ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2009-02-11  (läst 2294 gånger)

2008-12-27, 10:45
läst 2294 gånger

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Brukade en begravning av en vanlig student på 1600-talet uppmärksammas på det sätt som antyds i  denne inbjudan? Studenten tycks dessutom ha blivit gravsatt (tumulum) inne i kyrkan. Gissningsvis kan det ha funnits en särskild plats för avlidna studenter.

2008-12-27, 22:13
Svar #1

Utloggad Irma Ridbäck

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 547
  • Senast inloggad: 2016-01-03, 12:11
    • Visa profil
    • www.ir-text.se
Är han en vanlig student? Prästson, visserligen föräldralös, men med goda kontakter. Är det en inbjudan till utfärdsandakten? Liktåget tycks ju sedan utgå från Olaus Verelius hus. Om jag läser rätt.
Utfärdsandakten användes nog fortfarande under del av 1660-talet, och liktåget gick sedan i procession till kyrkan. Det hade nog inte passat tidens sed att lägga honom i en anonym grav ute på kyrkogården utanför domkyrkan. Särskilt som varje familj väl hade sin ättehög??

2008-12-27, 23:10
Svar #2

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Stort tack för Ditt svar Irma. Loftander var nog ingen helt vanlig student. Han var prostson och modern Emerentia kan dessutom ha varit barnbarn till antingen en förnämlig kyrkoherde eller Erik XIV. Eftersom jag bor i Lund och inte utan svårigheter ta mig till Uppsala för egna efterforskningar så har jag ställt frågan här. Min undran är om andra inbjudningar av samma sort finns bevarade, eller om denna utgör den undantag.  
 
Jag har också tolkat detta om en inbjudan till ett liktåg från Verelius hus till domkyrkan. Gravhällarna i Uppsala Domkyrka (Kjell Lejon) som utkom 1998 (en del i nya Herdaminnet) ger ingen ledning beträffande gravplats.
 
Det är lite märkligt att farfadern prosten Johannes A. Linderosensis i Säby inte omnämns i personaliedelen (han hade bl.a varit hovpredikant hos Johan III) medan morfadern Olaus S. Clarevallensis (f.d. hovpredikant hos Johan III dotter Anna) nämns vid namn. Kan kanske bero på att han var gift med dottern (Margareta Eriksdotter) till en en förnämlig kyrkoherde alt. Erik XIV.
 
Mycket tacksam för fler synpunkter.
 
OLAUS VERELIUS måste vara identisk med den person som kallades till en personlig professur i fäderneslandets antikviteter vid Uppsala universitet 1662. Han blev senare riksantikvarie på handskriftsavdelningen UB, Uppsala där det lär finnas en OLAUS VERELIUS samling omfattande 2 volymer. Det vore intressant att se den. Var han vid något tillfälle i Östergötland?

2008-12-28, 10:38
Svar #3

Utloggad Irma Ridbäck

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 547
  • Senast inloggad: 2016-01-03, 12:11
    • Visa profil
    • www.ir-text.se
Olaus (Olof) Verelius (1618-1682) var prästson från nordöstra Småland. Efter omväxlande karriär blev han akademiräntmästare i Uppsala 1653 och senare professor i fäderneslandets antikviteter. Han var emot begravningar inne i kyrkorna och skaffade sig en gravplats på Hospitals- eller Fattigkyrkogården, den kyrkogård som fanns sedan mitten av 1600-talet och som utgör en del av gamla kyrkogården i Uppsala. Verelius grav och sten finns kvar. (Ridderstedt, Lars: En levande kyrkogård : vandringar på den gamla kyrkogården i Uppsala. 2001, s. 64)
Ledin tar upp att kyrkogården utanför domkyrkan var för gemene man och att den inte var så välvårdad.  
Varken Ledin eller Ridderstedt nämner om Verelius hade köpt gravplats inne i domkyrkan. På s 275 tar Ledin upp att det finns gravar inne i kyrkan, där endast gravägarens tidigare avlidna barn begravts men också släktingar till gravinnehavarna kan ha begravts där. Han hänvisar också till Domkyrkoförsamlingens protokoll och räkenskaper. Dessa finns på Landsarkivet i Uppsala.  
En kontakt även med Upplandsmuseet kan vara bra, om du vill veta mer om gravarna inne i domkyrkan. Museet vet ju om det finns ytterligare gravrum under golvet.
 
När det gäller att se liknande tryckta inbjudan eller liktal, så kan sådana också finnas på Universitetsbiblioteket i Lund. Kanske har de även ett bra kartotek över dessa.
 
(Meddelandet ändrat av Irma den 28 december, 2008)

2008-12-28, 12:25
Svar #4

Utloggad Niclas Rosenbalck

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5027
  • Senast inloggad: 2020-09-05, 21:07
    • Visa profil
Ingen vanlig student - jodå, men ingen gröngöling vid fakulteten: Samuel Andreæ Loftander var vid sitt dödstillfälle på sitt 30:e år. Han hade varit i Uppsala tio år och bör alltså ha varit färdig med grundstudierna sedan flera år. Hans aktivitet inom Uppsala akademi och fakulteten vore intressant att studera närmre - vilka förtroendeuppdrag hade han under sina sista år? Det framkommer mer i texten om hans verksamhet. Han var säkert en betrodd överliggare med tanke på den tryckta inbjudans utformning. En person som lämnade en stor saknad efter sig då han hastigt rycktes bort.  
 
Att morfaderns namn kommit med i texten följer helt i linje med att moderns namn nämns. Detta är ett utökat patronymika, där även morfaderns titel tillagts. En jämförelse med andra likpredikningar och begravningstryck borde ge vid handen att förfarandet är vanligt. Se vidare om skrivandet av Personalia i likpredikningar uti verket Döden dikterar - en studie om likpredikningar och gravtal ifrån 1600- och 1700-talet av Göran Stenberg.
 
Att dra några slutsatser om att mormordern till Samuel Loftander, Margareta Eriksdotter, skulle varit en utomäktenskaplig dotter till Erik XIV kan alltså ej dras av uppgifterna i inbjudan. Hon har av andra äldre källor, likpredikning efter ett barnbarn, istället angetts som en kyrkoherdedotter. Fakta är att vi inte vet vem hon var dotter till - hon saknas i Erik XIV:s egen uppräkning av alla sina uä barn vilket tyder på att han själv ej ansåg sig vara fader till denna senare kyrkoherdedotter. Erik XIV vs Göran Johansson - vilken ska vi tro på ?
 
(Meddelandet ändrat av niclas den 28 december, 2008)

2008-12-28, 13:03
Svar #5

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Niclas, aldrig för man ha roligt! Varför tror du att Samuel begrovs inne i kyrkan? Verelius skaffade sig själv en gravplats på Hospitals- eller Fattigkyrkogården eftersom han var emot gravar inne i kyrkorna (se ovan). Han kan f.ö. ha placerats i släktingen Olof Luths grav om denne hade en gravplats inne i kyrkan. Verelius bör i egenskap av Rumskulla-son ha kännt till sanningen om Margareta Eriksdotter (dvs att hon var dotter till Erik XIV). Niclas, kolla under Småland/socknar/Västervik så finner du intressanta nyheter om Samuel Loftanders bror handelsmannen Anders Andersson i Västervik!
 
Niclas du skriver: Att morfaderns namn kommit med i texten följer helt i linje med att moderns namn nämns. Se vidare om dylika förfarande i likpredikningar och verket Döden dikterar - en studie im likpredikningar och gravtal ifrån 1600- och 1700-talet av Göran Stenberg. Vilken sida? Jag har den rekommenderade boken men kan inte finna att du har någon täckning för ditt påstående ifråga om dylikt förfarande.
 
(Meddelandet ändrat av passord den 28 december, 2008)

2008-12-28, 17:14
Svar #6

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Irma, jag antar att inbjudningar o.dyl. bör vara redovisade i någon slags biografi. Jag ska kolla med UB när det öppnar efter jul. Troligen var sådana här tryck ganska vanliga.

2008-12-28, 20:16
Svar #7

Utloggad Irma Ridbäck

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 547
  • Senast inloggad: 2016-01-03, 12:11
    • Visa profil
    • www.ir-text.se
Inbjudningar och likpredikningar och motsvarande tryck finns som regel redovisade i äldre kataloger. Enklast är ju att du går upp till UB på måndag och ställer din fråga på plats. Då får du också se vilka äldre kataloger, kortkataloger eller s k lappkataloger, som finns. För t.ex. Årstrycket (kungl brev, lagar och förordningar ca 1523 till 1833), har jag ett minne av att man hade en utmärkt äldre katalog. Jag försökte nyss leta på UB:s webb men lyckades inte hitta något. Jag hade nog för bråttom.  
Likpredikningar och inbjudan redovisas i biografier (om författaren använt sig av sådant matrial), däremot kan jag inte påminna mig att det finns en särskild bibliografi över dessa tryck. Vilket ju vore mycket intressant att ta del av.
 
Göran Stenberg skriver ett långt kapitel Personalia i Döden dikterar, och där framgår att det fanns vissa skillnader i hur man uttryckte personalia på 1700-talet mot 1600-talet. Men jag har inte heller hittat något om det som Niclas tog upp.  
 
Berätta om vad du hittar under ditt besök på UB,
 
m v h
Irma

2008-12-28, 22:44
Svar #8

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Irma, det var förstås bibliografi jag menade ovan. Råkade skriva fel. Jag hör av mig om jag finner något.
 
Niclas, det finns inga dagboksanteckningar som tillhört Erik XIV från dennes tid i Borgholm kring 1557. Min utgångspunkt är vad som påstås ha satts på pränt i den förkomna marginalanateckningarna, dvs att Margareta lär ha varit född i Borgholm. Min hypotes är vidare att det var hans första frillobarn och att det tidigt blev omhändertaget av t.ex. en kh eller en svärson till en kyrkoherde, t.ex. Agda Persdotters bror Måns Persson i Svartsjö. Erik XIV kanske inte ens visste vad hon hette.  
 
Vänlig hälsning
Göran
 
 
 
 
(Meddelandet ändrat av  Passord den 28 december, 2008)

2008-12-29, 20:49
Svar #9

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program lär innehålla inbjudningar liknande den som omtalas ovan. Jag vet inget om tryckår och har inte lyckats finna den på Universitetsbibliotekets webb.

2008-12-29, 21:41
Svar #10

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11832
  • Senast inloggad: 2024-02-28, 15:20
    • Visa profil
Den finns antagligen i gamla kortkatalogen (före 1962), den är inte helt digitaliserad än.

2008-12-29, 22:04
Svar #11

Utloggad Irma Ridbäck

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 547
  • Senast inloggad: 2016-01-03, 12:11
    • Visa profil
    • www.ir-text.se
Meyer, Ernst, 1854-1914. - Program utgifna vid Upsala universitet : bibliografi. - 1905-1908.  
Del 1: 1599-1700. - Del 2: 1701-1854.
 
Det är den bibliografi, där man sannolikt kan få fler uppgifter om inbjudan. Jag tänkte inte på just denna när jag skrev mitt inlägg under kvällen igår. Men mer information får man ur kortkataloger, där sådana finns. Meyers två volymer finns vid de stora universitetsbiblioteken och vid KB samt några bibliotek ytterligare.  
 
mvh
Irma

2008-12-30, 10:45
Svar #12

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Olof Verelius föddes i Ramskulla socken den 12 februari 1618 har jag fått veta. Han flyttade våren 1623 till Ingatorp där hans far, Herr Nils, fått tjänst som kyrkoherde.  
 
Vid Laurentius Bureus' död 1665 hade riksantikvariebefattningen tydligen  delats mellan Verelius och Hadorph. Den historiska forskningsverksamheten hade anförtrotts åt Verelius, som också var den, som egentligen bar titeln  »Antiqvarius Regni Sueciæ». Hadorph, som på det hela taget endast får betraktades som i ämbetet adjungerad, hade som uppgift att insamla och beskriva landets fornminnesmärken. Niclas Rosenbalck har under en annan rubrik i Anbytarforum ställt sig frågan om Hadorph under sina resor kan ha besökt Horn och kanske ligger bakom uppgiften om att herr Olofs hustru i Horn (Samuel Loftanders mormor) var dotter till Erik XIV. För min del ligger det närmare till hands att det tro att det kan ha varit Olof Verelius som haft den kunskapen med sig från hembygden. Hans födelsesocken gränsar, om jag inte har fel, nästan till Horn; det är bara 2 mil från kyrkan i Rumskulla till sockengränsen mot Horn.
 
Enligt personalien skulle Samuel Loftander ha undervisat Laurentius Magni barn. Vem kan denne ha varit?

2009-02-09, 14:01
Svar #13

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Angående studentbegravningar råkade jag häromdagen på följande kommentar i en liten dissertation från Uppsala år 1800 över temat fäderneslandets hedersbevisningar mot de döda, i snabb översättning: inom akademien avled ingen lärd utan gravöl, och när begravningar för ynglingar som här bedrev sina studier utfördes, inbjöd rektor genom offentligt manifest, med uppräkning av namn, ålder, föräldrar och dygder, de överlevande för att utöka följet. (In Academia nemo eruditus sine parentali officio decedebat, atque cum juvenum heic litteris operantium funera educerentur, publico programmate, nominum, aetatis, parentum, virtutum indice, superstites ad pompam augendam Rector invitabat.) Författaren framhåller också den tidigare, berömvärda seden att vid såväl utfärden som jordfästningen hålla begravningspredikningar vilka sedan trycktes - och tillägger att begravningskvädena, på såväl latin som svenska, förekom i sådan omfattning att även medelmåttingar hedrades på detta sätt. (De carminibus ... nil dicam, cum tanta eorum fuerit copia, ut mediocris sortis homines etiam prosequerentur.) [Löwenhielm, Severin: Dissertatio de honore mortuis in patria habito, preses Erik Fant, Uppsala 1800, s. 4-5]
 
De exempel han anför är från 1600-talet, så jag utgår från att är stormaktstiden han avser. Det ord jag översatt med 'föräldrar' (gen. plur. parentum) kunde också användas i betydelsen far- eller morföräldrar, förfäder eller släktingar i allmänhet, även om 'föräldrar' väl vanligen är den primära betydelsen.
 
Inget nytt i sak, alltså, men det kan kanske komplettera bilden.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Ett litet förtydligande: Min parafras ovan av författarens 'mediocris sortis homines' (ordagrant: 'människor av ordinär lott') som 'medelmåttingar' skulle kunna ge bilden av en slags moralisk medelmåttighet - men det är samhällsställning Löwenhielm avser.
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 09 februari, 2009)

2009-02-09, 16:22
Svar #14

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Intressant Urban, det kompletterar definitivt bilden. Studenten Samuel Loftanders begravning kan helt enkelt ha varit en tidstypisk studentbegravning i Uppsala. Frågan är om döda studenters lik regelmässigt placerades i domkyrkan. Formuleringen ...ad tumulum in aede Cathedrali locatum är klockren och kan inte betyda annat än att Loftander begravdes inne i katedralen.
Vänlig hälsning
Göran Johansson

2009-02-09, 19:09
Svar #15

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Det har visserligen skrivits mycket om Uppsala universitet, men det mesta har jag inte läst. Däremot verkar ju fasta gravplatser - för särskilda släkter, hemman eller organisationer - vara ett genomgående tema under stormaktstiden, det är den bild jag fått i olika sammanhang (rätt eller fel). Samuel Loftander var ju inskriven som student vid universitetet och måste väl därmed i praktiken ha varit knuten till en landskapsinriktad studentnation. Det gör att man nog bör fråga sig om inte nationen varit involverad i Loftanders begravning och om gravplatsen kan ha varit reserverad för denna. Sten Lindroth skriver om detta i Svensk lärdomshistoria : stormaktstiden, 1975, s. 40-41:
 
På 1640-talet hade de utvecklats till verkliga 'landskap' eller studentnationer med stadgar, ämbetsmän och kassakista. Den äldsta nationen tycks vara Västmanlands-Dala, stiftad omkring 1642, något senare organiserade sig smålänningar och östgötar, vid 1650-talets mitt var flertalet nationer färdigbildade.
 
Konsistoriet såg länge med oblida ögon på denna utveckling, och landskapen tvingades leva i det fördolda. De ansågs på goda grunder uppmuntra till dryckenskap och oroligheter, i konstitutionerna 1655 förbjöds de uttryckligen. Men åtgärden blev utan verkan, till sist gjordes en dygd av nödvändigheten. Konsistoriet beslöt 1663 att erkänna studentnationerna och inlemma dem i det akademiska systemet för att på den vägen kunna övervaka studenternas leverne och studier. Varje nation erhöll en professor som inspektor, snart blev medlemskap av visst landskap en skyldighet för studenterna. Att nationerna, spontant framvuxna, verkligen fyllde ett behov är obestridligt. De vanpryddes väl länge av hårdhänt pennalism, men kamratskapet i kretsen av landsmän gav trygghet och hemkänsla, ur nationskassan togs medel vid sjukdom och begravningar och uppsluppna landskapsfester anordnades.
 
Så även om Loftander själv hade saknat medel kan studentnationen ha svarat för begravningen och därmed begravningsplatsen, om man nu vill spekulera om studentnationerna hade reserverade gravplatser vid behov. Jag vet att det pågår ett större arbete i Uppsala om Uppsala domkyrka och att man i samband med det har gått igenom samtliga bevarade gravstenar och -hällar; prof. em. Hans Helander har översatt de latinska texterna till svenska. Jag vet inte när det kommer att publiceras, dock. Det är naturligtvis bara de mer förmögna som haft råd med individuella gravstenar, men möjligen har man i samband med detta arbete också inventerat gravplatserna i övrigt.
 
Hälsningar
 
Urban

2009-02-09, 19:17
Svar #16

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Jag kan tillägga att Lindroth om studenternas sociala ursprung uppger [a.a., s. 37]:
 
Den största gruppen var alltid prästsöner. Av 740 undersökta Uppsalastudenter från tioårsperioden 1645-54 kom 262 från prästhem, bondsönerna var 66 och borgarsönerna 57, därtill kom 33 från ofrälse tjänstemannahem; för hela 39 % saknas uppgift om faderns yrke. Ett bättre material finns från karolinsk tid. Prästsönerna i Uppsala höll sig under perioden 1680-1719 vid 35-41 & av samtliga studenter (...). Den stora mängden av stormaktstidens svenska studenter härstammade alltså från mer eller mindre akademiskt bildade medelklasshem, i första hand prästgårdar; den lärda kulturen hade sitt starkaste fäste i samhällets mellanskikt.
 
Samuel Loftander, även om fadern var prost och modern kyrkoherdedotter, verkar utifrån just det perspektivet inte så ovanlig. Sedan kan det ju finnas annat som modifierar den bedömningen.

2009-02-09, 20:00
Svar #17

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Jag har konsulterat Mats Alkarp (en av huvudpersonerna vid undersökningarna inne i domkyrkan. Han gav mig följande besked per mail: Begravningsakten skedde alltid i Domkyrkan, men studenter jordades inte inom dess murar, så Loftander kan inte ha varit en vanlig student. Formuleringen ...ad tumulum in aede Cathedrali locatum(kan inte betyda annat än att Loftander begravdes inne i Domkyrkan) ansåg han vara otroligt intressant.
 
Alkarp har, tillsammans med Neil Price, under undersökningar med icke-destruktiva metoder som markradar funnit spår av en äldre byggnad, förmodligen en kyrka under Gamla Uppsala kyrka. Alkarps mest beydande upptäckt är dock resterna av en mycket tidig kyrka under Uppsala Domkyrka.

2009-02-09, 20:46
Svar #18

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Antalet befintliga begravningsplatser i domkyrkan var begränsat och gravrättigheterna kostade nog en hel del. (Det utesluter emellertid inte att vanliga dödliga med pengar och/eller social status kunde skaffa sig plats, förstås. Jag bläddrade i somras igenom Peringskiölds Monumenta Uplandica från 1700-talets början, där texterna på ett stort antal gravstenar i domkyrkan återges, och det var inte alla som jag utifrån titlarna uppfattade som helt märkvärdiga. En hel del representanter för olika prästsläkter, om min minnesbild inte är helt felaktig.) Eftersom det inte finns belägg för att Samuel Loftander begravts i egen grav, ligger det väl närmare till hands att utgå från att han lagts i någon släktings? Vilken det nu skulle vara låter jag vara osagt.
 
Vad gäller kostnaden kan man också betänka hur det går till i dag. I sorg och saknad kan efterlevande vara beredda att satsa stora pengar på begravningar. Det gäller i än högre grad stormaktstiden då pompa och ståt i samband med en avlidens jordfästning var direkt relaterad till vederbörandes heder och ära - eller kanske snarare hur de efterlevande ville att den avlidne skulle uppfattas. Men jag vet för lite om Loftanders släktkrets för att kunna dra några slutsatser om något och avstår därför från att gå djupare in på frågan.
 
Hälsningar
 
Urban

2009-02-09, 22:20
Svar #19

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Urban, du har säkert helt rätt i att Loftander inte begrovs i en egen grav. Troligen är din teori om att han kan ha lagts i en släktings grav inte alls tokig. I ärkestiftets herdaminne finns en del som handlar om gravplatserna inne i kyrkan. Vad jag minns, utan att ha boken till hands, har du alldeles rätt. Där förekommer namn på ganska ordinära prästmän, ett antal borgarfamiljer från Uppsala vid sidan om gravplaster för biskopar och kungligheter.  
 
Loftanders närmaste släktkrets, så långt det är känt, domineras av kyrkoherdar/prostar. Fadern var prost i Lofta socken och farfadern (dessutom hovpredikant hos Johan III) i Linderås - två Smålandssocknar. Morfadern Olaus Simonis Clarevallensis (Luth) med norrländska rötter var prost i Horn sn, S. Östergötland. På lite större avstånd inom släktkretsen fanns biskopen Jonas Petri i Linköping gift Olaus Luths ena dotter och den senares måg Samuel Enander - båda troligen begravda i Linköpings domkyrka.  
 
Prosten i Olaus Luth i Horn hade en namnkunnig och kontroversiell farbroder Olaus Jonae Luth död 1580, som var professor i Uppsala. Den sistnämnde kan ha haft en gravplats i Uppsala domkyrka om han begrovs där. I så fall en möjlig plats för Loftander. Därefter återstår förstås Margareta Eriksdotter vars anor livligt diskuterats här i forumet. Hon kan ha haft en förnämlig fader som fanns i katedralen. Om Loftanders mormoder Margareta Eriksdotter, som vissa sekundära källor gör gällande, var frillodotter till kung Erik så kan det också ha haft betydelse för tillgången till gravplats inne i domkyrkan. Därutöver finns  säkert en del kända och säkert okända anledningar till äran att få komma inomhus.
 
Frågan om den diskuterade begravningsceremonin i Uppsala handlar inte enbart om anledningen till att Loftander fick tillträde till en gravplats inne i kyrkan.  
 
Det handlar lika mycket om att begravningsföljet utgick ifrån Olof Verelius bostad och sammanhanget mellan denne i egenskap av Riksantikvarie och de anteckningar om Margareta Eriksdotters kungliga anor som förmedlats via Pamskölds samlingar. Verelius far föddes i en grannsocken till den socken vari Margareta Eriksdotter var bosatt och Verelius farfar var ledamot för bondeståndet och befann sig ofta i Stockholm. Fanns här en rimlig informationskedja mellan riksaantikavrien Verelius (som måste förutsättas ha känt Olaus Clarevallensis och dennes hustru), vidare till efterträdaren Hadorph eller riksarkivarien Palmsköld den äldre och vidare till Elias Palmsköld med samlingarna?

2009-02-10, 07:11
Svar #20

Utloggad Niclas Rosenbalck

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5027
  • Senast inloggad: 2020-09-05, 21:07
    • Visa profil
Göran, eftersom du driver begravningsproceduren och att Samuel Loftander skulle blivit begravd inne i domkyrkan (blev han verkligen det?) som en del av din tes om Erik XIV som far till prästhustrun Margareta Eriksdotter (gift 1592 med Olaus Simonis Clarevallensis, då hovpräst åt prinsessan Anna (som höll sitt hov på Stegeborg utanför Söderköping), men senare kyrkoherde i Horn) så undrar jag om denna spektakulära informationskedja du anför stundvis om Erik XIV som påstådd far kan ha förmedlats ifrån Nils Rabenius som kände och brevväxlade med Elias Palmskiöld? Rabenius har bevisligen stått bakom uppgifter som återfinns i Palmskiölds samling. Har detta undersökts av dig ? Det finns en bok om Rabenius av Nils Ahnlund som är mycket läsvärd. Kanske kan du återfinna Margareta Eriksdotter i Rabenius brevsamling som ska finnas bevarad?

2009-02-10, 08:34
Svar #21

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Niclas, formuleringen ...ad tumulum in aede Cathedrali locatum är klockren! Det kan inte betyda annat än att Loftander begravdes inne i katedralen. Varför vill du tolka det på ett annat sätt?
 
Nils Rabenius är en av de mest ökända genealogiförvrängarna landet skådat. Han var väl närmast att betrakta som en bedragare. Det vet jag. Visst kan han ha stått bakom uppgiften om Margareta Eriksdotters lungliga anor. Men varför vill du tro det?  
 
Varför tror du f.ö. att begravningsföljet började i Olof Verelius bostad i Uppsala? Använd gärna ordet spekulera men jag skulle hellre vilja kalla det för en hypotes eller en möjlighet av flera vore att information vandrat från just Verelius. Du har själv varit inne på i stort sett samma linje tidigare då du nämnde Hadorphs inventeringar som källa. Eller missförstod jag? Verelius och Hadorph delade i princip de arbetsuppgifter som ålagts arbetet med antikvarierna. De bör ha stått varandra mycket nära i yrkeslivet.
 
Jag skriver faktiskt ovan att den förnäme prästen Erik kan ha blivit begravd inne i domkyrkan. Du kanske missade det?
 
(Meddelandet ändrat av Passord den 10 februari, 2009)

2009-02-10, 10:25
Svar #22

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Göran: Som du nämner i ett tidigare inlägg var väl Olof Verelius vid Samuel Loftanders död 1663 ännu inte riksantikvarie utan professor i fäderneslandets antikviteter vid Uppsala universitet? Eftersom varje studentnation hade en egen professor som inspektor och såväl universitets rektor (enligt Löwenhielm) som studentnationen (enligt Lindroth) var involverade i begravningsarrangemangen för avlidna studenter, kan Verelius' deltagande ha varit en naturlig del av detta arrangemang, antingen på rektorns begäran eller för att han var knuten till studentnationen. En begravning med alla dess ritualer var ju oftast så påkostat som det kunde bli på 1600-talet, så ett tillfälle till god mat, ståt, processioner och mottagande av hedersbetygelser kanske också kunde locka till deltagande. Jag kanske far alldeles vilse, men någonstans i bakhuvudet har jag för mig att man t.o.m. kunde betala personer med vördnadsvärt utseende och ståtliga skägg att delta i begravningar. (Undrar om det inte var Hans Hildebrand som nämnde detta angående Johan Bure i sin monografi över denne; Johan Bure hade vackert skägg.)
 
Vid denna tid fanns bara en mycket begränsad krets högutbildade personer i Sverige som dyker upp i alla möjliga konstellationer och sammanhang. Det är därför svårt att dra några slutsatser av att vissa personer råkar förekomma tillsammans eller ha någon gemensam nämnare; det var väl snarast oundvikligt att de direkt eller indirekt hade med varandra att göra vid något eller några tillfällen. (Angående utbildade personer kan antalet studenter i Uppsala på Loftanders tid ha varit närmare tusen, men det var ju bara ett fåtal som fullbordade sina studier. De flesta läste bara ett par terminer, enligt Sten Lindroth.)
 
Palmskiöldska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek har jag själv haft anledning att nyttja vid ett par tillfällen. Elias Palmskiöld var en samlare mer än en bearbetare av uppgifter. I mycket består samlingarna av utdrag ur handlingar och tusentals kortfattade anteckningar på en mening eller ett par i de mest varierande ämnen, högt som lågt, ofta utan angiven källa eller uppgiftslämnare. Det mesta av detta tror jag är helt obearbetat av Palmskiöld. Han har en hel del släkthistoriska anteckningar och sammanställningar, men mycket är föråldrat och felaktigt, i alla fall inom de områden jag själv har någon kompetens eller kunskap.
 
Hälsningar
 
Urban

2009-02-10, 13:09
Svar #23

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Urban, det är korrekt. Verelius var 1663 ännu inte riksantikvarie och du kan säkert också ha rätt ifråga om Verelius roll. Han kan mycket väl ha varit knuten till Smålands nation och ha medverkat i en roll som inspektor. Jag vill inte vara envis.  
 
Det kan vara en slump att han dessutom vuxit upp cirka 2 mil från Horn socken där Olof Clarevallensis var verksam. Men det kan väl ändå inte uteslutas att han, inte minst i kraft av nationstillhörighet, hembygdskänsla och intresse för Sveriges historia kände till Olaus Clarevallensis och dennes hustru Margareta Eriksdotter. Hans far* kände säkerligen prostfamiljen i grannsocknen personligen.
 
*Olof Verelius far var herr Nils i Ingatorp, bondson från Bondarp i socknen, där han föddes 1581. Han avled 1661 som kyrkoherde i Ingatorp och Bellö men lär också ha bott i Rumskulla. Herr Nils moder var dotter till bonden, gästgivaren, nämnde- och riksdagsmannen Olof Månsson i Vimmerby (källa: Bo Persson, Linköping). Från Rumskulla/Vimmerby till Horn är avståndet drygt 2 mil - gångavstånd med Norrlandsmått mätt.
 
Oavsett vilken roll Olof Verlius hade i samband med begravningen i Uppsala så kan det inte uteslutas att det fanns en obruten informationskälla från herr Nils i Ingatorp via Olof Verelius till dennes yrkesbröder i Stockholm, eller hur Urban?
 
En fråga till Urban: Ifrågasätter du också i likhet med Niclas Rosenbalck att Loftander blev gravsatt inne i domkyrkan?
 
Vänlig hälsning
Göran

2009-02-10, 13:53
Svar #24

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Att Samuel Loftander fick sin grav inne i domkyrkan framgår ju av den latinska formulering som du återgett ovan, så jag har ingen anledning att ifrågasätta det. Jag tror inte heller att jag antytt något tvivel därom i mina tidigare inlägg.
 
Däremot skulle jag själv inte försöka mig på att rekonstruera några möjliga informationskedjor. Vi vet inte hur de sociala nätverken såg ut, mer än på sin höjd glimtvis. Folk som var nära intill varandra - geografiskt, socialt eller fysiskt - kunde då liksom nu sky varandra och ha mycket lite gemensamt. Två mil är ändå en bra bit att ta sig för att umgås om enda färdsätten är fotvandring eller att resa med häst och vagn. Träffades man utifrån sin professionella roll (som präster vid prästmöten och visitationer och dylikt) lär väl inte ens släktförhållanden ha varit det första samtalsämnet.
 
Jag har lite dålig erfarenhet vad gäller påståenden om högre börd; det finns alldeles för många falsarier belagda i den vägen för att jag ska känna mig oreserverat mottaglig för dem. (Jag kommer bl.a. att tänka på en äldre släkting, som med bestämdhet hävdade att hennes avlidne makes farmor varit grevinna, vilket hon skulle ha hört av sin make, ett påstående som sedan upprepades av hennes barn. Det visade sig att grevinnan var soldatdotter med ett välklingande namn, inget annat.) Jag är medveten om att jag antagligen har en fördomsfull inställning redan från början till frågan om Margareta Eriksdotters eventuellt kungliga härstamning utifrån mina erfarenheter. Därför är det nog bäst att jag begränsar mig till att diskutera konkreta händelser och belägg - som det här med studentbegravningar.
 
Hälsningar
 
Urban
 
P.S. Jag har i efterhand tagit bort en mening som jag senare såg oavsiktligt kunde tolkas som nedvärderande av utomstående; det var inte på något sätt meningen.
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 10 februari, 2009)

2009-02-10, 18:19
Svar #25

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Missförstå mig inte. Du har absolut inte antytt att Loftander inte placerades inne i kyrkan. Niclas uttryckte osäkerhet, jag ville bara veta om du delade hans uppfattning. Det gjorde du inte.  
 
Det har varit lärorikt och allmänbildande att ta emot dina synpunkter. Kommentar i den lilla dissertation från Uppsala år 1800 över temat fäderneslandets hedersbevisningar. Den praxis som kännetecknade en ung akademikers begravning under stormaktstiden (rektors inbjudan genom offentligt manifest, med uppräkning av namn, ålder, föräldrar och dygder ...) bekräftas av fallet Samuel Loftander. Det fanns absolut inget märkvärdigt i proceduren och inget som bekräftar att Loftander var unik. Det enda skulle möjligen då vara att han placerades inne i kyrkan.
 
Historier om grevinnor som visats sig vara ättlingar till soldater med välklingande namn är nog inte särkilt ovanlig. Här handlar det ju förstås inte om just detta. Frågeställningen från början var om en marginalanteckning i en förkommen kyrkobok, ett påstående av Erik Fant och spridda anteckningar i Palmsköld samlingar om Margareta Eriksdotters anor kan anses vara trovärdiga eller inte. Deras påståenden ställs emot uppgifterna i en likpredikan där samma Margareta sägs ha varit dotter till en förnämlig kyrkoherde.
 
Min egen uppväxt (andra generationens stadsbo) är inte helt olik din. Mina föräldrar (bondebarn) kände visserligen till en hel del om förhållandena i Kalmartrakten men förekomst eller historier om falska potentater inom släkten förekom tack och lov inte. Samuel Loftander (som inte tillhör mina anor) hade en helt annan utgångspunkt än du och jag. Hans närmaste förfäder bestod i huvudsak av präster. De handlingar från Linköpings och Kalmar stifts domkapitel som jag studerat visar att umgängeskretsen var geografiskt sett definitivt omfattade yrkesbröder i grannsocknar men också inom betydligt större områden. Man kände varandra helt enkelt; inte minst förekomsten av stamböcker bekräftar detta.
 
Osäkerheten hindrar ju inte att hållbarheten i gamla påståenden om börd ska kunna testas. Frågan är bara hur man gör om säkra belägg saknas. Har du något bra tips? Ger man upp? Är resonemang baserad på indicier tillåtna?
 
Jag håller med dig - konkreta händelser och belägg är mer intressanta än teorier. I detta fall - Studentbegravning 1663 i Uppsala - finns åtminsone ett säkert belägg; Loftanders lik placerades inne i Uppsala domkyrka. Kanske ett litet korn av sandning som förhoppningsvis gör gången mera säker?
 
Vänlig hälsning
Göran

2009-02-10, 20:25
Svar #26

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Jag har inte följt diskussionen om Margareta Eriksdotter tillräckligt för att veta om det finns några belägg som visar vad som är orsak och verkan, om uppgiften om Erik XIV hos Palmskiöld (A) och kyrkboken (B) är ättlingar till samma källa (C) eller om den ena på något sätt är lånat från den andra (A från B eller vice versa). Att en uppgift finns på två ställen innebär förstås inte att den därmed blir dubbelt så säker, det är vi båda överens om. (En felaktig uppgift om att jag är en ytterst charmerande person blir inte mer trovärdig därför att andra som inte känner mig upprepar det påståendet.) Textkritik handlar ju mycket om att identifiera beroenden mellan uppgifter, samstämmiga eller avvikande, men här saknar vi väl underlag för att göra en sådan analys, med tanke på att kyrkboken är förkommen?
 
Jag har sysslat mycket med Norrala socken i Hälsingland under många år, så det är naturligt att jag gör kopplingar till den forskningen. I den äldsta ministerialboken finns kompletterande anteckningar och kommentarer som en senare kyrkoherde lagt till ett halvsekel senare, vilket den karakteristiska handstilen röjer. I kyrkoräkenskaperna har likaså flera präster långt senare lagt till uppgifter rörande tidigare inventarier och prästers tjänstgöring inom pastoratet, och också där är det handstilarna som avslöjar interpoleringarna. Hade dessa uppgifter bara bara existerat i avskrift hade det varit näst intill omöjligt att påvisa att det dels rör sig om senare tillägg och justeringar, dels vem som var ansvarig för dem, dels när de gjordes.
 
Du frågar om min åsikt om indiciekedjor. Jag menar att resonemang utifrån indicier blir lätt fråga om korthus när man staplar indicier på varandra. Ordet återgår på det latinska 'indicium' som betyder just bevis, alltså rätt konkret. I svenskan har betydelsen så småningom försvagats till att mer beteckna ett tecken på att något är troligt eller har karaktären av att vara likt sanningen. Enligt min erfarenhet är den stora svårigheten att enas om en gemensam värdegrund för bedömningen av vad som ska betecknas som troligt. Det som en person uppfattar som möjligt och hypotetiskt ses av en annan som sannolikt (som likt sanningen), utan att de fördenskull behöver ha uppfattat saken olika; det blir snarare en semantisk fråga. Ett indicium som har 50 procents likhet med sanningen - om man nu kunde göra en sådan avgränsning - och som i sin tur är beroende av ett indicium som i sin tur har 50 procents likhet med sanningen resulterar inte i ett kombinerat indicium som har 100 procents likhet med sanningen, det är vi alla överens om. För egen del gjorde jag för många år sedan ett eget ramverk, en slags bestämning (naturligtvis rätt diffus i kanterna) av vad jag skulle kunna kalla möjligt (svag, hypotetisk, utan källstöd), troligt (har mer stöd än motsatsen) och sannolikt (ungefär 'mycket troligt') utifrån olika fall och scenerier jag råkat ut för i min egen forskning. Alltså: uppfyller den här uppgiften i en given situation vissa kriterier hör den till en viss kategori. Kan jag inte göra den bedömningen - därför att jag inser eller misstänker att jag vet för lite - klassificerar jag den som enbart möjlig och brukar då avstå från att föra in det i resonemanget mer än som en fotnot, på sin höjd. Det blir lite grann som att ställa sig själv inför domstol och argumentera för en sak. Och på samma sätt innebär det att man ständigt måste omvärdera sina slutsatser. När jag presenterar mina forskningar i tryck begränsar jag mig inte till just dessa tre uttryck, men de ligger i bakhuvudet hela tiden. Det är ju ingen garant för att man eliminerar felaktiga slutsatser, men det funkar som ett rätt bra såll. Kanske beror en del av frustrationen i diskussionerna här på att vi utgår från olika semantiska bilder.
 
Jag tror att stamböcker kan vara en lite förrädisk källa. Ibland återspeglar de mer vilka ägaren ville stå på god fot med (ungerfär som fadderskapsnotiserna ibland mer visar vilka föräldrarna ville ha kontakter med än vilka de faktiskt umgicks med). När jag gick i småskolan gick var och varann - inte bara flickorna - med poesiböcker ett år, och det gällde att få den som var populärast att skriva en vers i sin egen poesibok. Men jag tror inte att det skulle vara tillräckligt för att göra en analys av vederbörandes sociala nätverk. Om någon plötsligt räcker fram en bok och ber om en kommentar så skriver nog en artig person in något vänligt. Stamböcker är lite grann som min kamera: den åker fram på semestern eller vid större händelser. Skulle kungen råka gå förbi så skulle han nog bli avfotograferad. Jag är rätt säker på att om någon skulle få för sig att bedöma mitt liv utifrån mina fotografier finge man en rätt sned bild av vem jag var, min enastående (hmm...) betydelse eller vem jag umgicks med.
 
Det här besvarar inte din fråga, men jag tycker att resonemanget som sådant är intressant.
 
Hälsningar
 
Urban

2009-02-10, 21:42
Svar #27

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Urban, du ska ha klart för dig att jag hyser stort respekt för din kompetens. Av det skälet är jag också glad för att du tar upp och delar med dig av dina erfarenheter. I detta fall framför allt dina synpunkter på språkets betydelse och tolkning. Det vore kanske inte helt fel att diskutera detta under en särskild rubrik. En gemensam värdegrund är kanske i genealogiska sammanhang grundläggande för att vi ska kunna förstå varandra; så tolkar jag ditt budskap.  
 
Ditt ramverk - möjligt (svag, hypotetisk, utan källstöd), troligt} (har mer stöd än motsatsen) och sannolikt (ungefär 'mycket troligt') utifrån olika fall och scenerier du råkat ut för i din egen forskning är definitivt intressant.  
 
Din jämförelse med en domstolsförhandling är enligt min bedömning adekvat. Begreppet indicium används i det sammanhanget inte i enlighet med ordets latinska innebörd; bevis. Däremot kan domare i vissa länder - kanske också hos oss - dömma en person som skyldig på basis av flera indicier som var för sig gör de mycket troligt att vedebörande är skyldig. Att däremot använda ett indicium som stöd för ett annat är kanske inte riktigt samma sak.
 
Du tog själv upp frågan om stamböcker. För den som inte vet vad det är, så kanske det kan vara på sin plats att berätta att stambok inte är en släktbok. Det var en bok som under 1600-talet började användas av akademiker för att samla autografer och sentenser skrivna av personer som de träffat under t ex resor; en kamera som Urban fyndigt skriver ovan.  
 
Stamboken kan dock, enligt min uppfattning, i många fall också uppfattas som en dagbok; en primärkälla. Det kan vara möjligt att med dess hjälp i grova drag kartlägga en 1600-talspersons agenda under de år som stamboken blev använd. Man kan följa resrutter och aktiviteter som i sin tur kan ha ett genealogiskt värde. Boken kan således enligt min uppfattning med försiktighet användas som en genealogisk källa; att göra en hypotes mer aller mindre sannolik. Håller du med om det Urban?
 
Vänlig hälsning
Göran
 
(Meddelandet ändrat av passord den 11 februari, 2009)

2009-02-11, 10:52
Svar #28

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Jo, visst är stamboken en personhistorisk källa bland andra och den har sitt värde under sina givna förutsättningar. Det är lätt hänt i en diskussion om källor eller fakta och deras uttolkning att resonemanget polariseras; den ene betonar potentialen och fördelarna, den andre faller in lite i en roll som djävulens advokat genom att snarare poängtera risker och svagheter. Kanske mänskligt, om än inte alltid så konstruktivt i sak.
 
Det där med en definierad värdegrund skrev jag lite om i en artikel om källkritik i Släktforskarnas årsbok 1998, s. 23-24. Det man inte kan mäta kan man inte heller kontrollera, brukar det sägas när det gäller processtyrning inom företag. (Jag var i flera år ägare av en av 'mitt' företags utvecklingsprocesser.) I diskussioner som involverar källkritik saknas ofta någon form av definition av vilka mått som används och vilka mätbara mål man har. Därför kan alla hålla med i princip om källkritikens betydelse och funktion men protestera upprört när någon har försökt tillämpa de nobla principerna på ett specifikt fall och därigenom fått ett visst resultat. Det är alltid i själva tillämpningen av en princip som dess styrka och svaghet framgår. Kan man inte konkretisera vad de källkritiska principerna innebär i specifika fall, alltså reducera det hela till i stort sett en punktlista med konkreta bedömningar, är de inte mycket värda. Den första gång jag försökte tillämpa min hemsnickrade värdegrund mer stringent var när jag skrev en artikel om Johan Bures genealogi över Bureätten 1996. Det var lite plågsamt, eftersom jag märkte att jag tvingades dra slutsatser som jag inte tänkt mig - och ibland helst inte ville ha med. När det första utkastet var klart såg jag till min förvåning att resultatet blev helt annat än jag tänkt mig när jag började skriva. Nåväl, det här ligger utanför ämnet.
 
Med risk för att jag missuppfattat vad som diskuterats tidigare skulle jag vilja ge en försiktig synpunt rörande Margareta Eriksdotter. I Prytz likpredikan över biskopinnan Enander anges att hennes mormor Margareta var dotter till en förnämlig kyrkoherde. Det har nog redan sagts i en annan relaterad diskussion att likpredikan lästes upp i kyrkan i närvaro av släkt och övriga, så åtminstone de senaste släktleden - som kanske många av de närvarande var informerade om - borde ha varit korrekta. Då det gäller titulaturen så har man pippi under stormaktstiden på börds- och ståndsprivilegier och vilka förmåner och värdigheter vissa sociala ställningar medförde. Titlarna, som oftast betecknar yrke, börd eller civilstånd, består vanligen av två komponenter: en prisande och en konkret, om jag får kalla dem så. Exempelvis: höglovlige herr justitiarien, där justitiarien är den konkreta komponenten, eller dygderika jungfrun, där jungfrun utvisar att det rör sig om en ogift kvinna i lite finare kretsar. Ofta är den prisande komponenten bara ett tomt epitet utan informationsvärde som gjorde det hela lite vackrare. (Ett exempel på att det emellertid någon gång kan finnas ett informationsvärde även i den prisande komponenten är ju det 'dygderika' jag anförde ovan, vilket kan tolkas som att det inte fanns någon kännedom om att vederbörande inte haft något sexuellt umgänge med någon.) Titlar och epitet var viktiga och man hänvisade till folk genom att använda deras högsta titel. Det vill säga: om Margareta Eriksdotters far anges ha varit en förnämlig kyrkoherde (där 'förnämlig' är luftpastejen, så att säga) är det inte troligt att han varit prost. Jag är övertygad om att det hade uppfattas som nedvärderande att inför släkten benämna honom med en lägre status än han hade, särskilt i en likpredikan från denna tid som till sin natur helst ägnar sig åt lovprisningar och förhöjande av den avlidnes ära. (Ett exempel: Om en torpare något år haft tillfälle att bruka ett hemman vill hans barn hellre titulera sig f.d. bondson/-dotter än torparson/-dotter. Man kan jämföra med att eftervärlden antagligen inte i första hand kommer att tala om riksdagsledamot Reinfeldt utan statsminister Reinfeldt, även om han varit riksdagsledamot längre än han varit statsminister.) I sökandet efter en herr Erik borde därför prostar och andra högre kyrkomän uteslutas.
 
Hade Margareta varit dotter till Erik XIV tror jag personligen att det hade framhållits i likpredikan. Kungligheter och deras sexuella snedsteg bedömdes efter annan måttstock. De kungliga bastarderna togs väl om hand, fick goda giften och flera ingick i den svenska adeln, där de i sina stamträd stolt uppvisade sin kungliga härkomst. Men jag ska tillstå att det för mig är en ren trosfråga.
 
Hälsningar
 
Urban

2009-02-11, 12:31
Svar #29

Utloggad Göran Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1500
  • Senast inloggad: 2018-09-27, 20:31
    • Visa profil
Nyttan av de diskussioner om forskning som förs i Anbytarforum består väl främst i att vi ganska vilt kan testa mer eller mindre ogrundade påståenden. Anbytarforum kanske mest ska betraktas som ett bollplank. Som jag förstår dig är det först när man själv sätter sig ned i sin kammare för att författa en artikel som man konfronteras med oönskade sanningar. Då måste man vara konsekvent och ärlig mot sig själv.
 
Du ger en försiktig synpunkt rörande Margareta Eriksdotter. De synpunkter på titulatur som du framför förstår jag. Titlar och epitet vid begravningar under stormaktstiden var förtjusande. Så är det väl än idag, fast inte fullt lika hämningslöst. Det som jag däremot funderat på är om det just i detta fall - Prytz likpredikan över biskopinnan Enander och hennes mormor Margareta Eriksdotter trots allt kan ha funnits anledning till att ligga lågt ifråga om Margaretas anor. Göran Stenberg, författaren till Döden Dikterar - en studie av likpredikningar - har  här haft vänligheten att kommentera de vilda diskussioner som ägt rum under rubriken kung Eriks frillobarn. Om jag inte har missförstått honom så följer likpredikan över Enanders hustru inte mönstret för ofrälse. För att använda dina ord - som djävulens advokat poängterer jag därför risker och svagheter med denna sekundärkälla.  
 
Ett par citat av texter skrivna under rubriken kung Eriks frillobran. Har du några kommentarer till detta?  
 
Likpredikan hållen i Kalmar stadskyrka:  
På 1600-talet var man inte diskret med övriga kungabarn, inklusive den galne hertig Magnus barn eller kung Eriks övriga barn, så det verkar märkligt att just detta fall sopats under mattan, i synnerhet som de du verkar anse var hennes helsystrar behandlades helt öppet.  
 
Hur var Samuel Enanders inställning till horbrott - i egenskap av trons försvarare och ett av Svenska Kyrkans överhuvud. Vad ville han att det skulle sägas på hustruns begravning och senare komma i tryck? Ville biskopen att menigheten i Kalmar skulle upplysas om kung Eriks bristande moral? Ville han verkligen betona för borgare och bönder i Kalmar att skillnaden mellan att vara ett oäkta barn till en kung och till en fattig dräng eller piga faktiskt var lika stor som mellan ”himmel och helvete”?  
 
Frilloättlingar vid Gustav II Adolfs kröning och vigsel:  
Sådana pinsamheter undveks gärna; det var inget fel på oäkta kungabarn i sig, men däremot hade man nog undvikit att bjuda in representanter för tidigare pinsamma episoder i historien.
 
Du har säkert rätt i att de kungliga bastarderna togs väl hand om, fick goda giften ... Jag gissar att du skriver så med anledning av Margerata Eriksdotter och hennes gifte. Du tillstår också att det för dig är en ren trosfråga. Trots det vore det intressant att veta hur du bedömer Margareta Eriksdotters giftemål. Var det så dåligt? Olaus Clarevallensis hade trots allt varit hovpredikant hos Johan IIIs dotter Anna och hans farbror var professor i Uppsala.
 
Vänlig hälsning
Göran

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna