Flytta isär på 1700 talet ? Vanligt eller.......

[Marianne Bengtsson Rosander]

Var det vanligt att man som makar flyttade isär i slutet av 1700 - talet.
Jag har makarna Olof Arvidsson och Kerstin Elofsdotter boende på Åmbergs säter, Sunne  från 1786
1810 bor Olof och Kerstin hos sonen Jan med familj på Åmbergs säter.
Olof flyttar sedan till Södra Åmberg där han återfinns som fattighjon
1814 flyttar Kerstin med sonen Jan till Norra Viken. Här skiljs alltså Olof och Kerstin åt.
När sedan sonen Jan flyttar till Rostorp så flyttar Kerstin 1817 till Rottneros och återfinns där som fattighjon.
Olof dör som fattighjon i Södra Åmberg 1828
Kerstin dör som fattighjon i Rottneros 1834
Är detta 1700-talets skilsmässa?

[Lennart Hjerpe-Norgren]

Inte så säkert att det var skilsmässa.Prästen brukar skriva om detta i marginalen.Olof var ju 65 år vid den tiden och Kerstin 58 år,kanske Olof var sjuk på något sätt så att han var besvärlig.Annars har jag sett att mödrar blir pigor hos son eller dotter på äldre dagar.Kanske domboken kan ge svar om det var skilsmässa.Men jag tror inte att det var så.
Jan flyttar till det du kallar Rostorp som är en förkortning av Rottnerostorp som är Baggetorp där hittar du Jan-Maja.Jan gifter där om sig med Maria Olofsdotter från Gräsmark.

[Marianne Bengtsson Rosander]

Bara en undran, jag har inte stött på detta förut, men så är jag ju en frågvis nybörjare.På något sätt kunde dom i alla fall inte bo ihop.
Tack  
Marianne

[Lennart Hjerpe-Norgren]

Har stött på detta fenomen vid något tillfälle.Mannen har arbetat på ett ställe och kvinnan som piga på ett annat.Det var nog fattigdom som styrde detta.Har bara sett något tillfälle när skilsmässa har beskrivits i hfl.T.ex. ett fall i Ny s:n när mannen var ute på krigsuppdrag och kom hem och fick veta att hustrun varit otrogen.Detta hände omkring 1742./Lennart

[Markus Gunshaga]

Hej!
 
Detta fenomen har jag sett på två ställen i min egen släkt - på 1760-talet hade jag en ana, som då var i 70-årsåldern. Hon lämnade sin döve gamle make och flyttade till dottern i en annan socken, en bra bit därifrån, för att undfå bättre skötsel, står det i makens dödsnotis. Make och hustru dör därefter på olika orter med något års mellanrum (det kan tilläggas att dottern var hustruns i första äktenskapet, och hon fick inga barn med sin andre make - den nämnda dottern var hennes enda överlevande barn).
 
En annan anas syster var barnmorska och var gift med en man under första delen av 1800-talet, men de hade inga barn. Vid 60 års ålder lämnar hon plötsligt sin make på landsbygden och flyttar in till staden, och återkommer inte till sin make. Han dör ensam ett par år senare.  
 
Inget av mina exempel har någon notering om skilsmässa, så det tycks ha funnits särbos även på den tiden, även om det väl kanske inte var så vanligt.

[Chris Bingefors]

Det var mycket svårt och en lång, kostsam procedur att ta ut skilsmässa. Det fanns dessutom bara några få skäl som var giltiga för skilsmässa. Därför löste man nog problemen genom separation istället. Yngre personer på 1800-talet rymde till Amerika eller försvann utan betyg.

[Torbjörn Jerlerup]

Ja, separation har nog alltid funnits. men jag har ett svagt minne av att det fram till runt 1700 fanns lagar som i praktiken gjorde att mannen kunde leta efter sin förrymda hustru och kräva att denne kom tillbaka. Jag har för mig att jag sett nåt sånt beskrivet i böcker. Men på 1700-talet blev det nog lättare för kvinnor som stuckit från sin man att hålla sig borta. Hur det var för barnen så vet jag inte.

[Lena Persson]

Jag har just hittat ett fall på 1840-talet där mannen, f.d. kronolänsman bor för sig själv, och hans hustru bor i en socken 2-3 mil därifrån, där hon står som släkting och hushållerska i en prästfamilj. Hon dör först, står som gift. Undrar vad som låg bakom?

[Torbjörn Jerlerup]

Jordeboken kanske vet?  
 
Det är i sådana här fall man önskar att en av prästerna är en sån där pervers djäkel som nitiskt skriver ner allt byskvaller i sin husförhörslängd, eller hur?!
 
;o)
 
/T