Skånsk stol och dess ursprung

[Anders Ellerstrand]

Jag har i min ägo en stol som på ryggen är märkt som framgår av fotot.
 

 
Stolen har jag ärvt efter min farfars kusin och naturligtvis vore det spännande att få veta mer om den. Årtalet är väl klart - 1826?
 
Bokstäverna har jag läst som S K S och sökt en ana till förre ägaren som skulle kunna passa in.
 
Det jag hittar är förre ägarens farfars far som hette Jöns Christensson. Han bodde i Källna, gifte sig i september 1825 i Rya och bildar sedan familj i Källna.
 
För mig är det fullt möjligt att han strax efter bröllopet snickrar sig denna stol - men kan man verkligen tyda bokstäverna till J K S - alltså Jöns Kristensson?
 
Måste årtalet anknyta till en händelse eller är det helt enkelt tillverkningsåret? Familjens första barn kommer i februari 1827.

[Anders Ellerstrand]

Jag har nyss fått reda på att vigseln var i oktober 1825... ;-)

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Jag är inte någon expert på gamla handstilar, men om den sista bokstaven är ett S, vilket det är, så liknar den första bokstaven den sista. Det borde då vara ett S.
 
Jag har ett gammalt skåp, där 1739 är inristat, men på den påmålade framsidan står 1744. Om 1744 avser någon speciell händelse eller är året för målningen är svårt att veta.
 
Jag misstänker att det förekom nog att man kunde ange ett datum antingen vid tillfället för bara målningen eller att möbeln målades för ett speciellt tillfälle.  
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Magnus Påhlsson]

Hej Anders!
 
Som vanligt så håller jag inte riktigt med! Det finns nämligen en möjlighet till. Om man studerar texten på stolen så ser man att det första S:et är ganska öppet i nedre böjen medan det sista tecknet är ganska slutet. Det omvända gäller den övre böjen där den på det sista tecknet är betydligt mer öppen än på det första tecknet. Det sista tecknets stapel är dessutom lite rakare än det första, vilket får mig att tyda det till ett d! Alltså skulle det stå SKd 1826 på stolen. Exempelvis Sissa Kristensdotter eller åt det hållet.
 
Nu har jag varit inne på Disbyt och tittat på dina uppgifter över Jöns Christensson och hans föräldrar. Och eftersom hans föräldrar hette Christen Jönsson och Olu Jönsdotter så stämmer inte stolen med dessa personer. Jöns hustru Pernilla Persdotter är ju en annan möjlighet, men om det är samma Pernilla som föddes 1801-06-05 i Persköp så var hennes föräldrar Jöns Tufvesson och Karna Persdotter...
 
Jöns Tufvesson gifter i och för sig om sig 1826-01-12 med en änka Anna Jönsdotter som föddes 1768-11-19 i Källna och som dog 1830-03-02 i Persköp. Kan stolen ha varit en gåva vid deras vigsel? Och texten i så fall angivit vem som gav den??? Torde varit ovanligt i så fall.
 
Men att det står SKd är jag fortfarande ganska övertygad om.
 
Med vänliga hälsningar
Magnus Påhlsson
Rydsgård

[Ann-Mari Bäckman]

Jag observerade också att första bokstaven inte var helt identisk med den sista, men borde inte D för Dotter ha skrivits med stor bokstav? Var det vanligt att man skrev bokstaven för son eller dotter med liten bokstav?
 
De möbler jag sett så har dotter skrivits med stort D.  
 
Det skåp som jag själv äger, har jag försökt hitta någon lämplig släkting från den tiden, men inte funnit någon. Mitt skåp kan ju ha kommit till familjen på annat sätt t ex genom auktion eller från någon avlägsen släktings bo. Likaså kan det vara med Anders stol. Fast man vill ju helst att det ska vara en släktklenod.
 
Ann-Mari Bäckman

[Anders Ellerstrand]

Tack för era åsikter!
 
Visst kan det vara en utomstående stol, men då jag fick stolen (1986) kom den från ett tämligen orört hem. Inte mycket hade tillkommit de sista 100 åren. Det fanns inte mycket pengar utan allt togs tillvara och sparades. Har stolen kommit utifrån är det i så fall längesedan.
 
Sedan är det ju som Ann-Mari säger roligast om stolen går att spåra - gärna i egna släkten. Fast min egen teori innebär att det inte är min egen ana som gjort eller beställt den.
 
Den person stolen senast tillhört - och hans anor - återfinns här: http://web.telia.com/~u43104325/Slakt1/0001/1_856.htm
 
Jag tycker också att det finns små skillnader på S:en som ger en möjlighet att den ena är något annat. Att läsa som d var nytt, men jag är nog inne på samma som Ann-Mari - varför inte stort D?

[Ingela Martenius]

Jag har då aldrig sett något annat än stora S och D - och det är så man fortfarande lär ut att ex vis folkdräkter skall märkas.
 
Visst, det sista S:et ser inte alldeles ut som det första - men se också på den sista siffran. Som 6:a är den ganska värdelös, men det kan ju inte vara någon annan siffra. Man får tänka på att 1826 1. var de flesta inte så vana vid att skriva (och särskilt inte på det märkliga underlag en stolsrygg är) och 2. hade man inte alls samma krav på att det skulle se närmast maskingjort jämnt och fint ut som vi tar som självklart idag.
 
Jöns Kristens Son tycker jag låter som en alldeles perfekt lösning, rätt i tiden och allt (även om stolen inte kom i exakt rätt tid för bröllopet så var den säkert ett bidrag till ett nytt hem). Min morfars fars bror får sitt namn Christen stavat omväxlande med Ch och K (runt 1840).
 
(Förklaringen till att de sista tecknen - S 6 - inte blev så bra kan ju också vara att målaren tagit en sup för varje tecken han målade ...)
;-))
 
Ingela

[Anders Ellerstrand]

Tack Ingela!
 
Jag håller med i hela ditt resonemang, och tolkar det som att du alltså tror att det första S:et faktiskt kan vara ett J?
 
Alla tecken är inristade i träet. Nuvarande målning är säkert inte original utan jag gissar att den är knappt 100 år gammal.

[Magnus Påhlsson]

Hej igen
 
Jo visst är det ovanligt med en liten bokstav i slutet men jag har sätt det skrivsättet vid minst ett tillfälle innan och då på en gravsten. Jag har tyvärr glömt var det var men återkommer om det om mitt minne vaknar!
Däremot så håller jag med om att man kanske inte skall titta för mycket på lutningen av bokstäverna eftersom t.ex. 8:an lutar ganska mycket jämfört med resten. Men om den första bokstaven är J så måste han ha supit till ganska tidigt!  
 
MVH
Magnus
 
PS. Innan någon hugger på det, jag vet att jag av lättja skrev att det var en man som hade skrivit texten. Det finns inga som helst bevis på att det var en man eller en kvinna.

[Magnus Påhlsson]

Hm
 
Jag har tittat efter i lite lathundar över gammal skrift och den första bokstaven kan kanske vara ett J ovanlig men visst...
 
Jag är inte så tvärsäker längre. Så finns det ingen naturlig förklaring bakom SKS eller SKd så kan det ha varit JKS som avsågs. Även om årtalet inte stämmer med hans vigsel så kan det ha varit något annat som skedde detta år.
 
MVH
Magnus

[Anders Ellerstrand]

Tack för ditt engagemang Magnus. Jag gissar att jag aldrig får något säkert svar.
 
Just nu nöjer jag mig med att det finns en viss trolighet att stolen en gång tillhört en Jöns Kristensson, åbo på Lundsgården i Källna.
 
Jöns son skulle senare gifta sig senare med min farfars morfars storasyster!
 
Stolen har alltså i så fall under snart 180 år gått från Jöns till hans äldste son Nils, vidare till Nils äldste son Carl, i vars barns hem den funnits kvar tills den yngste dog 1986, varefter dennes kusins barnbarn övertog den!
 
Tilläggas kan att jag är väldigt glad för min stol, som ursprungligen varit ljusgrå med okänd färg på dekor!
 

[Anders Ellerstrand]

Oj, med den sista kommentaren ville jag inte snoppa av...
 
Har någon fler tankar och id?er om min stol hoppas jag ni bidrar med dem!

[Anders Ellerstrand]

Magnus, jag har funderat lite kring dina uppgifter om Jöns svärfars andra gifte...
 
Kan man tänka sig att Jöns 1826 ger sin nyblivne svärfar en stol i bröllopspresent, och förser den med sina initialer - J K S?
 
Jag vet inte om du sett min fråga om en kista,  från samma hem som stolen? En teori jag har är att den från början tillhört Pernilla, född 1801 - om ursprungsbokstäverna är P I D 1801...