ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10  (läst 1876 gånger)

2003-12-08, 12:47
läst 1876 gånger

Alvar Stockhaus 3

Under rubriken Källhänvisa alltid - alltid  
står det:
Hänvisa alltid till originalet, och inte till
exempelvis ett mikrokort eller mikrofilm.
Jag bara undrar vad det är för fel på mikrokort.
Det som går att läsa på ett mikrokort står ju
alltid likadant i originalet. Det kan ju finnas  
mera text i originalet, som inte går att se på
mikrokortet. Det kan ju bero på att text skrivits  
med ett bläck som inte blir synlig på filmen eller
att text hamnat utanför bildytan. Meningen med  
källhänvisning är väl att man själv skall kunna
kolla utan orimliga kostnader för resor till den
plats där originalet finns. Tänk på alla som gnö-
lar över hur dyra mikrokorten äe.

2003-12-08, 15:27
Svar #1

Utloggad Henrik Mosén

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1228
  • Senast inloggad: 2018-10-22, 19:16
    • Visa profil
    • www.vifolka.se
Hej Alvar!
 
Tanken är väl att källhänvisningen är till källan som uppgiften är tagen ur, och inte vilket mikrofische eller vilken mikrofilm som uppgiften råkar ha hamnat på. Man behöver naturligtvis inte hänvisa till originalet i den meningen att man i verkligheten (och rent fysiskt) måste ha sett den bok som sedan filmats. Råkar filmningen vara dålig är det naturligtvis en annan sak.
 
Mvh, Henrik
Henrik Mosén

2003-12-08, 18:04
Svar #2

Anders Andersson

När jag började släktforska på 1970-talet använde man mikrofilm på rulle. Jag har fortfarande gamla anteckningar från den tiden där jag har angivit OP 218 och liknande (syftandes på filmnumret) som en form av grov källhänvisning.
 
På 1980-talet kom mikrokorten, och med dem nya beteckningar anpassade till det tekniska formatet (kort i stället för rulle). För att jag nu skall ha någon användning av anteckningen OP 218 måste jag leta reda på en gammal mikrofilmkatalog och lista ut vilken av kyrkoböckerna på denna rulle som uppgiften en gång hämtades ur, innan jag kan beställa rätt mikrokortvolym.
 
Givetvis gör jag inte så i praktiken, utan jag struntar helt i det antecknade filmnumret och härleder källan på nytt i stället. Den här gången skriver jag ned kyrkobokens arkivsignum med aktuellt sidnummer; man lär så länge man forskar. Mikrokortets nummer har jag bara användning för när jag skall beställa kopior från SVAR, och då kan jag slå upp det i katalogen. När jag sitter på landsarkivet är korten i forskarsalen redan ordnade efter arkivbildare och volymsignum, inte efter kortnummer.
 
Genline har vad jag sett infört ett nytt beteckningssystem för att identifiera sina inscannade kyrkobokssidor på Internet. Dessa beteckningar är bara användbara när man forskar via Genline, inte när man söker samma sidor på mikrokort, rullfilm eller i originalvolymerna.
 
Vi har alltså skapat minst tre beteckningssystem för kopiorna under loppet av 50 år. Landsarkivens system för originalen har väl minst 100 år på nacken? Det verkar mest arkivbeständigt; tänk om jag i dag skulle hitta någon avliden släktings eget omfattande forskningsmaterial, med alla källhänvisningar i form av rums- och hyllnummer avseende numera omdisponerade lokaler på Uppsala slott...

2003-12-08, 18:29
Svar #3

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Om någon upplever 'd?j?-vu' ... ;-) Vi förde en del diskussion med utgångspunkt i detta i början av hösten här Anbytarforum: Datorprogram och teknik: Datorprogram (för släktforskning): Disgen 8 från 26 augusti ca kl 17 (under arkiv) till 27 augusti. Jag försökte säga att det var en vidare diskussion än vad som gällde DISGEN8 men ibland fortsätter ju diskussioner om helt andra saker under en rubrik .
 
Kontentan då var väl ungefär det både Henrik och Anders är inne på nu i sina svar. Att hänvisa med detaljgraden till sida på mikrokort och ruta (eller GID-nummer hos Genline) hjälper bara dig så länge du har exakt samnma indelning att gå tillbaka till. Jag började också med mikrofilm med andra indelningar än nuvarande mikrokort eller ibland med turen att titta i originalboken.  
 
Däremot ser man ju i vissa fall saker bättre i olika typer av medium pga. dålig filmning och kan väl då ange vad man tittat i.
 
Det är väl också viktigt att minnas att bara hänvisa till det man själv faktiskt sett, annars till vem som gett dig uppgifterna på Anbytarforum och ur vilken källa uppslaget var eller skrivit den där boken du använt.
 
Hälsningar,
Eva
 
PS. Här är andra diskussioner på samma tema Anbytarforum: Källor: Källkritik: Källhänvisningens utformning.

2003-12-08, 19:52
Svar #4

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
PS. avsikten med hänvisningarna ovan är inte att döda den nya diskussionen utan snarare att försöka knyta ihop besläktade diskussioner på samma viktiga tema ...
 
/Eva

2003-12-08, 21:34
Svar #5

Anders Andersson

Tack Eva, alla dylika länkar är till nytta! Jag har själv deltagit i någon av de tidigare diskussionerna, men det är ofta enklare att skriva ett nytt inlägg med samma (eller nyare) innehåll än att försöka återfinna och länka till ett gammalt.
 
Det är ju svårt att undvika att diskussioner upprepar sig när man kommer in på sidospår eller har en otydlig ämnesrubrik. Särskilt här i Ordet är fritt! märker man av bristen på struktur; rubrikerna i alfabetisk ordning är sämsta tänkbara embryo till struktur när man ändå inte söker efter intressanta diskussioner på det viset.
 
Och nu kom jag ifrån ämnet och började diskutera Anbytarforum i stället...

2003-12-08, 22:59
Svar #6

Essan Gradhman

Alvar!
Självklart används arkivbeteckningen från orginalboken!. Den finns angiven på samma sätt på mikrokort, gamla filmer och även på Genline. Kika i början så ser du arkivbeteckningen t ex  Sätila C:1, E:1 osv.
Den är ju densamma oavsett hur det är filmat. Detta gäller alltså ministralböckerna!  
För andra källor som t ex Consistorieböcker måste det anges före arkivbeteckningen, annars kan det bli fel.
Essan

2003-12-09, 01:10
Svar #7

Anders Andersson

Jag har aldrig använt konsistorieböcker, så jag vet inte hur deras beteckningar ser ut. Är det domkapitlet som är arkivbildare för dessa? I så fall skulle jag ange domkapitlet med någon enhetlig förkortning, för att exempelvis skilja Uppsala domkyrkoförsamlings handlingar från Uppsala domkapitels, precis som jag lägger till hd när arkivbildaren är ett härad. Är jag helt ute och cyklar nu?

2003-12-09, 07:40
Svar #8

Utloggad Ted Rosvall

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1256
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 07:49
    • Visa profil
Problemet - jätteproblemet - är bara det, att landsarkiven i många fall har gått in och ändrat i sina förteckningar EFTER det att mormonerna filmade kyrkböckerna. Det här innebär att både SVAR och Genline, som utgått från mormonfilmerna vid sin konvertering respektive scanning, kan ha andra volymnummer än vad som numera är officiellt vedertaget i landarkivens förteckningar.
 
Jag har en artikel om detta i både i Angeläget och i Släkthistoriskt Forum 5/2003 under rubriken Olika volymbeteckningar - en tickande bomb
 
Mvh
TED ROSVALL

2003-12-09, 10:29
Svar #9

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Det som Ted Rosvall nämner låter närmast ofattbart klantigt av landsarkiven. Att ändra volymsignum som varit i användning i decennier innebär ju att alla hänvisningar till dessa volymer (i avhandlingar, uppsatser, släktutredningar, arkivförteckningar och alla andra tänkbara och otänkbara sammanhang) inte längre stämmer.  
 
Om detta har gjorts i större omfattning är det ett tankefel från arkivens sida som är i det närmaste monumentalt. Finns det någon från arkivvärlden som närmare kan berätta om detta? Hur vanligt är det? Vilken har avsikten varit? Har det förekommit någon diskussion om konsekvenserna? De problem som följer måste väl ändå vara uppenbara för alla som ägnat sig åt historiskt forskning.
 
Nåväl. Slutsatsen tycker jag egentligen bara kan bli en: Alla typer av volymbeteckningar, oavsett om de är uppfunna av landsarkiven, SVAR, Genline eller någon annan, bör undvikas när man gör källhänvisningar. I stället anger man arkivbildarens namn, typ av källa, år och eventuellt sidnummer samt var originalkällan förvaras.
 
Några exempel:
 
Edsele födelsebok 1867, HLA.
Edsele husförhörslängd 1855-64, sid. 23, HLA.
Ås häradsrätts bouppteckningar 1788, sid. 286, GLA.
 
När forskningen pågår förkortar och förenklar man givetvis sina källhänvisningar så att de går snabbt och lätt att skriva. Att göra hänvisningarna får aldrig bli så betungande att man börjar slarva. Men när forskningen presenteras för andra måste källhänvisningarna skrivas så att de enkelt kan förstås av vem som helst.
 
Men det viktiga är alltså: aldrig några volymbeteckningar. De kan tydligen bara användas när man beställer/hämtar volymer, mikrokort eller Genline-filer.

2003-12-09, 10:53
Svar #10

Utloggad Ted Rosvall

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1256
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 07:49
    • Visa profil
Förbundet för nu en diskussion med SVAR och Genline om nödvändigheten av att korrigera sina volymbeteckningar så att de överensstämmer med landsarkivens förteckningar. Det kan tyckas att det är landsarkiven som har klantat sig, när de fick in nyleveranser på 1970-talet och senare, men det måste ändå anses vara landsarkivens numrering som är rikslikare.
 
Mvh
TED

2003-12-09, 11:50
Svar #11

Alvar Stockhaus 3

Hänvisa alltid till originalet, och inte exempelvis till ett mikrokort eller mikrofilm
 
Min undring är bara hur man skall tolka innebörden i texten.

2003-12-09, 12:04
Svar #12

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Innebörden är precis som exempelvis Henrik Mos?n skriver ovan, hänvisningen ska alltid göras till beteckningen på originalurkunden, inte till ett mikrofilms- eller mikrokortsnummer eller en Genlinebeteckning.  
 
Tidigare hade jag sagt att man kunde skriva exempelvis antingen Edsele C:3, sid. 25, eller Edsele födelsebok 1867, men efter upptäckten att landsarkiven tydligen har ändrat sina signum, blir ju också deras volymbeteckningar osäkra.  
 
Så för att undvika missförstånd bör enligt min mening källan anges med beskrivande text, typ Edsele husförhörslängd 1855-64, sid. 23, HLA. Fördelen med detta är att källhänvisningen är begriplig också för personer som inte är hemmastadd med arkivens volymsignum.
 
Med andra ord: När man redovisar källor finns ingen anledning att särskilt nämna vilket medium som originalkällan har lästs på. Det betyder att man gör samma hänvisning oavsett om man har läst originalvolymen, en fotokopia, en mikrofilm, ett mikrokort eller en digital bild på Internet - och denna hänvisning bör lämpligen göras till originalurkunden, inte till beteckningar på sekundära avbildningar (typ mikrokrt) av denna.
 
Min uppfattning är också att detta synsätt delas av flertalet släktforskare.

2003-12-09, 14:16
Svar #13

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Jag tror jag nämnt detta förut, men det är tydligen fler som upptäckt samma sak:  
 
Efter att ha gjort en mindre forskning i Gårdveda via Genline, ville jag kolla en sak på korten i Vadstena. Jag upptäckte då att volymnumren inte stämde med registren. Det visade sig då att Målilla med Gårdveda omsignerats 2002 och alla volymerna fått nya signa, vilket var smått förvirrande. Tidigare signerades Gårdveda för sig och Målilla för sig, nu hade de slagits ihop. Och man hade inte ändrat i registerpärmarna...
 
Till slut redde det ut sig, dock. Men Håkans förslag till hur man ska skriva är bra, det blir ju oberoende av ifall de ändrar volymnumren hit eller dit.

2003-12-09, 16:55
Svar #14

Utloggad Ted Rosvall

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1256
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 07:49
    • Visa profil
Håkans förslag är bra, men inte tillräckligt bra. Vad gör man om det för tidsperioden 1855-1864 finns hela sju volymer (det gör det ofta i stadsförsamlingar), var och en med numrering från 1 - 300 eller så. Då vet man inte vilken volym det hänvisas till.
 
Jag tror att man bör fortsätta att använda hänvisningar av typen AI:15, men att vi måste se till att mediaspridarna blir samstämmiga. I vår skrivelse till arkiven om detta nämner vi samstämmigheten inte som ett önskemål utan som ett KRAV!
 
Mvh
TED

2003-12-09, 18:10
Svar #15

Carl Szabad (Carl)

Sidnumreringen brukar vara löpande när husförhörslängderna fördelar sig på flera volymer, så det torde vara ett mindre problem.
 
Men vad som är märkligt tanklöst är att man ändrar bara lite, dvs någon siffra upp eller ner. Då finns ju ingen indikation på att det är något som kanske inte stämmer. För när förändringar av arkivserier skett tidigare, exempelvis avseende avskriftsböcker i Riksarkivets medeltidsavdelning, har man ändå bytt ut inledande bokstav så att det tydligt framgår att det rör sig om en ny serie.
 
Fast Alvar har ju en poäng också. Om mikrokortet är så dåligt att det kan bli fråga om tolkningsproblem bör man rimligen även ange att uppgiften är hämtad från ett sådant, åtminstone innan den kunnat granskas mot den rätta källan. Är texten entydig ska det knappast bli aktuellt

2003-12-09, 18:13
Svar #16

Utloggad Bo Persson

  • Bo Peter Persson
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6965
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 15:06
    • Visa profil
Inom arkivväsendet görs fortlöpande revideringar av arkivbestånden och det är inte säkert att de ursprungligen åsatta signa representerar en korrekt systematik. Därför finner man ibland att en hänvisning inte längre motsvarar någon existerande volym. Till landsarkiven levereras lokala statliga myndigheters arkiv i omgångar, vilket leder till att en slutlig ordning av materialet, vilket sker i landsarkiven, utmynnar i en omsignering av volymerna. Den för forskare i Kalmar län bekanta s.k. Fastebrevsvolymen i Kalmar landskontors arkiv hade i nästan 80 år ett leveransnummer - lev. 1910 nr 265 - som signum, intill dess att hela landskontorets arkiv ordnades systematiskt, varvid beteckningen blev vol. G VII a:23. I fallet med Målilla och Gårdveda är det så att omordningen följer proveniensprincipens krav. Gårdvedas båda tidigaste ministerialböcker bildar tillsammans med övriga volymer, avslutade före församlingens sammanslagning med Målilla 1830, alltfort Gårdveda kyrkoarkiv. Den ministerialbok för Gårdveda som påbörjades 1801 har redan sedan tidigare haft signum Målilla C:5 eftersom den fyllts på med de anteckningar som inte fick plats i Målilla C:4 (C 1859-1860, E 1851-1861, F 1858-1862). De 9 husförhörslängder för Gårdveda som täcker perioden 1828-1894 har nu tillförts det arkiv som följdriktigt heter Målilla med Gårdveda kyrkoarkiv, så att t.ex. den tidigare Gårdveda A I:5 numera har signum Målilla med Gårdveda A I:6; alla hfl från Målilla och Gårdveda för tiden efter 1830 har alltså nu helt andra volymsigna än tidigare.
 
Inom arkivväsendet diskuteras alltid frågan om invanda beteckningar alls skall ändras. Det finns givetvis en rad praktiska skäl som talar mot: de är använda i otaliga vetenskapliga sammanhang, de är allmänt spridda, de förekommer i texteditioner eller - som i släktforskningssammanhang - på mikrofilmer och mikrokort. Å andra sidan kräver arkivläran att alla arkiv är ordnade - och förtecknade - i enlighet med proveniensprincipen. Som jag ser det är det arkivinstitutionernas uppgift att upplysa om vilka förändringar som gjorts betr. volymbeteckningar - i RA finns t.ex. i dag ett register som översätter de i KA skapade tillfälliga serierna betecknade röda nummer, blå nummer etc. till de nummer som volymerna fått vid den slutgiltiga uppordningen av bestånden.
 
Sådana hänvisningar kan givetvis endast vara tillgängliga i arkiven, kanske också via deras hemsidor, och de borde framgå tydligt i NAD. Om man i dag söker i NAD på Målilla och klickar sig fram till Målilla med Gårdveda kyrkoarkiv finns det inget i ingressen som uttryckligen talar om att arkivet omordnats. Det finns dock en antydning om att en utredning av arkivförhållandena gjorts, nämligen i hänvisningen Jämför PM, dnr 23-2002/7274, en handling som finns i landsarkivets ämbetsarkiv. Genline registrerar ju dock sitt material i enlighet med de volymbeteckningar som användes vid filmningstillfället. Företaget har givetvis inga möjligheter kontrollera att varje volym fortfarande har denna beteckning. I fallet Målilla föreligger också det problemet, att några av de senare hfl-volymerna hos Genline har den beteckning som de hade före förra omsigneringen, då A I:11a blev A I:11, A I:11b blev A I:12 o.s.v.
 
Håkans förslag ovan är, när man märker att signeringen ändrats, som temporär lösning det bästa - märk dock Teds välbetänkta memento -, vilket också på den enskilde forskaren lägger kravet att vid tillfälle kontrollera volymsigna. Det stora problemet är att korrigera volymsigna i Genline. Kanske ett samarbete mellan förbundet och landsarkiven vore ett sätt att lösa det på. Korrekta källhänvisningar är ju ett grundläggande krav och med den allt större betydelse som Genline har, har man som forskare också rätt att vänta sig att där få korrekta uppgifter. Men för detta måste Genline få bistånd utifrån; företaget har ju inget eget ansvar för detta.

2003-12-09, 20:57
Svar #17

Christian Andersson

En del av problematiken är väl att det är många som har synpunkter och att riktlinjer kanske saknas.  
 
Jag trodde att utredningen Kvalitet inom släktforskningen skulle ge oss något att rätta oss efter! En ”Kvalitetsutredning med kvalitet”, för att citera Ted Rosvall:
 
Vilken källa skall du då ange? En allmän princip är att du anger den källa som just du har varit i kontakt med. Det kan exempelvis vara en handling på ett arkiv, en rullfilm på det lokala biblioteket, ett fiche-kort från SVAR, en släktbok, en databas, en hemsida eller ett inlägg i en diskussionsgrupp på nätet, eller kanske en person som på ett möte generöst har delat med sig av sin egen forskning. Det innebär att om du inte har tittat i födelseboken (som original, film eller fiche) kan du inte heller uppge den som din källa till när en person är född. Om du ändå
gör det står du som garant för att uppgiften stämmer. Och hur kan du göra det utan att ha tittat efter?
 
”De första böckerna som filmades saknar ofta tydliga volymbeteckningar. Det är inget du kan ”rätta till” så här i efterhand. Du kan bara göra det bästa av situationen genom att så noga som möjligt ange vilken del av filmen du har tittat på. Det kan exempelvis då bli ”Fjälkinge och Nymö Födde, Vigde, Döde 1690–1720”. Det är viktigt att ange rullfilmens beteckning. Det blir KL2419 eller VW18 eller vad det nu kan stå på filmen och kartongen.”
 
” När det gäller fiche-kort är hänvisningen enkel. Vår följeslagare Nymö återfinns under Fjälkinge C:1 1690–1719, med beställningsnummer 45476. Rinkaby finns under Gustav Adolf C:1 1690–1716, nummer 45359. Du bör också, utöver församling, volymbeteckning och fichens beställningsnummer, ge uppgift om vilket av fichekorten det gäller med hänvisning till spalt och ruta (exempelvis kort nr 3/5, spalt 2, ruta 4) eller – ännu hellre – till pagineringen av det avfotograferade orig inalet (exempelvis kort nr 3/5, pag. 123).”
 
Arkivutredningen går alltså ett steg längre än Håkan Skogsjö gör i sitt inlägg ovan. Man förordar allså att både volymbeteckningen och indexeringen för mediet ifråga anges i källhänvisningen.  
 
Emellertid har jag lite svårt att se Håkan Skogsjö som en auktoritet inom detta område:
 
” I Nättidningen RÖTTER inklusive Emigrantforum har vi dock en mer pragmatisk syn på saken: Källhänvisningen ska göra det lätt att återfinna en uppgift i källmaterialet. Det räcker.  
 
Oavsett vad Christian påstår ovan anser vi att de källhänvisningar som uppgiftslämnare hittills gjorts i Emigrantforum är fullt tillräckliga och ändamålsenliga. Källhänvisningar är mycket viktiga, och de får absolut inte krånglas till; tvärtom ska de göras så enkla och lättbegripliga som möjligt. Ett utmärkt exempel på det är Mikaels ”jag själv”. Jättebra och jätteenkelt och omöjligt att missförstå! Hur den kan uppfattas som kryptisk är för mig obegripligt.“
 
Anbytarforum: Datorprogram och teknik: Nättidningen Rötter: Emigrantforum
 
Sveriges Släktforskarförbund bör i alla sina olika utgåvor vara förgångare när det gäller ”kvaliteten i släktforskningen” och då duger det nog inte att ha en pragmatisk syn på saken.  
 
Jag fick i går kväll tillfälle att stifta bekantskap med ”Sveriges befolkning 1890”, en CD utgiven av Arkion och Sveriges Släktforskarförbund i förening. För varje post anges ”Födelseort i källan:”, men jag saknar själva källhänvisningen. Har den ramlat mellan stolarna eller ska man betrakta själva CD:n som en tillförlitlig källa trots sina hundratusentals felaktiga uppgifter?  
 
Slutligen, i reglerna för Anbytarforum står det klart och tydligt: ”Källhänvisa! Glöm inte tydliga källhänvisningar! Sådana ska finnas för alla uppgifter som du lämnar.” Vem ser till att denna självklara regel efterlevs??
 
Mvh Christian

2003-12-09, 22:03
Svar #18

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Hej Christian,
 
Det märkliga med den där utredningen är att den kom till utan någon som helst diskussion med släktforskarna i Sverige. Jag vill minnas att det t o m krävdes en omfattande debatt för att vi överhuvudtaget skulle få läsa dokumentet! Jag ser det som tre enskilda släktforskares syn på saken, och den kan inte användas rakt av som vägledning och handledning för källhänvisningar. För det talar väl om inte annat den tämligen märkliga anvisningen att man måste ange rullfilmsnummer, fichenummer och t o m spalt och ruta! Jag håller med tidigare talares syn på de här frågorna.

2003-12-09, 22:28
Svar #19

Utloggad Ted Rosvall

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1256
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 07:49
    • Visa profil
Kvalitetsutredningen beställdes av förbundsstyrelsen för att bli ett grundmaterial för fortsatta diskussioner, kurser, konferenser o.s.v. Någonstans måste man börja när man vill lyfta en fråga eller skapa intresse för ett nytt synsätt. Det är däremot inte så att förbundet har tagit hela utredningen som en policy vi förbinder oss att leva efter. Tvärtom önskar vi oss mycken debatt och ett flitigt ifrågasättande av de teser och tankar som förs fram i utredningen. Först därefter kan det bli aktuellt att stadfästa viktiga punkter pch principer i någon sorts färdigt dokument.
 
Mvh
TED

2003-12-09, 22:46
Svar #20

Mikael karlsson

Skall detta resultera i någon slags standard sedan då när detta blivit klart, som man mer eller mindre bör rätta sig efter ?
 
Eller vad är konkret målsättningen utav detta ?
Hur skall det användas ?
Förutom att höja kvaliteten.

2003-12-09, 22:54
Svar #21

Utloggad Ted Rosvall

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1256
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 07:49
    • Visa profil
Ja, tanken är att man i slutändan skall kunna presentera rekommendationer till alla släktforskare. Det kan handla om källhänvisningar, källkritik, etik, olika former för publicering, sekretessfrågor och mycket annat.
 
Någon lagstiftande myndighet är förbundet givetvis inte, men vi kan som sagt lämna rekommendationer. Inte minst viktigt är det att alla kursledare i ämnet släktforskning har en fast grund att stå på när de skall lära ut hur man beter sig.
 
Mvh
TED

2003-12-09, 23:29
Svar #22

Christian Andersson

Hej Ted.
 
Med tanke på det snart har förflutet två år sedan utredningen Kvalitet inom släktforskningen blev färdig kanske man kan förvänta sig ett förslag till rekommendationer när det gäller källhänvisningar. Inom en inte alltför avlägsen framtid.  
 
Dessa rekommedationer bör ha sin givna placering på nättidningen Rötter med länkar från andra relevanta sidor, till exempel Emigrantforum.  
 
Varför inte lägga upp det här arbetet som ett projekt på Rötter eller här på Anbytarforum. Då får du ju hela världen som remissinstans inklusive Anders och mig.
 
Mvh Christian

2003-12-09, 23:52
Svar #23

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 18:03
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
När det gäller förteckningarna, så är i varje fall min erfarenhet att SVAR-katalogen inte följer förteckningarna på mormonfilmerna, utan landsarkivets nuvarande.
 
Genlines volymnummer skiljer sig däremot inte så sällan från landsarkivets, vilket alltså beror på att man följer förteckningarna på mormonfilmerna.
 
Självklart är det Genline som har ansvaret för vilka förteckningar man använder! Vem annars? Likaväl som man har skrivit av förteckningarna från filmerna, så kunde man ju enkelt och smärtfritt via NAD ha fått landsarkivens. Det krävs bara att man har de nödvändiga kunskaperna om det material man hanterar (d.v.s de produkter man säljer till kunderna), så att man vet att det är landsarkivens förtecknigar som gäller eftersom det är där originalen förvaras. Men den kunskapen har alltså inte de icke släktforskande personerna bakom Genline.
 
När det gäller samkörning av förteckningarna inom arkivverket, så är risken för olika volymbeteckningar borta en gång för alla när det inte längre finns separata förteckningar för SVAR och landsarkiven i NAD. Mer om detta kan läsas i Båhusarkivet: www.skagerrak.net/ba/notiser/notis-2003-03-09.html
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-10, 00:34
Svar #24

Carl Szabad (Carl)

Christian! Du efterlyste källan till födelseort i CDn Sveriges befolkning 1890. Under knappen OM ... finns beskrivet hur källan ser ut, dvs det är den databas som Arkion, och föregångaren Svar, sammanställt av SCBs husförhörslängdsavskrifter.
 
Men den ursprungliga källan till SCBs material är alltså husförhörslängderna för 1890. Därmed inte sagt att de heller är felfria.

2003-12-10, 01:03
Svar #25

Christian Andersson

Nej Carl.
 
Jag saknar källhänvisning till originalkällan i anslutning till den enskilda posten. En källhänvisning som följer med vid till exempel urklipp av den aktuella posten. Analogt med exempelvis Sveriges Dödbok II. Originalkällan torde väl vara SCB:s utdrag ur, inte avskrift av husförhörslängderna 1890. Har inte detta SCB-utdrag någon volymbeteckning?  
 
Se vidare: http://www.genealogi.se/forbund/bilder/svbef1890stor.jpg
 
Mvh Christian

2003-12-10, 01:25
Svar #26

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Håkans förslag verkar vettigt, utom möjligen sista delen.  
- Att ange var volymen förvaras är väl inte så enkelt om volymen ännu inte inlevererats till Landsarkiv.  
- Ska man då ange vilket Landsarkiv som volymen kommer att tillhöra, och i de få fall där församlingarna behållit sina kyrkoböcker ange församlingen eller det Landsarkiv som de rimligen skulle tillhöra?
 
- Sedan ser jag i ärlighetens namn inte alls fram emot att gå igenom och ändra alla mina källhänvisningar som jag redan gjort efter konstens alla regler! Jag har angett signum OCH årtal som boken gäller samt sida för husförslängder.  
- När det gäller ministerialböckerna Födda, vigda, döda så lär det ju framgå av årtal och datum var man ska kontrollera uppgifterna. Om man angett församlingen förstås.
- Hoppas det blir ett samordnat system i fortsättningen!
 
 
- När det gäller allmänna källhänvisningsregler, så är det bra att vara så noggrann och tydlig som möjligt, men det kan ju aldrig vara ett krav som blir så betungande att det stoppar någon från att forska eller publicera sina resultat. Särskilt när det nu visar sig hur föränderliga dessa kan vara!
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2003-12-10, 08:09
Svar #27

Utloggad Jan-Erik Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1872
  • Senast inloggad: 2022-01-09, 15:49
    • Visa profil
    • www.janerik.se
Det finns två skäl till hänvisning.
 
1. Anger jag källan där det finns att läsa så kan andra läsa vidare, då kan det finnas skäl att skriva orginalhandlingar mm som Ni skriver om ovan.
 
2. KVALIT?N på MIN släktforskning. Var har JAG fått uppgiften från. Har jag hört ett rykte eller har jag läst i orginalhandlingen.
 
Detta senare anser jag är det viktigaste kravet på att jag skall källhänvisa, och så är det ju oftast i samhället i övrigt också.
Du som för vidare en uppgift - var har Du fått den - hur säker är den.
 
Har jag i min släktforskning hämtat en uppgift från en CD-skiva så skall jag ange skivan, har jag fått uppgiften från en annan släktforskare så är det min källa.
Har den forskaren skrivit källhänvisning så är det ju lämpligt att ta med den efter släktforskarens namn eller initialer.
 
Källhänvisningen anser jag i första hand skall vara en del i kvalitetssäkringen i släktforskningen. Att hänvisa till orginalhandlingar som man aldrig varit i närheten av visar var uppgifterna finns men men stärker inte min forsknings kvalitet.
 
Det förekommer alldeles för mycket uppgifter i släktforskningen som inte är kvalitetssäkrat

2003-12-10, 08:47
Svar #28

Carl Szabad (Carl)

Christian! Som jag skrev i mitt förra inlägg är källan till Sveriges befolkning 1890 Arkions databas, analogt med de andra databaser vi använt i Sveriges dödbok 2. Eftersom det i Arkions databas inte ingår annan källhänvisning än sidnummer på ett mikrokort har inte den uppgiften någon relevans. Korrekturläsning av uppgifterna ska göras mot primärkällan för databasen, vilket själva husförhörslängden får anses vara.
 
Vid en förfrågan på Riksarkivet i samband med produktionen av CDn om litterabeteckning på SCBs avskrifter av husförhörslängderna 1890 fick jag beskedet att de bara heter så, dvs Avskrifter av husförhörslängder 1890. Jag hade ingen anledning att ifrågasätta den uppgiften.
 
Du anger också i ett tidigare inlägg att CDn innehåller hundratusentals felaktiga uppgifter. Vad har du för källa till det påståendet?

2003-12-10, 09:49
Svar #29

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Stefan, så här skriver jag i ?Om bryggor och bojar?, den skrift som denna diskussion har sitt ursprung i:
 
?Det är inte svårt eller arbetssamt att skriva källhänvisningar. Vanliga källor kräver inte särskilt noggranna hänvisningar. Det räcker att ange att en födelseuppgift har hämtats ur ”födelseboken” (eller förkortat ”fb” eller ”f”). Mindre vanliga källor får man vara lite tydligare med: Kåkinds dombok 6/4 1726 ? 23 (eller förkortat på begripligt vis). Ovanliga källor måste man vara mycket tydlig med: arkivbildarens namn, volymens signum och sida samt arkivet där handlingen förvaras.?
 
Min uppfattning är alltså att källhänvisningar inte är någonting som får krånglas till mer än nödvändigt, tvärtom är det viktigt att göra dem så enkelt som möjligt. Någon orsak att ändra i redan befintliga hänvisningar tycker jag inte finns. Ett Edsele C:3, sid. 173, duger lika bra som ett Edsele födelsebok 1867 (såvida inte någon arkivarie fått för sig att ändra signum på Edseles kyrkböcker!).  
 
Men det kan finnas anledning att i fortsättningen göra källhänvisningar helt utan arkivsignum eller andra typer av beteckningar, eftersom dessa - som vi nu lärt oss - inte är beständiga, utan tydligen kan ändras av arkiven trots att de har varit i bruk i åtskilliga decennier. På så vis riskerar man inte att få olika hänvisningar till en och samma volym (om en forskare hänvisar till volymens signum enligt mikrofilmen och en annan enligt senaste arkivförteckning). Och som en extra bonus blir källhänvisningen också begripligare för icke-forskare och kanske också en del forskare: Vart hänvisar exempelvis Kåkind HR F II:15, sid. 135? Det är trots allt begripligare med Kåkinds häradsrätt bouppteckningar 1812, sid. 135? Under forskningens gång kan man förstås förkorta till ?Kåkind bou 1812, s. 135? eller liknande, och då blir källhänvisningen faktiskt lättare att skriva än att ange signum.
 
Arkivhandlingarnas placering tycker jag inte är särskilt nödvändig annat än när det gäller ovanliga handlingar, exempelvis om man letat upp spännande handlingar i något privatarkiv som Korsnäsarkivet, i något kommunarkiv eller i Slottsarkivet, det sistnämnda visserligen en del av Riksarkivet men med egen forskarsal med ingång från Lejonbacken. Då kan det vara praktiskt både för en själv och andra att inte behöva leta efter den arkivinstitution där handlingarna förvaras. När det gäller kyrkböcker är detta inte lika nödvändigt.
 
Kanske finns det en och annan som inte läst ?Om bryggor och bojar?. Klicka i så fall här (pdf-fil).

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna