Äldre inlägg (arkiv) till 17 februari, 2002

[Lars Kjellbom (Lekbom)]

Lagar och/eller regler angående personuppgifter från DISBYT eller andra databaser.
Detta känns inte bra, skulle själv inte ha upptäckt detta men via min e-mail så påstår olika personer att Du lovat dem att jag har uppgifter på Disbyt med mitt namn och olika personuppgifter.
Själv skulle jag aldrig ens tänka tanken att göra så.
Vad är det som gäller? Är det dags med alias identitet på nätet?
Med vänlig hälsning Lars Kjellbom

[Anders Berg]

Jag instämmer i ovanstående kritik, och vill dessutom meddela att jag inte tillåter att mina uppgifter i Disbyt (medlemsnr 1397 och 1397a) kopieras ut på Anbytarforum eller någon annanstans utan min vetskap. Om jag kan/vill svara på en efterlysning så gör jag det själv. Det går givetvis bra att ta kontakt med epost om det skulle finnas en träff i databasen.

[Niklas Hertzman]

Även jag har drabbats av Olas tilltag. Jag blev smått chockad när jag såg alla mina uppgifter här på Anbytarforum och instämmer alltså i ovanstående kritik. Jag besöker Anbytarforum ett par gånger per dag och hittar jag något som jag kan svara på så gör jag det själv.  
Jag tycker alltså inte om att någon lägger ut mina telefon- och adressuppgifter utan min vetskap.

[Ola Janfjäll]

Till alla drabbade.
 
Jag ber om ursäkt om jag skadat någon.
Min avsikt har varit att hjälp.
Namnuppgifterna fick man tidigare när man gick in som gäst i DISBYT, men vid koll idag såg jag att det var borttaget.
Förlåt min dumhet
 
vänligen Ola Janfjäll.

[Eva Dahlberg]

Ola, man har som gäst-sökande i DISBYT (dvs inte medlem i DIS) aldrig kunnat se vem som lämnat in uppgifterna om en person. Det har varit och är förbehållet medlemmar. Klättringen, dvs att kunna se familjeöversikten, får man bara göra om man har lämnat in eget material.
 
Vad man gjort under 2002 är att lösenordsskydda även sidorna med adresserna till medlemmarna.
 
I ärlighetens namn ska ju sägas att fler än du gör samma sak - lägger ut andras uppgifter från DISBYT och ibland deras kontaktuppgifter - här på Anbytarforum. Jag tycker att det vore bättre att i stället hänvisa till DISBYT-söksidan. Det är ju ett val man gjort när man lämnat in uppgifterna, och man kan ju själv följa inläggen här.
 
Som du ser av Anders och Niklas inlägg ovan så handlar det inte om att kontaktuppgifterna läggs ut, utan att deras inlämnade uppgifter kopieras.  
 
Det är också sådan kopiering som gör att jag själv är tveksam till att lägga in mina uppgifter i DISBYT, nämligen att jag ser alltför många använda uppgifterna utan kontakt och egen kontroll i källorna - även om jag väldigt gärna vill rätta de felaktigheter andra har lämnat in på mina egna förfäder.
 
Jag noterar också att du ber om ursäkt både här och i en de andra diskussionerna igår (under Värmland/Filipstad), men lägger efter den första ursäkten ändå ut uppgifter under Västerbotten/Umeå lfs.
 
Med vänliga hälsningar,
Eva Dahlberg
medl 7851

[Håkan Skogsjö]

En liten undran över hur man ska se uppfatta Disbyt:
 
Är inte databasen en form av publicering av släktuppgifter på samma sätt som man exempelvis kan publicera dem i Anbytarforum eller på en egen webbsida eller i en tidningsartikel eller en bok? Man gör uppgifterna tillgängliga för andra forskare, i fallet Disbyt för föreningens omkring 15.000 medlemmar.  
 
Av hävd får man göra citat ur publicerade forskningsresultat av relevanta avsnitt. Om någon frågar efter en kyrkoherde i Anbytarforum är det ingenting märkvärdigt om jag slår upp vederbörande i herdaminnet och citerar de uppgifter som står där. I Anbytarforum förekommer också intensiva diskussioner som går ut på att man ber folk leta efter information på populära CD-skivor som exempelvis Söderskivan och Sveriges dödbok och CD-Emigranten.  
 
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår skillnaden mellan att å ena sidan citera ur Disbyt och å andra sidan att citera Söderskivan eller ett herdaminne eller en släktutredning som någon gett ut.
 
Kan någon förklara?
 
(Notera att denna frågeställning inte gäller huruvida det är lämpligt att lägga ut namn, adress- och telefonuppgifter på Internet; även om jag citerar en utgiven bok är det ju inte självklart att det samtidigt är klokt att lämna ut författarens adress och telefonuppgifter utan dennes tillåtelse.)

[Niklas Hertzman]

Det jag reagerade mest över var att se min adress och mitt telefonnummer utlagda här.
 
Sedan är det en annan sak att en hel del sitter och släktforskar på DISBYT, dvs bara plockar uppgifter från DISBYT utan att ta kontakt med den som har skickat in uppgifterna. DISBYT handlar ju om ett byte av uppgifter, därav namnet. Jag har exempel där någon sprider vidare mina uppgifter utan att uppge mig som källa. Man har helt enkelt suttit och plockat mina uppgifter rätt upp och ner från DISBYT och sedan hävdat att detta är sin egen forskning. Att jag kan hävda att så är fallet beror på att man även har fått med mina fel. På en av mina personer har jag råkat knappa in ett felaktigt årtal. Jag skiftade ett par siffror (t.ex. 1835 skrev jag in 1853) och det var 1853 som spreds vidare eftersom detta hade jag bland mina uppgifter på DISBYT.
 
Att man hjälper till med sökningar i DISBYT förstår jag, men det jag reagerade mot var sättet resultatet presenterades på.

[Anders Berg]

Som Håkan säger så är det antagligen ingen stor skillnad mellan att slå i en bok och citera den, och att citera något ur Disbyt. Rent juridiskt. Men som Niklas säger så har Disbyt handlat om att byta uppgifter mellan medlemmar i DIS, och inte i första hand varit en publicering (i något svagt ögonblick har jag nog själv skrivit att jag publicerat min antavla i Disbyt). En annan skillnad med att citera en bok eller CD-skiva är närheten till uppgiftslämnaren. Författaren till ett herdaminne har knappast någon ambition att själv byta uppgifter med alla sina läsare. Som uppgiftslämnare till Disbyt känner man sig däremot förbigången när någon annan lämnar vidare dessa uppgifter. Det är ju en tänkbar kontakt som jag kan gå miste om. Oerhört viktigt är ju också det Niklas tar upp. Disbyt känner inte av vad som är säkert och vad som är antaganden, och vad som är direkt fel. Det är sånt som kommer fram med en direkt kontakt med uppgiftslämnaren.
 
Håkan jämför med hur olika CD-skivor citeras här på Anbytarforum. Jag vågar gissningen att upphovspersonerna bakom en del av dessa inte direkt uppskattar det hejdlösa kopierandet som förekommer här. Hade jag själv producerat någon av dessa skulle jag definitivt inte gillat det. Men det är väl en annan diskussion.
 
Kanske någon inom DIS som varit med i diskussionen när databasen lades ut på internet kan bidra med hur föreningen ser på användandet.

[Henrik Mosén]

Jag tycker inte alls att det är samma sak att ta uppgifter ur DISBYT som att ta dem ur en publicerad bok. DISBYT är väl egentligen inte alls tänkt att direkt hämta uppgifter ur. Åtminstone jag kopplar ibland ihop personer som jag inte alls är säker på att de egentligen är släkt. Detta noterar jag då på diverse olika sätt eftersom DISGEN inte har någon form av länkning som markerar osäkert släktskap. De textnotiser som innehåller alla brasklappar jag vill lägga till vid en osäker hopkoppling syns aldrig i DISBYT. Det står ju på DISBYT:s söksida att det inte ska tas för fakta, utan att allt måste kontrolleras, men uppenbarligen är inte det så det uppfattas av en del som söker där. Just detta är en av två anledningar till att själv varit rätt skeptisk till att lämna in ett nytt bidrag till DISBYT-databasen. Mitt andra skäl är just det att databasen i denna form uppmuntrar till att bara plocka hem familjetabeller utan att över huvudtaget höra av sig till den person som lämnat in uppgifterna.
 
Jag håller för övrigt med Niklas om det sätt som uppgifter publiceras utan att källan till uppgifterna framgår. Det är något som inte alls är ett problem bara för Rötter. Jag vet inte hur många gånger som jag sett uppgifter som härstammar från mig själv, eller andra släktforskare jag känner, där ingen källa anges. Ibland kan man naturligtvis hitta samma sak två gånger, men det är de tillfällen som Niklas pekar på där slumpmässiga fel råkat slinka med, eller ordagranna citat eller liknande, som man åtminstone kan vara säker på att detta är uppgifter som personen i fråga aldrig har forskat fram själv - även om det kan se så ut.
 
Att så många personer släktforskar idag och man dessutom lättare kan få kontakt med andra forskare och få ta del av deras inmatade släktuppgifter gör ju att problemet med källhänvisningar blir alltmer svårhanterligt. Även jag själv sitter ibland och undrar vem som egentligen har forskat fram en uppgift som jag matat in på datorn. Jag hänvisar till en person och ibland tar jag med kryptiska hänvisningar som den personen i sin tur bidragit med... men vem som egentligen ska ha äran (eller bära hundhuvudet för eventuella felaktiga uppgifter) är höljt i dunkel. Detta med källhänvisningar är för övrigt ytterligare en sak som inte alls framgår av DISBYT.
 
Därför får jag slutligen bidra till att försöka Håkans fråga om vad DISBYT kan betraktas som. DISBYT kan alltså inte alls jämföras med publicerade uppgifter som man t ex kan finna på Söderskivan eller modernare herdaminnen och liknande där källhänvisningar finns med. Ibland kan det slumpa sig så att uppgifter som man hittar i DISBYT är korrekta, men hur tillförlitliga uppgifterna är svävar man alltid i fullkomlig okunnighet om.

[Olle Elm]

Anbytarvärden! Den här diskussionen kallas Uppgiftslämnaren Ola Janfjäll. Ola har ovan gjort ett inlägg i diskussionen och hans inblandning som den felande är väl därmed avslutad. Nu känns det oetiskt att hans namn fortfarande står som rubrik - diskussionen handlar om principer. Jag vill därför be Dig byta rubrik till något mera passande med anknytning till det som f n diskuteras.

[Karl-Erik Alm]

I denna debatt bidrager med följande:
 
När jag för ett antal år sedan hade ett utbyte av uppgifter med en som jag trodde var en seriös forskare, visade sig så småningom att han hade ändrat uppgifterna och sänt in till DisByt, och en annan forskare hade då tagit och lagt ut samma felaktiga uppgifter. Dessa två forskares trovärdighet är ju +-0 i mina ögon. Jag påtalade för dem att man vilseleder och gör en historieförfalskning, ingen rättelse har skett ifrån dessa två.  
 
Tacksam att detta problem har kommit upp, eftersom forskarna är nu levande personer går det ju inte att sätta ut med namn, men är detta inte en sak för DIS-riksförening att begrunda och försöka rätta till.
 
Medlems Nummer 7398 i DIS
Karl-Erik Alm

[Henrik Mosén]

Jag håller med Olle om att rubriken är inaktuell och bör justeras - eller att diskussione flyttas till en annan ny rubrik, men tycker att den principiella diskussionen är viktig, och väl värd att föras var den nu ska föras.

[Håkan Skogsjö]

Nu har jag flyttat diskussionen hit och bytt rubriken till ovanstående.

[Kurt Karlsson]

Jag saknar bakgrundsbeskrivning till den här diskussionen men någon har tydligen gjort andra upprörda och sedan bett om ursäkt och då kan man hoppas att det räcker.
 
Betr DISBYT finns så vitt jag minns där bara födelsedata och dödsdata. Hittar man något intressant så kontaktar man väl uppgiftslämnaren för ev ytterligare information. När man sedan lägger in uppgifter i sin egen databas så anger man väl alltid källan även om man förstår att den är sekundär (vilket de flesta är).
 
När det sedan gäller den mera principiella diskussionen så har jag tydligen helt missuppfattat det här med släktforskning dvs amatörforskning där man söker sina egna eller närståendes anor. Jag trodde att resultatet var det viktiga och inte vem som skrivit av uppgifterna. Den som vill göra sig en förtjänst på någon ev kommande släktbok är förståss intresserad av att hålla sitt material hemligt men varför då publicera något alls innan boken är färdig!  
 
Nej heder åt dem (flera frekventa diskussionsdeltagare i Anbytarforum) som utan krav på motprestation delger oss antavlor, domstolsprotokoll och andra handlingar som man säkert ägnat massor av tid att dokumentera. Budskapet är viktigare än budbäraren även om många gärna angriper denne i stället för diskutera budskapet.
 
För egen del är jag glad om de uppgifter som jag forskat fram dvs skrivit av från diverse källor, kan hjälpa andra att hitta sina anor och ev få mer kunskap om dem och hur de levde. En backup så god som någon! Redigeringen av uppgifterna kan ju däremot göras på olika sätt och med olika fantasi och kan då ev bli copyrightskyddad. Skriver man riktigt bra kan det kanske bli Nobelpris!
 
Slutligen en liten iaktagelse. Konstigt nog verkar de som kräver mest också ofta vara snålast med att dela med sig av sin egen information.

[Anders Berg]

Jag instämmer i hedersbetygelserna till alla som delger antavlor, domstolsprotokoll osv av sin forskning! Av namnen jag ser i denna diskussion så verkar de passa in på beskrivningen. Fast nu var det inte det diskussionen handlade om, utan om att lägga ut annan persons forskning utan kontroll med uppgiftslämnaren och problemet med spridning av osäkra släktskap. Tolkar jag dig rätt att du tycker att de som bidrar till Disbyt är snåla om de inte vill släppa allt fritt för kopiering utan källkontroll eller ens vetskap för uppgiftslämnaren?

[Lars Kjellbom (Lekbom)]

Håkan Skogsjö:s funderingar i denna fråga beskriver på ett bra sätt hur jag reagerade.
Om jag skulle vilja behålla mina forskningsresultat hemligt för andra så skulle jag inte skicka in till DISBYT eller presentera min antavla på min hemsida, men nu finns allt där och anledningen är att få kontakt med andra forskare för att dela med sig. (Både ge och kanske få)
Från att vara en amatörforskare till en fullfjädrad instruktör på sju röda och försöka på telefon förklara DISBYT för och nackdelar, (som inlägg ovan) fick mej att rycka ur telejacket.
Med vänlig hälsning Lars Kjellbom

[K-son]

Anledningen till att jag för min del sänt in material till DISBYT är för att få dela med mig av mitt material och få ta del av andras rön.
Jag har alltid tagit för givet att den som får träff på sina sökningar hör av sig, vilket ger mig möjlighet att informera om de olika släkterna och var jag i min tur har fått mina uppgifter ifrån. Bakom alla uppgifter man får från andra forskare ligger det ju en viss vedermöda, och då är det ett tecken på uppskattning att de står som
uppgiftslämnare, förutom att detta dessutom är en självklar källhänvisning! För egen del började jag släktforska innan möjligheten att använda dator fanns. Detta medför att en del av de äldre uppgifterna som gjorts med penna och block saknar uppgifter om vem som varit ursprunglig uppgiftslämnare (egen källkontroll har förstås skett därefter!) Att göra en seriös hemsida där dessa uppgifter ingår har jag därför tyckt vara olämpligt, medan det varit acceptabelt att ha det med i DISBYT. Men med ny vetskap om hur lättsinnigt vissa tycks betrakta uppgifterna i DISBYT är det inte utan att man börjat att dra öronen åt sig...  
(Förlåt mig att jag inte anger fullständig användarnamn, eftersom jag vill undgå oseriösa påhälsningar i mitt DISBYT-material...)

[Marianne Fröding (Ruth)]

En annan fråga men av samma art;
Hur går man till väga när man hittar sina närmaste släktingar utlagda på ANDRAS hemsidor? Gäller inte regeln om70 år?
Mvh/Marianne

[K-som]

70-årsregeln gäller men om man har fått godkännande från personen i fråga så är det inga problem att publicera uppgifterna.

[Håkan Skogsjö]

70-årsregeln har ingenting med publicering på Internet att göra utan är en sekretessgräns som används för bland annat kyrkoböcker.  
 
Det är inte heller tillåtet att skicka inlägg anonymt i Anbytarforum, vilket framgår av texten nedan.

[Maud Svensson]

Efter att ha följt denna diskussion och den under rubriken Forskaretik - begrepp som upphovsrätt och citaträtt nämns - blev jag nyfiken på vad som gäller rent rättsligt.  
 
Konsulterade därför en jurist, expert på bl a upphovsrätt. Han hade inte mött frågan om släktforskares antavlor tidigare, men gjorde följande bedömning:
 
En publicerad antavla över en släkt skyddas inte av upphovsrätten, då den (oavsett hur mycket arbete, tid, kostnader etc som ligger bakom den) inte kan anses vara ett unikt, skapat verk (om jag minns hans vokabulär rätt).  
 
Sin uppfattning grundar han på antavlans bundna form och dess innehåll: en sammanställning av basfakta om en släkt - namn, årtal, ortnamn etc - som skulle göras på samma sätt av vilken annan släktforskare som helst som forskat fram samma uppgifter. Uppgifterna som sådana - t ex att Anders Andersson föddes den 1 maj 1750 i Anderstorp - har man ingen upphovsrätt till. Det är ju uppgifter som finns tillgängliga i de offentliga arkiven.    
 
Enligt hans bedömning står det alltså vem som helst fritt att hämta uppgifter ur en antavla och även att kopiera hela antavlan och publicera den på nytt i en eller annan form. Eftersom upphovsrätten inte gäller finns ingen skyldighet att ange källan, även om det kan anses höra till god ton.  
 
Om forskningen publicerats som en artikel, uppsats etc kan den däremot anses vara ett unikt, skapat verk som omfattas av upphovsrätten. Därmed får den inte in extenso kopieras och publiceras av annan person. Men här inträder citaträtten - man har med angivande av källa rätt att publicera citat, dock inte så omfattande att det i praktiken innebär en kopiering. Rena faktauppgifter - som när Anders Andersson föddes - är det fortfarande fritt fram att använda sig av. Det finns alltså inget som hindrar att man utifrån artikelns eller uppsatsens uppgifter sammanställer en antavla och publicerar den.
 
Således: Författarens formuleringar kan vid en rättslig prövning bedömas vara ”unika”, ”litterära”, och därmed upphovsrättsskyddade, däremot inte de rena faktauppgifterna.
 
Efter detta kom juristen in på frågan om upphovsmannen kan anses ha lidit ekonomisk skada av att hans forskning återpublicerats, men det blev med alla sina förbehåll lite väl snårigt för att jag med någon säkerhet ska kunna redovisa hans slutsatser här. Ett extremt exempel dock: Om man tar sig för att rakt av kopiera och i någon form publicera exempelvis Ulf Berggrens bok ”Tunabergare 1600-1800” (som förvisso är en sammanställning av släktuppgifter hämtade ur offentliga arkiv, om ock med unika hänvisningar), skulle man åka dit med dunder och brak i en rättegång, eftersom författaren utan minsta tvivel kan lida ekonomisk skada av publiceringen.          
 
Vad som ovan sagts gäller alltså publicering av annans forskningsresultat.  
 
En forskare som offentliggjort sina rön i exempelvis Disbyt har enligt juristen ingen rätt att försöka förhindra eller möjlighet att med någon framgång i efterhand beivra att dessa uppgifter kopieras och vidarebefordras privat andra forskare emellan. Och som han sa, något förvånat: Det är väl själva syftet med att lägga in uppgifterna där - att de ska spridas?
 
Om denne jurists bedömningar är riktiga har en släktforskare alltså närmast obefintlig möjlighet att hävda upphovsrätt till sina forskningsresultat, såvida man inte kan hävda att man lidit ekonomisk skada (och därvid är det alltså ointressant hur mycket arbete och pengar forskningen kostat en, det relevanta tycks vara om man går miste om förväntade inkomster av sin publicerade forskning).  
 
Mina slutsatser, under förutsättning att min sagesman har rätt i sina bedömningar - inhämta gärna en ”second opinion”:
 
1: Den som vill behålla kontrollen över sin forskning får låsa in den.
 
2. Den person som klandrats här för att i Anbytarforum ha vidarebefordrat uppgifter ur Disbyt har inte begått något fel. Han har, om jag förstått rätt, tvärtom handlat föredömligt genom att enligt god sed ange källan till de vidarebefordrade uppgifterna.  
Det kanske rentav är att rekommendera att de som klandrat honom ber om ursäkt?
 
Mvh/Maud

[Carl Szabad (Carl)]

Av ovanstående utförliga utredning kan man alltså dra följande slutsatser:
 
Det låter fullt rimligt att uppgifter som förekommer i offentliga handlingar, som exemplet här ovan att Anders Andersson föddes i Anderstorp 1 maj 1750, inte är upphovsrättsligt skyddade.
 
Om en slarvig forskare i stället anger att Anders Andersson föddes 1 maj 1751 så är det en uppgift som inte finns i offentliga handlingar, varvid upphovsrätt inträder och den texten är därmed skyddad.
 
Således bryter den mot upphovsrätten som vidarebefordrar den felaktiga uppgiften, medan den som vidarebefordrar en korrekt uppgift går fri, något som även gynnar kvalitetsaspekten i släktforskningen, att man ska kontrollera alla uppgifter mot primärkällan.

[Anders Berg]

Hej, den juridiska aspekten som Maud berättar om stämmer bra med vad jag som lekman har antagit. Jag tror ingen har hävdat att Ola har gjort något lagbrott! Det handlar i stället om vilken etik vi släktforskare själva sätter upp. Sedan kan man väl påpeka att den gode juristen inte riktigt förstått vad Disbyt går ut på. Inte är det för att sprida materialet i sig, utan som ett hjälpmedel i forskningen för att få kontakter med andra forskare. Materialet är inte färdigt och inte publiceringsbart som i en artikel. Som påpekades ovan motverkar en okontrollerad vidarekopiering helt syftet med databasen i och med att uppgiftslämnaren inte får den kontakt med andra forskare som han eftersträvar.
 
Haha, sedan fick Carl till en riktig knorr på historien! Kopiering och spridning av inkorrekta uppgifter är brott mot upphovsrätten.  Kanske något du Niklas skulle överväga, att dra filuren, som spred årtal 1853, inför rätta.  Vad säger juristen? Tänk om man kunde få stopp på alla fantasiantavlor tillbaka till Ottar Vendelkråka...

[Eva Dahlberg]

Maud, frågan om upphovsrätt. Vi vet ju alla genom både Anbytarforum och DISBYT och i böcker eller på andra sätt publicerade antavlor, att släktforskare inte kommer fram till samma resultat om hur en familj eller släkt ser ut när de sammanställer basfakta. Att var uppgift för sig är offentlig och fri för alla innebär väl inte nödvändigtvis att sammanställningen av vem som är far och farfar (eller valfri annan släkting) är fri att kopiera. Du har som släktforskare utfört ett arbete för att sammanställa en antavla. Att flera kommer fram till samma resultat är möjligt men inte säkert.
 
Med de senaste fem-sju årens stora tillgänglighet till andras uppgifter, så kommer i de flesta sammanhang , inte bara inom släktforskningen, väl två ”sanningar” fram från folk ganska ofta ”det finns på Internet - alltså är det fritt att använda” och ”det finns på Internet - då är det väl sant”. Jag tycker att det finns problem med detta inom släktforskningen eftersom, som flera av de andra sagt, det ofta ligger resonemang bakom som stöder en viss uppfattning om ett släktförhållande, vilket för det mesta inte kommer med i antavlan i sig (på DISBYT i alla fall). Det är också så att med Internets snabbhet så blir det nästan omöjligt att korrigera ett fel, eftersom du inte vet till hur många detta fel nått.
 
Jag är inte jurist (även om jag jobbar mycket med lagtext) och är inte heller expert. Jag har sett amerikanska släktforskare som diskuterar frågan om upphovsrätt - jag vet att lagar ser annorlunda ut -mena just att sammanställningen i sig kan vara skyddad.
 
Din jurist-konsults förvåning om publiceringen - det är väl ofta så att släktforskare inte sprider uppgifterna bara för publiceringens skull (vi behöver inte skriva och låta publicera 4 artiklar för att få disputera) utan för att få kontakt med andra forskare på samma släkt eller i samma by/församling. Om uppgifterna bara kopieras och sedan sprids vidare - utan kontroll i källmaterialet eller kontakt - så har ju inte kontaktsyftet uppnåtts.
 
Kurt Karlsson är inne på källhänvisningen - att det är kyrkbokskällan och inte uppgiftslämnaren som ska citeras. Jag menar att du bara kan uppge uppgiftslämnaren tills du själv sett källan. Du vet ju inte om personen läst rätt. Jag har i DISBYT och på en publicerad hemsida sett uppgifter om min släkt som lätt kunnat kontrolleras i kyrkböckerna att de är felaktiga (en och samma familj har drabbats av att få fel namn och födelseuppgifter på flera av barnen, fel dödsdatum och levnadsöden och sondottern har fått bli dotter) vilket sedan återkommer på andra sidor med den första som källa. I det fallet gör man ju rätt som uppger den första sidan som källa och inte resp. kyrkbok (eftersom den uppenbarligen inte lästs eller kontrollerats).
 
Att fela är ändå mänskligt, även i släktforskningen, det är lätt att läsa fel och det är svårt att hinna läsa allting.  Det är också svårt att ha tålamodet att kontrollera alla uppgifter. Ingen är perfekt och även om man läst rätt så kanske man skriver fel. Detta gäller ju också välrenommerade forskare, och publicerade böcker. Men om man inte kontrollerar sina uppgifter som man samlat ihop så blir det som det står på Swedish Roots - bara mytologi.  
 
Jag tillhör dem som gör uppslag i olika cd-skivor (har inte så många) men tillhör väl inte de flitigaste. Jag har faktiskt funderat om det är rätt eller fel att göra det, bl.a. för att jag tycker det vore bättre om man köpte en istället för att begära mängder av uppslag i dem (emigrantskivan är dock alltför dyr!, en del personers privata skivor också). Jag har därför mer och mer gått över till att enbart hjälpa amerikaner och andra utlänningar, men också gått ner i frekvens över huvudtaget. Men det är ju ibland kul att försöka lösa problem åt andra. Andra uppslag gör jag mest i kyrkböckerna direkt (och hoppas att jag då anger det), men varken när jag använder en cd-skiva eller en kyrkbok garanteras ju ändå att jag läser rätt eller skriver av rätt.
 
Vad gäller att publicera mina uppgifter kan jag visst vara beredd att göra det t.ex. på DISBYT i begränsad omfattning, men dels är jag lite för mycket perfektionist så det dröjer (jag blir ju aldrig färdig!) - bl.a. eftersom det måste bli mer rätt än de uppgifter som redan finns där, dels så kommer ju då mina uppgifter ibland att strida mot andras. Hur gör då användaren? Jag kan hoppas att han kontaktar båda (alla 5) för att få reda på de olika resonemangen bakom, men eftersom jag även har för avsikt att direktkontakta de andra berörda så kanske vi kan nå samma resultat. Alla som använt de hittills utlagda uppgifterna och inte går in och söker igen kommer man dock inte att nå.
 
Kurt Karlsson skriver bl.a. här ovanför fritt sammandraget av mig, att för amatörforskningen är det viktigaste resultatet och inte vem som skrivit av uppgifterna. Jo det spelar faktiskt roll, om den som skrivit av uppgifterna gjort det fel så blir resultatet fel. Har han/hon gjort det rätt, så är det ju också värt att notera att det är någon som hjälpt dig - du kan ju själv inte garantera riktigheten.
 
Forskaretik diskuteras ju även under andra rubriker f.n. och både det, källkritik och kvalitetsfrågor i släktforskningen är väl något som både Släktforskarförbundet och DIS riksförening borde våga ta tag i lite mer än hittills. Även ”glada amatörer” måste väl ha kunskap i dessa frågor och våga diskutera dem. (Jag har sett att det finns en kvalitetsutredning men har tyvärr inte tagit del av den ännu, jag vet också att den ska diskuteras vid förtroendemannakonferensen i mars). Det bemöts ofta som om det skulle vara något fel att diskutera sådana saker, eftersom vi släktforskare oftast inte är professionella så skulle det spela mindre roll, och det skulle vara pekpinnar etc. Även frågan om upphovsrätt, publiceringsrätt etc. skulle många ha nytta av (dock utan personliga slängar åt PUL). Ska släktforskningen seriöst kunna växa som folkrörelse, eller vara en folkrörelse som ska åtnjuta ett förtroende i remissammanhang, så borde kvalitet och dylikt spela en viktig roll.
 
Med vänliga hälsningar,
Eva Dahlberg

[Alto]

Hej alla!
Rubriken heter Att citera från Disbyt!
 
Jag anser att om någon lägger ut sina framforskade eller på något annat sätt åtkomna  anor på Disbyt så får man finna sig i att någon tar för sig av det dom behöver.
 
 Men givetvis ska inte någon sedan sälja/tjäna pengar på dessa uppgifter.
Men, går det egentligen att undvika? Det finns väl alltid någon som är villig att betala för att inte behöva göra något själv.
 
 Jag har själv en gemensam ana med en som har omkr. 7000 pers. i sin antavla. Har tagit ett par generationer i den  närmaste grenen. Då har jag angivet samma källor som han har, måste jag också ange hans namn? Hur ska jag göra,svar önskas?
 För övrigt tycker jag inte att den den bespottade Ola gjort något fel,han har väl närmast bara försökt hjälpa till.

[Peter Funke (Fun)]

Hej Alto!
Vad krasst det låter att ta för sig av det dom behöver! Jag tycker att då har man fjärmat sig en bit från det som åtminstone jag tycker är tjusningen med släktforskningen - att själv hitta sina egna rötter, eller att åtminstone hitta dem i samarbete med andra släktforskare.
Jag vet inte om Du vill provocera med din fråga om Du behöver ange namnet på den forskare som Du tar uppgifter ifrån - det är en samvetsfråga som väl bara Du själv kan svara på...Men jag tar för givet att Du åtminstone gör dig omaket att kolla med originalkällorna att de verkligen stämmer!
Slutligen kan man fråga sig om de som är villiga att betala för forskandet inte någonstans måste känna oro för att de inhandlat anorna från någon mindre nogräknad - eller kanske är de beredda att lägga på en liten slant ytterligare för att få med lite finare anor? Köper man grisen i säcken kanske man skall satsa på en med lite extra knorr i stamtavlan?

[Peter Borg]

Håller med Peter F. om att den största tillfredsställelsen med släktforskningen är att själv vara detektiv. Utbyte forskare emellan har väl inget ont i sig om man både ger och tar. Peter, Du och jag har ju kommit till gemensamma mål, och visst är det roligt men det är ändå roligare att vandra på vägarna TILL målen!
 
Peter Borg

[Torsten Berglund]

Alto m fl!
 
Kan Du eller någon annan ange något vettigt skäl till varför man INTE skulle ange vem som ursprungligen utforskat uppgifterna som du kommit över på ett eller annat sätt? Sedvanlig forskningsetik och hövlighet påbjuder att man anger namnet på forskaren som först tagit fram uppgiften ur källorna och meddelat den, även om du sedan själv kontrollerat uppgiften mot källmaterialet. Detta gäller givetvis inom all forskning, även inom släktforskningen!

[Lars Öhman]

Tyvärr är det ju i praktiken så att man inte alltid vet vem som först tagit fram uppgiften ur källorna. Samma uppgift kan t.ex finnas hos mängder av forskare. Ska man då som källhänvisning ange hela sviten av forskare, som man vet har publicerat uppgiften ifråga. Eller måste man utföra ytterligare en forskning, nämligen att utreda vem som verkligen var först med att publicera uppgiften ifråga. Här öppnar sig faktiskt ett nytt forskningsområde.
 
Jag har nog snarast sett det så, att det är ursprungskällan som man anger t.ex. dombok år 1690. Inte den som har forskat fram uppgiften. Det kan ju vara hundratals forskare som har forskat fram samma uppgift helt fristående från varandra. Och som sedan spritts till tusentals hemsidor.
 
Och kanske ska man inte alls se sammanställningar gjorda från andras forskningsresultat vare sig de ligger utlagda på hemsidor eller ej som någon forskning överhuvudtaget. Det är ju bara sammanställningar av andrahandsuppgifter.
Att kräva att den stora allmänheten skall använda sig av den akademiska forskningsetiken vid sammanställandet av sådant andrahandsmaterial synes mig dömt att misslyckas.

[Torsten Berglund]

Lars Öhman!
Anser den stora allmänheten (=släktforskarna?) att det skulle råda någon annan slags etik inom släktforskningen än inom annan forskning? I så fall får vi nog finna oss i att släktforskning blir betraktad som oseriös forskning, och det var ju precis detta som släktforskarrörelsen inte ville att släktforskningen skulle ses som...
 
För övrigt tror jag inte att det är speciellt vanligt att hundratals släktforskare oberoende av varandra tagit fram samma uppgifter ur mer eller mindre svårtillgängligt källmaterial - i synnerhet inte när det gäller domboksuppgifter från 1600-talet, som du tar som exempel. Om du menar lättforskade kyrkboksuppgifter, så kan det ju förhålla sig så någon gång, men använder jag uppgifter som jag fått från någon annan forskare, så är det väl inte svårt att ange detta? Om denne i sin tur tagit uppgiften från en tredje person, utan att detta är känt för mig, så kan jag givetvis inte ta ansvar för och lastas för detta.  
 
Sammanställningar av släktforskningsresultat på Internet, utan angivande av källor och uppgiftslämnare, är kanske många gånger andrahandsuppgifter, men definitivt inte alltid. Många sidor innehåller egna resultat från forskning i primärkällor. Det går ju att tillskriva hemsidans författare och fråga varifrån en viss uppgift kommer, om man vill använda den i sina egna sammanställningar.  
 
Slutligen, att ta reda på vem som först publicerat en viss uppgift, eller rättare sagt att härleda en viss uppgift genom litteratur och otryckta källor tillbaka till ursprungskällan, är inget nytt forskningsområde. Tvärt om är det ett grundläggande moment inom den historiska källforskningen, dit förvisso släktforskningen hör.