Äldre inlägg (arkiv) till 23 augusti, 2001

[Elisabeth Thorsell]

I dag (26/11 2000) har jag läst i två olika publikationer, både SAS Magasinet (som man får på inrikesflyget) och i Dagens Nyheter att det förvissso står i kyrkböckerna att folk blivit dödade av varg, men att där står det ju också att folk blivit dödade av trollen, så det där med vargen är ju inget att lita på. Bägge artiklarna handlade om den växande vargpopulationen i landet och motståndet som finns mot detta.
 
Att det står att folk blivit dödade av vargar tror jag säkert, men jag har då aldrig sett att det stått att någon dödats av trollen, och jag betvivlar att det finns några sådana notiser.  
 
Men har någon av detta Forums eminenta läsare sett en sådan notis? Meddela då detta här, med ordentlig källhänvisning, så vore jag tacksam.

[Håkan Skogsjö]

Jag har också hört att det finns uppgifter i kyrkböckerna att barn blivit ihjälbitna av varg, men de torde vara extremt sällsynta (jag känner mig veterligen ingen som sett en sådan notering). Det vore intressant att höra om någon har några konkreta exempel på sådana uppgifter ur kyrkböckerna. Några uppgifter om att folk dödats av trollen tvivlar jag, liksom Elisabeth, på att det går att frambringa...

[Göran Ulväng]

Håkan Skogsjö!
I tidningen Svensk Jakt utgiven av jägarförbundet fanns i ett par nummer förra året intressanta artiklar i detta ämne. En forskare - jag har glömt hans namn - hade systematiskt gått igenom husförhörslängder och dödböcker för ett större antal socknar i Värmland och Mellansverige från 1700- och 1800-talen och funnit att antalet vargdödade personer var ytterst få. Undersökningen gav ett vederhäftigt intryck. Kan vara värt att kolla upp!
Hälsningar
G

[Håkan Skogsjö]

Tack för tipset. I Nättidningen RÖTTER finns en artikel om en rabiessmittad varg som rev människor 1815 (den kan läsas här).
 
En efterlysning har tidigare funnits i RÖTTER i samma ämne:
 
------------------------------------------------
#3006. (23 mars 1999)  Jag söker kyrkboksanteckningar om människor som blivit dödade av varg. Om  någon har stött på en sådan händelse är jag tacksam för upplysningar runt detta.  Dock inte de vargattacker som inträffade i Gästrikland och södra Dalarna  1820-21, de har jag koll på.  Sverker Johansson.
 
Svar: Jag har hittat en uppgift om att Erik Andersson i Botkyrka, AB, blev sargad till  döds av vargar 1830. Han var född 1746-06-30 i Stora Nackdala, Botkyrka. Han skulle i så fall vara ca 84 år gammal. Jag har inte kollat detta själv utan det är andrahandsuppgifter, men skall försöka ta mig till biblioteket och titta på dödboken och uppgifterna där. Hälsningar Stig Geber, Uttran  
 
 Svar: Jag läste för några år sedan en artikel i tidskriften Populär Historia. Den handlade  om provinsialläkarnas årliga rapporter om tillståndet i sina distrikt. I artikeln nämns  bl.a. att några människor på en viss plats blivit dödade av varg (Jag kan inte på rak arm minnas var ). Du bör med lätthet kunna få fram artikeln. Populär Historia har hemsidan http://www.pophist.se Med vänlig hälsning Lars Lindblad  
------------------------------------------------

[Eva Leksell]

Även om den som ställde frågan i Rötter hade koll på vargattackerna i Gästrikland och södra Dalarna  1820-21, så kan följande kanske vara intressant för andra:
 
I en insändare i DN 6/2 1997, av Börje Östberg i Falun, står att senaste gången en varg dödat en människa i Sverige var den 18 mars 1821. Offret var 6-årige Anders, son till Olof Ersson och Lisa Clasdotter i Vatebo i By socken i Dalarna. I dödboken står: Ihjälrifwen av en warg under det modren war i kyrkan. Fadren hemma och hann med nöd slita barnet sönderrifwet ur wargens mun som bortsprungit med barnet och kastat det öfwer 4 gärdsgårdar. (Jag har kollat dödnotisen och vill minnas att det står just så.)
 
Vargen hade tidigare under vintern dödat åtta barn i gränsområdena mellan Dalarna och Gästrikland: Dragebo i Årsunda socken, Jämtbo i Garpenberg, Kräbäck i Österfärnebo, Horndal i By, Olofsborg i Hedesunda, Bastmora och Stjärnsund i Husby samt Ysjön i Årsunda. Den vargen var sannolikt identisk med en varg som 1817 såsom unge hade tagits om hand på Gysinge herrgård. Allt enligt insändaren.
 
Och i Aftonbladet 23/3 och 20/4 1997 skriver Jan Danielsson om Gysingevargen, som sköts den 20 april antingen 1821 eller 1822 (ett av årtalen har blivit fel i tryck), i Årsunda. Den hade då dödat sex barn och en vuxen människa. Tre barn i Dalarna hade samtidigt dödats av en annan varg. Båda dessa vargar var uppvuxna i fångenskap på olika bruk men tycks ha släppts ut.

[Mats Olander (Mats)]

Inte troll men väl Näcken!
Enl Sundals Härads dombok i Edestams uttolkning hölls extraordinarie ting den 11 aug 1691 i Kuserud. Mannen Bryngel Olsson hade drunknat. Man hade hittat honom i ån. Nämndeman Lars Eriksson i Gråfålerud som synt liket betygade att halsen på den döde var så ledig som ett kläde, att man kunde vrida huvudet runt. Rätten fann att Bryngel emedan han var drucken hade i yrsel fallit i ån och med våda av Näcken som många människor förr i samma å berättades hava halsen avrivit, hade blivit förgjord.  
Jag kan däremot inte påminna mig att ha sett att någon anges vara vargdödad varken i Nordals eller Sundals härad enl domböckerna
 Mats Olander

[Mikael Persson]

I Delsbo socken, Hälsingland, blev Jon Andersson Myra dödad av en varg i slutet på 1600-talet. Jag sitter på jobbet nu så jag har inte tillgång till de exakta uppgifterna, men jag ska kolla dem sen i natt.
 
MVH
Mikael

[Henrik Mosén]

Jag har aldrig sett ett exempel på någon som dödats av varg i vare sig kyrkböcker eller domböcker. Då och då träffar man dock på vargdödare i domböckerna, som får ersättning för sin insats, så det är uppenbart att vargen funnits på plats.
 
Om inte annat så förefaller det ju vara ytterst ovanligt att varg dödar människor - även förr i tiden då vargen var mer spridd.

[Peter Funke (Fun)]

Beträffande Gysingevargen så finns det en bok skriven av Evert Pousette (1989), De människoätande vargarna, som utförligt dokumenterar dessa händelser plus ytterligare fall från bl.a. Finland. Pousette har dokumenterat
14 vargoffer i Sverige, 13 barn och en vuxen.
  I Värmland Förr och Nu 1986 med tema varg granskar Håkan Eles uppgifter om vargdödade människor. I Boda dödbok finner han följande för år 1727: Den 17 December Jon Swen vid Rinefors ihiälrefwen af en ulf och mest opätin 4 1/2 gamel, samt direkt därefter första anteckningen 1728: D. 6 Januarij Jon Ersson i Smedsrud ihjälrefwen af en glubisk ulf; 9 åhr är gl begrafn. Eles anger också en uppgift från Steneby i Dalsland 1731: D. 7 Aug: begrofs flickan Börta Johansdotter i Spettholet, som d. 3 dito olyckligen invid torpet af en glupande varg blef tagen, till skogen buren, och ihiälrefwen, dess ålder warandes 12 åhr. Redaktionen för boken omnämner också att det enligt Torsten Nothins memoarbok Hågkomster skall finnas en gravvård på Fryeles kyrkogård (Jkp län)över en vargdödad man. Någon uppgift om detta i Fryele dödbok finns dock inte, enligt källan.

[Peter Funke (Fun)]

Angående människor dödade av troll så finns det en uppgift i Olaus Magnus Historia om de nordiska folken att tolv bergsmän vid Annebergs gruva dräpts av trollen. Förvisso ingen kyrkbok, men kanske av intresse ändå? Jag antar att boken på sin tid lästes mer okritiskt än den görs idag, och kanske bidrog till mytbildningarna.

[Torsten Berglund]

Gysingevargen, som flera av ovanstående inlägg relaterar till, skall ha varit uppvuxen i fångenskap och därför orädd för människor. I AnRopet nr 2/1984 (StorStockholms Genealogiska förening) skrev jag om en notis som jag funnit i inledningen till Ovansjö sockens husförhörslängd AI:7a. Det var församlingens komminister som återgav händelserna 1821 omkring Gysingevargen och notisen visar att man, åtminstone i Gästrikland, vid denna tid inte hade uppfattat vargen som ett hot mot människor:
 
Man har varit af den tanken, att vargar aldrig ätit Människjor; men år 1821 ifrån Nyårstiden till nedanstående dato, har man en bedröflig ärfarenhet häraf. I Årsunda och Östra Färnebo jämte flera socknar i V: Bergslagen hafva ganska många blefvit illa blesserade och även flere uppätne. På förstnämnda stället blef ett Barn i Nyårstiden uppätit, och i går begrafdes benranglet efter en 19 års gl. flicka. Magister Färner i Årsunda har nu idag varit hos undertecknad och beskrifvit denna och flere sorgsliga händelser. Ovansjö Com. Gård d. 19. Martii. L. Backmark.

[Niklas Lindberg]

Hej!
Intressant läsning detta!
Har själv inte hittat något relaterat till vargar, men har åtminstone funnit en rovdjursrelaterad död i min forskning.
 
Det var drängen Olof Andersson i Raman, Hanebo (X), som den 20/12 1778 avled pga av att han blivit attackerad av en björn.
Enligt Hanebo C:1 så kan man konstatera att han;
 
*Blev biten och illa sargad i huvudet av en björn, som han ämnade skjuta, varefter han levde 4 dygn.*
 
Kanske var björnattacker mer vanligt förekommande?
 
Mvh Niklas Lindberg

[Mikael Persson]

Major Jon Andersson Myra i Hagen, Delsbo, blev vildvargbiten och begrovs i april 1691, enl boken Min Släkt för Delsbo, fam 3LII
 
Hälsningar
Mikael

[Arne Sörlöv]

Det som kallas dödböcker är egentligen inte dödböcker utan begravningsböcker dvs om ett barn dödas av varg och ej återfinnes bör barnet ej vara med i begravningsboken, såvida inte prästen inte för notiser över sällsamma händelser. Dvs att det kan finnas vargdödade personer utan att det bokförts. Sjäv har jag inte sett någon om vargdödade personer, men min släktforskning har till 99% handlat om Götaland.
Mvh Arne

[Elisabeth Thorsell]

Arne, dödböckerna innehåller i äldre tid endast begravningsnotiser, men på väldigt många ställen börjar man under första hälften av 1700-talet att ange både döds- och begravningsdag, och från omkring 1750 skulle dödsorsak anges.

[Arne Sörlöv]

Elisabeth, det jag ville påpeka är att kyrkan hade bara intresse av begravningen. Självklart måste bör man vara död för att bli begraven. Men man kan dö utan att bli begraven. Finns det inget lik finns det ingen begravning och ingen notis. Jag syftar på barn kan ha blivit rivna av varg utan att ha blivit återfunna, och begravda och bokförda.

[Håkan Skogsjö]

Kyrkan i Sverige var till för bara några år sedan en statskyrka. Kyrkböckerna fördes inte enbart som en hjälp i den kyrkliga verksamheten, utan minst lika mycket som en redskap för statsmakten att hålla koll på invånarna, exempelvis när det gällde indrivning av olika skatter. Statistiska uppgifter om befolkningen har åtminstone sedan 1700-talet intresserat de styrande, och därför inrättades redan 1749 det så kallade Tabellverket som kan sägas leva kvar än i dag under namnet Statistiska centralbyrån. Från 1749 skulle prästerna till detta verk inrapportera uppgifter om dödsorsaker, vilket är förklaring till att dödsorsaken finns noterad i kyrkböckerna från mitten av 1700-talet. Så att säga att kyrkan enbart hade intresse av begravningen är möjligen korrekt, men prästerna hade i egenskap av statstjänstemän också att sköta de åliggande som de styrande pålade dem och däri ingick att de också skulle intressera sig för församlingsbornas dödssätt. Därför hittar man också exempelvis drunknade personer som aldrig återfunnits i dödboken.

[Torsten Berglund]

Håkans påpekande att kyrkans ansvar inte enbart var att notera begravda personer, stämmer även med mina erfarenheter. Förutom försvunna drunknade personer, har jag i 1700-talets kyrkböcker vid några enstaka tillfällen påträffat noteringar om barn och vuxna som antas ha gått vilse och försvunnit i skogen och aldrig återfunnits, men efter viss tid från försvinnandet noterats som avlidna i dödboken.

[Jens Sandahl]

I boken Sällsamma händelser i Sverige med Finland åren 1749-1801 och i Sverige 1821-1859. ur Uppgifter af prästerskapet antecknade utgiven av Elis Sidenbladh år 1908 finns sammanställningar av notiserna under rubriken Sällsamma händelser i Tabellverkets befolkningstabeller. Där finns - om jag inte minns fel - även notiser om människor som blivit dödade av rovdjur.

[Bertil Magnusson]

Ingen vargdödad i Fryeled. Ulvagapen är drakhuvuden.
 
Peter Funke refererar ovan (28/11) till en gammal skröna som jag sedan många år försökt att avliva. De vargdödade i Fryeled är nämligen mina släktingar. Dessa levde i trakterna kring Mjöhult som ligger i en köldhåla mellan Hagshult och Fryeled .
(NB  Väderleksrapporten anger ofta: nattens lägsta temperatur uppmättes i Hagshult) .  
 
Min släkt där hade troligen som sed att smycka gravarna med en gravvård i smide utförd som en triangel försedd med ett drakhuvud i toppen och små smidda löv hängande i basen.  Liknar närmast en majstång. Om jag minns rätt finns det ännu fyra liknade gravvårdar på taket till Hagshults kyrka, samt två på dess kyrkogård, utöver de tre som finns på Fryeleds kyrkogård. De sista inte långt från överståthållare Torsten Nothins egen grav. Alla är av den typ som fick överståthållaren att tro att det vilade vargdödade personer under dem.
 
En av dem, min anfader, Jonas Johansson (1740.07.06 - 1805.06.22), var bl a far till vår förste med titeln RIKSARKIVARIE, nämligen Johan Gustav Liljegren (1791.02.27 -1837.06.02).  
På Antikvitets och topografiska arkivet (ATA), i Stockholm, fann jag själv Liljegrens egen teckning över faderns gravvård. Den visar inget Varg- eller Ulvagap. Den visar ett DRAKHUVUD. Så anges även de tre gravvårdarna vara, vid en inventering utförd 1916.  
 
Förmodligen är drakhuvudet en kvarleva sedan kulturkrocken mellan vikingarna och de första kristna. Prästerna tvingades kanske att acceptera gamla seder?  Motsvarigheter finns ju på annat håll i världen. Jag tycker det är konstigt att ingen har forskat om varför man prydde gravar med drakhuvuden. Som jag vet anges inga drakar i Bibeln som motiverar seden som kristen.
En teori kan vara att draken skall hålla bort de onda makterna från den döda. Liknade avskräckande demoner pryder än i dag Visby domkyrka och min egen hemsida. (Jag tror dock inte att de har någon verkan.)
 
Enligt Birgit Lindberg i Fryeled, som på 80-talet var aktiv inom hembygdsföreningen, lät man restaurera en del gravvårdar i smide hos en bysmed. Denne klippte till ett par plåtbitar som liknade ulvagap vilket gav upphov till skrönorna. Finnveden är ju annars ett gammalt vikingaland med mer än 600 års gränsstrider. Vikingarna drog sig gärna inåt landet via Lagan och Nissans sjösystem så jag lutar mest åt en koppling till vikingarna.
 
På min hemsida Nättidningen GLIMTEN kan man under Gamla glimtar hitta både bilder och utförliga artiklar om det som diskuterats här.
 
Med vänlig hälsning / Bertil Magnusson

[Lennart Fag]

Väderstationen Hagshult vid Hagshults flygplats ligger inte i Hagshult utan i byn Ya i Fryele socken. Flygfältet kallades Hagshult efersom det förr fanns en optisk flygfyr på en höjd i Hagshult, och flygfältet fick då samma namn.
Är för övrigt född och uppväxt i Mjöhult Östergård, på granngården till den gård där Johan Gustaf Liljegrens mor föddes.
MVH/Lennart Fag

[Håkan Andersson]

Hej alla
 
Fann följande två noteringar i kyrkeböckerna för Lommeland församling i Bohuslän:
 
Den 22 juli 1797 avled Maria Nilsdotter i Lommeland i en ålder av 3 år 2 månader 3 veckor. Dödsorsak: Ihjälbiten av en varg på Mossetorp.  
 
Den 24 juli 1797 avled Anna Britta Christoffersdotter i Negård 1 år 6 mån 3 veckor. Dödsorsak: Ihjälriven av en varg invid dörren på Nygård.  
 
Hälsningar Håkan

[Carl Szabad (Carl)]

Håkan! Det där låter skumt. Varför skulle en varg riva ett par barn till döds i juli?
 
Enligt NAD-CDn finns det sockenstämmoprotokoll för Lommeland från 1797 (Näsinge KI:1). Har du kollat om det finns fler uppgifter där, eller i domböcker därifrån?

[Håkan Andersson]

Hej Carl
 
Har inte kollat sockenstämmoprotokoll eller domböcker utan uppgifterna är hämtade från begravningsboken från nämnda församling. Får kolla detta vid tillfälle. Skulle vara intressant om det finns mer skrivet om detta.
 
Hälsningar Håkan

[Carl Szabad (Carl)]

Håkan! Återkom gärna om du hittar något spännande. Åtminstone sockenprotokollen måste man läsa på plats då de inte är mikofilmade, åtminstone finns de inte på mikrokort.
 
Fast jag tror det ligger en gravad hund här. De få belägg som finns på att varg anfallit människor gäller vintertid då det är brist på föda.

[Olle Elm]

I dagens GP finns en artikel Stenen vittnar om den gråes framfart. Följande kan vara intressant för den här diskussionen:
I ett skogsområde mellan Skaftabygget och den lilla byn Bäckamot norr om Laholm står gravvården över den sista människan i Halland som dödades av vargar. Stenen är daterad 9 april 1846 och restes över pigan Kerstin Jonsdotter. (Min kursiv.)

[Calle Lindström]

Olle, var nere i Halland några dagar och passade på att titta i Veinge dödbok (C:7), där står följande om år 1846:
9 april, dog av slag, den 21 begrovs hemmadottern kierstin Jönsdotter, 26 1/2 år. Inget annan notering. Tyvärr så saknas hfl i Veinge just för år 1846 (och 1847). Hittade även en hembygdsbok Veinge och Tjärby genom sekler utg av Veinge hembygdsförening 1986. I denna bok finns ett kapitel som heter Varghistorier här berättas ett antal episoder där varg rivit boskap, skrämt barn, men ingen uppgift om attacker mot människor. Historierna som berättas utspelas omkr. mitten av 1800-talet. Således ingen bekräfftelse denna väg, för slag innebär väl vad man vanligen menade med detta?
Calle

[Calle Lindström]

Ursäkta, ett tillägg till ovanstående. Kierstin Jönsdotter anges från Bäckamot.
Calle

[Stefan L.]

Hej!
Jag läste nånstans att det var nån ovanlig glupsk varg nånstans i Västergötland. Den tyckte visst att det var intressant att besöka olika boställen och den högg tag i varsomhelst.  
Hälsningar Stefan

[Peter Funke (Fun)]

Hej (igen) Stefan!
Ursäkta en nyfiken fråga, men är dina frågor om björn och varg baserade på något genealogiskt spörsmål, eller är de av jaktpolitisk natur?
Om man bara är allmänt intresserad av hur farliga rovdjuren är finns det bl.a. en bra hemsida som heter de 5 stora där man hittar information om de svenska rovdjuren. Beträffande inlägget om vargen i Västergötland så skulle den kanske behöva preciseras mer i fråga om eventuell källa, tidsperiod, specifikt område i Västergötland m.m. för att kunna leda till någon snörände att börja nysta i...
 
Hälsningar
 
Peter F.