ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Missbildade barn  (läst 1222 gånger)

2005-12-27, 06:11
läst 1222 gånger

Ulrika Eversdijk

Jag har tidigare startat diskussion om synen på och livet förr för utvecklingsstörda barn. Men hur kan det ha varit för de som mycket märkbart avvikte; de som vi t.o.m idag reagerar när vi ser, med svåra fysiska missbildningar och ändå livsduglighet vad gäller organen?

2005-12-27, 13:50
Svar #1

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4732
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Det finns helt enkelt ingen som kan föreställa sig hur det är/var att leva så. De enda som kan svara på sådant är de själva.

2005-12-27, 19:35
Svar #2

Bernt Bergkvist (Swetrot)

Hej Ulrika!
 
Man skall vara medveten om att det inte är så många decennier sedan som många svårt handikappade barn inte kunde räddas till livet alls. Bara det senaste decenniet har fortskridandet i graviditeten för när det är tillåtet att göra en abort, och när det går att rädda för tidigt födda barn nästan flytit ihop. Teknisk utrustning, mediciner och utvecklade träningsprogram har gjort det möjligt att ganska så långt rehabilitera relativt svårt handikappade barn.  
 
Om vi då drar tillbaka klockan 100 år eller för den delen 300 år, det har liten betydelse i det här sammanhanget, så måste man dock acceptera att det var väldigt ovanligt att svårt missbildade barn överlevde. Minsta lilla nedsatthet i immunförsvaret ledde ofta till den obevekliga döden. Ett bra mått på hur liten marginalen var då är barnsjukdomarna. De var ofta dödliga då, eftersom kosten man åt och övriga levnadsbetingelser inte gav utrymme för kroppen att bygga upp marginaler mot sjukdomar. Vitaminer, mineraler och kostcirkeln var okända begrepp. Det är min bestämda åsikt att när brödet i torparstugorna tröt, så var det inte det handikappade barnet som fick den sista brödkanten att knapra på.  
 
Trots detta så ser man ofta i kyrkoböckerna begrepp som krympling som sattes som gemensamt begrepp för människor med missbildade kroppdelar eller saknade lemmar. Det var inte så ovanligt alls, eftersom även rätt så beskedliga skador i en värld som inte visste vad antibiotika var, kunde leda till amputation. Därtill kom de krigsskadade, som fram till 1809 fanns i stora antal i Sverige.
 
Det är min bestämda åsikt att dessa människor behandlades som vem som helst, och att man i samhället bemödade sig för att ge dem en plats där. De fick säkert höra ett och annat glåpord om sitt handikapp och tråkades ibland, precis som idag, men de fanns i samhället och läser man husförhörslängderna finner man dem ofta som innehavare av enklare arbeten. Lågt avlönade, men icke desto mindre arbetande.
 
Eftersom du Ulrika ofta har frågor om hur människor och samhälle fungerade förr så vill jag ge dig ett par tips för inhämtande av kunskaper: Leta gärna rätt på en dödbok där prästen skrivit personliga små dödsrunor över den avlidne. Det tycker jag är mycket värdefullt för att bilda mig en uppfattning om människorna och hur deras liv avspeglades för eftervärlden. Läs också gärna domböcker. De är en outsinlig källa till att lära mer om det samhälle som fanns då, hur man resonerade, hur man värderade olika händelser och hur människor bemöttes.  
 
Bernt Bergkvist

2005-12-28, 06:51
Svar #3

Ulrika Eversdijk

Tack Bernt; jag vet att det finns mycket att inhämta även i böcker o det blir ett kommande projekt. Tycker det är jätteroligt att få kunskap från er andra släktforskare också. Det blir mer levande då.
 
Allmänt: Jag hittade inte detta inlägg som inkommet o har därför lagt in en ny rubrik med samma namn. Ursäkta mig!

2005-12-28, 23:31
Svar #4

Utloggad Camilla Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3137
  • Senast inloggad: 2016-05-28, 10:43
    • Visa profil
Jag har två exempel att nämna, båda från Björkvik i sydöstra Södermanland. det ena är en anteckning i Björkvik c:1 om ett gravt handikappat barn som föddes i slutet på 1600-talet. Barnets ansiktsdrag var omkastade; jag vill minnas att munnen satt där ögonen borde ha funnits och att huvudsvålen saknades så att hjärnan var fullt synlig. Av prästens anteckning framgår, att inget gjordes för att försöka få barnet att överleva. Dess chanser till ett någorlunda värdigt liv ansågs troligen som obefintliga, och barnet avled strax efter förlossningen.
 
Det andra fallet är Jan Jansson och Anna Greta Jonsdotters nionde och yngsta barn, Anders. Han föddes 1815 17/4 i Mörtbol, Björkvik, och var endast ett och ett halvt år gammal när fadern drunkande 1817.  
Jag har ofta funderat på hur Anders liv egentligen var.  
Han var döv, stum, blind och lam och kunde alltså inte se, höra, prata eller röra sig. Ändå tog familjen uppenbarligen väl hand om honom, och när han dog 1823 12/3, uppgavs orsaken vara långvarig sjukdom. Egentligen kan han väl knappast aldrig sägas ha varit frisk, eller hur?
 
Jag har utforskat den här släktgrenen tämligen utförligt och har kunnat konstatera att alla Anna Gretas övriga barn var fullt friska. Så även hennes 35 barnbarn. I följande generation återfanns dock två dövstumma syskon. Deras äldste bror och hans fru hade sex barn. Ett var dödfött och ett dog endast fyra dagar gammalt. De fyra överlevande barnen var samtliga dövstumma. Jag tittade på sockenstatistiken och kunde konstatera att i Lunda socken bodde vid denna tid ca 2500 personer. Sju av dessa var dövstumma - och sex var alltså nära släkt (farbror och faster samt brorsbarn). Den sjunde personer var mig veterligt inte släkt med dem.  
Av de fyra dövstumma barnen - tre pojkar och en flicka - dog flickan hastigt i endagsfeber vid 10 års ålder. I övrigt hade de riktigt skapliga, normala liv.

2005-12-29, 14:10
Svar #5

Utloggad Marita Jansson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 25
  • Senast inloggad: 2020-03-21, 11:39
    • Visa profil
Hej ni som undrar över handikappade barn. Jag själv har haft stämpeln utvecklingsstörd på 60-talet, då det var vanligt. Gick där mellan 1969-74. Har dessutom gått på en särskola i Upplands Väsby som sedan 1984 är avvecklad. Denna skola är från 1884 så just nu håller jag på att skriva en bok om dess historia. Har dessutom återfått kontakten med ca: 50 personer som har haft anknytning till skolan. Från 1940-70 tal. Kan också nämna att Anckarström gömde sig på skolan efter mordet på Gustav III 1700-talet.
Med vänliga hälsningar Marita Jansson.
Jag kan ingen finska och dålig på engelska.

2005-12-29, 16:45
Svar #6

Ulrika Eversdijk

Marita; var din diagnos utvecklingsstörning helt felaktig? Berätta gärna!

2006-01-02, 06:31
Svar #7

Utloggad Marita Jansson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 25
  • Senast inloggad: 2020-03-21, 11:39
    • Visa profil
Hej Ulrika. Min diagnos var egentligen Danssjukan. Men efter en bil/cykel olycka så kom ep. i och med den. Jag hade den lätta formen med ryckningar i hela kroppen och stammning. Av det syns inte ett spår av idag. Men efter som jag var sent utvecklad + detta så var jag inte lämpad till att fortsätta i den klass som jag var i från början. På 60-talet så var det därför enkelt att sätta stämpeln utvecklingsstörd och placera sedan på en särskola. Skrev ur mig ur omsorgen 1979. Nu efter många år så skriver jag en bok om denna skola, dels för att skriva av mig och dels för att skolan bär på en historia. marita_643@hotmail.com
Med vänliga hälsningar Marita Jansson.
Jag kan ingen finska och dålig på engelska.

2006-01-02, 14:56
Svar #8

Ulrika Eversdijk

Marita; Så något begåvningshandikapp eller psykologiskt sådant har aldrig misstänkts hos dig?
Jag läser gärna din bok när den är klar, oavsett om du får den utgiven eller ej, så hör gärna av dig då.

2006-01-04, 06:26
Svar #9

Utloggad Marita Jansson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 25
  • Senast inloggad: 2020-03-21, 11:39
    • Visa profil
Hej Ulrika. Nej inget sådant direkt. Jag citerar efter en bok Stöd och omsorg för utvecklingsstörda: Detta med begåvningshandikapp blir oftst missförstått. Begåvning i allmänt språkbruk är inte bara intellektuell begåvning. Man kan vara begåvad på så många olika sätt. Om man därför säger att någon är begåvnings-handikapp kan det uppfattas somom hon eller han är obegåvad på alla livets nivåer. Vilket är ju inte fallet. Eftersom epelepsin hade legat latent hela tiden. Så bröt den naturligtvis ut då i samband med olyckan. Jag fick testas på många olika sorts medeciner och andra tester.Min mamma hade ep när hon var ung. Så det var ju lite ärftligt. Jag slutade med medecinerna självmant vid 20 års ålder. Det var tufft och jag var skit skraj. Läkaren och mamma fick reda på detta efter 6 år. Hälsningar Marita
Med vänliga hälsningar Marita Jansson.
Jag kan ingen finska och dålig på engelska.

2006-03-19, 13:22
Svar #10

Utloggad Weronicha Svaleng

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 13
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Hej Ulrika & Marita.
Min pappa, född 1932, fick diagnosen Danssjukan pga att han var orolig i kroppen och inte kunde sitta still. Han fick även stanna hemma från skolan en hel termin och ligga i sängen för att lära sig vara lugn.  
 
Danssjuka är ju en dödlig sjukdom så det var ju helt fel diagnos.
 
Troligen var det Tourette och/eller ADHD han hade eftersom det finns i hela släkten och flera barn/ungdomar i den sista generationen har fått diagnoser.
 
Min farfar försökte på ålderns höst förklara för min far om det som plågat honom hela hans liv och stört hans koncentration och förstört mycket i hans liv. Jag gissar på ADHD även hos honom  eftersom farfar ända till sin död var en energisk och rastlös person som inte kunde sitta still.
 
Dessa diagnoser är inte nya annat än att de nu fått namn, tidigare sorterades de många gånger säkerligen in under utvecklingsstörningar eller idioti då många har svårt med koncentrationen och har svårt att lära in teori men kan vara helt fenomenala på det praktiska. Spec. att jobba med sina händer som att snickra & slöjda, mekanik m.m.
 
Min far som var vänsterhänt blev dessutom tvingad att skriva med höger hand (en kvarleva från häxjakternas tid, att vänsterhänta är i förbund med djävulen) och hans tidigare så vackra handstil blev helt förstörd.
 
Så även små avvikelser från den normala normen accepterades inte för bara några få årtionden sedan.
 
Mvh
Weronicha Svaleng

2006-06-16, 18:14
Svar #11

Ulrika Jansson

Hej,  
intressant ämne. Har inte så mycket i kunskap att tillägga. Dock kan jag tipsa om HandikappHistoriska Föreningen: www.hhf.se
 
/Ulrika

2006-06-17, 09:22
Svar #12

Utloggad Elisabet Arvidsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1471
  • Senast inloggad: 2020-03-03, 21:36
    • Visa profil
På tal om ADHD eller Tourette så finns det även en uppsjö av olika varienter på autism.
Endel verkar vara som ADHD och andra total dövstumma. Som tur är så utvecklas ju hälsovården och forskningen hela tiden ang att bättre förstå vad som är bakomliggande orsaker.
Det som förr beskrivdes som sjukdom är idag ett symptom eller sammanfattande symptom på en sjukdom som kan ev lindras på olika sätt.
Dock finns det oändligt mycket kvar att göra inom detta område.
Så ni som har gått igenom att bli felbedömd och felbehandlad skriv och berätta gärna i bokform---så att utvecklingen går framåt.
Jag läser gärna era böcker om jag finner dem & hinner, för att lära mej mera.

2007-02-05, 18:47
Svar #13

Lovisa Larsson

I min släkt kan man hitta en pojke som hette Neil Jacob Wassberg f. 1797-02-21 i Torstuna och som 18 år senare togs in för livstid på Västerås lasarett för att han var döf och dumb. Känns lite väl drastigt att låsa in någon på ett mentalsjukhus(eller vad nu det var han skickades till) pga det. Har försökt hitta fakta om honom, vad som hände efter han kommit dit, men det är svårt. Någon här som kanske vet vart man ska leta efter sådana uppgifter?
 
/Lovisa

2007-02-05, 22:16
Svar #14

Utloggad Per Göthe

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 974
  • Senast inloggad: 2015-11-23, 15:01
    • Visa profil
Tror ni många kan acceptera eller respektera att det finns dem som berörs av dessa symtom idag?
 
MVH Per

2007-02-05, 22:37
Svar #15

Eva Leksell

'Döv och dum' betyder dövstum. (Jämför med engelskans 'deaf and dumb'.)

2008-10-11, 20:54
Svar #16

Utloggad Harriet Hellberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 139
  • Senast inloggad: 2020-01-10, 02:09
    • Visa profil
Vet någon av någon bra webbsida/Hemsida eller någon skrift där man kan läsa mer om Prästerskapets syn  på Monster under t.ex. 1700-talet,läste som svar på nedanstående, i ett annat forum där jag postat denna nekrolog.... att siamesiska tvillingar skulle anses som två själar om de hade två huvuden. Det var prästerskapet som hade bestämt detta, men att det fanns en omfattande teologisk diskussion om det.  
I nedanstående fall handlar det tydligen om siamesiska tvillingar som kallades för monster.Fadern till barnen nedan är en av mina anfäder.Intressant och något att tillföra släktforskningen. Lite fakta.
Man kan nog inte föreställa sig hur en sådan förlossning var vid den tidpunkten - man funderar hur i hela världen det gick till,inte för att tala om vilka plågor och vilken chock det skulle ha varit.  
 
Tar med denna nekrolog.
 
Anno 1726 den 24 Juni födde hustrun Ingebor Jonsdotter i Nedgård, 3 stycken piltebarn samt ett fasligt monstrum, en kropp med två huvuden, kroppen hade två händer, två fötter och var uti fegnet(ansiktet?) som ett piltebarn, huvudena voro fullkomliga med tvenne halsar till axlarna därest de med kroppen sig förenade, uti det ena huvudet syntes liv och rörelse som dock efter födseln utsläcktes..
De trenne som voro utan lyte blevo av jordegumman döpte, men inom 1/4 timme avsomnade ifrån modern följande dagen middagstiden, sedan hon inom 9 månader 4 piltebarn och ett fasligt monstrum till världen framburit.
 
Anmärkning.
 
Med tanke på att såväl moder som barn begravdes den 3 Juli, får den svävande och oklara formuleringen i skildringens senare del, antagligen tydas så, att också modern avled redan påföljande dag vid middagstiden sedan hon gått med fostren tiden ut och framfött 4 piltebarn till världen, av vilka ett var missbildat.  
Dödbokens uppgift att hon begrovs med 5 sine barn tyder på att det missbildade fostret av prästen räknades som 2.
 
Mvh. Harriet.

2008-10-12, 19:24
Svar #17

Utloggad Eva Almqvist

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 223
  • Senast inloggad: 2019-09-26, 16:51
    • Visa profil
Hej Harriet!
Intressant nekrolog. Vilken församling? Kan det inte vara så att hon fått en son 9 månader före denna flerbarnsfödsel. Det skulle stämma bättre med 4 piltebarn och ett fasligt monster. Prästen har sedan räknat monstret som två barn vid begravningen.
Eva

2008-10-12, 22:43
Svar #18

Utloggad Harriet Hellberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 139
  • Senast inloggad: 2020-01-10, 02:09
    • Visa profil
Hej Eva
Den här Nekrologen gäller för Kalls socken i Jämtlands län och det som så utförligt beskrivs + Anmärkningen var gjort av min avlidna mors avlidna kusin.(jag fick materialet om detta i fredags)
Jag ber om ursäkt att jag inte skrev det på en gång, det ska man göra.
Men jag var så insatt i frågan: Vet någon av någon bra webbsida/Hemsida eller någon skrift där man kan läsa mer om Prästerskapets syn på Monster under t.ex. 1700-talet,läste som svar på nedanstående......  
 
Jag visste redan att det här paret hade fått en flerbarnsfödsel varav ett av barnen var missbildad sedan förut, men nu fick jag det mer utförligt förklarat,vilken missbildning det var frågan om. Sedan, så försöker jag att hitta källan för ovanstående,det står nog under Märkliga händelser antecknat för Undersåkers pastorat(som tycks vara källan) - ja då vet jag vart jag ska leta för att källhänvisningen ska bli exakt.  
Därför att dödboken för Kall så står endast att hon begrovs  med 5 sine barn(2220.12.87100,[Jämtland; Västernorrland]Kall,  C:1, Födde, 1688 - 1766, 0/0, Bild 222 av 268 )
 
Detta var den första och sista graviditeten hon genomgick, men att nekrologen är intressant förstår jag,det tycker jag också - men anmärkningen skriven av kusinen till mor är ändock en bra och trolig tolkning.
Harriet.

2008-10-14, 20:49
Svar #19

Utloggad Eva Almqvist

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 223
  • Senast inloggad: 2019-09-26, 16:51
    • Visa profil
Hej
Jag sökte på nätet och fann detta i läkartidningen
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=4337
Ett par siamesiska tvillingar och en trilling men ingen förklaring till hur man såg på detta förut.
EvaA

2008-10-14, 22:26
Svar #20

Utloggad Harriet Hellberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 139
  • Senast inloggad: 2020-01-10, 02:09
    • Visa profil
Tack Eva,Jag sparar länken,intressant, helt fantastiskt att modern överlevde förlossningen. Jag får ta och leta vidare, men allt av intresse. Harriet

2008-12-08, 17:52
Svar #21

Utloggad Lena Eriksson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 154
  • Senast inloggad: 2012-10-24, 22:42
    • Visa profil
En bra och rolig och sorglig bok om detta är Johannes och djävulen skriven av Bergholtz. Finns på adlibris för bara 49 kr och är en dokumentärroman eller vad man ska säga. Väl värd att läsa.

2008-12-08, 19:56
Svar #22

Utloggad Anders Karlsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2017-02-01, 22:45
    • Visa profil
Camilla Eriksson skriver: Av prästens anteckning framgår, att inget gjordes för att försöka få barnet att överleva. Dess chanser till ett någorlunda värdigt liv ansågs troligen som obefintliga, och barnet avled strax efter förlossningen.
 
Jag tror inte att det handlade om barnets chanser till ett någorlunda värdigt liv, utan snarare att man inte hade tillräckliga mediciska kunskaper. Med tanke på hur barnet beskrivs har jag svårt att tro att det skulle överleva ens i dag.
 
Generellt bör man nog anta att utvecklingsstörda och missbildade togs relativt väl omhand. Man höll hårt på människovärdet förr i tiden. Exempelvis såg man oerhört allvarligt på aborter och man skulle ha blivit djupt chockade över dagens abortpolitik. Ungefär på samma sätt som vi har svårt att förstå slöseriet med människoliv under exempelvis trettioåriga kriget.

 

Annonser





Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna