sina adoptivföräldrar.
 
Se också om faderskap: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1949:381
-----
 
Jag har hjälpt en bekant i ett bodelningsärende med uppgifter om en nyligen avliden son till en man där det var osäkert om faderskapet var erkänt eller inte. Det visade sig vid kontroll att fadern erkänt faderskapet.
Men vid faderns död på 1950-talet hade inte sonen beaktats vid bodelning och arvsskifte, utan
bara barnen i ett senare äktenskap!
 
Nu hade den första modern inga fler barn, så då går arvet till faderns barn förstås, trots att sonen inte fick ärva fadern! Nu fanns det väl inte mycket att ärva efter fadern, men däremot mer efter sonen, vilket moderns släktingar hade sett fram emot att ärva eftersom faderns förhållanden var okända! Det blev dessutom diskussion mellan moderns syskon om man skulle upplysa bodelningsmannen om fadern överhuvudtaget eftersom man trodde, eller ville tro, att faderskapet inte var erkänt! Det var ju dock lätt att kontrollera att det var.
 
Men det var ju helt fel av faderns bodelningsman att inte ta reda på alla barn och även av den nya hustrun att inte nämna detta om hon visste om det. Det är väl inte möjligt att bestrida, så här långt efteråt, eller?

[Lisa Jansson]

Jag blev lite fundersam när jag fick läsa bouppteckningen efter min farmors morfar. Han dog 1939 och hade då fyra levande barn och en död dotter (min farmors mor). Min farmor var vid det här laget vuxen och som enda dotter till den avlidnes dotter borde väl min farmor stått som arvinge i bouppteckningen? Men inte, där står bara den avlidnes levande barn, den avlidna dottern och min farmor nämns inte alls.
 
Jag har varit osäker på om min farmor hade någon kontakt med sin morfar. Farmors mor dog när farmor var väldigt liten och farmors far gifte om sig snabbt. Farmor bodde inte i samma stad som sina morföräldrar, så kanske hade de ingen kontakt?
 
Till saken hör att farmors morfar lämnade alla sina tillgångar till sin hushållerska, så kanske var det därför som de inte brydde sig om att ta upp min farmor i bouppteckningen?
 
Många frågor, färre svar...

[Gerd Forsblad Krig]

Ett barn som står som oäkta vid födseln 1889 och hennes syster 1895 står också oäkta. Men vid bouppteckning 1936 så står dessa båda systrar tillsammans med 2 yngre syskon som är födda inom äktenskapet, som sammanavlade inom äktenskapet. Det är alltså vid faderns? död. Kan man då räkna med att den mannen är far till flickorna eller var de adopterade? De var inte gifta förrän 1898.

[Tord Påhlman]

Har du kontrollerat om den uppgivne fadern sedermera - t ex i samband med giftermålet - erkänt barnen? Det brukade kunna skrivas in i födelsebok eller församlingsbok.

[Gerd Forsblad Krig]

Tord
I vigselboken står det inget antecknat. Men i församlingsboken står det  att modern har erkänt barnen som sina och begärt ant. härom.
Har han adopterat barnen senare då, eller. Var kan man hitta sådana anteckningar.

[Tord Påhlman]

Har du tittat i födelseboken? Om fadern erkänt barnen som sina biologiska barn kan det vara antecknat där.

[Gerd Forsblad Krig]

Tord
Han har bara erkänt barnet som är fött 1895.

[Tord Påhlman]

Om han erkänt barnet fött 1895 torde det väl vara hans. Det andra kan han ju ha adopterat senare. Adoptioner (i modern mening) blev tillåtna 1917.

[Krister Rundqvist]

Hej,
Har framför mig en Bou där det saknas barn från ett tidigare förhållande. Barnet och dess mor emigrerade 1916 till USA antagligen p.g.a. att lysning som gick av stapeln 1912 ej resulterade i äktenskap. Någon som vet hur det låg till med arvsrätten 1957 då fadern avled?
Hade inte barnet från det tidigare förhållandet arvsrätt?