Fri flyttningsrätt 1847

[Stefan Simander]

Fri flyttningsrätt
 
Den mest genomgripande förändring som kom till stånd genom 1847 års förordning var att fattigvårdssamhällle inte längre hade möjlighet att hindra en persons inflyttning genom att vägra honom mantalsskrivning. Beslut av sockenstämma eller fattigvårdssamhälle om förbud mot inflyttning från annat fattigvårdssamhälle skulle vara ogiltigt.  
Emellertid väckte föreskrifterna i fattigvårdsstadgan stor opposition. Nästan omedelbart efter dess ikraftträdande hemställde man om revision av föreskrifterna om försörjningsort.  
 
I en ny fattigvårdsförordning av år 1853 återgick man till att låta mantalsskrivningen vara bestämmande för en persons försörjningsort. I fråga om fattigförsörjning skulle var och en tillhöra det fattigvårdssamhälle där han författningsenligt var eller bort vara mantalsskriven då behov av understöd uppstod. För att fattigvårdssamhället skulle skyddas vid inflyttning av ekonomiskt svaga personer var emellertid denna huvudregel förknippad med vissa karensbestämmelser gällande bl a en sexmånadersperiod.  
 
Någon möjlighet för sockenstämma eller fattigvårdssamhälle att ingripa i den fria flyttningsrätten förelåg inte heller enligt 1853 års stadganden.  
 
Den år 1812 fastställda mantalsskrivningsförordningen gällde i det närmaste ett halvsekel. Den efterföljdes av Kongl Maj:ts Nådiga förordning angående Mantals- och Skattskrifningarnes förrättande den 20 juli 1861.  
 
http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingiga ridag/densvenskafolkbokforingenshistoriaundertresekler.4.18e1b10334ebe8bc8000414 1.html

[Ingela Martenius]

Och ändå hindras folk att flytta än idag, t.ex. äldre på servicehem, äldreboende etc. som vill flytta närmare sina barn eller liknande. Sådär vart tredje år eller så blir det ett fasligt liv i tidningarna och diverse kommunala chefer uttalar sig. Eftersom tidningarna blandat sig i det så får personen nu plötsligt flytta, något som varit helt omöjligt innan...
 
Ett intressant fall har jag dock råkat på: en kvinna i Tengene som på 1880-talet börjar med att sätta två utomäktenskapliga söner till världen. Den äldste sonen dör i mässlingen, och ett år senare beslutar sig modern för att emigrera...till Danmark. Den andre sonen lämnar hon kvar hos en av sina bröder. Efter ett par-tre år i Danmark är kvinnan (fortfarande ogift) gravid igen och föder - efter att hon blivit avskedad från godset där hon arbetade - en dotter. Här har nu danskarna en kul regel: det är socknen där modern hade fast uppehälle tio månader innan nedkomsten - dvs. faktisk tillverkningsort - som får betala för barnet!
Efter knappt två år har kvinnan fått nog och talar med en svensk konsul i Danmark om att hon nog vill flytta tillbaka till Sverige. Konsuln svarar att det går bra - just med hänvisning till att hon har rätt att flytta inom riket, och då som svensk medborgare även in till Sverige. Emellertid finner kvinnan just då en ny karl, och beslutar sig för att följa med honom ner till Schleswig-Holstein. Dottern är nu i vägen och kvinnan beslutar sig att ta fasta på konsulns råd...för dotterns räkning. Följaktligen lämnar hon helt sonika in dottern på Malmö fattigvård, och åker själv tillbaka till Danmark och den nya kärleken. Malmö har ju inte det bittersta intresse för dottern och skickar upp henne till Tengene, där hon placeras hos en av kvinnans systrar - men Tengene vägrar betala fattigunderstöd för flickan.
Tvisten går med rasande fart hela vägen till HD, som 1892 dömer Tengene att betala för flickan. Mamman tycker detta är utmärkt, för nu har hon fått en son med senaste kärleken, och med hänvisning till HD:s dom är det ju en smal sak att lämna över även den nye lille sonen...
 
Jaaa...jag tror inte det var riktigt så här lagstiftaren förutsåg att lagen skulle användas.
 
Ingela

[Stefan Simander]

Ingela, stort TACK för din snabba respons!  
 
Visst finns det problem med detta idag också, särskilt vad gäller gamla och sjuka, min för ett sedan år avlidna mor kunde ha hamnat i en sådan knipa, vilket nu inte skedde gudskelov!  
 
Vilken fascinerande historia du berättar!  
 
För den som liksom jag är obevandrad, oberest och oforskande i dessa trakter och ovetande om Tengene, så antar jag att det sannolikt är följande socken som avses:  
 
Från Wikipedia:
Tengene socken i Västergötland ingick i Viste härad och är sedan 1971 en del av Grästorps kommun.
 
Socknens areal är 26,30 kvadratkilometer varav 26,05 land (med köpingsområdet inräknat). År 2000 fanns här 3 254 invånare. Huvuddelen av tätorten Grästorp med Grästorps kyrka samt sockenkyrkan Tengene kyrka ligger i denna socken.
 
Socknen har medeltida ursprung.
 
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Tengene församling och för de borgerliga frågorna bildades Tengene landskommun. Grästorps köping bröts ur landskommunen 1900. Landskommunen uppgick 1952 i Grästorps landskommun som 1971 ombildades till Grästorps kommun.[2]
 
Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Viste härad. De indelta soldaterna tillhörde Västgöta-Dals regemente, Livkompaniet och Västgöta regemente, Barne kompani.
 
Geografi
 
Tengene socken ligger söder om och omfattar Grästorp och kring Nossan. Socknen är en uppodlad slättbygd med visst inslag av skog.
 
Fornlämningar
 
Boplatser och en hällkista från stenåldern är funna. Från bronsåldern finns spridda gravar och skålgropsförekomster. Från järnåldern finns två gravfält. En runsten har påträffats.
 
Namnet
 
Namnet skrevs 1298 Thänghini  och kommer från kyrkbyn. Efterleden innehåller vin, 'betesmark, äng'. Förleden innehåller troligen tånge, 'lång smal udde'.