Äldre inlägg (arkiv) till 2007-09-02

[Mikael Löwe]

Hur vanligt var det egentligen att kolare förolyckades vid kolning?
 
Detta är en fråga som jag ställt mig allt som oftast på senare tid.
 
Att gå igenom samtliga socknars begravningsböcker och domböckerna är en omöjlig uppgift, men att ställa frågan här är ju fullt möjlig.
 
Jag forskar bl.a på Österby bruks kolning i  Morkarla socken (Norduppland). Ju mer jag forskar på kolning desto oftare stöter jag på påstående som det är många kolare som fått sätta livet till vid kolning och liknande.
 
Vid ett snabbt överslag (lågt räknat) så har det kolats åtminstone 12 000 milor under perioden 1700-1940 i socken.
 
Under perioden 1680-1920 så har 8 personer i socknen förolyckats i  samband med kolning.  
 
2 stycken har bränt ihjäl sig (trampat igenom kolmilor), avlidet av brännskador
3 stycken kvävdes ihjäl av rök (rök från eldstad i kolkoja)
2 avlider av kolos vid kolmila
1 krossad av en kolryss
 
En död vid kolning är en för mycket men att betrakta det som vanligt i Morkarla socken är en klar överdrift.
 
Har du stött på någon i din forskning som förolyckades vid kolning?
 
Tacksam för svar.  
Ännu tacksammare för svar med källhänvisning.
 
 
PS. Naturligtvis så mailar jag mina egna källhänvisningar till den som är
intresserad. DS

[Gunnar Jonsson]

I Kila (S) har jag registrerat dödböckerna 1691-1875 och inte stött på någon som angetts död i samband med kolning. Men det finns gott om kolbottnar ute i markerna.

[Birgitta Berkemar]

Mikael!
 
En av mina tidiga anor Samuel Nilsson dog av os från kolmila 19/9 1754
Törnsfall, Kalmar län
C:3 sid. 20
GID: 171.17.56500
 
Birgitta B

[Stig-Ove Wisberg]

Jag har en ana som dog vid en kolmila i Hallingeberg 1791

Stig-Ove

[Göran Löfstedt]

Hej Stig-Ove.
Kan man få en lektion i skrifttydning ?  
Kan det stå i början:
Kolmilaren Anders Jönsson i Säby, espervit 2 ? gånger gillt o.s.v.
 
Jag är uppvuxen i Bergslagen och på vintrarna när min far och jag var ute och åkte skidor i Kilsbergen kom man ofta fram till täta smågrans-sammlingar. Jag fick då veta ,att här har varit en kolmila.  
Han berättade att när han var grabb på trettiotalet kolades det i milor när var ute på sina skogsturer, när milan ibland började brinna var kolarna tvungna att gå upp på milan och slå med blöta granruskor, då hände det ibland att det brast så kolaren föll ner i milan och brände sig ordentligt.
 
Mvh Göran

[Birgitta Berkemar]

Göran!
 
Jag tycker att det är en ovanligt vacker och lättläst text!
Fast det är ju 1700-tal.
 
Sockenman Anders Jönsson i Säby, varit tvenne gånger gift, gick att bränna en kålmila på L.Spånga skog och befanns andra dagen död på milan utan någon åkomma, varit en stilla och gudfruktig man...
 
Birgitta B

[Per Thorsell]

Mikael.
 
Ett intressant ämne, som jag tyvärr inte kan lämna några bidrag till. Du har kanske sett Helmer Grundströms lilla sorgliga dikt:
 
Milan hostade till och slog,
kolarn ramlade i och dog.
Inte en kota blev kvar av karln.
Käringen med sina nio barn
drevs av nöden på socknen ut.
Annars var allt som det var förut.
 
Jag har givit bort boken, så det fick bli ur minnet.
 
Per Thorsell.

[Göran Löfstedt]

Hej, Birgitta tack för översättningen
 
Finns det någon bok, eller något på nätet som kan visa hur olika man skrev och stavade förr i tiden. Jag har Svar och där kan man ju se scannade folkräkningar från 1600-1820. Vissa skrivstilar, även de äldre, kan vara lättydda och vackra, medans andra är helt hopplösa. Jag tror att om någon skulle försöka tyda min handstil om 200 år skulle det vara omöjligt, jag kan knappt läsa den själv.
Men exemplet ovan är för mig, i och för sig vackert, men lite grötigt, ser lite ut som hyvelspån.
 
Mvh Göran

[Elisabeth Thorsell]

Göran, titta i Rötterbokhandeln, som du hittar på Rötters första sida (www.genealogi.se). Där finns bl.a. Läsebok för släktforskare av Henrik Anderö, och utökad med 1800-talstexter av övertecknad.

[Göran Löfstedt]

Hej. Nu bryter jag in på en sidostig, men det har med kolmilor att göra.
 
Min far gjorde en del av sin beredskap under 2:a världskriget, som tygtekniker, tror jag det hette, i AB Bofors som ligger på gränsen till Kilsbergen i Bergsslagen. Hans överordnade fick reda på att han var god orienterare, hade god geografisk kännedom av Kilsbergen och var hyfsad skidåkare.
Han fick uppdraget att vid eventuellt anfall av Ryssen eller Tysken, kanske också om Britten och Amerikanen kom, ta bort vissa viktiga produktionsvitala detaljer ur maskiner som tillverkade krigsmaterial, t.ex. ur svarvar i Bofors bergsverkstäder.
Han förberedde sig med att alltid ha en packad ryggsäck med alla förnödenheter. Han åkte också provturer för att exakt lära sig bästa turen. Han visade mig den turen han hade teståkt och bestämt sig för under
kriget. För att inte märka ut något på någon karta var riktmärkena hela tiden milorna. Han hade något system i huvudet för avstånd och riktning från milorna. Jag kommer inte ihåg det.
Om han inte skulle klara livhanken skulle det på inget sätt gå att hitta de vitala prylarna, men överlevde han skulle han lätt hitta dem. Frågan är hur det skulle gått om han blev utsatt för tortyr. Som tur var slapp han det.  
 
Mvh Göran

[Bo Persson]

Vi kan ju lägga till en bokstavstrogen avskrift av dödsnotisen:
Sockneman Anders Jönsson i Säby, warit
2ne gånger giftt, geck ut at bränna en kålmila
på L: Spånga skog, och befans andra dagen
död på milan, utan någon åkomma
warit en stilla och Gudfrucktig Man g. 58 [år]
lemnar [oläsligt ord] eftter sig

[Hans Egeskog]

Kan det oläsliga ordet vara Enka?

[Bo Persson]

'Enka' är det, vilket syns rätt tydligt på mikrokortet.

[mikaellöwe]

Kul med snabb respons!
 
Tack för era inlägg, mycket intressant.
 
Kanon! Det är precis sådana uppgifter jag söker med källhänvisning.  
 
Väntar med spänning.....på fortsättningen
 
mvh Micke

[Stig-Ove Wisberg]

Ska det vara bokstavstroget så får vi ta bort ordet ut i geck ut at.
 
mvh
Stig-Ove

[Britt-Marie Waller]

Hej! Här är ytterligare ett bidrag till samlingarna...
 
Risinge EI:1 db 1795-10-06  
Den 6 Oktob dödde Peter Johansson i Hulta slagen af ett fall neder af en ostybbat kolmila, begrofs d 11 ejusd. 77 år och 7 mån gammal.  
 
Bou Risinge härad - 1795 d 23 Dec blef uppå begäran hos Enkan Anna Lucia Velamsdotter i Hulta, Risinge efter dess afl man skogvaktare Petter Wesselius som afl d 6 Oct....etc, etc
 
Per/Peter/Petter Johansson Wesselius/Wiselius, olika stavningar förekommer var skogvaktare i Tjällmo, Risinge och Vånga.  
 
Mvh
 
Britt-Marie Waller

[Karl-Gustaf Mattsson]

Undenäs dödbok 1785 avslöjar att en av mina förfäder blev krossad av mila

[Lisbeth Petersson (Beth)]

Gärdserum CI:3 s.386, år 1794
Pehr Gunnarsson från Broddebo. Sockneman, dödde d. 4 Nov. hvilken nedfallit uti en Kohlmila och förbränt nedra delen af Kroppen och hvilken åkomma slutel. ändade dess dagar. 66 år gammal.

[Mikael Löwe]

Tack för allas inlägg. Jag tittar in i mellan åt och gläds när det kommer nya. Ha en riktigt skön sommar.
 
mvh Mikael Löwe

[Britt-Marie Waller]

Svar till Mikael Löwe:
 
Här kommer ytterligare ett bidrag till dina samlingar!
 
C:4 Godegård (E) s 616 db 1809-06-26 (bg 277)
Frälsebonden Hans Pehrsson i Upsala, dog af vådelig händelse, medelst en kohlmilas nedfallande öfver honom, då han var sysselsatt att uppresa den samma. Dödsorsak: Wåda. 57 år, 11 mån.
 
Mvh
 
Britt-Marie

[Britt-Marie Waller]

Begravd 2/7 ska det stå förstås...

[Stig Geber]

Brände bägge benen i kolmila.
 
Bonden Olof Johansson f 1693 i Hållnäs dog 1757-11-29 sedan han bränt bägge benen i kolmila.

[Kenneth Larsson]

Anders Andersson Gillblad omkom i en kolmila vid 12 år och 8 månaders ålder. Detta hände 18 november 1883 i Fjäll i Mangskog.
 
MVH Kenneth L, Mangskog

[Sten Andersson]

Död af vådeliga tillfällen. Föl ned i en optänt kålmijla och blef så bränd så att han efter 3 dygn afled. Så illa gick det för min fmffmmmf Kristoffer Persson, Sjögetorp, Björkvik (D) som dog 1766-12-13 i en ålder av 56 år.
 
Uppgiften hämtad från Nyk-Ox:s CD över socknarna i trakten.
 
mvh
Sten

[Ann-Mari Bäckman]

Usch, det är plågsamt att tänka sig det lidande han måste ha haft innan han dog.
 
Ann-Mari

[Stefan Karlsson]

Djursdala C:2, död- och begravningsbok år 1847, s. 73:
Nils Johan Larsson från Djursdala, 14 år gammal, dog den 20/10: Sysselsatt med att tillklappa en kohlmila, nedföll han genom betäckningen, och ljöt döden till en del genom brännskada, men ännu mer genom qväfning.

[Ann-Mari Bäckman]

Man kan ju undra hur många offer dessa kolmilor skördade? Hade det varit idag, så hade vi statistik på det hela.
 
Ann-Mari

[Lars Åkesson]

Skog (X) C:2, död- och begravningsbok 1749:
Samma dag [Första stora böndagen 7 april] begrofs kohlaren ifrån Sunnäs Bruk sal Jon Pärsson, som d 24 Martii föll ned i sin kohlmila och blef illa bränd och skadad öfwer hela kroppen. Kom dock up och hem till Bruket, hwar på han d 2 Aprill blef död, sedan han lefwat 51 år wid pass.

[Elisabeth Thorsell]

Nordmark (S), volym E:1
1786 d 29 october begrofs Nils Svensson från Nordmarkshyttan til döds bränd i en Kohlmila, 54 år.

[Lars-Erik Gustavsson]

Årsunda (X) F:1 Erik Jonsson Strandberg d. 1853-07-17. Illa bränd i en kolmila.
 
Gunnilbo (U) F:1 Olof Andersson d. 1802-01-04. Bränd i kolmila.
 
Katarina Sohlborg har meddelat ett dödsfall i samband med kolning i Dalarötters tillfällighetsfynd, här. Händelsen inträffade 1742 i Torsåker (X).