Allmänt om självmord

[Josefine Ekroos]

under en släkting som tydligen begått 'sjelfspilling' stod det även
 
23 julii afhände sig, lifvet mod lijan
 
är det någon som kan berätta för mig vad det egentligen betyder?
 
jag undrar även om någon vet hur vanligt det var med självmord då under 17- och 1800-talen?

[Per Skjöldebrand]

Bragt sig om livet med lien verkar vara en trolig tolkning. I arbetet med slagning eller mejande borde det vara möjligt att meja ner även sig själv.Meja ner kommer väl därifrån.
 
Per i Örebro

[Peter Karlsson (Peterk)]

Bör ju förtydligas att detta handlar om ett självmord; en självspilling [självmördare] hade alltså 'förspillt' sitt eget liv kanske man kan säga. Om det sedan står att han avhände sig livet 'med lien' eller 'mot lien' är väl svårare att säga. Lyckades gjorde han tydligen hursomhelst.. Statistik kring självmord känner säkert någon annan bättre till, förmodligen var mörkertalet dessutom stort då självmord nog vanligen försökte döljas så långt det bara gick. Såväl för att slippa skammen som för att den arme skulle få en anständig begravning.. (Självspillingar bars normalt till skogs och grävdes ner av bödeln och hans drängar)

[Svante Julius]

ja
Självspillning var ju en skam. Den som själv tagit sig av daga, Fick ju inte begravas på kyrkogården i vigd jord. Tråkigt bara att man inte bemöde sig om att ta reda på vafför dom gjorde på dette viset.
Hälsningar
Svante

[Heikki Särckä]

En gång läste jag att någon var funnen i rian. Jag tror att det är fråga om samma sak.

[Jan Jutefors]

Det är möjligt att han tagit livet av sig och blev funnin i rian. Ria = torkstuga. Det kan också vara en stör för torkning av halm.

[Elisabet Arvidsson]

Hej Svante!
Det är inte så konstigt att man i äldre tider inte begravde dem som begått själmord i Kristlig och vigd jord---Ett av budorden är ju--Du skall icke dräpa. Läs sedan lilla katesesen  där Luther har skrivit förklaringar till budorden så finner du ett mera utförligt svar.
Kyrkan var mer Helig på den tiden.
Nu tolkar vi Bibeln lite annorlunda där Förlåtelsen har ett större perspektiv vilket gör att vi nu kan begrava alla i vigd jord oavsett hur och varför de har dött.
Tur är väl det.
mvh
El?sabet

[Barbro Söderman]

Hej!
 
Jag har en person som skar af sig halsen 1845. Det står i dödboken att kroppen fördes till något som ser ut som anatomiska el likn i Uppsala. Detta står istället för begravning. Betydde det att man obducerade på motsv rättsmedicinska eller betyder det något annat?
Är det troligt att kroppen sedan skickades hem för begravning i skogen eller hur kan det ha gått till? Är det någon som vet om det någonstans kan gå att få fram mer om omständigheterna?
 
mvh
Barbro Söderman

[Marianne Solli]

Hei Barbro. Det er mest sansynlig at dette legemet endte på Anatomisk Institutt, der medisinerstudenter fikk øve seg. 
 
For øvrig finnes det ordninger (også i dag) der man kan donere legemet til medisinsk forskning. Da går man rundt med et kort i lommeboken, der det står (i alle fall i Norge): Ved min død skal mitt legeme overlates til Avdeling for Anatomi dersom det er behov for det til medisinsk forskning og undervisning.
 
Hilsen Marianne

[Allan Hansson]

Självmord var ett brott enligt tidigare lagstiftning. Nordisk Familjebok, andra upplagan har följande upplysning:
 
Själfmord betraktades förr som ett brott. I missgärningsbalken af 1734 års lag fanns ett särskildt kapitel Om then, som förgiör sig sielf. Liket af den, som med vilja tagit sig af daga, skulle af skarprättaren til skogs föras och i jord gräfvas, och den, som försökt beröfva sig lifvet, straffas med fängelse vid vatten och bröd eller annat kroppsstraff. Genom den nya strafflagen (af 1864) upphäfdes dessa bestämmelser. Försök till själfmord är numera straffritt. Ang. själfmördares begrafning var det i Kyrkolagen kap. 18 föreskrifvet, att den skulle försiggå i stillhet. I lag ang. jordfästning 25 maj 1894 bibehölls samma föreskrift, dock med det tillägg att, om den,
som förgjort sig själf, varit afvita eller, enligt läkares intyg, af sjukdom eller ålderdomssvaghet eller annan utan egen skuld iråkad förvirring saknat förståndets fulla bruk, han må i vanlig ordning jordfästas. Genom lagändring 18 dec. 1908 ha emellertid numera bestämmelserna om själfmördares jordfästning i stillhet h. o. h. upphäfts.
 
Men självmord var inte bara ett brott. det var också en svår synd, som medförde evig förtappelse. Detta ledde till att en del personer, som ledsnat på livet, försökte kringgå de himmelska straffen genom att begå något allvarligt brott, som ledde till dödsstraff. Då skulle de dömas till döden och avrättas, men före avrättningen skulle de skriftas och få syndernas förlåtelse, och alltså slippa den eviga förtappelsen. I en bok av Arne Jarrick och Johan Söderberg (Människovärdet och makten) behandlas sådana suicidalbrott. Det vanliga för kvinnor var att ta livet av ett barn, medan män i stället bekände t.ex. tidelag, som också straffades med avrättning.

[Barbro Söderman]

HEj och tack!
Innebär det att man skulle kunna hitta något från någon domstol om omständigheterna?  
mvh
Barbro

[Allan Hansson]

Jo, det kan nog vara värt att kolla domstolsarkivet. Jag hittade följande notis från Släktdatas kyrkboksregister för Tanums församling:
 
1829-05-26 1829-06-05 M Soldat Samuel Carlsson Trygg Tuvene 21 år Hängt sig. Tjenst på Ejgde. Nergräfd. i skogen enl. Tings Rättens utslag.
 
Här har ju tingsrätten varit engagerad, i varje fall.

[Barbro Söderman]

Då ska jag försöka göra det. Tack för hjälpen!
Hälsningar
Barbro

[Lotte Jensen]

Vid något tillfälle fann jag, i en dombok här på Gotland, om en kvinna som mördat ett barn för att få bli avrättad eftersom självmord var en synd. Hon menade att barnet var oskyldigt och skulle komma till himlen och själv ville hon inte leva mer.
 
Jag följde aldrig upp det hela och vet därför inte hur det gick med hennes fall.
 
Sorgligt ändå. Jag tror barnet var hennes syskonbarn eller något sådant.

[barbros-m]

Man förstår hur desperata de måste ha varit då, både de som verkligen öppet begick självmord och de som försökte kringgå det.  
I Nysätra (samma år som min släkting - 1845) tog en torparhustru livet av sig och även hon fördes till något som ser ut som anatomis...? Jag har lite svårt att tyda texten, men uppfattar att hon dött i sviterna av att ha tagit gift efter begånget mord på .....sen är det svårt att tyda. Kanske någon annan kan se vad det står? Nysätra C:5 1845.

[Ann-Mari Bäckman]

Det rimliga var väl att man helt enkelt gjorde en  anatomisk besiktning av den döde för att utesluta annat brott än självmord, precis som man gör idag.

[Kaj Larsson]

Var det inte så att liken av självmördare och brottslingar användes vid de anatomiska institutionerna som obduktionsobjekt? Så har i varje fall jag uppfattat det.
 
M v h
Kaj

[Ann-Mari Bäckman]

Det är möjligt att då läkare konstaterat dödsorsaken och om det då visade sig vara självmord att kroppen kunde skickas till någon Anatomisk institution som undervisnings objekt. Det måste någon Rätts medicinsk historisk kunnig svara på.

[Barbro Söderman]

Det var det jag misstänkte, och undrade om, egentligen. Det verkar ju osannolikt att man skickade hem en kropp som inte kunde begravas annat än i skogen. OCh det verkar ju troligt att man måste undersöka dödsorsaken om det fanns någon tvekan. Jag såg också att när rättaren sköt sig något år tidigare i samma socken står ingen anteckning alls om vart kroppen förts. Kanske hamnade han i skogen då eftersom det uppfattades som uppenbart självmord av något skäl. Men allt detta är ju mer gissningar. Är det något som vet mer?

[Allan Hansson]

Det var säkert så att kroppar efter självmördare lämnades till anatomiska institutioner för att blivande läkare skulle få något att öva sig på. Arne Jarrick och Johan Söderberg skriver i Människovärdet och makten, sid 27 att en bestämmelse med innebörd att självmördares lik skulle tillfalla de anatomiska institutionerna upphörde att gälla först i mitten av detta århundrade. /dvs mitten av 1900-talet/ De ger två litteraturreferenser, dels Thomas Hjortsjö, Suicidium i Norden, 1973, sid 10, och Ann-Sofie Ohlander, Kärlek, död och frihet, 1986, sid 47, 51, 55.
 
En undersökning med efterföljande domstolsutslag krävdes säkert för att fastställa självmord. Den undersökningen gjordes till en början inte av läkare, men mot slutet av 1700-talet krävdes läkarundersökning, enligt Nordisk Familjebok, andra upplagan.

[Barbro Söderman]

Tack Allan, det förklarar ju saken. Jag misstänkte nästan det, det verkar ju som ett sätt att lösa begravningsfrågan. Har faktiskt nu när jag letat, hittat fler självmördare med den typen av anteckningar i begravningskolumnen.
mvh
Barbro

[Anna Peters]

Är det någon som vet ifall det var så (i detta fall år 1806) att vanliga människor inte fick hantera/flytta kroppen av en självmördare innan domstolen hade utrett omständigheterna? Jag får det intrycket av ett domstolsprotokoll, där i detta fall kroppen ligger kvar på platsen minst ett par veckor innan det blir utrett att kroppen inte måste tas om hand av skarprättaren. Vet någon i så fall också var och hur detta reglerades?

[Markus Gunshaga]

Hej Anna!
 
Den första paragrafen i Missgärningsbalkens XIII kap. (»Om then, som förgiör sig sielf») i 1734 års lag stadgar att:
»Dräper eller förgiör någor sig sielf; tå må thes kropp af then, som honom finner, oförvit uptagas, och afsides läggas: pröfvar Domaren sedan, at han med vilja sig förgiordt; då skal en sådan sielfspilling af skarprättaren til skogs föras, och i jord gräfvas. Finnes thet i hufvudsvaghet, raseri, eller annor sådan vånda skedt vara; tå må han af annat folk handteras, och begrafvas.»
Detta verkar ju överensstämma med självmordet 1806, så att det endast var upphittaren som i mindre utsträckning fick hantera kroppen utan att klandras (oförvit) innan domaren tagit ett beslut?
 
Mvh Markus

[Anna Peters]

Perfekt! Tack så mycket för den eminenta hänvisningen.Det stämmer väldigt bra med händelserna i det här fallet.

[Jan-Eric Landh]

Har en anteckning under dödsorsak i kyrkoboken under döda 1846: Död ute å marken. Fick xstligen (christligen) begravas enligt commisariens utslag.  
 
Var commisarien någon utsänd från rättsmyndigheten? Kan detta tolkas som att självmord är uteslutet?
 
Mvh Janne}

[Leif Lundkvist]

Ja, commisarien var utsänd för att konstatera om det var självmord, och innan det var gjort fick han inte begravas. Så commisarien kom fram till att det inte var självmord, fast han kan ju ha haft fel...

[Lena Wanounou]

Min tippoldefars begravelse foregikk i tystnad i 1886, da han begikk selvmord gjennom hengning 81 år gammel. Han ble begravet 2 uker etter sin dødsdato. Det står ikke noe om at kroppen er sendt til en anatomisk institusjon i dødsboken. Men kan man regne med at den ble det? Hva besto tystnaden i? Og ble han begravet på kirkegården i viet jord? Eller ble han regnet som evig fortapt? Jeg forstår av forklaringer over at i 1886 var selvmord ikke lenger straffbart.

[Calle Lindström]

Lena, Tystnad innebar att ingen klockringning fick ske. Men uppenbart skedde gravsättningen på kyrkogården. Någon obduktion skedde säkert inte. Ibland skedde även gravsättningen utan präst, men säkert i vigd jord. Annars borde det vara nämnt i dödboken.  
 
Vänligen,
Calle

[Björn Engström]

Så sent som i slutet av 1800-talet skedde alla begravningar i vigd jord. Förr ordnades ofta urtima ting för att utröna om det var självmord eller inte. Vissa kyrkogårdar hade trappor över kyrkmuren där de som begått självmord och grova brottslingar transporterades, då inte fick gå den vanlig vägen genom grinden.

[Lena Wanounou]

Calle og Bjørn, mange tusen takk for oppklarende svar   Vennlig hilsen Lena