I väntan på begravning

[Patrick von Brömsen]

Finns det några uppteckningar/ögonskildringar gällande när en person inte kunde begravas på vintern, utan var tvungen att ligga och vänta på att få begravas.  
 
De låg väl ute i någon byggnad i kylan, som då möjligen stannade av förgängelsen.
 
Det kunde ju i värsta fall bli flera månader.  
 
Hur var då skicket på den avlidne? Var det alltid kista?
 
Vänligen Patrick (det verkat bli en fin dag, ämnet till trots)
 
(Meddelandet ändrat av patrick 2012-04-01 07:45)

[Chris Bingefors]

Det finns skildringar i en hel del böcker, t ex Einar Wallqvists böcker om Arjeplogs lappmark. Det kan ha luktat en hel del ibland när begravningen drog ut på tiden. Kända personer kunde ofta begravas sent, man måste planera själva akten innan. Wellingtons begravning skedde flera månader efter hans död. Se http://aforum.genealogi.se/discus/messages/22540/289828.html?1281938654
 
Boken Dödens riter av Kristina Söderpalm kanske kan ge mer.

[Peter Borg]

Generellt jordades inga lik under den kalla årstiden när jorden var tjälad. Man använde istället en så kallad vintergrav, där man förvarade liken tills tjälen var borta och det gick att gräva separata gravar eller allmänna gravar som rymde flera lik. En vintergrav kunde vara en källare under kyrkan, ett större murat utrymme under jorden utomhus eller helt enkelt någon bod i anslutning till kyrkogården.
 
På 1890-talet kom en generell förordning som såg till att vintergravarnas tid var förbi, liken skulle jordas direkt efter jordfästningen.
 
Ytterligare en bok som anknyter till detta är När döden gästar av Louise Hagberg, utgiven 1937.
Finns i allmänhet på större bibliotek men brukar vara magasinerad.
 
MvH
 
Peter

[Patrick von Brömsen]

Tackar till er båda.
 
Jag får lova att kolla upp dessa böcker.
 
Vänligen Patrick