ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Berättelser om personer födda på 1700-talet  (läst 1373 gånger)

2011-11-25, 20:24
läst 1373 gånger

Johan Lindberg

Har någon en anmoder eller anfader som ni själva eller någon före er i släktled har träffat, som i sin tur träffat personer födda på 1700-talet och kunnat berätta om dessa och deras liv? Eftersom ingen nu levande människa, som inte är över 110 år (och därmed inte är registrerad här på forumet) kan ha träffat någon född på 1700-talet så får jag istället efterlysa folk som träffat någon som i sin tur har gjort det och har kunnat berätta historier om dessa. Eftersom 1700-talet känns så avlägset - åtminstone i jämförelse med 1800-talet - så känns det särskilt intressant, i varje fall vad den här frågan anbelangar.
 
Vänligen
Johan Lindberg

2011-11-25, 21:46
Svar #1

Utloggad Eva Almqvist

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 222
  • Senast inloggad: 2020-10-22, 18:11
    • Visa profil
Min farmors mormor Eva Rask, 1844-1941, var dotter till Jakob Andersson Rask, soldat i Naverstad (O)född 1788 eller 1789 i Mo (O) död 1883 i Mo (O). Jag har flera nu levande släktingar som träffat Eva och jag har hört många berättelser om henne och hennes far, soldaten Rask.

2014-10-01, 19:04
Svar #2

Utloggad Anna Tiderman

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 117
  • Senast inloggad: 2021-03-03, 16:19
    • Visa profil
Det här är inget svar på din fråga, Johan Lindberg, men jag har funderat en del över vad du menar. Jag är själv född 1958 och minns när jag var liten och pappa läste dödsannonser i SvD, ofta kommenterade han döda som var födda på 1800-talet. Det fanns en myt om att de som var födda på 1800-talet var ett särskilt segt släkte. Själv har jag fått överta papper efter en släktforskande farbror och däribland ett brev från en Anders, som förtäljer att : Eftersom jag nu är den äldste i släkten levande, ska jag berätta de äldsta minnen jag har eller hört om. Min farmor tog tåget och gick sedan den sista långa, biten hem till oss när jag var liten. Hon bodde hos oss tills hon dog och hade mycket att berätta. Hon hade hört Gustav III tala till folket i Mora och som liten följt sin far, som var landsfiskal, till Älvsborg där de fått smaka potatis, vilken serverades mosad, som efterrätt.Hon hade också många berättelser om troll och spöken.
Bra idé, farbror Anders, att skriva ner de äldsta i din tid ännu levande minnen!
PS sedan gläds jag också mycket åt ett fotografi av en anmoder, Helena Steenhoff, född 1774.

2014-10-02, 00:56
Svar #3

Utloggad Ingegärd Johansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 668
  • Senast inloggad: 2019-02-15, 23:21
    • Visa profil
Förr kunde man sin släkt och och ärvde historierna om den. Min mor, född 1901, berättade om flera av våra förfäder, som levde på 1700-talet, om vad de hade gjort och vad de hade sagt.  
En äldre släkting berättade om en dramatisk händelse, som vår gemensamme förfader var med om i början av 1600-talet. Händelsen är belagd i rättegångsprotokoll, men han hade med detaljer, som inte finns  i protokollet. Ett strå vassare var en annan släkting, som sa att I vår släkt har vi alltid vetat ..., och så berättade han hur våra förfäder odlade upp släktgården i slutet av 1500-talet, då hela byn hade varit nedbränd och ödelagd under Nordiska sjuårskriget.
 
Så nu gäller det att prata med alla gamla släktingar, och att berätta vidare för barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
 
Ingegärd

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna