ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Begravningssed  (läst 5594 gånger)

2010-01-29, 01:03
läst 5594 gånger

Utloggad Eivor Andersson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 997
  • Senast inloggad: 2015-05-26, 12:02
    • Visa profil
Ja, havet och minneslundar är också fint.
Men ämnet här är lite deprimerande egentligen och nu vill jag inte tänka mer på det...  
God Natt- Eivor

2010-01-29, 09:45
Svar #1

Utloggad Bo Berndtsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3221
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 10:33
    • Visa profil
Männen som föregick begravningsföljet med stavarna kallas med ett låneord från ryskan(?) för prestaver, vilket lär betyda just föregångare. Att gå före följet kallas att prestavera.

2010-01-29, 10:19
Svar #2

Utloggad Barbro Larsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 250
  • Senast inloggad: 2018-03-05, 11:58
    • Visa profil
Svart hatt med flor framför, har för mig att detta hissades upp när ceremonin var över, bar jag 1969 vid svärfars begravning. Så hemskt jag tyckte detta var, att bära denna hatt, jag var inte 20 år gammal! Dessutom fick jag gå först tillsammans med min man eftersom han var äldsta sonen.  
Jag var på begravning senast för en vecka sedan och kan bara säga att ibland är det allt skönt att tiderna förändras. Det var en så fin ceremoni och inga krav på hattar!

2010-01-29, 11:07
Svar #3

Utloggad Eivor Andersson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 997
  • Senast inloggad: 2015-05-26, 12:02
    • Visa profil
Tack Bo,
 
Så heter det. Ordet används ju inte så ofta och detta förekommer väl inte så mycket längre.
Gav en känsla av medeltida mässa.  Men det är ju schartauanbygd, där svarta sjalar också var på modet.
 
Barbro, det är väldigt bra att sederna har ändrats så man lägger vikten på att minnas och  hedra den  person man skall ta avsked av och inte få en djävulspredikan på halsen.  
 
Hälsningar Eivor

2010-01-29, 21:51
Svar #4

Utloggad Birgitta Persson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 195
  • Senast inloggad: 2015-08-25, 22:29
    • Visa profil
Under åren 1797 till 1838 avled nära 400 personer utan församlingstillhörighet på Lasarettet i Mariestad och de allra flesta begravdes där. De kom från hela Skaraborgs län men många  blev intagna på Lasarettet om de t.ex. var på genomresa. Det var inte många som begravdes i sina hemförsamlingar. Intressant läsning.
Hälsningar Birgitta

2010-01-30, 00:11
Svar #5

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Min sista minnesbild av en regelrätt sorgklädd kvinna med sorgflor och alla tillbehör är konstigt nog från varuhuset NK:s postkontor. Hon höll på att ta fotostatkopior där och verkade väldigt effektiv på ett nästan affärsmässigt sätt. Det måste ha varit i mitten av 80-talet.

2010-01-30, 19:48
Svar #6

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Prestaver fanns från 1600-talet i högre sociala sammanhang, inte bara begravningar, där processioner skulle ledas av någon. Av outgrundlig anledning bet sig bruket med prestaver just vid begravningar fast på Västkusten; ingen annanstans var det så allmänt och höll på så länge (dvs in i våra dagar). Det fick en lustig bieffekt: Amaranterorden grundades ju i Stockholm men finns också i Göteborg. I Stockholm kallas de ungdomar som med stavar går först i processionen just för prestaver, de prestaverar - men i Göteborg kunde de inte kallas det för här var ordet prestav så förknippat med begravningar att de istället fick kallas marskalkar! Vilket de gör än idag!
 
När min farbror begravdes i Oscarskyrkan 1996 var hela kyrkan fylld med folk som fullkomligt dröp av svarta sorgkläder; min faster (min farbrors fru) hade hatt med sorgflor, även om det bara gick till axlarna. Många av de äldre kvinnorna (70+) hade svart hatt med ansiktsflor. Innan de närmaste begav sig av till lunch defilerade övriga gäster förbi familjen och allt var helsvart - utom plötsligt en elegant dam på 65+ som uppträdde i klargul dräkt med en närmast elektriskt blå hatt...det var en sensation som det fortfarande talas om i släkten!
 
Ingela

2011-08-17, 15:15
Svar #7

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Numera står ju kistan redan framme i koret när man kommer till en begravningsgudstjänst. Jag har läst någonstans att vid mitten av 1800-talet gick man i procession till kyrkan och att några män då bar kistan.
När upphörde den sedan?
Av en särskild anledning skulle jag vilja veta hur man gjorde på 1920-talet.

2011-08-17, 16:05
Svar #8

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Hej Sylvia! I mina hemtrakter uppe i Kalix har man gjort så in på 1980-talet. Sedan var det särskilt viktigt att vända kistan så att den döde s a s skådade mot altaret; under en övergångsperiod vände man inte kistan utan lät den döde blicka mot menigheten. Kanske gör man fortfarande så i Tornedalen?

2011-08-17, 21:23
Svar #9

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Tack Göran!
Intressant detta hur man vände kistan under olika tidsperioder. Det har jag aldrig hört talas om tidigare.
Med tanke på att man i Kalixtrakten hade dessa processioner vid begravningar ända in på 1980-talet, så kanske jag kan utgå från att det bruket fanns i norra Uppland på 1920-talet.
Någon från den trakten som vet säkert besked?

2011-08-17, 22:19
Svar #10

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Sedan skulle man inte som vid en vigselprocession stå halvt vänd mot de intågande och s a s hälsa dem genom sin kroppshållning utan det inpräntades att man skulle se rakt fram mot altaret som vid en vanlig ståpsalm. De intågandes kransar och andra blomster lades ned av resp anhöriga sedan kistan ställts på plats och togs sedan upp av dem igen - efter en bjudande gest av kyrkvaktmästaren - inför avtåget till begravningplatsen. Mötande biltrafik stannade på vägen där tåget gick fram men detta bruk upphörde efterhand. Dock korsar man aldrig ett begravningståg.
 
 
Betr Uppland på 1920-talet kan jag inte tänka mig annat än att man bar fram kistan i procession enl ovan, d v s i den mån man alls hade jordfästningen i kyrkorummet. Många jordfästes direkt i samband med gravsättningen på kyrkogården.

2011-08-17, 22:35
Svar #11

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
I det fall jag tänker på, min mormors begravning, vet jag att man hade begravningsgudstjänst i kyrkan, och eftersom jag tänker skriva en liten berättelse om detta, ville jag veta hur det hela gick till.
 
Det blev nog en ganska stor procession, för hennes far var storbonde och det upprörde hela bygden att hon dog så ung.
 
Tack Göran!
Sylvia

2011-08-18, 16:38
Svar #12

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
En bra bok är Louise Hagbergs etnologiska studie När döden gästar  (1937). Den innehåller även intressant bildmaterial.

2011-08-18, 20:22
Svar #13

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Tack för tipset!
 
Det är väl inte troligt att denna bok finns i handeln, men kanske på bibliotek, eventuellt då som fjärrlån.
Det ska bli intressant att ta del av den!

2011-08-19, 16:09
Svar #14

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Ursprungligen var begravningen alltid vid graven. När det gällde framstående personer var det därmed i kyrkan eftersom de begravdes där. Kyrkan kunde användas även i andra fall, t.ex. om vädret var alltför ruskigt. När sedan kyrkorna byggdes om under andra halvan av 1800-talet så att de blev uppvärmda började kyrkorna användas alltmer.
 
Förr dog man hemma, och stod lik där. Därefter fördes liket i procession - begravningståg - från hemmet till begravningsplatsen, senare alltså till kyrkan. Eftersom den ursprungliga processionen gick till dit begravningen skulle ske, fortsatte man med det när begravningen flyttade in i kyrkan (det var ju f.ö. inte nytt, man hade gjort så med dem som begravdes i kyrkan). När sedan folk mer och mer dog på sjukhus eller andra institutioner blev processionen irrelevant eller förvirrande - varifrån skulle den utgå, vi har ju inte som i t.ex. USA tradition på att begravningsbyråerna tillhandahåller lokaler där den döde kan beskådas och varifrån processioner kan utgå. Många gånger, särskilt i de större städerna, äger begravningen också rum i de särskilda gravkapell som finns på begravningsplatserna. Här är det löpande-band-princip, och processioner ut och in skulle ta för lång tid. Dessutom vill vi idag inte bli påminda om döden och ett begravningståg gör ju onekligen det.
När man då inte har ett begravningståg blir en procession in i kyrkan med kistan lite märklig, och i slutändan blev det alltså vanligast idag med en kista som redan står där begravningen skall hållas.
Begravningståg blev mindre vanliga på 1960-talet och upphörde mer eller mindre helt - i alla fall i större städer - på 1970-talet.
 
Även Birgitta Skarin-Frykman, professor em. (etnologi) Göteborgs universitet, har skrivit en del om döden och begravningsseder.
 
Ingela

2011-08-20, 14:03
Svar #15

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Mycket upplysande, Ingela!
 
Nog är det väl så, att begravninssederna inte bara skiftar från tid till tid, utan också från trakt till trakt.
 
Sylvia

2011-08-20, 15:07
Svar #16

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Ja, de regionala skillnaderna är stora. Vissa nya företeelser dröjer länge innan de når ut i provinsen. Även socialt tar det tid innan s k gesunkenes Kulturgut sipprat ned och nått alla samhällsskikt. (Jämför här exv förnamnens spridning.)
 
 
Sedan kan vissa isolerade moment finnas kvar på avgränsade områden ganska länge, exv prestaver i Skåne och utfärdsbön i Tornedalen, som ett slags relikter.

2011-08-20, 19:05
Svar #17

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Visst skiftar det inte bara från tid till annan utan även från trakt till trakt - samt inte minst mellan sociala miljöer. Det är dock så att tiden är mer betydelsefull än rummet. Detaljer kan skilja men efterhand sprider ett allmänt mönster sig.
 
Gesunkenes Kulturgut är ju en teori som idag behandlas med stor försiktighet, då den så ofta inte visar sig stämma. Kulturella yttringar kan uppkomma alldeles utan påverkan från den sociala eliten, och även sprida sig, t.ex. bland bönder, utan inblandning av adel, präster eller borgare. Och inte minst, vissa kulturella yttringar går andra vägen, dvs. nerifrån och upp.
 
Såväl prestaver som utfärdsbön (utfärdspredikan) levde kvar mycket länge också på västkusten. Kanske också i andra typiska reliktområden.
 
Ingela

2011-08-20, 21:44
Svar #18

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Då det gäller just begravning är det ändå ganska påfallande hur många element som först dykt upp i de högre stånden och sedan förallmänligats: dödsannons, procession, begravningsgudstjänst för alla i kyrkan, blomstergärd vid kistan, sorgklädselns utformning och utveckling inkl s k valfri klädsel och ljus klädsel, kremering, familjegrav o s v.
 
(Meddelandet ändrat av GSt 2011-08-20 23:35)

2011-08-21, 12:50
Svar #19

Utloggad Olle Andersson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1081
  • Senast inloggad: 2019-03-22, 19:32
    • Visa profil
Här finns lite blandat - bl.a. om begravningar: Svenska Allmogens Lif i Folktro och folkdiktning
 
http://hembygd.nyed.se/kulturhistoria/site_b_kulturhistoria.htm

2011-08-21, 13:07
Svar #20

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Gesunkenes Kulturgut kanske inte alltid är så gut.
 
När man läser om gamla tiders begravningsseder kan jag tycka att en viss förflackning har skett idag. T.ex. om en person dör på sjukhus, så ser man kanske inte den döde mer (eller inte alls), utan sedan ser man bara den tillslutna kistan.  
Döden kanske skulle vara mer fattbar om man hade något som motsvarade seden att den döde visades på en bår eller på ett bord i något uthus, och om man hade  något liknande utfärdsbön.
 
Jag menar att vi kanske många gånger alltför hastigt stökar undan tanken på död och begravning, medan man kanske skulle behöva låta det hela sjunka in med hjälp av vissa ceremonier.
 
Jo jag vet: nya tider, nya seder, men ändå fick jag lite funderingar kring detta.
 
Sylvia

2011-08-21, 20:25
Svar #21

Utloggad Elin Wahlgren

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 293
  • Senast inloggad: 2012-12-26, 23:56
    • Visa profil
Sylvia: Har du provat att kontakta den församling du är intresserad av. Det är inte omöjligt att det finns någon historisk kunnig person som kan svara på exakt hur det gick till i den kyrkan, och hur sederna har förändrats med tiden.

2011-08-22, 13:54
Svar #22

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Tack för ditt tips, Elin!
 
Det är jättefint att få så många goda idéer! Många gånger räcker inte min fantasi till för att tänka ut vilka källor det kan finnas.

2011-08-22, 19:33
Svar #23

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Vanligen skedde begravningen på söndagen och före högmässan (klockan 10). Detta skedde åtminstone i Enviken till slutet av 1950-talet. Jordfästningar i kyrkorummet upphörde omkring år 1800. I Svärdsjö fattades detta beslut på 1790-talet och därefter blev det jordfästningar på kyrkogårdarna i Svärdsjö och Enviken samt senare i Svartnäs. Under rödsoten 1809 fanns tillfällen när mer än 20 kistor fanns i kyrkan.

2011-08-22, 22:51
Svar #24

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Så många intressanta inlägg det har kommit, sedan jag ställde min enkla fråga  den 17 aug!
Många nya tankar och frågor har väckts, och nu ska jag försöka ta till mig sådant som det har tipsats om. Det blir en hel del att studera!
 
En som jag inte har tackat här på forumet är Olle Andersson, men det gör jag nu!
 
Jag ville från början egentligen bara ha reda på en sak om en viss begravning, men nu har mitt intresse väckts för begravningsseder överhuvud taget.
 
Jag bor inte så långt från Falköping, där det finns ett begravningsmuseum, och det tänker jag besöka framöver.
 
Tack alla som har gett mig råd, tips och kunskaper i detta ämne!
 
Sylvia

2013-01-13, 12:04
Svar #25

Utloggad Anna-Lena Löfwenmark

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 2
  • Senast inloggad: 2021-05-09, 15:11
    • Visa profil
Jag läser det Göran Stenberg skrivit 17 aug 2011...
Som jag har hört kunde man om det gällde en kyrkans man, d.v.s. prästen i församlingen ställa kistan så att han en sista gång fick blicka ut över sina församlingsbor. Alltså med fötterna från altaret.
Finns det någon som kan bekräfta detta påstående?
 
 
Enl.tradition genomförde vi både begravningsakt och jordfästning samtidigt för min mamma år 2010. Då med bilkortege från kyrkan genom staden till familjegraven.

2013-01-14, 06:05
Svar #26

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Det är en fin sedvänja, då det känns som att man följer den döda hela vägen. Kortegen är en aspekt av processionen, som i en mängd olika sammanhang varit ett viktigt element i vår kultur.

2013-01-14, 17:36
Svar #27

Utloggad Rune Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1331
  • Senast inloggad: 2018-01-28, 11:18
    • Visa profil
Till Sylvia Leijon och er andra som har skrivit inlägg om denna sedvänja.
Mistelås Hembygdsförening har i sin skriftserie  Ä - kan veta en mängd uppteckningar av J G Sjöstedt och där finns nio sidor text och bilder om en begravning i byn sjuhult på 1930-talet.
 
Där berättas om begravningsgästerna, förning, färden till kyrkan och jordfästningen, efter jordfästningen, begravningsmiddagen, dagen efter begravningen, bilder på granrissmyckning.
 
Det finns ett begravningsmuseum i Ljungby väl värt ett besök.
 
Mvh/Rune

2013-01-15, 19:00
Svar #28

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Den skriften ska jag försöka få tag på.
Tack Rune!
 
Vänligen/Sylvia

2013-01-16, 11:01
Svar #29

Utloggad Birgitta Wind

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1792
  • Senast inloggad: 2020-06-12, 16:18
    • Visa profil
Falköping har också ett fantastiskt begravningsmuseum.
 
MVH Birgitta

2013-01-16, 21:42
Svar #30

Utloggad Sylvia Leijon

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 453
  • Senast inloggad: 2024-03-07, 17:05
    • Visa profil
Begravningsmuseet i Falköping har jag känt till en tid men skam till sägandes inte besökt annu, fast jag bor ganska nära. Men det står högt upp på min lista över sådant som jag ska göra framöver.
 
Tack Birgitta för påminnelsen!
 
Vänligen/Sylvia

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna