Jultraditioner

[Sylvia Leijon]

Tack Elin!
Det hade varit kul att vara med på den tiden. Men inte skulle jag vilja dra in halm i mitt kök idag, det skulle bli ganska skräpigt att klafsa omkring i den.
 
Men varför hade man halm på köksgolvet på julen? Var det symbol för någonting?Hade det kanske något med födelsen i stallet att göra?
 
Sylvia

[Elin Wahlgren]

Vet inte, men lite hade det nog att göra med att de fick lite extra värme. Golven var ju ganska dragiga då.  
Elin

[Anna-Carin Betzén]

I böcker som beskriver traditioner i bondesamhället, brukar det stå om att man hade halm på stuggolvet till jul. Att ha halm på köksgolvet måste vara en fortsättning på den seden. Jag minns inte om jag har läst något om vad det kom sig - traditionen är nog såpass gammal att man inte vet säkert. På motsvarande sätt kunde man pryda golvet med hackat enris eller blommor vid andra högtider. Det finns mycket roligt att läsa om det forna Sverige i etnologihyllan på biblioteket!

[Björn Engström]

Många av de gamla traditionerna hade med fruktbarhet och kommande goda skördeår, under nästa solvarv. En särskild halmkärve togs in och därav kommer också halmbocken liksom halmkorset in. Den har dock ett samband med julbocken som var jultomtens föregångare och gjordes av någon utklädd och så att avsändaren inte skulle upptäckas. Den klampade hårt på dörren innan gåvan kastades in (ibland var det även någon sten eller annat skoj) och därigenom har vi fått julklappen.
Halmströdda golv har en uråldrig tradition i norra Europa. I olika uppteckningar behandlas den speciella halmkärven som en gäst och där möts även husbondens arbete med säden och husmoderns tillagning av säden i form av bröd och öl. Det var förr vanligt att hela familjen inklusive drängar och pigor sov på halmen (som kunde vara mycket rikligt) under julnatten.
 
Före jul skulle golven skuras och rengöras och man kan tänka sig att trägolven kunde vara fuktiga och kalla efter skurningen. Genom halmen torkades fukten upp och golvdraget minskade. Lukten av färsk halm är ju heller inte att förakta. Julen var en tid då alla både människor och djur skulle trakteras rikligt. Därutöver skulle man skydda sig mot alla onda makter som var i farten under den mörka tiden.
 
Andra tider på året strödda man blommor eller ris på golvet och det blev trivsammare inne.
 
Det är viktigt att vi bevarar våra gamla traditioner, som vi inte vet varför de uppkommit. Många av våra traditioner har sitt ursprung under förkristen tid. För att göra nya religioner attraktivare har man anpassat dem till gamla traditioner. Jag är inte förskräckt om julens traditioner hör hemma i tider före Asatron.
 
Björn Engström

[Mats Pettersson]

Hej!
En förklaring jag hört är att man (dvs oftast ynglingarna) vid julhelgerna sysslade med ganska manhaftiga jullekar, t ex Sko blackan då man red på en rund stång mellan två stolar och ofta föll i golvet. Mycket halm lindrade fallet. I boken Allmogen i Albo härad skriver August Ehrenberg: ... på stugugolvet bredde man ut råghalm där männens akrobatiska jullekar skulle försiggå.
Hälsar Mats P

[Sylvia Leijon]

Mycket intressant! Tack alla för denna samlade kunskap!
 
Sylvia

[Stefan Simander]

I Östervålatrakten omhuldas en kär jultradition att baka särskilda havrekex som är ett måste till jul. Finns det i andra trakter också?
 
Dessutom så skjuter de gran med gevär istället för att hugga den! Förekommer det annorstädes?
 
(Meddelandet ändrat av simson 2011-01-15 12:39)

[Björn Sonesson]

Smör äter jag till risgrynsgröten i form av en klick smör, ett smöröga i mitten av gröten, oavsett om det är jul eller inte. Har det efter min mormor som var ifrån Sör-Tröndelag i Norge. Jag vet om att vissa människor i Sverige har rabarber i risgrynsgröten som tilltugg.
 
(Meddelandet ändrat av Sone 2011-12-27 13:46)

[Ingela Martenius]

Ett smöröga - eller som kanske oftare sades, en smörhåla - i mitten av det gemensamma grötfatet (oavsett om det var fingröt som risgrynsgröt eller något mera vardgligt) var uppskattat om man hade råd till det.
 
Smöröga och smörhåla är belagt i skrift från minst 1734 (enligt  SAOB).
 
Smöret kunde också ersättas av sirap.
 
Ingela

[Claes-Göran Magnusson]

Smöröga i risgröten är jag bekant med, förmodligen från min farmor som kom från Dalsland. Har också hört någonstans ifrån att man haft punch i ögat, men det är nog ett senare påfund.

[Solveig Persson]

Att modernisera firandet på rätt sätt är väl bara bra? Julbordet är som gjort för ett knytkalas. Var och en tar med sig det de inte vill sakna. Att äta julmaten med dopp i grytan mitt på dagen julafton mår man bättre av än att äta mycket på kvällen. Vid den tiden känns istället risgryngsgröten helt rätt. Det måste alltid bli lite gröt över till juldagens ris á la malta. Mat som ingen vill äta har tagits bort. Det första var nötterna p g a allergi. Gottebordet har minskat. Julkorten är i de flesta fall ersatta med ett julbrev med det som hänt under året. Brevet sänds i digital form via e-posten. Tyvärr har många av julens dofter försvunnit. Julaftons morgon ska dofta av fernissa, hyacint och nyhuggen julgran men det är nog snart femtio år sedan! Tycker att julsaker plockas fram och tas ner alldeles för tidigt. För mig - inga julsaker före Lucia och det är den 13 januari som gäller för nerplockning.

[Peter Borg]

Smörhôla, uttal -smörhöla- säger vi här i Värmland när man lägger en smörklick i den varma risgrynsgröten. Sirap har jag också hört talas om att man använde på samma sätt.

[Eva Gustafsson]

Om man ska vara noga så börjar väl julen först den 25/12.  Tiden dessförinnan - inklusive julafton - är det adventstid.  Sedan pågår jultiden ända fram till kyndelsmässodagen.  Om man ska vara noga...
God Jul!
Eva

[Peter Funke]

Det hände sig i tidigt 1950-tal att min mor ställde ut ett fat gröt med smörhôle på trappan till tomten. Hon verkade nästan lika förvånad som jag över att portionen försvann, och att fatet var renslickat. Senare slog det mig att även vår hund verkat förvånad, ja närmast glatt överraskad, när jag släppt in den. Fast det tog ytterligare en tid innan den blev min huvudmisstänkte i stället för tomten...

[Ulla Lindqvist]

En gammal tradition min pappa(född 1915)berättade om,var bjäla bock. Den gick till på följande sätt:Man gjorde en halmbock,knackade på och slängde in den. Sen gällde det att springa så inte husfolket fick fatt i den skyldige som då skulle bjudas på traktering. Blev någon arg över den inslängda bocken,hämnades man genom att nästa gång binda den så löst att den gick sönder när den slängdes in och halmen spreds över ett nyskurat golv.Den här traditionen förekom i trakterna kring Hedesunda i Gästrikland och i Nord Uppland kring Söderfors.Min pappa var född på Rämsön,i Dalälven. Har någon hört om något liknande på andra håll?

[Ingela Martenius]

Ulla, det är så vi fått namnet julklapp. En mycket gammal sed var att klappa på dörren (eller fönstret) och sedan slänga in ett halmföremål eller någon annan skämtgåva, och så försvinna snabbt så att ingen kunde identifiera givaren.
Enskilda detaljer i den här seden har naturligtvis varierat över landet.
 
Från mitten av 1700-talet finns noteringar om att man i städer och bland ståndspersoner på landet övergivit seden med nyårsgåvor och istället nu delade ut riktiga gåvor som julklappar. Allmogen och tjänstefolk höll dock fortfarande på de gamla sederna.
 
F.ö. var det meningen att sprida halm på golvet, det var en del av julfestligheten kan man säga.
 
Ingela