Varför flyttade de omkring?!

[Helena Bergström]

En dum fråga men jag undrar över hur tex min morfars far flyttade från Dalarna och till Edefors, Harads?!? Eller som en annan kvinna flyttade från Västerbotten till Tärna?! Jag menar inte att det är fel, men jag undrar vad som fick dem att göra dessa flytt?! Hm, om man jobbar i en tex en gruva och flyttar till en annan ort där gruva var förstår jag...men sedan tar min fantasi slut...? Har någon en bra förklaring eller gissning?

[Rolf Öhlén]

Finns det dumma frågor? Det är väl dummare att inte fråga, då skulle vi aldrig få lära oss någonting även om många frågor tyvärr blir obesvarade. Själv undrar jag varför min farfars farfar flyttade från Örbäck, Långsele i Västernorrlands län till Å i Sidensjö i samma län. Nu är det ingen lång flytt med våra dagars mått mätt men på den tiden med dåliga kommunikationer och infrastruktur måste det ha varit ett företag att flytta från sin födelseort och varför just till Sidensjö av alla ställen?  
Att folk flyttade berodde väl nu som då på grund av försörjning och giftemål. Nu var min farfars farfar gift med en flicka från Graninge och hade barn, så flytten hade väl med försörjning att göra får jag förmoda. Han hade två äldre bröder, jag antar att någon av dem tog över fädernegården. Hans hustru hade en yngre bror, så han fick väl den gården. Familjen bor ett tag i Vik, Graninge, men hur fick han kontakt med just Sidensjö och varför flyttade de dit? Fanns det andra skäl för folk att flytta inom landet förutom de ovan nämnda och hur fick man på 1850-1860 talet reda på vart det fanns lediga hemman, torpställen, arbeten utanför den egna församlingen/kommunen?

[Anders Ryberg]

Vad det gäller emigrationen finns ju en hel del forskning om pushfaktorer, som fick folk att vilja lämna en plats, och pullfaktorer som fick dem att vilja komma någonstans. Även om dessa naturligtvis inte i alla stycken är tillämpliga för flyttar inom landet, så bör de ändå kunna ge lite id?er om vad som kunde driva folk att flytta. Jag har inte så mycket i huvudet, men om man läser till exempel Sveriges historia under 1800- och 1900-talen av Lars i Andersson bör man hitta en del.
Överhuvudtaget är denna typ av historieböcker för högskola att rekommendera, då de innehåller förhållandevis mycket om levnadsförhållanden och liknande som lätt försvinner i populärhistoriska verk. Dessutom är de väl uppdaterade vad det gäller aktuell forskning, utan att vara tunglästa.

[Marie Josefson]

Jag tror att det, då som nu - fanns de som var mer flyttningsbenägna än andra. Att statare flyttade ofta, var ju vanligt - men då oftast bara runt i socknarna i samma trakt. Men jag har en släkting som på 1800-talet flyttade från Skövde-trakten till Händene utanför Skara, vidare till Ledsjö(ett par mil därifrån), tillbaka till Skövde och sedan till Hjo. Efter detta hem till Skövde igen, runt på olika gårdar ett tag, vidare till Hassle utanför Mariestad
och slutligen till Södertälje (!), där han bodde fram till sin död! Särskil den där sista flyttningen kan ju få en att börja fundera........
 
Mvh Marie

[Clas Larsson]

Hej!
 
Jag har också funderat kring dessa långa flyttningar. Att man, som i min släkts fall flyttade omkring i socknarna i Södra Södermanland ser jag inte något konstigt i men följande;
 
1. År 1857/1858 flyttar min ff mf (Johan Magnus Johansson) och ff mm (Johanna Fredrika Johansdotter) från Edshult i Småland till Stora Malm i Södermanland.
 
2. År 1869 flyttar min mf ff (Per Persson) och mf fm (Katarina Larsdotter) från Sunne i Värmland till Bettna i Södermanland.  
 
3. År 1881 flyttar min hustrus mf f (Johan Sunesson) från Gåsborn i Värmland till Älvkarleby i Uppland. År 1886 flyttar hennes mf m (Anna Sofia Andersdotter) efter från Rämmen i Värmland.
 
Jag har funderat en hel del kring orsakerna. I fall 3 kan jag se en viss logik. Johan var flottare i Värmland och flyttade till ett arbete som flottare vid Älvkarleby. Dessutom var Älvkarleby ett blomstrande järnbruk med relativt gott om sysselsättning.
Men i fall ett och två flyttar man från att vara dräng i sin hembygd till att vara torpare i Södermanland.
 
Kanske var det samma drivkrafter som fick människor att flytta til Nord Amerika under ungefär samma tidpunkt.
 
/Clas

[Elisabet Arvidsson]

Från Småland till mellanSverige  under denna tidsepok kanske inte är så konstigt...jag fick själv detta svar här i Rötter:
 
I Småland var det fattigdom som drev dem som inte kunde resa till landet med guld och gröna skogar--over there upp till mellansverige (vilket kallades lilla Amerika) där det fanns bättre förutsättningar att prova lyckan på. Dock kunde inte många smålänningar odla på den mark som finns däruppe utan reste hem igen såsmåningom.
 
Varför reste min dotter bara så där till ett annat land för att studera? Var det kompistrycket--många av hennes kompisar åkte till olika länder antingen pga projektarbete eller ny studietid---berodde det på nyfikenhet /rastlöshet/ äventyrslystnad / arbetstillfälle mm???
 
Går det att besvara våra nutida frågor om dåtiden genom att analysera varför vi idag förflyttar oss från hemorten?
 
En tanke /

[Rolf Öhlén]

Idag finns det helt andra möjligheter att resa och ta reda på var det finns lediga arbeten och bostäder. Vi har bilar, flyg, tåg - men det fanns inte förr, det var häst och vagn, gå till fots eller åka båt. Jag kan tänka mig att för de som så att säga bytte landända var det nog många gånger som det är att flytta utomlands i nutid  -bortsett från det faktum att de inte kunde hålla kontakten med hemlandet med hjälp av telefon och internet. Det var nog större svårigheter för de som bodde i Skåne att hälsa på de som bodde i Luleå än vad det är för oss att hälsa på i Australien om vi skulle få för oss det. Men hur spreds informationen? Var det via marknader? Handelsresanden? Tidningar? Förde Båtsmän/Indelta soldater med sig historier de hade hört från männiksor de mött? Spelade det faktum att min anfader var beväring utanför Sollefteå tillsammans med några från Sidensjö roll för hans kommande byte av bostadsort? Fanns det något illasinnat rykte, mer eller mindre grundlöst, på hemorten familjen ville komma bort ifrån? I dag är vi vana med rörlighet och med moderna kommunikationer har världen krympt. Vi överöses av erbjudanden om än det ena och än det andra, med inflyttningsreklam från kommuner med mera - men fanns det inte en tid då man måste ha pass bara för att resa inom Sverige och man gjorde det ytterst ogärna på grund av dåliga vägar och bristfälliga åkdon? Skolor och utbildning var väl för det mesta inte att tänka på och det vanliga då var väl att man föddes, levde och dog i princip inom samma område? För det mesta flyttade man väl för att man av någon anledning kände sig nödd och tvungen, för det innebar väl på ett sätt att man gav upp hela det befintliga sociala skyddsnätet? Det kan ha funnits undantag men var det inte snarare undantagen som bekräftade regeln om att folk som regel var mer obenägna att byta vistelseort förr än vad vi är i dag eller har jag fel?

[Helena Bergström]

Tusen tack ALLA Er!
 
Roligt att höra Era tankar och funderingar.  
 
En kvinna, en av anfäderna tog sig resan från Malå till Tärna?! Hon hade blivit med barn och skammen var förmodligen stor, så hon flyttade - så långt är jag förstår jag. Men varför till Västmanland av alla ställen i Sverige, fanns det inget närmare så att säga?! Och vad fick henne att välja just det resmålet?
Till saken hör att hon var same, med all sin släkt i Västerbotten, talade den samiskan man gör i Västerbotten medan man talar Sydsamiska i Södra Sverige och de förstår inte varandra, språken är så åtskilda och borde ha varit det då också 1868.  
Och jag har inte funnit någon från 1661 till 1950 någon släkting som kommit eller flyttat till Västmanland och omnejd förutom henne?! I dag kan åka till Kina och vi vända i dörren och säga  -NÄ,jag ångrar mig, jag åker hem igen. Och så gör Vi det.  
Det är egentligen ingen större affär att flytta idag men trotts det så...finns det sådana som mig..!?  
Nåja, men frågan kvarstår hur och vad fick dem att göra sådan långa flytt på den tiden?! Hur vet man att det är bättre där långt där borta även om man är gravid och skammen är stor?!
Det fanns ju kvinnor som trotsade allt detta och bodde kvar, eller flyttade till grannbyn.
När jag själv flyttade till Göteborg så tog den planeringen mig över 10 år innan jag verkligen flyttade från Gällivare, för att ta en jämförelse.  
Och en annan intressant iakttagelse är att i Kyrkböckerna är in och utflyttning på samma dag?!
 
Hmm.., Från Gällivare till Göteborg tar resan idag år 2007, 22 timmar utan förseningar vilket aldrig händer med SJ, men ändå?!  
Och då åker man med de äldsta vagnarna som fås tas i bruk, som körs mellan Stockholm och Kiruna. Det är verkligen en upplevelse man inte vill göra om på ETT BRA TAG, man är fullkomliiigt slut!? Och jag skulle verkligen inte rekommendera den resan...
 
Jag tror ju inte folk tänkte och var mer annorlunda än vad vi är idag det är snarare hur vi vant oss och den tid vi levde som skiljer oss åt. Våra referensramar vi har skulle jag tro.
 
Idag tycker vi att två minuter i micron med att värma på kaffet - är lång tid, Och då den sidan vi försöker hämta ner från nätet, tar några tiondelars sekunder längre än det brukar - så skriker vi att datorn äär sååå lååååångsam!!
 
Vi kan titta på Tv, lyssna på musik, radio och böcker medan vi är hemma eller sitter på bussen eller väntar på någon som vi ska träffa..hon har ju nyss ringt från sin mobil och talat hon kommer alldeles strax!... Vi sätter oss i bilen för att åka till korsningen och köper Pizza på närbutiken och sedan vänder vi och kör hem igen och garageporten öppnas så där fint så vi bara kör in bilen...  
 
Förr hade människor inget av detta, Hur hade vi klarat av att bli sittande i Maja Kajsas kök, Anno 1800 medan hon är många flera herrans mil bort och väntas hem om några veckor el månader?!  
Utan ström, rinnande vatten,WC,dusch, kvällstidningen, radion, kylskåp och frys.Och lovat henne dyrt och heligt att inte förstöra något...  
Hade vi fått ihop en ätbar måltid med då tidens redskap ens...och utan alla kryddor, mixer, såser mm.
Hade vi hunnit svälta till döds innan vi förstod att börja med matlagningen flera timmar och dagar innan med alla förberedelser inför måltiderna, potatisen ska upp ur landet, fisken ska upp ur vattnet innan vi kan grilla den på elden och kreaturen måste slaktas innan köttet går att sätta i pannan (åtminstone är det en klar fördel och så mycket enklare att få köttet att ligga still slippa onödigt stänk runt spisen..)Och var hade vi gjort av maten...utan kylskåp och frys, hur hade vi klarat oss utan plastpåsar, folie etc?!Och hur hade vi klarat oss utan kokböcker, telefoner och mobiler där vi satt där ute i skogen utan champon, rengöringsmedel, sanitetsskydd, Metro och Kalles Kaviar, inte ens husmans...
Och hur länge väntar man då på någon..Anno 1800...då Anno 2007 är en kvart helt klart ett gränsfall och man bereder sig på att åka hem...
 
Och hur hade vi gjort då, när vi skulle försöka få ur lite mjölk ur den arma stackars kon som vore hjälplöst är i händerna på oss...hur pass kissnödig behövde vi bli för att då ...när vi vaknar på natten verklien gick ut på utedasset ensam,utan ficklampa, i mörkret och skulle vi verkligen sätta oss där utan toalett papper och golvvärme, med spindlar och småkryp runt hörnen och i den lukten..?!  
Och hur hade vi överlevt att leva så...Om vi inte visste hur och när vi fick kom tillbak till vår tid.
För hur många av oss hade inte lagt oss ned då och självdött tyckt så synd om oss själva att vi förblivit handlningsförlamad fullständigt...
Jag själv behöver jag bara råka ut för en kraftig förkylning så håller jag direkt på att självdö...det är såååå synd om miiiigg!!! (Och jag är ändå inte en MAN, inget illa ment, men ändå?!)

[Elisabet Arvidsson]

Kissa nattetid gjorde man inte på utedass---det gjordes i pottan bredvid sängen   , som tömdes på morgonen. I bästa fall hade varje sovrum sin egen potta på golvet.

[Eva Leksell]

Helena, du skriver om en kvinna som flyttade från Västerbotten till Västmanland. Är det samma kvinna som flyttade från Malå till Tärna? Men socknarna Malå och Tärna ligger ju båda i landskapet Lappland. Hur kommer Västmanland in i bilden?

[Eva Leksell]

När jag gick in på Socken-Sök längre ner på den här sidan och skrev in Tärna såg jag att det finns en socken i landskapet Uppland (men Västmanlands län) som heter Tärna. Var det verkligen dit hon flyttade och inte till Tärna i Lappland (Västerbottens län)?

[Christina Nilsson]

Angående flyttning så undrar jag om någon vill spekuleri en familjs flytt från Orsa 1783 i maj till Stockholm enligt uttaget flyttbetyg. Man, hustru och tre barn från 10 år och yngre, skall ta sig från Orsa till stockholm. Man undrar ju över färdsätt/färdväg.  
Om flyttbetyg utskrivits till en viss ort var den flyttande hänvisad till denna ort eller kunde man flytta till vilken ort som helst? Man kan ju ha funnit arbete/syssla under färden på en annan ort än den som var tänkt.
En som undrar i okunnighet.
 
MVH Christina Nilsson

[Peter Kristensson]

Kan tipsa om två böcker i ämnet:
 
Martin Dribe: Liv och rörelse (2003). Dribe undersökte familj och flyttningar i 1800-talets svenska bondesamhälle och konstaterade att flyttningar var vanligt förekommande i det förindustriella samhället - 1800-talsmänniskan verkar ha flyttat ungefär lika ofta som vi gör i dag, men kortare sträckor. Familjen och hushållet visade sig spela en centrala roll för beslutet att flytta.  
 
Lotta Vikström: Gendered Routes and Courses (2003). I s?n doktorsavhandling kartlade Vikström mäns och kvinnors inflyttningsmönster till Sundsvall stad 1840-1892. Alltfler långväga migranter sökte sig då till Sundsvall men män och kvinnor tog ofta skilda vägar till stan. Kvinnorna var i större utsträckning rotade i de närmaste omgivningarna och den norrländska landsbygden. Hennes analys visade också att en endast en minoritet av nykomlingarna stannade för gott i Sundsvall.
 
Mer om böckerna finns att läsa på Nättidningen Svensk Historia:
 
http://www.svenskhistoria.se/bocker/606.html
http://www.svenskhistoria.se/forskning/230.html
 
Med vänliga hälsningar
Peter Kristensson
redaktör Nättidningen Svensk Historia

[Anders Ellerstrand]

Tack för tipsen Peter!

[Börje Eriksson]

Helena!
 
Om det är socknen utanför Sala, den som heter Tärna, och ligger i Västmanlands län av Uppland, du menar så finns det en del intressanta uppgifter att följa upp. Platsen ska inte ha varit okänd i samiska kretsar om man får tro uppgifterna i Uppland/Socknar/Tärna.
Det förekom samiska handelsforor och arbetsvandringar norrifrån ner mot Mälardalen och din ana kan ha följt en sådan söderut. Marknaden vid Mickelsmäss i Örsundsbro mellan Uppsala och Enköping är gammalt tillbaks ett sådant mål för samiska handelsforor.

[Sara Dyrinder]

Hej,
jag har också en fråga angående flyttningar förr i tiden.
Det gäller senare hälften av 1700-talet (östra Sörmland). De flesta familjer i min släkt bodde på ett och samma ställe. Kanske flyttade de med några års mellanrum. Men, en familj flyttade stup i kvarten, känns det som. De flyttade så pass ofta att jag till slut har tappat bort dem. Varför flyttade de så ofta? Jag har hittat dem i två grannsocknar, men vet inte varifrån mannen kom från början och vart de tog vägen.

[Per Eriksson]

Sara, det går förstås inte att ge ett säkert svar på varför de flyttar så ofta. Jag har själv en del anor som gjort det. Ofta i unga år innan de skaffar familj och barn, men även andra som fortsätter så i högre ålder. Ett antagande, som jag gjort, är att de kanske inte var så arbetsvilliga som pigor/drängar. Så att de helt enkelt fick sparken. Eller så trodde de att gräset var grönare på andra sidan. Och då valde att söka nytt varje år. För ofta går det att se hfl att det är på hösten, efter skörden, som de byter till att tjäna på ny gård.
 
Möjligen finns det mer vetenskaplig forskning gjord på området(?)
 
//Peppe

[Dag Bremberg]

Helena, kul att läsa dina betraktelser och jämförelser mellan dåtid o nutid. Hoppas du noterat Börjes inlägg ang samerna.
 
Sara, jag tror att det är ett ganska vanligt mönster (i synnerhet under svåra tider och då speciellt under slutet av 1800-talet) att ett eller flera av barnen måste flytta från gården/torpet, för att finna försörjning. I bland har de då fått jobba och bo hos nån släkting eller bekant en tid. Sedan har det kanske inte funnits försörjning där heller.
 
Det är klart att man kan tänka sig att en del människor var arbetsovilliga eller inte kunde sköta sig, men jag tror att vanligare förklaringar är att det inte fanns försörjning åt dem och deras barn.  
Man kan ju också tänka sig att det var de mest driftiga som flyttade, medan andra accepterade att leva i dåliga hus med alltför lite mat - vilket ledde till att deras barn dog.
 
Ja, det var ingen vetenskaplig förklaring, men när man följer familjer i hfl kan man se sådana mönster. Sen är förstås alla människor unika, och deras tankar och känslor syns ju inte i längderna...

[Eva Leksell]

Helena verkar inte följa den här diskussionen. Som bakgrund till hennes fråga kan man se hennes tidigare efterlysning under landskapet Västmanland: Johanna Viktoria Bjuhr f:1868 i Tärna, Södra lappmarken. (Modern Margaretha Cecilia Nildotter var född 1842 i Målå lappmarker.)
 
Tärna, Södra lappmarken ligger inte i Uppland (Västmanlands län) utan måste vara socknen Tärna i Lappland (Västerbottens län). Alltså flyttade kvinnan inte särskilt långt från Malå.

[Ingela Martenius]

Christina,
 
Från Orsa till Stockholm gick man eller så fick man skjuts med en forbonde. Då det var tre små barn och förmodligen ganska mycket bagage eftersom de flyttade för gott så låter det troligare att de åkte med en forbonde. Maj var ingen bra månad att flytta egentligen; vintern var den vanligaste tiden för att förflytta sig (släde på snön var bättre än de tämligen odugliga vägarna).
 
Flyttbetygen ställdes inte ut hur som helst. Socknen var ansvarig för alla invånare, fattigvård t.ex. Ingen fick därför flytta in i en socken som inte kunde visa på att de hade tryggad försörjning. För att få ut ett flyttbetyg måste man därför kunna visa på att man redan hade en anställning (eller annat sätt att försörja sig på, t.ex. att man fått tillstånd att bli sockenskomakare eller liknande) i den socken man avsåg att flytta till. Man flyttade alltså inte på spekulation, det ordnar sig nog med ett arbete när jag kommer till nästa ställe. Naturligtvis förekom det att man fann ett bättre arbete på vägen, men då måste man alltså bryta det kontrakt man redan hade med sin nya arbetsgivare. För pigor och drängar gällde då att de skulle skaffa någon som kunde ersätta dem, arbeta i deras ställe.
 
Att ge sig ut på vägarna utan sin flyttsedel och klara papper på att man hade en anställning eller en gård var inte till att tänka på: fjärdingsman, länsman etc. hade rätt att kontrollera en och satte fast alla som inte kunde visa på hur de försörjde sig - sådana personer skickades till arbetsanstalter.
 
Ingela