Forum > 10 Folkliv

Själaringningsregler

(1/3) > >>

Berit Schmidt:
Båtsmannen Christian Luta, Hällaryd/K, var en redlig man utan någon enda prickning i sin tjänst. En anteckning anger ingen själaringning.
Var han fattig,frireligiös eller varför?

Annastina Sekunde:
Vad betyder begrofs i tysthet? Utan klockringning? På vilka premisser kunde en person begravas i tysthet? Måste beslut fattas i kyrkoråd el dyl.? Bestämmelser när på dagen man kunde begravas?  
 
Om en anfader till mig står det i dödboken: Lefvat obemärkt i sin fattigdom och försörjt sig med Kardors förfärdigande, men på många år hwarken gått till Kyrka eller Herrens Nattvard. Begrofs den 17:e Maji (1845) på aftonen i tysthet.
 
Många frågor. Det vore intressant att få veta vilka regler som fanns för jordfästning. Jag har hört att i vissa fall skulle jordfästning ske utanför kyrkogårdsmuren? Självspillingar?
Om det är så - vilken tid gällde det.  
 
Tacksam för svar
Annastina Sekunde
 
 
 -

Åke Tilander:
Hej!
 
Det betyder sannolikt att han begått självmord. Inom kyrkan kunde ett dödsfall och en begravning nomrlat sett, mitt i all sorg, ses också som en glädjens högtid, som den himmelska födelsedagen. Döden innebar för den troende ett slut på det jordiska lidandet och ett inträde i himlen. Kyrkklockornas ringande, psalmsången vid begravningsakten, att kistan smyckades med blommor, att man tände ljus på altaret, allt sådant kunde ses som ett festligt inslag mitt i sorgen. När någon begått självmord var allt detta förbjudet, eftersom det ansågs vara en svår synd att begå självmord. Man menade att självmördaren kom till helvetet och följaktligen fanns inget att fira i samband med begravningen, tvärtom. Det finns mer skrivet om självmord här på anbytarforum.

Tiina Widerberg:
Hej!
 
Att ta självmord under denna tid var ju också ett vidare begrepp än idag- bör tilläggas. Om man avled till följd av oaktsamhet, eller helt enkelt slarvade bort sitt liv klassades detta inte sällan som självmord. Kyrkan var ganska hård mot okristligt leverne, så de dömde hellre än friade på många håll. Du borde kolla om det finns någon anteckning om något domstolsutslag, eftersom självspillingsmål i regel utreddes...  
 
Mvh
Tiina

Annastina Sekunde:
Tiina och Åke!
 
Tack för era synpunkter om självmord.
 
Dock undrar jag fortfarande om det fanns bestämmelser om hur/var begravning fick ske och i så fall vilken tidsålder sådana bestämmelser gällde.
Jag har ett par sena självmord bland anorna (sent 1800 och tidigt 1900-tal). Så vitt jag har kunnat utröna skedde begravning utan speciella inskränkningar.
 
För att återgå till den gamle mannen ovan som inte gått till nattvard eller kyrka på många år.
Kunde detta vara anledning till begravning i tysthet och var denna tysthet = ingen klockringning?  
 
Alla uppgifter välkomnas.
Annastina

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

Gå till fullversion