Enskild begravningsplats

[Christina Backman]

Pehr Backman avled 1829 i Göteborg och efter en vanlig jordfästning där begrovs han på sin lilla egendom Carlslund i Partille. Fram till 1860 begrovs ytterligare ett halvdussin familjemedlemmar där. Min fråga är: vilka rättsliga åtgärder krävdes för att man skulle få begrava på sin egen tomt? Eller var det fritt fram? Ingen anteckning om invigning av jorden finns i Partilles kyrkböcker.
 
Christina

[Peter Funke (Aningen)]

Jag har inget svar på frågan från 1999, men tycker att ämnet om gravar utanför etablerade kyrkogårdar är intressant, och jag undrar bl.a. om sådana gravar finns med i gravstensprojektet (som jag är helt okunnig om f.ö.)? Vid en hembygdskurs för något år sedan i Mölndal talade kursledaren om att en friliggande grav som varit välkänd bland ortsbefolkningen nu är försvunnen, troligen helt sonika bortodlad...
Jag tycker därför att det vore en kulturgärning om gravar, på enskild begravningsplats eller möjlig annan plats utanför kyrkogårdar, också registrerades på något sätt (om detta inte redan sker)! Jag undrar nu om någon känner till några friliggande gravar enligt den här beskrivningen?
(Har själv några exempel som jag återkommer till!)

[Peter Funke (Aningen)]

En gravsten över hejderiddaren Lars Svensson ligger vid Lackarebäck, Mölndal (O) längs järnvägen mot Borås. Lars Svensson var skogvaktare i Askims härad från 1790-talet, samt vice hejderiddare över Slottskogen. Enligt folkminnen skulle Svensson med sin häst ha fallit nerför berget och omkommit där graven nu ligger, men enligt forskning dog han i hemmet vid hög ålder.
Gravstenen har flyttats vid flera tillfällen, så gravens exakta läge är inte längre känd.

[Bo Skoglund]

För många år sedan var vi på utflykt i södra Småland. Mitt i skogen vid en vägkorsning låg ett välbehållet stenröse med en metallskylt på en stolpe där det stod Överjägmästare N.N.'s grav. Någon som tydligen hade önskat bli begraven på sin älskade arbetsplats.