Äldre inlägg (arkiv) till 25 april, 2005

[Elisabet Arvidsson]

Plast--pappa, plast--farmor, Plast-mamma,
 
Plast syskon osv.
 
elisabet

[Elisabeth Thorsell]

Bonus-barn, bonus-pappa har jag sett och det låter trevligare än plast-dito, tycker jag.

[Anders Ryberg]

För egen del pratar jag altid om min styvmor. Det är en rak beskrivning som passar bra i mitt fall då min mor dog för ett antal år sedan. Och om man bara är goda vänner så är det inget problem med ordet eventuella klang...

[Maria Gunnarsson]

Har barn i ett nytt förhållande och mitt X, pojkens pappa, hävdar hela tiden att min nya bebis är sonens plastsyster, låtsassyster o s v. Jag anser inte att de är låtsas- eller plastsyskon. Är det någon här som använder de uttrycken gällande halvsyskon också?

[Anders Ellerstrand]

Maria, jag har barn med olika mödrar. Självklart är de syskon (halvsyskon, men det ordet använder inte jag). Däremot har vi på skoj använt ordet plast då kusiner är på besök. Dvs mina äldre pojkar har fått plastkusiner genom sina yngre systrars kusiner.
 
Plast tycker jag man kan använda då släktband saknas, men familjekonstellationerna ändå ger liknande relationer.
 
Om min sambo hade haft egna barn innan jag träffade henne hade de blivit plastsyskon med mina äldre barn...

[Steve Palmquist]

Bonus- pappa, mamma ,syskon etc. som Elisabeth Thorsell skriver låter väl trevligast tycker jag.  
Om man växer upp med varandra som syskon eller som (bonus))föräldrar har man ju en slags släktrelation socialt i alla fall.
Halvsyskon är ju alltid syskon, alltså biologiskt släkt med varandra.
 
Min farmors mor misste sin färäldrar i tidig ålder (som 5 och 7 årig) och växte upp som en slags dotter till sin morbror och hans fru samt som ett syskon till sina kusiner. Hon var inte adopterad och då kallar man väl det på svenska foster- (far,mor, dotter syskon etc.)?  
 
M.V.H. Steve

[Maria Gunnarsson]

Jo, jag håller med er. Min brors fru har ett barn sen ett tidigare och hon blir ju plastkusin med mina och vår systers barn. Men hon är ju storasyster till brorsans dotter eftersom de har samma mamma. Nu är det förhållandevis vanligt att familjekonstellationen kan se olika ut, och ingen borde väl tycka det är konstigt eller att någon av barnen är oäkta.

[Marianne Solli]

Plastsyskon.
 
Jeg må si at jeg fryser nesten på ryggen av å høre et så fullstendig kaldt og fremmedgjørende ord som plast når det er snakk om medmennesklige familieforhold. Det kan da vel ikke være meningen at dette ordet skal taes i bruk for ramme alvor. 
 
Anders´ bruk av ordet styvmor høres mye mer varmt og innkluderende ut enn det foran nevnte.
I Norge bruker vi et tilsvarende ord - stemor, og jeg har aldri opplevd noen form for klangfeil i så måte. Ellers finnes her mange stesøsken, sted?tre, stefedre osv, så styv skulle nok fungere mye bedre enn plast, synes jeg.

[Anders Ryberg]

Problemet med ordet styvmor är väl att en del tänker på den elaka styvmodern i till exempel Askungen... Bonus-varianten hade blivit helt fel i mitt fall med tanke på omständigheterna, och plast låter, som Marianne påpekar, lite sisådär.
 
Nu är jag ett väldigt enkelt fall. Mamma och pappa var gifta tills mamma dog, pappa gifte om sig efter några år, jag har inga halv- eller styvsyskon. Och med styvmor markerar jag både familjerelation till min styvmor, samtidigt som jag behåller relationen till min mamma. Och vill jag framhålla en familjerelation till min styvmor utan att gå in på dess art så säger jag helt enkelt att jag är en av hennes pojkar... För det kan jag vara utan biologiska band...

[Eivor Andersson (Ema)]

Styvsyskon och plastsyskon är två helt olika saker.
 
Plastsyskon blir barnen till 2 som gifter sig och har barn i tidigare giftermål eller förhållanden.
De har ingen biologisk samhörighet.
Dessa barn är det som kallas för plastsyskon.
 
Styvbarn blir man till sin fars- eller mors nya make eler maka.
Det är en vanlig benämning i Sverige.
Inte mer nedvärderande än oäkta barn.
 
Hälsn. Eivor

[Marianne Solli]

Elisabeth lurer på hvordan man gjør når man fører opp ikke genetiske søsken og andre relasjoner i slektsforskningsprogrammene. Jeg vet ikke hvordan andre program fungerer, men kan bare tale om mitt eget program, som heter Brothers Keeper. Der er det ikke noen vanskeligheter med å ordne mange ekteskap og alle forskjellige halv- og helsøsken inn under de familiene der de hører hjemme. Når man siden går inn i programmet finner man f.eks, en person med 3 hustruer. En av disse hustruene kan ha vært gift før og ha egne barn i sitt forrige ekteskap. Vil jeg ha hennes forrige ektemann og deres felles barn med, kan det skrives inn. Derimot kommer ikke disse barna automatisk med hvis jeg senere skal skrive ut anetavle eller etterkommerrapport. Skal jeg skrive ut en slektsbok f.eks. kan disse ugenetiske barna også taes med, men de må tilføyes etter at utskriften er gjort. Verre er det i grunnen ikke. 
 
Til Anders.
 
Jeg synes ikke at tanken på mulige assosiasjoner med styvmoren i Askungen er god nok grunn til å la være å bruke et godt innarbeidet og allerede eksisterende ord som styvmor o.a. sammensetninger av styv...  Men det synes jo ikke du heller, siden du  bruker ordet. Fint at gamle ord kan bestå. Alt nytt er ikke alltid det beste. Jeg hadde en halvbror, men sa aldri annet enn bror. (Men visste jo at han var halvbror). 
 
Hilsen Marianne.

[Marianne Solli]

Styvsyskon: (ngns) styvförälders barn med annan person än den egna föräldern, slik står det i Norstedts svenska ordbok. Altså intet biologisk slektsskap her.

[Eivor Andersson (Ema)]

Även om jag själv haft en väldigt snäll styvfar, så ger ordet MIG negativa associationer.
 
Man har olika känslor för olika ord.  
Det finns något som heter ett styvmoderligt beteende och det är inte positivt.
Många styvfäder i min barndom, var inte så trevliga varken mot styvdöttrarna eller styvsönerna. Det var rottingen som gällde.
 
Så plast- är för mig ett mer positivt ord.
I Norge kanske det har en mer negativ klang.
Eivor

[Carin Weiler]

Oäkta eller inte.
Svår diskussion eller hur.Det är ju så att vi är olika individer och vi lägger till olika känslo-värderingar i olika ord. Det är väl inte så viktigt med vad vi kallas, det viktigaste att vi förstår vad vi menar.Speciellt när man släktforskar.När någon är född oäkta så betyder det för mej endast att föräldrarna inte är gifta med varandra när barnets föds.Vi har ju många fall där vi i svenska språket har bytt ut benämningar som blivit slitna eller fått en dålig klang. Det betyder ju inte att något har förändrats.Men som sagt de upplevelser man haft i livet borde vi lägga på personer och inte deras benämning.Adoptivbarn

[Maria Gunnarsson]

Har nog aldrig uppfattat orden plast eller styv som särskilt nedsättande. Det beskriver inbördes förhållanden ganska bra tycker jag. Däremot uppfattar jag oäkta oerhört negativt. Min far dog innan jag föddes och de var inte gifta. Sedan gifte sig mamma och fick 2 barn. Jag vet inte säkert om begreppet oäkta användes i folkbokföringen då, detta hände på första hälften av 1960-talet. Vet någon förresten hur det ligger till med detta? Har aldrig känt mig särskilt oäkta - men har alltså inget emot begreppet styvbarn, det är helt OK. Förresten har aldrig mina syskon känts som HALVsyskon heller, även om de är så rent genetiskt. Vi är ju uppvuxna tillsammans. Och jag säger ju inte vid en presentation att det här är min halvsyster si och så - det skulle kännas helt barockt. Egendomligt med dessa uttryck. Det kan bli ganska laddat.

[Marianne Solli]

Min halvbror.
 
Jeg kan fortelle en episode fra min barndom. Jeg hadde da en litt eldre halvbror, som døde ganske ung. Jeg vet ikke om dere pleier å klippe ut pappersdukker i en rad, som leier hverandre. Papiret brettes flere ganger og så klipper man alle ut på en gang og bretter ut. Av og til blir en av dukkene halv. Så hadde jeg gitt navn til alle disse dukkene og den halve dukken på siden fikk navnet Åge, som var navnet til min halvbror.  Jeg skjønte ikke helt hvorfor min mor ble sint på meg.

[Steve Palmquist]

Marianne, det synes jeg var meget soedt (her kan jeg ikke få til danskt ö...smiley) men jeg kan da alligevel godt forstå din mor...
 
Oäkta tycker jag ä ett djupt kränkande ord att sätta på ett barn. Det var det ju också menat historiskt sett, det ansågs moraliskt underlägset äkta barn enligt den dåvarande kristna moralen. Därför menar jag att man faktiskt ska undvika det begreppet om det inte i vissa sammanhang har relevans. Jag tror faktiskt att det förändrar människors status om man också förändrar benämningar. Fast det kan ju bli lite konstigt som att man t.ex. kallade diskare och städare (tror jag det var?)ekonomiassistenter under en period (kanske gör det fortfarande?)  
 
M.V.H. Steve

[Lars Larsson]

Jag har läst någonstans att man i en kyrkoförordning i början på 1900-talet skulle sluta använda uttrycket oäkta barn.  
I församlingsböcker från 1900 och framåt har jag sett uttrycket: utomäktenskapliga barn uttrycket oäkta fortsatte nog att användas i det dagliga livet ändå.
Sedan har jag funderat på vad ett barn som blir kallat för plastbarn tycker om att kallas så.
m v h Lars

[Ingegerd Johansson]

Steve, ekonomibiträde är det nog du syftar på. Om kökspersonal fortfarande kallas så, vet jag inte. Det är inte så många år sen jag såg det i platsannonser. En ekonomiassistent jobbar på ekonomiavdelningen på en arbetsplats.
 
Liksom du, Steve, tycker jag illa om beteckningen oäkta barn, i mina öron låter det bättre med utomäktenskapligt barn. Det låter mildare mot barnet på något sätt.

[Carin Weiler]

Skulle att Steve Palmquist ville förtydliga ordet relevans.Själv skulle jag aldrig säga om någon att han eller hon skulle vara oäkta.Man skriver ju alltid okänd fader som ett förtydlingande av historien.Att barnet for illa av sin situation har vi många belägg för.Det som hände för 100 år sedan kan vi tyvärr inte råda någon bot på.Så att detta ord inte används i dag i Sverige och nutid hoppas vi.

[Ted Rosvall]

Själv använder jag ibland uttrycket sammanbragta syskon (eller kusiner, familjemedlemmar o.s.v.) som ett sätt att beskriva att man hör ihop men inte är vare sig biologiskt eller adoptionsmässigt släkt med varandra. Ordet sammanbragt beskriver också rätt väl vad det handlar om - utan att ha en negativ klang som förledet styv onekligen har.
 
Som ett alternativ till de lite löjliga lederna pappers-, plast- eller bonus- skulle jag annars vilja slå ett slag för det lilla ordet extra- som inte har någon särskild klang, men ändå ger en indikation om familjeförhållandena; Extrapappa, extrabror o.s.v.
 
Vad tycks?
 
mvh
TED

[Maria Gunnarsson]

Bravo Ted *skratt*. Fast jag kan tycka att bonus är bra. Om man får en bonus är det väl bra. Jag skulle nog bli smickrad om någon ansåg att jag var en bonus i livet. Hoppas man får bli det nån gång! Men sammanbragta är också bra. Sedan är det intressant att se vilka värderingar olika människor lägger in i olika ord. Man behöver inte komma från olika länder för att missförstå varandra rent språkligt.

[Lars Öhman]

I familjerättsliga sammanhang heter det numera särkullbarn. När detta ord lanserades berodde det på att lagstiftaren ville ha ett neutralt ord som inte väckte negativa känslor.
 
Särkullbarn är alltså barn som inte är makarnas/sambornas gemensamma barn.

[Marianne Solli]

Hei alle.

Jeg spurte nettopp en bekjent om hva han trodde mentes med ordet "plastsyskon". Han svarte - etter litt nøling: "Det må vel være søsken som er blitt unnfanget i plastrør, altså etter kunstig befruktning". Tja, slik kan det jo også forståes (når man ikke er inne på saken). Faktisk syntes jeg at det var en god gjetting (gissning).

Marianne

[Steve Palmquist]

Ja Gerda det var det jag menade.
Karin Weiler, jag menar endast att det har relevans när man diskuterar olika texter d?r ordet förekommer alltså citat av äldre skrifter och liknande. Jag tycker det är ett obehagligt och kränkande ord. ärkullbarnkan det ju heta i juridiska papper etc. men det blir knappast något som vanliga människor gåar omkring och säger att de har eller att de är.
Extra- är väl OK men lite tråkigt tycker jag
Bonus är väl bra, jag skulle gärna ha några bonus syskon och vara ett också...smiley.
Steve

[Anders Ryberg]

Som sagt, det beror på sammanhanget vad som passar. I mitt fall, då pappa blev änkeman efter mamma, passar bonus och extra dåligt, jag har inte kvar ordinarie. Och bonus låter alldeles för positivt för mig i det här läget. Nej, jag förblir konservativ vad det gäller beskrivningen av min familj... Om man kan använda styv eller ej beror på vilket förhålland man har till den man har styvrelation till.
 
Och jag använder endast oäkta som ett historiskt begrepp om människor, det vill säga står det i ett citat att ett barn är oäkta skriver jag ut det, skriver jag själv om en person skriver jag född utom äktenskap om detta är relevant.

[Elisabet Arvidsson]

Ville bara inflika att när jag svarade Plast--- så beror det på att under en kort tid (kommer ej ihåg tidsperioden) så var det folk som använde det ordet istället för styvmor/styvfar, extrasyskon osv...kort därefter blev det vanligare med extra- eller bonus-, framför.
Man talade då om den egna familjen att: Han är min plast--- osv. vilken nu har blivit ?--osv eller vad de olika familjerna använder för ord istället.
 
Själv har jag ingen sådan relation så jag vet inte alltid hur jag ska formulera det korrekt. Det får bli dens (namnet som gäller) barn och försöka med bra svenska att inte trampa någon på tårna....fast ibland blir det svårt.
Ordet sammanbragt här ovanför kanske man skulle använda lite oftare (i släktforskningen alltså).
 
Jag har inom min antavla även barn gjorda innan äktenskapet -- fadern gjorde en tjej gravid, tre månader senare var han gift med en annan tösabit och fick efter vigsel han veta att han var barnafader till två barn samma år... en med hustrun och en med den tillfälliga förbindelsen.
 
Nästa steg---krångligt till tusen--- Hur och vad betäcknas Provrörsbarn som INTE är biologiskt på något sätt med föräldrarna men ändå fött av dem,  känsligt --det är vad det är.
Ska man överhuvudtaget ta upp ämnet??
Kanske bäst att inte använda något ord alls för detta förrän det är så vanligt att ingen tar notis om det. Det är ju deras gemensamma både moraliskt & lagligt och kanske lte biologiskt även om det INTE är genetiskt. Vad sägs?
 
mvh
elisabet

[Steve Palmquist]

Nej Elisabet, jag tycker inte alls man ska låta bli att dikutera detta med t.ex. provrörsbarn. Det svåra är bara att skilja på olika metoder etc. I vissa fall görs ju konstgjord befruktning på den säd som samlevaren till modern har lämnat, i andra fall ?r det okänd sperma eller ett annans ägg som för in i modern. Jag tycker att det är mycket komplicerade saker. I grunden håller jag fast vid att ett barn ska ha möjlighet att känna till det biologiska upphovet från moder resp. fader även om jag inte är motståndare till konstgjord befruktning på något sätt I övrigt. Det skall naturligtvis diskuteras mycket mer!
 
M.V.H. Steve

[Elisabet Arvidsson]

Kan man definiera barnen med något ord?
Jag tänker mest utifrån som släktforsknings- instrument och hur ska man föra in dem i stamtavlan?
Varför jag frågar?--Det kan vara bra att ha ett rättesnöre att följa innan man får situationen i sin hand.
Annars håller jag fast vid att alla är lika värdefulla & har rätt att veta vilka föräldrar man har oavsett hur man kom till.
 
Har även läst om mera komplicerade fall där man lånat både sperma & ägg av anhörig på resp sidor samt surrogatmamma för att kunna få egna barn.
Hur skriver man här??
De tillhör ju familjen/stamtavlan men står i possition på fel ställe rent genetiskt.
mvh elisabet

[Anders Ryberg]

I Sverige får endast känd sprema och kända ägg användas, och barnet har rätt att i vuxen ålder få reda på vem som är biologisk upphovsman. Det är väl lite samma problem som med adoptivbarn här, även om adoptionen bara skett på ena sidan...