Hej Kristoffer!
Jag skriver just nu på en uppsats om självmord i äldre tid, visserligen i Skåne, men förfarandet bör ha varit ungefär detsamma även i Småland (så jag tänkte att jag skulle försöka hjälpa till så gott jag kan). Före 1860-talet var självmord, som du säger, en kriminell handling och togs alltså upp vid häradsrätten. Ibland var det för att utreda ifall det verkligen rörde sig om ett självmord (och inte ett förtäckt mord), ibland var det för att utröna ifall självmördaren varit psykiskt sjuk vid dödsfallet, en förmildrande omständighet.
Jag kikade i Mörlunda dödbok i original (Mörlunda C:4, s. 615), och där har du en perfekt ingång till domboken - det står att Nils Jonsson, Bonde i Bokara, född 1785 17/6, afhände sig sjelf lifvet, begr. i stillhet d. 14 Sept. enligt TingsRättens beslut. Den aktuella tingsrätten är Aspelands häradsrätt, och eftersom självmord klassades som brottmål (till skillnad från civilmålen) togs dessa alltid upp vid de urtima (extrainsatta) tingen. Jag undersökte Aspelands häradsrätts arkiv, och det visar sig att dessa urtima tings protokoll har bundits ihop med de lagtima (ordinarie) tingens domböcker.
Domboken för Aspelands häradsrätt 1838 (både de lagtima och urtima) finns uppdelad i de tre volymerna AIa:221, AIa:222 och AIa:223 - tyvärr utan närmare angivelse för vilka perioder de tre böckerna täcker. Eftersom vi vet att utredningen kring Nils Jonssons självmord måste tagits upp vid ett urtima ting mellan den 31 augusti (dödsdagen) och 14 september (begravningen) 1838 bör det dock inte bli några problem att hitta utredningen i någon av domböckerna, som förvaras på Landsarkivet i Vadstena.
Mvh, Markus