Begravning av flera samtidigt

[Ulrika Eversdijk]

Har både hört på Tv och av släktingar, att detta förekommit. I släkten så sent som 1965 i Norrbotten. Erfarenheter av detta och orsaker?

[Ingegerd Johansson]

En sådan begravning måste väl bero på att de personer som begravdes på något sätt hörde ihop och att dödsfallen inträffat nära varandra i tid. Ett sådant fall stötte jag på precis när jag skulle börja släktforska. Kvällen innan jag skulle åka till Uppsala landsarkiv första gången, hittade jag en dödsannons över två makar (farmors bror och svägerska) som dött med en dags mellanrum, mannen 6/3 och hustrun 7/3 1947. Gemensam begravning för båda makarna var säkert det enda naturliga då.

[Ulrika Eversdijk]

Det är det som inte var fallet i min släkt. Där begravdes tre människor samtidigt som inte kände varann. Kom på nu att prästen tjänstgjorde i flera kyrkor med långa avstånd emellan och tror det hade med saken att göra.
 
På Tv har jag hört ang boende på en ö åkte till kyrkan på fastlandet och lämnade kistan med den avlidna, som senare skulle begravas.

[Anna-Carin Betzén]

Vad menar du med samtidigt - samma grav, eller bara samma datum?
 
Jag tog ett stickprov på begravningsdagar på 1850-talets Tjörn (Excelfiler med avskrifter ur DB från TJSF) och såg att begravningarna var hopklumpade till vissa datum, så jag slog upp dem i almanackan.
 
1850 är begravningarna t.ex.:  
6/1 Söndag
7/1 Måndag
13/1 Söndag
20/1 Söndag
27/1 Söndag
3/2 Söndag
10/2 Söndag
17/2 Söndag
24/2 Söndag
...
 
1859:
2/1 Söndag
6/1 Trettondedagen
9/1 Söndag
16/1 Söndag
30/1 Söndag
6/2 Söndag
13/2 Söndag
20/2 Söndag
27/2 Söndag
...
 
Eftersom begravning innebar gravöl och festligheter var det nog praktiskt att ha dem på helgdagar - prästen fanns till hands, och det inkräktade inte på vardagarnas sysslor.

[Ingegerd Johansson]

Framgår det av dina källor, Ulrika, att begravningarna var samtidigt, dvs inte bara samma dag utan även gemensam begravningsakt i kyrkan för de avlidna?  
 
Flera begravningar samma dag med ett par timmar emellan dem är ju fullt möjligt. Det tillämpas nu i den församling där jag bor. En på förmiddagen och en på eftermiddagen förekommer då och då.
 
Mvh
Ingegerd

[Bernt Bergkvist (Swetrot)]

Om man tittar på hur långt man kunde ha till kyrkan i framför allt Norrland och i Skärgården, så tror jag att man av praktiska skäl tyckte det var lämpligt att ha begravning för flera personer samtidigt.  
 
Det var långt att resa, och den tog lång tid att göra. Man var nog inte så intresserad av göra den resan oftare än nödvändigt så kunde man samla ihop några begravningar till samma tidpunkt var det ingen som protesterade. Tvärtom. Det är inte utan att jag ibland saknar den enkelhet som rådde i resonemangen förr i tiden.
 
Även idag begraver man ibland människor samtidigt. Jag tänker dels på de som föll offer för Tsunamivågen i Thailand, men jag vet också att man vid andra olyckor och katastrofer i Sverige ibland tyckt att det kännts bättre att begrava flera på en gång (bl.a. Estonia, branden på Scandinavian Star och branden i Göteborg där många unga dog).

[Ulrika Eversdik]

I fallet med min släkt hade man gemensam begravningscermoni för tre personer samtidigt, där dessa familjer inte kände varandra.

[Stefan Jernberg]

Ulrika !
 
I Stora Kopparbergs församling i Falun hände det emellanåt på 1700 talet att det begravdes flera personer i samma grav, oftast var dessa personer inte släkt. Jag har tyvärr inte antecknat någon av dessa.  
 
Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Stefan Simander]

Vid pest- och andra grasserande epedimier kunde särskilda massgravar upprättas antingen på den vanliga kyrkogården eller också skapades en helt egen kyrkogård för detta.

[Ulrika Eversdijk]

Stefan; Vet du orsaken till de gemensamma gravarna?
Jag antar och har ett svagt minne av, att den gemensamma begravningen i min släkt skedde av praktiska skäl.

[Jan-Christer Strahlert]

Hej Ulrika
Tidigare i tiden fanns inte familjegravar.
De döda begravdes på ledig plats samt i rad på kyrkogården. Normalt sett skedde begravning av de döda senast kommande söndag. Därav följer att på söndagar kunde ett par dop, vigslar samt begravningar ske, utan att dessa behövde vara släkt.   Således kunde vigselpar och begravningsgäster även vara faddrar om det fanns ngn nära eller avlägset släktskap. Prästen i församlingen upprättade också listor på utsocknes nattvardsgäster. Detta för att kunna få ersättning eller mer tilldelning utav nattvardsvin. Det var tidigare ganska vanligt med nattvardsgång varje söndag för att så många som möjligt av socknens innevånare skulla få möjlighet till den heliga nattvard. Kom det utsocknes dop/bröllops/begravningsgäster så blev ju ordningen störd och om detta finns det lite att läsa om i prästeskapets brev till domkapitlet.
Jan-Christer

[Anna-Carin Betzén]

Stefan J.,  
 
Står det i så fall i dödboken att personerna lagts i samma grav? Jag har inte sett något sådant själv än så jag blev nyfiken.

[Ulrika Eversdijk]

Jan-Christer; menar du att flera dop-barn döptes i samma cermoni, flera döda begravdes i samma cermoni osv?

[Marie Belcher (Marbel)]

Samma ceremoni var det självklart inte fråga om, men däremot samma dag, samma kyrka och samma högmässa.Exempelvis dopceremoni och begravningsceremoni skiljer sig som bekant rätt rejält åt  
 
Så sent som 1916 i Mörrum förekom dop och begravning vid samma tillfälle. Då begravdes min mormors mor som dött i barnsäng samtidigt som den nyfödde sonen döptes. På ena sidan om altaret stod kistan och på andra sidan dopfunten. Inte så konstigt att det var ett av min mormors starkaste barndomsminnen.  
 
Nyårshälsningar
Marie
 
P.S. Ulrika! Många bibliotek är välsorterade på etnografisk litteratur där du säkert kan hitta en mångfald av böcker att stilla din nyfikenhet med rörande många frågor. D.S

[Ulrika Eversdijk]

Marie; Böcker och anbytarforum ger info på olika sätt.

[Stefan Jernberg]

Anna-Carin !
 
Jovisst står det att de är begravda i samma grav. Utan att veta så kan man väl spekulera i att detta skedde av praktiska skäl. Har vi tur så kanske det finns någon som vet hur begravningarna såg ut på 1600 och 1700-talen.  
 
Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Anna-Carin Betzén]

Tack för svaret, Stefan! Det låter rationellt att gräva en grav istället för flera (kanske särskilt på vintern när marken är frusen). På sätt och vis kanske det var en tröst för de anhöriga med gemensamma begravningar, att inte bara de själva sörjde utan även andra samtidigt.

[Jan-Christer Strahlert]

Stefan och Anna-Carin
Se mitt inlägg ovan där 2005-12-31 1631
Jag vidhåller fortfarande att de flesta före familjegravarnas tid begravdes på ledig plats och oftast i rad. Så var det. Ingen hade en egen grav. De som då hade pengar och rätt ståndstillhörighet kunde begravas inne i kyrkan, ofta med en gravhäll. Andra kunde ha ett gravkor. Om allt detta finns ett flertal böcker utgivna, en del böcker i detta ämne har jag stående i bokhyllan bakom mig,andra går att söka på Libris boksök eller via bibliotek. Ett bra sökord är begravningsseder i gångna tider. En bok som kan läsas är Livets högtider av Nils-Arvid Bring?us. Se sid 193-249, särskilt sidan 237  I sju församlingar i Lunds stift förekom det att man jämsides med begravningen efter hemman begravde i varv, dvs grävde gravarna sida vid sida och begrov sockenborna i den ordning som de avled.
Jan-Christer

[Anna-Carin Betzén]

Jan-Christer,  
 
Jag har redan läst ditt inlägg, med intresse som vanligt.  Nu kanske jag har tänkt fel, men jag föreställde mig att Stefans samma grav och ditt i rad båda innebar samma sak - nämligen bredvid varandra i en och samma grop.
 
Livets högtider låter mycket intressant. Den finns på biblioteket här ser jag, så den ska jag låna.

[Stefan Simander]

förekom det att man jämsides med begravningen efter hemman begravde i varv, dvs grävde gravarna sida vid sida och begrov sockenborna i den ordning som de avled
 
Betyder inte det att det vanligaste var att varje hemman hade en egen gravplats?
 
Men att man i dessa sju ovannämnda socknar också tillämpade egna gravar i rader?
 
Inne i kyrkan kunde man köpa man köpa murad och omurad grav. Vid sökning på Google fann jag bara ett exempel på omurad grav. Det är Jan Fridström som referar en guidning i Strängnäs domkyrka av Sten Selegård:
 
Från början är domen en gravkyrka, främst för präster och kaniker. Sedan tillkom riddare och borgare. På 1600-talet blev det en begravningsboom med valv och vackra stenar. Samtidigt upprättades en prislista för olika personer och olika platser. Som exempel, runt 1615 kostade platsen för ett gammalt hjon 5 riksdaler silvermynt, för ett något yngre 4 och för ett barn 3. Kristina d.ä. upprättade en ny lista, 50 daler för omurad och 100 daler för murad plats.  
 
1600-talets slut Stenbockska koret köptes för 900 daler silvermynt och samtidigt skänkte änkan två mycket stora silverljusstakar. (Troligen krigsbyte från Tyskland då de är tillverkade där). Kostnader för byggnation av koren tillkom naturligtvis.
 
(1862 inga nya gravar fick upptas i kyrkan och sista gravsättning i befintlig grav cirka 1900. Bisp Serenius föregick med gott exempel och ville begravs utomhus. Greve Karl Gyllenborg var den siste att begravas inne.)

[Gudrun Wallengren]

I dansk skønlitteratur - fra slutningen af 1800-tallet og fra begyndelsen af 1900-tallet (socialrealisme) - findes flere beskrivelser af begravelser af flere personer på æn gang.
 
Fattige forældre kunne f.eks. få et lille barn begravet sammen med en voksen afdød. De blev på denne måde fri for at betale for begravelsen. 
Der er i litteraturen flere eksempler på dette, både i forbindelse med arbejderfamilier i byerne, og med husmandsfamilier på landet.
Moa Martinson, har hun ikke også en beskrivelse af dette, et eller andet sted?
 
Hvad angår slægtsforskning er jeg ikke selv stødt på fænomenet - men jeg betragter det som ret sandsynligt.

[Thomas Andersson.]

Hej.
Tänkte det här kunde vara intressant för nån att läsa angående massgravar.
Har en gammal dagbok från min mm mf f Gustav persson från Godegård Östergötland. 10 års anteckningar mellan 1885-1895.Så här skriver han
 
1890 23 januari 3dje söndagen efter 13de dagen.
Då lades 7 lik i en graf soldaten Slåh
Ulrick Persson från grissjötorp.efven en dräng dito.
Jan Persson från unnamon,Jonas Persson från Karshult.gumman Anna Stina från Petterslund
en ung hustru från degersfors.
 
Jag har inte forskat nåt på om dom var släkt eller inte.
 
Thomas Andersson

[Börje Eriksson]

Min äldsta bror dog vid födseln. Han lades i en annan vuxen persons grav kort efter den dödes anhöriga lämnat graven. Detta skedde under första halvan av 40-talet.
Jag tror mig veta var min bror ligger men inget visar att ett spädbarn begravts där.

[Börje Sjölander]

Utdrag ur Bergsjö-Bygden 2006 (Hälsingland) där man kan läsa axplock från en annotationskalender 22 januari 1905.Anna-Brita  och jag var på begravning på Hallgrens Stina. Det var 5 lik idag. Efter predikan var det skolrådssammanträde i sockenstugan.
Har inte forskat ifall man var släkt med varann och om någon av dessa 5 lades i samma grav.  
Börje Sjölander

[Stefan Lundgren]

I samband med Örskär-katastrofen juldagen 1877 så begravdes åtta samtidigt har jag för mig. Det var besökare på julottan i Gräsö kyrka som var på väg hem till Örskär. Över det lilla sundet till Örskär från Gräsön så kantrade båten och femton personer omkom. Det var några stycken som inte blev påträffade.

[Lennart Snabb]

I Svarteborgs socken år 1716 begravdes
sönd 9 sept, 13 st. på samma dag
sönd 21 okt,  18 st. på samma dag
sönd 28 okt, 19 st. på samma dag
 
Totalt 166 st under sept - dec.
Det året 207 st mot normalt 40-50 st.
Det var rödsoten som gick i bygden det året.

[Stefan Lundgren]

Ursäkta en liten ovidkommande fråga, var ligger Svarteborg socken nånstans? Har aldrig hört talas om.
 
Stefan

[C-G-A Bartholomew]

Svarteborg tillhörde väl Tunge hd (O)

[Lennart Snabb]

Svarteborg socken sorterar under Munkedals kommun
ca 2 mil norr om Uddevalla (på västkusten.)