Det var ett kyrkomöte, som innebar att reformationen i Sverige avslutades och att den svenska kyrkan definierades som evangelisk-luthersk. Det sammankallades av hertig Karl, för att skapa enighet i religionsfrågan när Sverige faktiskt hade en kung av romersk-katolsk trosbekännelse, Sigismund.
I själva mötet deltog några adelsmän, fyra biskopar och 302 präster, samt hertigen och rådsherrarna. Man antog Bibeln som läronorm och den oförändrade Augsburgska bekännelsen av år 1530 samt de tre ekumeniska symbola som bekännelseskrifter. I ceremonifrågor hänvisades till 1571 års kyrkoordning medan Johan III:s Röda boken avskaffades.
Antar att släktforskare oftast stöter på begreppet i samband med att någon prästerlig anfader har undertecknat Uppsala mötes beslut. Att man undertecknade behöver inte innebära att man var närvarande på själva mötet, utan beslutet skickades runt för att underskrivas av så många som möjligt.
Huruvida man skall se på mötet som något positivt är väl upp till var och en. I äldre historieböcker är enighet i religionen fortfarande ett positivt klingande uttryck, men i vår tids religiösa mångfald har det fått en stämpel av intolerans och trångsynthet.
Men man skall inte förledas att tro, att det fr. o. m. 1593 inte fanns några katoliker i Sverige. Om detta står att läsa i boken Förlorarnas historia av Magnus Nyman.