Adoption

[Anders Rydmark]

Hur skall jag tolka följande motsägande uppgifter i födelsebok och husförhörslängd från Undenäs, Västergötland?
 
Av födelseboken 1846-64 framgår att Oscar Alfred född 1848-10-21, f.Petter Andersson, m.Lisa Johansdotter. Moderns ålder 28 år. Orten Forsviksbruk (?)Dop vittne bl a Anna Lisa Brun.
 
Av Hfl 1845-1856 framgår att samme(?)Oscar Alfred f 1848-10-21 bor med familjen på Forsviksbruk f.Spiksmeden Johan Beckman, m.Johanna L Brun f 1820-02-16. Alltså 28 år vid Oscar Alfreds födelse.  
 
Detta skulle kunna förklaras antingen av att födelseboken blivit feluppdaterad eller att Oscar Alfred överförts till en annan familj av någon orsak. Kan den senare förklaringen verifieras av någon markering eller uppgift på annat ställe i kyrkböckerna?
 
Tacksam för hjälp.
 
 
Tråden döptes 18 februari 2010 om från Motsägande uppgifter i kyrkböcker.
Camilla Eriksson, moderator

[Anders Rydmark]

Har senare i dag åter tolkat texten i födelseboken och då funnit att denna överstämmer med husförhörslängden. Beklagar att jag gått ut med mitt nödrop lite för snabbt.
 
Kvar står ändå min frågan om prästerna använde någon särskild beteckning för barn som adopterades/flyttades till ny familj.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Anders!
 
Adoptioner, som vi uppfattar begreppet tillkom i svensk lag först 1917. Men under alla århundraden som vi har haft kyrkobokföring, har det förekommit att man tagit fosterbarn, som enligt vissa uppgifter ibland kunde ha benämnts adoptivbarn. Prästerna har dock varit noga med att skilja på fosterbarn, styvbarn och egna barn. Således ser man ofta i husförhörslängderna noteringen fosterbarn, fosterson resp. fosterdotter, t.o.m. om det varit fråga om barn som omhändertagits av nära släktingar, även om det då oftast står sonson, hustruns systerdotter eller dylikt. Står det däremot bara son (eller S.) resp. dotter (eller D.), kan man normalt räkna med att verkligen är ett biologiskt barn, såvida inte prästen slarvat eller fått felaktiga uppgifter sig tillsända. (Detta dock med viss reservation för de allra första husförhörslängderna [före ca 1750/60], som ofta är mycket knapphändiga vad beträffar detaljerade uppgifter)
 
Däremot (och här får jag utfärda en varning) var man inte så noggrann när det gäller mantalslängder. Där gör man för det första i regel inte skillnad på styvbarn och egna barn (de står oftast bara som s. eller d.). Dessutom kan det t.o.m. vara svårt att skilja dessa barn från tjänstedrängar och tjänstepigor eller inneboende pojkar och flickor. En dr. var inte alltid en tjänstedräng, utan kunde också vara en ung son (samma sak med p. eller pig.). En p. kunde för övrigt också betyda ung pojke, såväl egen som inneboende (=fosterson), liksom en fl. ju kunde betyda både egen ung flicka och en inneboende. Det primära var ju här inte att redovisa arten av relationer mellan hushållets medlemmar, utan endast att redovisa hur många personer hushållet bestod av.

[Per Thorsell]

Jag vill understryka ordet normalt hos CFH, att man kan lita på att prästen skiljer på egna barn och styvbarn. Jag har ett exempel så sent som 1870-talet, där en änkling gifter om sig med en kvinna som har ett flera år gammalt oäkta barn.
 
Detta barn står i de första husförhörslängderna som Hustruns dotter, men blir senare hastigt och lustigt inplockat som det äldsta av de gemensamma barnen.
 
Hon finns däremot inte bland arvingarna i styvfaderns bouppteckning.  
 
Per Thorsell.