ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Var maken fadern?  (läst 1010 gånger)

2005-12-13, 20:49
läst 1010 gånger

Ulrika Eversdijk

Min släkting föddes som oäkta dotter. Ingen fader nämns. 3.5 år senare gifte sig mamman och paret fick flera barn. Har hört att det ändå kan vara maken som var far till det oäkta barnet. Vad har ni för erfarenheter i frågan?

2005-12-14, 02:31
Svar #1

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Jodå, det var inte så ovanligt. Men det skall finnas en anteckning om det eftersom det påverkar arvsfrågan (det oäkta barnet blev äkta genom föräldrarnas senare giftermål). Det var nämligen också så att man vanligen inte skrev styvfar eller styvmor även om det var så det var samt att barnet använde sin styvfars namn vilket gör att man lätt tror att det här är fråga om biologiska, äkta barn. Jag har flera fall i min egen släkt, bl.a. min morfars far gifte om sig efter första hustruns död och när ett par av barnen från första giftet dör så omnämns styvmodern överallt som mor till barn x.
 
Det enklaste är att kolla bouppteckningen efter äkte mannen! Där står det vilka barnen verkligen är.
 
Ingela

2005-12-14, 20:09
Svar #2

Ulrika Eversdijk

Ingela; Då är min släktings mors make sannolikt inte far till henne? Var kan man läsa om bouppteckningar?

2005-12-15, 01:49
Svar #3

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Det borde verkligen stå en anteckning eftersom det var absolut avgörande i en arvsfråga. Men vi vet ju att alla präster inte var helt perfekta!
 
Bouppteckningen finns på landsarkivet. http://www.ra.se/la.html
 
Ingela

2005-12-15, 08:29
Svar #4

Ulrika Eversdijk

Ingela; tack för hänvisningen. Ska kolla igenom om någon anteckning finns, men styvpappans namn anges inte i senare husförhör utan dottern anges som om det vore hans barn; räknas upp bland de andra som äldsta barn. Blir du klokare av det?

2005-12-15, 19:18
Svar #5

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Nja, det är just det som är problemet - jfr ovan där jag skriver om min mff vars andra hustru alltså överallt skrevs som mor - inte styvmor - till barnen i första äktenskapet - detta var i slutet av 1800-talet i Skåne. Jag har ett precis liknande fall i Dalsland 100 år tidigare: andre maken står som far till alla barnen, men i själva verket var äldsta flickan född i mammans första äktenskap - det tog mig ett tag att lista ut!  
Man var överhuvudtaget generösare med släktskapsbeteckningar förr. En svägerska t.ex. kunde lätt omnämnas som syster (jfr engelskans sister-in-law), utan kvalifikationer. Den sista resten av detta har vi väl fortfarande kvar: alla min fars svägerskor är faster för mig, alltså fars syster. I t.ex. danskan gör man åtskillnad: en faster är verkligen fars syster, medan tante (onkel för män) är någon som är ingift.
 
Så står det ingen otvetydig anteckning på något ställe (födelsebok, hfl) är det bara en enda sak som gäller: bouppteckningen! Bor Du inte i närheten av landsarkivet så får Du väl kontakta dem; de gör kopior av bouppteckningar för en mindre summa.
 
Ingela

2005-12-17, 13:23
Svar #6

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Jag vill varna för en blind tilltro till bouppteckningen i ett fall som detta. I min egen släkt har jag två helt säkra fall från senare delen av 1800-talet, där Hustruns oäkta efter ett antal år upphör att vara det. I bouppteckningen efter styvfadern tas barnet upp som arvinge utan kommentar.
 
Bouppteckningen föregicks inte av någon släktutredning från källorna, utan den som uppgav boet uppgav också vilka arvingarna var. Det kan väl hända, att makarna bestämt att inte göra skillnad på barnen. Har vi fostrat dem tillsammans och haft samma glädje av dem alla, skall de också ärva oss lika, var nog en vanlig syn på saken, som inte dikterades av lagar och regler, utan av egna begrepp om heder och moral.
 
Ovanstående gäller ungefär från mitten av 1800-talet och hundra år framåt.  
 
Per Thorsell.

2012-10-18, 00:58
Svar #7

Utloggad Anton Rosendahl

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 809
  • Senast inloggad: 2020-11-20, 15:16
    • Visa profil
Jag har stött på något liknande som trådskaparen. En av mina anor föddes 1825 utom äktenskapet, som son till en piga. Drygt fyra år senare gifte sig modern med en make vid namn Olof Olofsson. Hustruns oäkta son står dock hela tiden som styvson till denne Olof Olofsson i husförhörslängderna, enda till sonen flyttar hemifrån, då försvinner anteckningen.
 
Sonen bar senare efternamnet Olofsson och sedermera Lundström (förmodligen taget). Att han bar efternamnet Olofsson behöver ju inte nödvändigtvis vara ett tecken på att denne Olof var hans far, eftersom det ju många gånger var så att barnen bar sina fosterföräldrars efternamn.
 
Ingen bouppteckning verkar ha gjorts efter någon av föräldrarna, så det kan nog tyvärr inte ge någon hjälp. Kan domböckerna vara värda att kika i eller sockenstämmoprotokollen? Modern finns i alla fall inte med i saköreslängderna för åren 1825-1828.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna