Förmyndare

[Torbjörn Schölin]

Hej !!
 
Jag stötte på denna noteringen till ett pars vigsel.
Pehr Pehrsson och Anna Olasdotter 1811-06-28 i Farstorp förs.
Vid vigseln bodde han i Tviggasjö och 1790-11-12 föddes det en Pehr Pehrsson i Skeröd.
 
bo i Tviggasiö. Löftesmän Å Pehr Pehrssons vägnar Pehr PNS Nilsson i Eskeberga drängens förmyndare å Anna Olas D-trs vägnar Jon Johansson i Ubbarp Kerstina [Bomärke] Simons D-tr Pigans Moder
 
Vad betyder PNS ?
 
Står ju att Pehr PNS Nilsson är förmyndare till Pehr Pehrsson, Har sökt efter huruvida hans föräldrar dog tidigt, men det verkar inte så.
Hittar egentligen inga uppgifter som jag kan vara säker på där...
Men varför skulle Pehr Pehrsson annars behöva en förmyndare om inte föräldrarna dog?
 
Hoppas någon kan räta ut ett och annat frågetecken här...
 
 
Hälsningar
/Torbjörn

[Björn Engström]

PNS betyder Per Nilsson och användes istället för bomärke. Ofta skrevs handlingen av prästen och den aktuella personen skrev bomärket eller motsvarande. PNS är alltså ersättning för bomärke.
 
Löftesman och förmyndare behöver inte vara samma sak. En löftesman gick i god för honom att han kunde försörja en familj. Han kan också ha bevittnat trolovningen.De olika benämningarna har lite olika betydelse beroende var någonstans vi är.
 
Hälsningar
Björn Engström

[Torbjörn Schölin]

Ok...
Så förmyndare kan t.ex. vara en arbetsgivare som vittnar om att han kan försörja familjen?
Jag får det till att hans far skulle heta Pehr Månsson.
 
Hälsningar
/Torbjörn

[Lars Hammarén]

I en familj jag forskar på blev fem barn föräldralösa år 1880 då fadern dog. Modern hade dött 1874. Äldste brodern var 18 år. De hade egen gård. Vad gällde vid denna tid. Måste alla barnen ha förmyndare? Var det oftst faddrar som blev förmyndare? Ska förmyndarna finnas i dom- och förmyndarskapsbok. Förmyndarskapsprotokoll? Är det på landsarkivet man hittar detta?
Socknen var Saleby, Västergötland.

[Ingela Martenius]

1880 blev män myndiga vid 21 års ålder, ogifta kvinnor vid 25 års ålder (ändrat till 21 år 1884; gifta kvinnor blev dock inte myndiga förrän 1921).
 
I det här fallet måste alltså samtliga barn ha förmyndare. De som oftast blev förmyndare var nära släktingar, t.ex. en farbror/morbror, farfar/morfar eller en kusin. En ogift kvinna över 25 år eller en änka (oavsett ålder) kunde också komma ifråga - men var t.ex. en moster gift, så var det hennes man som blev förmyndare då hon alltså inte själv var myndig.
 
Faddrar blev inte förmyndare för att de var faddrar, faddrar blev förmyndare om de var nära släktingar, vilket ju var vanligt. Faddrar hade inga lagliga förpliktelser utom att de skulle verka för att barnets kristna fostran, dvs. att det växte upp som en god medlem av svenska kyrkan. I praktiken förväntades de ge så fina gåvor de förmådde vid dop och konfirmation samt på olika sätt främja sitt gudbarns väl och ve, t.ex. genom att rekommendera dem när de sökte arbete. De hade däremot ingen som helst laglig skyldighet att försörja dem eller liknande.
 
Uttryckte föräldrarna önskan om viss förmyndare, var det - om inget talade emot det - denna person som förordnades (man hade inte rätt att avböja utan synnerliga skäl). Och då kunde det naturligtvis förekomma att det var en fadder som önskades.
 
Förmyndare förordnades av den rätt som fadern lytt under. I detta fall alltså häradsrätten i Skåning. Anteckning om förordnad förmyndare skall finnas i häradsrättens protokoll. För Skaraborg finns de på landsarkivet i Göteborg.
 
Ingela

[Ylva Samuelsson]

Jag har stött på en, för mig aldrig tidigare sedd, notering i en bouppteckning från 1872;  angående barnens underhåll så åtog sig änkan att i ett års tid försörja sina tvenne stycken barn med kläder och födan m m emot en lämplig ersättning som kommer att bestämmas då förmyndare blivit tillförordnad.  
Detta fick mig att fundera på vad förmyndarskapet egentligen innebar. Var det verkligen så att den efterlevande föräldern inte behövde stå för någonting av barnens försörjning, utan att förmyndaren delade ut av barnens arv till detta? Och i så fall, det som barnen åt och drack av det som producerades på gården (där de förmodligen själva i stor utsträckning hjälpte till), skulle de då betala för det genom att ta medel från sitt arv? Vidare, om inte arvet var så stort att det räckte ens till mat och kläder tills de blev vuxna, hur gjorde man då?
Jag hoppas att någon vet besked och vill upplysa mig, för detta var intressant. Jag sänder mina tack på förhand.
Med vänlig hälsning Ylva