Polisens hantering av utredningar kring dödsfall

[Åke Tilander]

Hej!
 
När en person dör t.ex. i hemmet och det inte är helt klarlagt vad som orsakat dödsfallet görs dels en obduktion, dels en polisutredning. I de allra flesta fall klarläggs det genom denna polisutredning vad som förorsakat dödsfallet. Om inget brott misstänks läggs denna utredning till handlingarna.
 
Jag var nyligen i kontakt med Polisens arkiv i Uppsala angående ett sådant fall. Jag fick då reda på att i de fall inte något brott misstänks så bränns samtliga handlingar från polisens utredning efter 30 år!
 
Som genealog blir man naturligtvis bedrövad att handlingar som skulle kunna ha en så pass stor betydelse för efterlevande släkt helt sonika förstörs.
 
Dels undrar jag över om någon har närmare kunskap om denna hantering. Stämmer verkligen de uppgifter jag fick, eller har jag missförstått något?
 
Dels funderar jag på om detta inte skulle kunna vara en fråga där Förbundet kunde agera till förmån för framtidens släktforskare?

[Birgitta Almqvist (Baq)]

ÅKE!  
Först nu, ett och ett halvt år efter det att du skrev inlägget om handlingar kring dödsfall som blev föremål för polisutredning, läser jag det. För min del gäller det ett spädbarns plötsliga dödsfall i Stockholm, Liljeholmen, januari 1925. Se vidare mitt inlägg under Barnamord och Mauds svar.  
 
Vore intressant höra din uppfattning. Det står ingenting i bvn-handlingarna om att inget brott anses föreligga, endast polisutredning pågår . Nu väntar jag svar från stadsarkivet om hur jag kan få tag i polisrapporten.
Birgitta

[Mia Löwgren]

Ok, Birgitta, och som SVAR på Åkes förfrågan säger jag bara: JA, jag tycker vi borde agera. Finns det inte pengar att projektanställa folk som kunde arkivera allt det material som polisen tänkt bränna upp, genom att knappa in det i någon databas? Vad säger Skogsjö o co?