Seder och bruk

[Birgitta Persson]

Tack Anna-Carin för hjälpen. Min väninna har försökt att få köpa knivar i nysilver men det har inte lyckats.  
Mvh Birgitta

[Birgitta Persson]

Anna-Carin!
Jag har kontrollerat smörknivar och ostkniv som är inköpta samtidigt och där är materialet i knivbladen Prima ns alpacca. Jag tycker det är konstigt om man skulle använt kolstål i matknivarna. Det var också vanligt med rostfria knivblad. Om kolstål användes i vardagsbestick är en sak men jag tror inte att det var vanligt i silverbestick även om det var nysilver.
Under åren har jag sett många som aldrig har använt kniv och gaffel vid måltiderna utan enbart gaffel även om båda är framlagda. Det finns fortfarande de som aldrig har lärt sig äta med båda.  
Mvh Birgitta

[Anna-Carin Betzén]

Vi kan ju inte veta säkert om smörknivar och ostknivar var gjorda i samma material som de samtida bordsknivarna. De behövde ju inte kunna skära i lika hårda och sega saker. Du kanske skulle gå till någon seriös antikaffär som säljer bestick, och fråga om det är vanligt att matknivarna saknas, och vad det i så fall kommer sig? Må vara att många idag inte kan äta med kniv och gaffel, men det lär dröja innan det blir så accepterat att man struntar i att köpa knivar till finbesticken!
 
Även Sveriges provnings- och forskningsinstitut skriver i sin avdelning med skötselråd för silver att På äldre knivar är ofta knivbladen inte rostfria utan gjorda i kolstål vilket medför att bladen lätt får rostfläckar, ofta efter varje användning. För att rengöra dessa använder man en kork och gnider bladet med grovt salt. Riktigt gammaldags skurpulver, försiktigt använt, går också bra. Och enligt Svenskt husmoderslexikon från 1952 kom rostfritt stål i mer omfattande produktion ifråga om matbestick först under 30-talet, så ditt matsilver köptes i en övergångstid.
 
Jag har själv ett par småknivar i nysilver i olika modeller. Den ena är som de du beskriver, gjord i ett stycke och med nysilverstämpling på bladet. Den andra har ihåligt skaft och blad av annat material som är fastsatt med något jox inuti skaftet. Det bladet är tydligt anfrätt nästan överallt.

[Per Thorsell]

Ett enkelt exempel ur verkligheten från Eskilstuna, staden där man tillverkade de flesta bordsbesticken och knivarna i Sverige:
 
I mitt barndomshem, bildat 1932, fanns en uppsättning matbestick i nysilver. Det innehöll även knivar med blad i samma material, i ett stycke med skaftet. Tillverkare GENSE (= Gustaf Eriksson NySilver Eskilstuna) De var mycket riktiigt dåliga när det gällde att skära i helt kött. Å andra sidan var detta en bristvara under ransoneringarna på 40-talet.
 
I mina farföräldrars hem, bildat omkring 1905 fanns likaledes matbestick i nysikver. De knivarna hade blad av kolstål som var tunna, breda och mycket vassa, utmärkta att skära kött med, men svartnade lätt. De polerades med sjösand. Skaften var av svärtat hårdträ och alltså inte av nysilver. Tillverkare: Jernbolaget.
 
Mina morföräldrar, som bodde på landet och var något äldre, hade större nysilverbestick där skedar och gafflar var av olika modell. De användes inte i vardagslag. Tillhörande knivar fanns inte.
 
Gaffeln är som bekant det senast införda verktyget. Tidigare åt man gröt och soppa med sked eller slev och kött och potatis eller rovor med kniv och fingrar.
 
Per Thorsell.

[Kicki Wahlström]

Hej!
 
Vet inte riktigt vart denna fråga passar in men sätter den här.  
Jag undrar om någon vet under vilken tidsperiod de eldade upp vanliga bostadshus med kol?
När var det vanligt att man byggde s.k. kolhål, i vårt fall ett tomrum under yttertrappan där man förr lastade in kol att värma upp huset med.
 
Då kommer man ju även till frågan om när man byggde källare på hus och inte bara torpargrunder eller kunde en torpargrund senare bli utgrävd till källare?
 
MVH  Kicki

[Per Thorsell]

Om vi antar, att frågan gäller flerbostadshus (hyreshus) i städerna infördes kokseldad centralvärme runt 1910. Äldre hus med kakelugnar byggdes om successivt. Kakelugnarna i Sverige var, såvitt jag vet, alltid vedeldade.
 
Koksen kom i säckar och kördes ut av särskilda kolkörare. Säckarna tömdes ofta direkt ner i källaren genom ett hål i ytterväggen till ett utrymme invid värmepannan.
 
Under kriget på 1940-talet blev de stor brist på koks och de flesta värmepannorna eldades istället med ved. På 1950-talet ersattes kokseldningen med olja och därefter med fjärrvärme.
 
Hus i flera våningar, speciellt stenhus, har vanligen haft utgrävd källare även långt tidigare, medan mindre timmerhus haft grundläggning direkt på stenfot även i städerna. Anläggning av källare har inget direkt samband med införande av centralvärme. Det förekom, att man grävde ut källare under småhus i samband med införande av vatten och avlopp. Då byggde man ofta badrum i källaren.
 
Per Thorsell.

[Kicki Wahlström]

Hej Per!
 
Och tusen tack för ditt svar. Huset det gäller är en  1 1/2 plans villa med källare och badrum i källaren. Vi vet att brunn och vattenledningar drogs in 1931.
Gäller samma årtal för villor som för hyreshus?
 
I huset har funnits minst 2 kakelugnar, som dessvärre är borttagna men plattorna de stod på är kvar. Vedeldat tvättkar finns också om det betyder någont för ett cirka år. Som jag skrev förut finns ett tomrum under vår yttertrapp där kol slängdes ner.
 
MVH  Kicki

[Sven-Ove Brattström]

Hej Birgitta Persson!
Silverbestick var/är tillverkade i silver.
Nysilver däremot var/är en ytbehandlingsmetod, där ett annat (billigare material) ytbehandlas för att likna äkta silver.

[Bo Berndtsson]

Nysilver är en legering av koppar, zink och nickel. Metallen kallas så oavsett om den är försilvrad eller ej.

[Sven-Ove Brattström]

Ja, det är riktigt det som Bo skriver -  den innehåller ju normalt inte silver. Det är nickeln som gör att den liknar silver. Men poängen är att det är en ytbehandling.
Ytbehandlingen på ex knivblad slits mera än en sked vilket gör att bladet, särskilt när det putsas på de sätt som var vanliga förr i tiden, blir fula. Samtidigt som infästningen i skaften, om de inte var gjorda i ett stycke, ofta blivit förstörda av kontakten med vatten. Knivar som är tillverkade i ett stycke är ofta bevarade men uppvisar stora förslitningar på framförallt bladet.

[Hans Egeskog]

Jag håller på att renskriva några domboksnotiser från Norra Vedbo härad i Småland år 1710 och har då stött på en formulering som jag undrar över.  
Det gäller mål där kärande och svarande blir överens på tinget om hur deras tvist skall lösas. På flera ställen, t.ex. under § 68 vid sommartinget den 9 juni 1710 [Göta hovrätt, N Vedbo mfl domb. EVII AABA:307] står följande:
 
Hwilket allt igenom bäggesijdes handslag blef bekräfftat.
 
Att det är fråga om en bekräftelse genom att ta i hand på uppgörelsen är väl klart. Men hur utfördes det? Någon som vet?

[Eivor Andersson]

Hej Hans,
När några gjorde upp en affär, t.ex försäljning av en bit mark eller ett avtal om arrende, som inte skrevs ner, så tog båda i hand på affären och ett vittne fanns närvarande.
Det räknades som en hederssak att hålla ett löfte med handslag och gällde i vissa fall ända in på 1900-talet.
Skakade hand med andra ord  
Hälsn. Eivor

[Hans Egeskog]

Hej Eivor,
 
Jo, så långt är jag med. Men vad skiljer ett bäggesijdes handslag från ett vanligt handslag, som också förekommer flitigt i domboksnotiserna? Det är det jag undrar över.
 
Mvh

[Rune Johansson]

Hans!
 
Akademins Ordbok anges förklaringen: ömsesidig. Jag skulle tolka det till att både kärande och svarande själva kommit fram till överenskommelsen. Alternativet hade varit om förslaget kommit från nämnden, häradsdomaren eller åklagaren.
 
Mvh/Rune

[Hans Egeskog]

Hej Rune,  
 
Det låter som en rimlig distinktion och går lätt att läsa in i de mål jag studerat där bäggesijdes handslag förekommer, till skillnad från andra mål där överenskommelsen uppenbart är nådd av folk som därtill var nödda och tvugna. Tack för hjälpen.
Mvh/

[Ann-Mari Bäckman]

Hur var sederna att ge gåvor till varandra förr?
 
I mitt hem så skulle man även uppvaktas på namnsdagen. Jag och min syster , som båda har dubbelnamn fick aldrig någon present. Då dubbelnamnen ju inte finns i almanackan.  
 
Jag håller på och renskriver min mammas dagbok från kriget och där framgår det att hon fick nyårsgåvor. Sedan uppvaktades det ju också på födelsedagen, namnsdagen, fars- och morsdagen då den infördes. Det blev ju ett fasligt uppvaktande hit och dit inom familjen och utom.
 
Var det vanligare att man uppvaktade varandra mer förr, eller var det här en tradition, som förekom just i hennes hemby?
 
Ann-Mari

[Sylvia Leijon]

Mina föräldrar var båda från norra Uppland, och de seder vi hade hemma kom nog därifrån. Jag var barn på 30- och 40-talen, och vi firade alla slags bemärkelsedagar med uppvaktning på sängen på morgonen med sång och någon liten gåva, även om det bara var en teckning eller en blombukett.
Min lillasyster hette Eva och hade alltså namnsdag på julafton, men som jag minns det, så uppvaktade vi henne också på morgonen.
Jag var ganska avundsjuk på min farbror som hade två förnamn men tre namnsdagar! Han hette Gustav Adolf, och innan almanackan moderniserades stod såväl Gustav som Adolf och Gustav Adolf i almanackan.
Sylvia

[Ann-Mari Bäckman]

Sylvia!
 
Tack för att du berättade dina upplevelser om uppvaktningar förr.
 
Ann-Mari

[Gunlög Joakimson]

I ett brev till sin bror i Amerika skriver en flicka 1890 och berättar om vad som händer hemma i Byarums socken. Citat:
Axia har en fästman i Forserum så Signe och hon skriver kamt så de skall komma till jul. Så då får de hänga upp trådrullar.
 
Mer direktciterat: axia har en fästteman i fosserum  så signi och hon skrifve kamt så di skall komma till jul så då få di hänga upp trårulla  
 
Att de skriver kamt betyder enligt radioprogrammet Språklådan att de skriver ofta. Nu undrar jag över trådrullarna. Varför skulle de hängas upp? Och var skulle de hängas?
Gunlög Joakimson, Vaggeryd

[Åke Bjurström]

När jag sökte på nätet fann jag att träda upp tomma trådrullar på ett snöre var en enkel leksak för bebisar. (Vet tyvärr inte hur man länkar).
Axia har en fästman i Forserum kanske en antydan om kommande ättlingar.
 
Mvh Åke

[Ann-Mari Bäckman]

Kan man ha gjort julgransdekorationer av trådrullarna? Man tager vad man haver brukar man ju säga.

[Gunlög Joakimson]

Skriver man hänga upp, om man menar trä upp på ett snöre? Ja, kanske. Julgransdekorationer? Men det hörde ju samman med att de skulle få fästmanbesök, inte bara att julen var nära.

[Ann-Mari Bäckman]

Gunlög, du tänker dig alltså att det skulle ha med deras förlovning att göra? Jag tänkte mig att eftersom de kommer till julen, skulle de få uppgiften att hänga upp trådrullarna.

[Gunlög Joakimson]

Fästman tolkar jag mer som manligt sällskap, kräver inte formell förlovning. Och jag har tänkt att di hänga upp syftar på Axia och Signe, men det kan ju faktiskt lika gärna syfta på fästmännen.
Så i fantasin trodde jag att man hängde upp trådrullar ex i ett fönster för att markera att jag har redan manligt sällskap, eller att flickorna kanske var sömmerskor och fick hänga undan trådrullarna, när besöket kom. Men eftersom jag inte känner till gamla seder och bruk vill jag höra hur andra tänker.

[Björn Engström]

Trådrullar användes ofta som klädhängare och var vanliga strax före sekelskiftet.

[Gunlög Joakimson]

Det kanske var så prosaiskt och praktiskt,som du skriver,att det behövdes fler krokar att hänga kläderna på. Jag hade hoppats på någon gammal sedvänja kring fästmansbesök.

[Bibi Gustafson]

Det var ju till jul de skulle hänga upp trådrullarna. Under 90-talet i USA läste jag i en tidning (med bildillustrationer) om gamla, enklare julpynt/julgranspynt. Det var trådrullar uppträdda på ett snöre. En annan variant var popcorn. Det senare används på vissa håll i USA fortfarande (om man ska tro tidningarna). Det hela såg ut ungefär som de flaggspel vi kan ha i granarna. Seden kanske hade importerats hit från USA, eller så har den gått andra hållet.
Mvh
Bibi Gustafson

[Gunlög Joakimson]

Nu börjar jag luta åt det där med julgransprydnad. Och att seden kommit härifrån och till USA.