Här finns ytterligare en publikation i ämnet.
Norra delen av kyrkogården ansågs sämre
På kyrkogården begravdes de människor som bodde i byar och gårdar från socknen.
Under 1700-talet, och kanske även under 1800-talet, ansåg man att den norra delen av kyrkogården var den sämre.
Det berodde på att när domedagen kom, alltså den dag då världen skulle gå under och människor återuppstå, så skulle kyrkans murar trilla ihop och falla åt norr. Människorna som låg begravna där, och som återuppstod, skulle då få svårt att stiga upp ur sina gravar eftersom all bråte hamnade där.
Eftersom detta var den sämsta platsen på kyrkogården att bli begraven på blev ofta kriminella personer placerade där.
Alla fick inte begravas på kyrkogården
Det fanns dock personer som inte ens begravdes på kyrkogårdens sämsta plats. Det var de människor som inte fick lov att begravas innanför kyrkogårdens murar, och det gällde bland annat odöpta personer.
Ett odöpt barn fick inte begravas på kyrkogården eftersom det inte var upptaget i den kristna gemenskapen. För att undvika att ett barn dog utan att vara döpt kunde man utföra nöddop.
Människor som hade tagit sitt liv fick inte heller begravas innanför kyrkogårdens murar, samma sak gällde för personer som hade blivit avrättade - de ansågs nämligen ha gått miste om rätten att få en kyrklig begravning.
Märkning av gravar
De människor som hade det väl förspänt hade ofta gravstenar på deras gravar. Många av dessa gravstenar är försvunna i dag, eftersom man tog tillvara på allt möjligt material när man byggde något nytt. Det var därför inte ovanligt att människorna i gårdarna som låg kring kyrkogården använde gravstenar, som inte användes längre, till trappsteg, eller som golvbeläggningar när de byggde något nytt.
Det vanligaste var dock att man satte ett träkors på graven.
Blommor och växtlighet
Huruvida man planterade eller plockade blommor och la på gravarna under 1600-talet vet man inte. Men under 1700-talet vet man att det fanns buskar och träd på kyrkogårdarna. Riktigt lummiga, med massor av träd och buskar, var de kanske inte - även om en och annan kyrkogård nog kunde vara det. På marken växte gräs och vilda blommor, som även täckte gravarna.
Ur
http://www.ts.skane.se/fakta/skaanska-kyrkogaardar