Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-25

[Nike]

Jag undrar hur många år en grav finns kvar i Sverige innan den tas bort/återanvänds.
 
Kanske finns det en generell gräns,typ 100 år??
 
Det skulle vara bra att veta om det finns möjlighet att besöka gravar/gravstenar från äldre släktingar som varit döda en längre tid....
 
Det skulle för mig vara värdefulla upplysningar och nya intressanta komplement
 
Tack för ordet och vänliga hälsningar, Nike

[Chris Troy]

Här kan du läsa om Gravstensinventeringen:
 
http://www.genealogi.se/gravsten/index.htm

[Jan-Henrik Marinder]

Nike! En grav upplåts numera på 25 år. Efter denna tid får gravrättsinnehavaren besked om att gravrättstiden utgår och en förfrågan om han/hon vill förlänga gravrätten i ytterligare 25 år.
Om gravrättsinnehavaren dör ärvs gravrätten av arvingarna. Om ingen är intresserad återgår gravrätten till upplåtaren/kyrkogårds-förvaltningen. En nyupplåtelse till ny gravrättsinnehavare kan dock ske tidigast 25 år efter det att den senast gravsättningen.
Om en gravrättsinnehavare inte vill förlänga gravrätten får han/hon ta hand om gravvården eftersom det är gravrättsägarens egendom. Gravrättsägaren kan också överlåta ansvaret för gravvården på upplåtaren. Är gravvården inventerad såsom intressant ur kultur- eller personhistorisk synpunkt får den i regel stå kvar och skötseln övergår till upplåtaren.
Det finns en rekommendation från Församlingsförbundet att gravvårdar som tas bort ska dokumenteras innan så sker. I gravregistren finns åtminstone från senare delen av 1900-talet uppgift om vilka som har begravts ooavsett om graven har upplåtits till ny gravrättsinnehavare.
 
Hälsningar
Jan-Henrik Marinder

[Nike]

>>tack Jan Henrik Marinder

[Nike]

>>gravregister>>
 
Skulle bli mycket tacksam för information vart jag kan finna dessa gravregister?
 
MVH,Nike!

[Karl-Erik Alm (Kea)]

Hej Nike !
 
Det är kyrkogårdsförvaltningen i respektive församlingar som det menas i ovanstående inlägg.
Kolla under Svenska Kyrkan i telefonkatalogens
rosa sidor. Personal där ger också besked om hur många år som gäller för gravrätter.
 
Mvh/Karl-Erik

[Maud Svensson]

Hej Nike och alla andra!  
Upptäckte den här två månader gamla diskussionen först nu och skulle vilja komplettera med uppgiften att det åtminstone på 1940-talet fortfarande var möjligt att köpa en gravplats för evig tid. Vid mitten av detta årtionde betalade min far och hans fem syskon, som vid tillfället var stadda vid kassa efter ett arv, en för mig okänd engångssumma för evig rätt till den redan då minst 80 år gamla familjegraven och dessutom för evig skötsel av densamma.  
Jag är numera en av gravrättsinnehavarna och i gravbrevet står att kyrkogårdsförvaltningen ska sköta graven i evig tid eller till år 9999.
(Det låter ju betryggande. Frågan är bara hur jag ska kunna kolla att där verkligen går en trägen kyrkogårdsarbetare och krattar ännu på 9990-talet. Från år 10000 får det väl bli som det kan.)
Har tyvärr ingen aning om hur pass vanliga dessa inköp på evig tid var eller om de ens var möjliga överallt.
Dagens 25 års gravrätt tycker jag dock, i detta perspektiv, är väl snålt tilltagen.
Mvh/Maud

[Gösta Gustafsson]

Hej Maud och ni andra!
Det kan kännas betryggande att inneha gravrätt med skötsel för evig tid. Flera omständigheter kan emellertid göra tryggheten falsk.
Nya regler tillkom i den nya begravningslagen som trädde i kraft 1991. Nytt var t ex att det klart framgår av lagen att gravrätten får utövas bara av den som i gravboken/gravregistret är antecknad som innehavare av gravrätten (alltså en nu levande person). Undantag görs dock för gravsättning av gravrättsinnehavaren.
Vidare krävs att när en gravrättsinnehavare dött skall dödsboet/arvingarna inom sex månader till upplåtaren/kyrkogårdsförvaltningen anmäla vem eller vilka gravrätten gått över till eller att det inte finns någon som gravrätten gått över till. Görs ingen anmälan kan, efter en tid och vissa administrativa åtgärder, gravrätten anses återlämnad till upplåtaren.
Gravplatsen är sedan skyddad för återupplåtelse i 25 år efter senaste gravsättning. I många fall har den tiden redan löpt ut. Upplåtaren är under skyddsperioden skyldig att sköta gravplatsen utan gravsten eller plantering, vilka får tas bort om inte skötsel betalts. Regler om kulturminneshänsyn kan dock i vissa fall skydda mot borttagning av gravsten/gravanordning.
Den nya lagens indirekta krav på uppdatering av gravböckerna med notering av nu levande gravrättsinnehavare till alla upplåtna gravplatser - även om noterad gravrättsinnehavare dog för 100 år sedan - har resulterat i att många gravplatser på våra kyrkogårdar försetts med små anslag som uppmanar gravrättsinnehavare, dennes arvingar (och arvingar efter arvingar) eller andra närstående till avliden gravrättsinnehavare eller gravsatta att ta kontakt med kyrkogårdsförvaltningen. Får inte förvaltningen kontakt inom rimlig tid och anmälan om vem gravrätten gått över till tillämpas regeln om att gravrätten skall anses återlämnad.
Många kyrkogårdsförvaltningar anser beträffande skötselavtal att även avtal om evig skötsel upphör att gälla när gravrätten upphör.
Gravrätt upplåts för viss tid, minst 15 år och högst 50 år eller för all framtid. Allframtidsupplåtelser upphörde nästan helt under 1960-talet. Lokala reglementen anger villkor inom lagens ram.
Nämnda lagregler finns i Begravningslag, 7 kap (om gravrätt), ?? 1, 5, 16, 19 och 37.
Regler om gravbok/gravregister (digitaliserad gravbok) finns i Begravningsförordning ?? 4-6.
Båda är utlagda på internet och kan tas in på t ex EVREKA.
Åläggandet att föra gravbok innehållande bestämda uppgifter om gravrättsinnehavare och gravsatta har gällt fr o m år 1964. Många församlingar hade då redan fört någon form av gravbok över köpgravar, kanske under 100 år bakåt i tiden.
Mvh Gösta

[helene von Wachenfeldt]

Haj alla!
Jag har varit till Håsjökyrkogård i sommar då jag fått reda på att min farmors tre små syskon låg där.Alla tre pojkarna dog för tio års ålder, den sista 1912.
 
Alla gravarna fanns kvar trots att vi är dom ända anhöriga och vi betalar ingen avgift. Vi har inte vetat att dom är begravda där.
 
Däremot fanns inte min gammelmormor och morfar gravar där. Jag vet nu med bestämdhet att dom ska vila där. (Brita dog 1914 Jonas Petter 1917)
 
Hur kan det komma sig? Är det en fråga om plats och hur denna kyrkogård vill, som avgör vilka gravar som blir kvar eller inte.
Pojkarnas gravar är ju äldre.
 
Några id?er och förslag.
MVH Helene

[Carl Szabad (Carl)]

Helene! Det framgår inte vilken relation de tre små syskonen hade till din gammelmormor och morfar. Var det deras föräldrar eller tillhörde de någon annan gren i samma generation?
 
Om det var barnens föräldrar låter det rimligt att de ligger i samma grav, om utrymmet tillät. Om det inte var barnens föräldrar bör du leta i det kvarter som lades upp 1914.
 
Så återfann nämligen jag min morfars mor som avled 1929 i Sollefteå. Hon fanns inte med i det register som kyrkogårdsförvaltningen lagt upp över gravstenarna, men när jag tog reda på vilket kvarter på kyrkogården som iordningställdes det året hittade jag hennes gravsten. Den saknade helt text, men när den belystes med släpljus så avslöjades vad som var inhugget.

[helene von Wachenfeldt]

Hej Carl!
Brita och JP var föräldrar till dessa pojkar.
Man kunde nu läsa ganska bra på dessa stenar. Men det fanns inga andra namn förutom pojkarnas. Jag ringde till Kyrkogårdregisteret och dom upplyste om att dom inte hade så gamla akter kvar, så det skulle bli omöjligt att kontrollera.
Jag tog god tid på mej att läsa alla gravar och kyrkogården är ju inte så stor men utan resultat.
Jag kunde dock utesluta Håsjö Nya kyrkogård.
 
Två av pojkarnas gravstenar är flyttade en bit för att inte stå ivägen enligt personalen vid kyrkan. Och man hade heller inga planer på att ta bort dom helt, utan det fanns plats att låta dem stå kvar.
Lite märkligt med tanke på att ingen betalar för dessa.
MVH Helene

[Karl-Axel Skoglund (Kas)]

Gösta med flera.
 
Ang. Skötselavtal, ständig besittning för all framtid och ständig skötsel!
 
Ett exempel på hur man genom lagstiftning kan komma ifrån skrivna avtal. Eller kan dom det, är det någon som processat om detta?
 
Givetvis har den som betalade för graven för ständig besittning och ständig skötsel räknat med att hans grav skulle skötas och stå kvar för all framtid. Kyrkan har taget emot ett belopp för att sköta detta, jag anser att det är ett klart kontraktsbrott att som de hävdar det måste finnas en gravrättsinnehavare till dessa gravar det kan inte ens kyrkan ha räknat med när dom skrev avtalet genom att ta emot pengarna.
 
 
Jag anser att detta är ett klart övertramp av lagstiftaren, ett oförlåtligt slag mot våra förfäder.

[Maud Svensson]

Hej Karl-Axel,
jag kan förvisso förstå din ståndpunkt. Ett avtal är ett avtal, och det kan tyckas anmärkningsvärt att den ena parten plötsligt och ensidigt ändrar villkoren för att avtalet ska fortsätta att gälla.
Men trots att jag själv är innehavare av en gravrätt som en gång i tiden tecknades på evig tid och med evig skötsel, så kan jag inte bli upprörd över de nya reglerna (1991).  
Av följande skäl:
En grav är enligt min uppfattning till för de efterlevande - en plats att besöka för att, bildligt talat, upprätthålla kontakten med avlidna kära anförvanter. För mig liksom för de flesta andra, föreställer jag mig, betyder det mycket att ha en grav att gå till. Jag är också tillfreds med att veta att just där, i min familjegrav, kommer jag själv att slutförvaras en gång.
Men jag kan inte tycka annat än att gravens fortsatta existens blir skäligen ointressant den dag det inte längre finns några efterlevande som har intresse av att besöka den eller att ärva gravrätten.    
När den dagen kommer finner jag det alltså fullt i sin ordning att kyrkogårdsförvaltningen - 25 pietetsfulla år efter den senaste gravsättningen - bereder plats för andra medborgare i min familjegrav.  
Det är möjligt att en rättslig process i denna sak skulle kunna vinnas av gravrättsinnehavaren, men personligen är jag inte det minsta intresserad av starta en sådan process. Jag finner tvärtom de nya villkoren högst rimliga och förståndiga.
Det är, såvitt jag vet, ganska ont om gravplatser och det är enligt min mening bättre att använda marken till bostäder åt de levande än till nya kyrkogårdar för de döda.
Mvh/Maud

[Kurt Karlsson]

Intressant diskussion!
 
Ingen har hittills omnämnt de s k varvgravarna som förekom åtminstone i östra Uppland, troligtvis i hela landet. Där begravdes personer (som inte skulle begravas i köpta gravar) i kronologisk ordning (efter dödsdatum) invid varandra. Det var väl från början meningen att dessa gravar skulle vara utan gravsten även om avsteg tilläts, i synnerhet på senare tid. Vissa kyrkogårdar hade väl reda på vilka som låg där och även platsen. Så kunde t ex min far 1966 jordbegravas intill sin mor och jag tilläts att sätta upp gravsten över de båda. Vad jag minns utan avgift.

[Björn Engström]

Tidigare fanns det två typer av gravar köpta och graver efter allmänna varvet. De som placerades i allmänna varvet var ensamma gravar och placerades i tur ordning. Från början var det inte tänkt att gravstenar skulle placeras på gravar i det allmänna varvet. Men även där kom ofta träkors eller gravstenar upp. När det var fullt så började man om på de gamla gravarna.
Under äldre tider var de köpta gravarna oftast placerad i kyrkan och övriga lades ner innnanför kyrkomuren. Många kyrkogårdar hade särskilda benhus där ben från äldre gravar lades in.
Från Svärdsjö kyrkogård nämns den förskräckliga stanken från kyrkogårdens avfallsplats. Det fanns inget benhus utan likdelarna slängdes på soptippen.
Tidigare köptes gravarna , medan man nu köper en gravrätt.

[Göran Johnson]

Maud.
Jag kan inte annat än reagera mot din kortsiktiga syn: Men jag kan inte tycka annat än att gravens fortsatta existens blir skäligen ointressant den dag det inte längre finns några efterlevande som har intresse av att besöka den eller att ärva gravrätten. Jag har själv besökt åtskilliga av mina förfäders gravstenar som funnits kvar, tack och lov, utan att jag haft en aning om vem som nu har gravrätten eller om den gått ut för länge sen. De kunde ju lika gärna ha försvunnit om alla hade tillämpat din syn. Jag ser gravstenarna som en del av vårt kulturhistoriska arv och inte endast något som angår den som ev innehar gravrätten.

[Elisabet Bergkvist]

Dessutom är 25 år alldeles för kort tid för någon form av familjegrav. Om någon dör redan i medelåldern, kanske det går mer än 25 år innan make/maka går bort. Och mindre än 25 år mellan generationerna? Hur många får inte barn efter 25? Och om det otänkbara trots allt händer, ett barn dör? Det finns bara en grav att gå till i 25 år.
Personligen går jag alltid, när jag besöker en kyrkogård, och tittar på gamla gravar. Finns det inga, känns det som det saknas något. Vår historia kanske.

[Christer Påhlsson]

Instämmer helt och fullt med Göran Johnson & Elisabet Bergkvist.
Mvh

[Maud Svensson]

Hej,
jag instämmer också!
 
Här har uppstått ett missförstånd på grund av att jag slarvigt nog använt ordet ”efterlevande” när jag menade och borde ha skrivit ”ättlingar”. För nog hoppas jag att graven ska bestå i åtminstone några generationer efter mina barn...  
 
Men att den ska finnas kvar och vårdas i ”evig tid  eller till år 9999”, som det står i gravbrevet, finner jag orealistiskt. Därför har jag inte haft något att invända mot att det ursprungliga avtalet ändrats så att det numera måste finnas minst en registrerad gravrättsinnehavare, alltså samma villkor som gäller för alla gravar.    
 
Om man skulle hitta på att kräva betalt för den redan på 40-talet betalda ”eviga” skötseln av graven skulle jag däremot protestera.  
 
Jag håller med om att 25 års gravrätt, som tillämpas på många - de flesta? - håll, är väl snålt. Den kan visserligen förlängas med 25 år i taget, men det förutsätter ju att det finns släktingar som är villiga att betala.  
 
Faktum kvarstår att det åtminstone i vissa städer är ont om gravplatser. En lösning vore kanske att lägga nya gravar på de gamla, lager på lager, och flytta upp de gamla gravstenarna till den nya nivån, som på den minimala judiska begravningsplatsen i Prag? Skämt åsido - det är en av de vackraste och mest stämningsfulla platser jag har besökt.
 
Mvh/Maud

[kent.topphultarn@telia.se]

I senaste numret av Släkthistoriskt Forum har jag en artikel med sammanställning över inlämnade gravstensinventeringar. I samma artikel uppmanas alla som har anmält sig som inventerare för tre år sedan och mer att kontakta mig för att klargöra om inventeringen pågår eller inte. Stoppdatum för denna rapportering är, som nämns i ShF, september 2005. Varför denna åtgärd? Svaret är - allt för många inventeringar tillhör denna grupp, vissa av dem är anmälda för tolv år sedan. För att frigöra dessa kyrkogårdar för inventering behöver jag alltså komma i kontakt med de personer som vet med sig, att de tillhör nämnda grupp.  
Det har föreslagits, att jag skall sända en förfrågan brevledes till alla dessa människor. Detta är inte en framkomlig väg. Skälen är två:
1 I många fall (flera hundra) har det gått så lång tid att vederbörande kanske avlidit, eller på annat sätt inte kan nås.  
2 Många i nämnda grupp har säkert flyttat, och kvinnorna har kanske bytt namn. Ett jättearbete att söka rätt på hur det förhåller sig.
Hör Du till nämnda grupp, eller vet någon som tillhör den - kontakta Gravstensinventeringen så att inventeringen blir uppdaterad, och fler för möjlighet att adoptera en kyrkogård.
Er Kent Andersson
Adress: Sveriges Släktforskarförbund
        Tredje Långgatan 39  2 vån
        413 27 Göteborg
        Tel: 031-423311
        Fax: 031-426576
        e-mail: gbg@genealogi.se

[Anneli Berger]

Hej..
Jag har en fråga som jag hoppas jag kan få svar på här:Min fars farmors far karl Ludvig Löfgren föds i Lekeryd 18631109  
och han dog i Forserum 19161117.han var gift med Augusta Brorsdotter från Järsnäs.Jag var nere på kyrkogården i Forserum för att se om jag hittade hans grav..men det gjorde jag inte..men hans hustrus..Hon levde fram till 1943 och har en egen gravsten och jag har kollat att hennes grav gäller bara 1 person..Vad kan ha hänt med Karl Ludvigs? Vet någon hur jag ska gå vidare? kan det vara så att graven är borta eller kan det vara så att han är begravd i sin födelsesocken som ligger intill Forserum..Kan nån hjälpa mig?
MVH Anneli

[Carl Szabad (Carl)]

Anneli! Fråga pastorsexpeditionerna i respektive församling.

[Anneli Berger]

Tack..det ska jag göra...
MVH Anneli

[Philip Haag]

Hej, jag undrar om någon vet om man på 1800 talet begravde alla som dog, på en kyrkogård.
Eller kunde man begrava dom vid gården eller torpet där de bodde.
 
MVH Philip Haag

[Elisabet Arvidsson]

Vad jag förstår så begravdes alla inom kyrkans murar.
Vissa hade ju begått olika brott så de fick inte tas in genom porten utan kunde ev. bäras över muren.  
Andra som begått grövre brott fick begravas utanför muren och det var mycket skamligt.
Nyfödda spädbarn som inte hann med att bli döpta innan de dog hade ju heller inte rätt att begravas innanför murarna....det har ju berättats att man funnit spädbarnslik i kyrkotornsmuren...Hur det nu kunde hända och vad som var orsaken.
 
Sedan berodde det nog om man hade råd att betala gravplatsen eller inte---man lade då ex den döde i en annans grav--detta var visst vanligt med spädbarn (--ingen egen gravsten).
De värsta brotten vet jag inte vad som hände efter dödsdomen.
 
Men alla som kunde såg nog till att de blev ordentligt begravda inom kyrkans murar i enlighet med den Kristna tron.  
 
Så någon begravning på gården eller vid torpet som man har sett i de australienska filmerna tror jag inte existerade under 1800-talet.

[Philip Haag]

Tack så mycket för svaret Elisabeth
 
Men när jag fick hjälp med letandet i det gravregister för pastoratet så hittade de inte personen jag sökte, trots att jag är säker tämligen säker på att han är begraven där, finns det någon teori eller hur skall jag gå till väga?
 
MVH Philip

[Carl Szabad (Carl)]

Philip! I gravregistren som förs nuförtiden finns bara de aktiva gravarna med. Gamla gravar som inte används längre har troligtvis återgått till kyrkan och sedan återanvänts.

[Elisabet Arvidsson]

Gravstenar tas ju bort & grävs ner vid ett ställe som kyrkans vaktmästare vet och dessa grävs inte upp.
Graven kan sedan återanvändas....
Detta är en tolkning som jag har gjort genom de svar jag har fått på olika ställen samt hur kyrkogården sett ut....där det skulle ha varit en gravsten....tog jag ett kort på en grön gräsmatta mellan fyra gravarstenar/platser....gravplatsen kan tydligen senare användas till en annan person.
För min del fanns det en släkting som visste exakt var graven vara och även han blev snopen att stenen var borta.  I kyrkans böcker fanns inget att hämta...det var ju inaktuellt.
 
Det gäller att vara aktiv om man vill ha kort på gravstenar för förr eller senare kan de bara plockas bort om släkten inte betalt platsen för ytterligare år.
 
Så troligen har din grav blivit en grön gräsmatta eller någons annans grav.

[Philip Haag]

Tack för svaren allihop, nu har jag blivit något mer klokare i ämnet gravar och kyrkovaktmästare
 
Men jag måste ändå fråga, äldre gravregister för icke aktiva gravar och inventerade gravar som ej finns måste väl ändå antecknas någonstans. Tycker man ju :/

[Ingegerd Johansson]

Jag funderar över samma sak som du, Philip. En äldre halvbror till min farfar bodde de 67 sista av sitt 87-åriga liv i Spelvik i Södermanland. Han dog 1928 och borde då ha begravts på Ludgo kyrkogård, eftersom Spelviks övergivna kyrka (och förmodligen även kyrkogård) ännu inte hade återställts och tagits i bruk igen. Men vid ett telefonsamtal med Rönö församling, där Spelvik numera ingår, härom året kunde inte personen jag pratade med finna någonting om honom.  
 
På Skogskyrkogården i Stockholm finns en av farfars systrar begraven. I hennes fall har jag uppgift om kvarters- och gravnummer men kunde trots noggrannt letande inte hitta graven. Genom mailkorrespondens med kyrkogårdsförvaltningen fick jag veta att graven har återanvänts och att en annan person är begravd där. Det är ju förstås helt i sin ordning, för det är 85 år sen farfars syster dog. Hon var ogift och hade lämnat Nyköpingstrakten där de flesta syskonen stannat kvar, så hon hade ingen anhörig som var gravrättsinnehavare.