Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-28

[Björn Sonesson]

Sidhänvisningar ska forskaren givetvis ha med. Men ibland saknas handskrivna siffror eller maskinstämplade siffror. Ofta rör det sig då om ministerialböcker där de födda, avlidna och vigda har fått ett nummer, där numreringen börjar om med varje nytt år.  
 
Men om en husförhörslängd är opaginerad blir det en helt annan sak. Då är det viktigt att man anger mikrokortsnumret och vilket enskilt kort som gäller, kolummen och platsen där uppgifterna finns. Innan jag började tillämpa dessa principer förorsakade detta mig merarbete varje gång jag skulle dubbelkontrollera uppgifterna.  
 
Bruket att ange kolumn och plats gör man naturligtvis när man behöver beställa en papperskopia från SVAR. Det är också en fördel att notera detta när texten är svårläst och t.ex. det är en filmkopia man har tillfälligt tillhands.  
 
Nu finns det en särskilt problem med pagineringen och det är dels att i äldre kyrkböcker finns två sätt att numrera sidorna på. Dels efter sidor och dels efter uppslag. Dessutom är det vanligt att man i senare tid (under 1900-talet?) paginerat med maskinstämpel och då efter sidor och inte efter blad. Till råga på allt kan alla dessa varianter finnas inom en och samma församling.  
 
Men då släktforskare ofta rör sig t.o.m. inom olika kyrkostifts församlingar, så är det nog inte konstigt att en del släktgranskare blir förvirrade och gör fel. Att göra pagineringen enhetlig genom att NU maskinstämpla övriga folium sidor gör nog ännu mer skada än nytta, då tusentals hänvisningar redan gjorts av olika forskare, amatörer och vetenskapsmän.  
 
De gamla prästerna brukade använda sig av latin och pag betyder sida och fol blad. (Jämför med engelskan page.) Men om detta tillämpats konsekvent så att pagina alltid betydde sida vet jag inte. Kommentarer?  
 
Borde man inte ange när den angivna sidans nummer syftar på ett uppslag och ingen vanlig sida? Jag anser med ovanstående resonemang det bra om man skriver församlingens namn och länstillhörighet]), vilken volym det gäller, den siffra uppslaget har, vänster eller höger sida även när man använt sig av mikrokort och inte originalet?
 
Jag ser på sidan 41 i Svenska Släktforskarförbundets utredning Kvalitet inom släktforskningen (2001) att man har två exempel på församlingar inom Landsarkivets i Lunds upptagningsområde där uppgifterna är införda till synes helt slumpmässigt i nästan total oordning. Som tur är denna stora oordning mycket ovanligt.  
 
Däremot förekommer för de äldsta minsterialböckerna att födda, vigda och döda att uppgifterna för respektive akt finns på flera ställen i boken. En annan egenhet med dessa böcker från 1600-talet och 1700-talets  första hälft är att de många gånger iNTE är födelse-, vigsel-, och dödböcker, utan dop-, lysnings- och begravningsböcker.  Detta är en viktig skillnad som jag önskar framgick tydligare i arkivförteckningarna. Ibland byter boken skepnad mitt inne i volymen. Ett exempel är Ekshärads äldsta födelsebok (C:1) som börjar 1665. Till en början är den en dopbok, men från och med ca 1688 blir den en födelse- och dopbok. Men sedan finns det - om jag minns rätt - åter några år kring 1720-talet - när den bara gäller som dopbok.  
 
På sidan 41 i tidigare nämnda rapport finns förresten rekommendationer om att man ska använda sig av latinets adversus (framsidan)och reversus (baksidan). Detta är termer som föekommer i akademiska sammanhang och jag är tveksam om man ska rekommendera detta för allmänt bruk. Jag skulle hellre rekommendera att man skrev först blad nr X och därefter om det gäller vänster sida eller höger sida av uppslaget.  
 
Jag hoppas att jag inte har missuppfattat pagineringen av uppslag (fol.) här. Jag skulle gärna läsa få in synpunkter på det här med folium.  
 
Jag kan tillägga att i vissa fall förekommer både en maskinstämplad siffra och en äldre handskriven siffra. Vilken ska man följa? Jag anser att det kan skilja från fall till fall, men att i regel bör man då följa den modernare siffran. Anledningen till de dubbla oftast skiljande siffrorna är att i originalet saknas det sidor som vid filmningen eller vid leverensen var förkomna.  
 
Hur sidhänvisningar ska utformas bör i alla fall styras av pragmatiska hänsyn. Detta enligt nyssnämnda rapport - med andra ord av lite sunt förnuft. Vilket också jag anser. (Jag har tyvärr inte hunnit läsa rapporten i sin helhet ännu.)

[Mikael karlsson]

En löjlig fråga har jag antagligen nu, men detta med sidhänvisning är jag mycket fundersam på , det är inte helt ovanligt att det är felnummrerat orginalvolymer.
 
skall man ange sidnummret som står eller det det borde vara ?  
 
Eller göra en särskild notering att sidnumrena ej stämmer ?
 
Jag vill gärna ha så enkla rena enhetliga källredovisningar som möjligt...
Men det kanske är en drömvärld ?
 
Hälsningar
Micke

[Christian Andersson]

Hej igen Carl.
 
Jag frågar inte efter källan till Sveriges befolkning 1890. Jag saknar källhänvisningar, det är inte riktigt samma sak. Jag kan inte bedöma ”Arkions hänvisning till en sida på ett mikrokort” utan att ha sett den. Men en dålig källhänvisning är väl bättre än ingen källhänvisning alls? Och är det nu så att källan är SCB-utdrag ur respektive sockens husförhörslängd per 1890 hade det väl varit tämligen enkelt att få med denna uppgift på CD:n. Exempelvis: ”Källa: SCB-utdrag husförhörslängd Sillhövda 1890” om det nu är så att litterabeteckning saknas. Källhänvisningen känns speciellt viktig med tanke på alla felaktigheter i databasen. Och när man ser hur dessa felaktigheter mångfaldigas och sprids bland annat på Anbytarforum.
 
Jag medger att hundratusentals felaktigheter är en grov uppskattning från min sida. Tänkte skriva tiotusentals först men jag är rätt överygad om att siffran vida överstiger hundratusen. Vad har du för uppfattning själv?  
 
Några exempel:
 
Exempel 1: Av  3427 individer som anges vara födda i Sillhövda socken är 691 stycken födda 1845 eller tidigare. Noteras bör att Sillhövda blev egen socken och fick egna böcker först 1846. Jag är fullt medveten om att felet även återfinns i de aktuella husförhörslängderna och således även i SCB-utdragen från 1890. Men likafullt är inte uppgifterna korrekta.
 
Exempel 2: Det för Blekinge unika kvinnonamnet Sevia förekommer 96 gånger i databasen. I 28 fall av 96 är detta namn feltolkat/felstavat. 29 % av fallen således! Här är namnet med största sannolikhet rättstavat i såväl husförhörslängd som SCB-utdrag.
 
Exempel 3: När det gäller Torhamns socken är endast första förnamnet medtaget på CD:n. I många fall är inte detta namn detsamma som tilltalsnamnet! I husförshörslängden är samtliga förnamn upptagna! Är det så att det är husförhörslängden som är källan så måste man nog betrakta det som en felaktigthet. Är det SCB-utdraget som är källan får man nog mera betrakta det som en stor miss.  
 
Mvh Christian

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Funderar på om de inlägg som enbart rör '1890' (Christians & Carls) kanske skulle flyttas över till Källor: CD-skivor: Sveriges befolkning 1890 (handhavande): Brister och avvikelser istället..

[Christian Andersson]

Hej Peter.
 
Jag tycker inte du skall stoppa undan dessa frågor på något annat ställe. De berör inte enbart '1890'. De har i högsta grad med kvaliteten i släktforskningen och källhänvisningarnas betydelse att göra.
 
Mvh Christian

[Anders Andersson]

Möjligen borde hela den här diskussionen ligga någonstans under Källor i stället för Ordet är fritt!, men jag har inget konkret förslag...
 
Jag resonerar ungefär som Björn Sonesson, även om jag inte har funderat nämnvärt över behovet att skilja sidnumrering från uppslagsnumrering. Jag föredrar också de maskinstämplade siffrorna framför de handskrivna, då de senare löper större risk att vara felaktiga eller inte omfatta hela volymen. Det är dock inte oproblematiskt, eftersom alla sidhänvisningar som står i originalhandlingen (exempelvis vid flyttningar i en husförhörslängd) måste översättas om jag antecknar dem.
 
Jag brukar improvisera för att komma runt felaktigheter eller tvetydigheter i pagineringen. I möjligaste mån vill jag återge sidnumret som det skrivits på sidan; jag sitter inte och räknar onumrerade sidor.
 
Vid oavsiktligt dubblerade sidnummer (63, 64, 65, 64, 65, 66) använder jag sidnummernummer (p63, p64:1, p65:1, p64:2, p65:2, p66).
 
Vid multipla pagineringar efter varandra i samma volym (1-150, 1-155, 1-171) ger jag pagineringen ett ordningsnummer (p1:1-p1:150, p2:1-p2:155, p3:1-p3:171). Just denna syntax är inte helt entydig, men det är som sagt improviserat, och vad som menas framgår nog när man undersöker volymens paginering.

[Mikael Persson]

Jag fick -- på förekommen anledning, eftersom jag hade  använt benämningarna fel -- följande förklaring av Urban Sikeborg:
Vid tryckt nummer på varje sida i en volym så används beteckningen sid(a). (Ex.: sid 15)
Vid handskrivet nummer på varje sida används pag(ina). (Ex.: pag 83)
Vid handskrivet (även vid tryckt?) nummer på ena sidan av bladet (oftast högra sidan av uppslaget) används fol(io). Ofta lägger man till ett r(ecto) efter själva talet, vilket -- om jag fattat rätt -- ska betyda 'rätsidan' eller 'framsidan' av bladet. För andra sidan av bladet -- som alltså inte har ett eget nummer påskrivet -- används, efter numret från föregående sida av bladet, tillägget v(erso) som ska betyda 'baksidan' eller 'andra sidan'. (Ex.: fol 58; fol 87r-87v)
 
Hälsningar, Mikael!

[Anders Berg]

Anders A och Björn S,
 
Anger ni alltid sidhänvisning oavsett vilken typ av källa det rör sig om? Personligen tycker jag det är onödigt för de flesta ministerialböcker, eftersom dessa är ordnade kronologiskt, oftast med noggrann innehållsförteckning inledningsvis. Mitt rättesnöre är att källhänvisningen snabbt ska möjliggöra kontroll för den som så önskar. Då är inte ett sidnummer nödvändigt i t ex en födelsebok, utan datum och församling räcker.  
 
Det handlar delvis om kvalitet och kvantitet. En källhänvisning som är onödigt exakt och omfångsrik utan att tillföra viktig extra information är av sämre kvalitet än motsvarande som är enkel att förstå för en annan forskare och enkel att ange för forskaren själv.
 
Hur omfattande mina källhänvisningar är är med andra ord mycket beroende av källan. För varje notering gör jag en bedömning hur mycket information som krävs för att enkelt återfinna och kontrollera uppgiften, och lägger till uppgifter om paginering, exakta signum, arkivmyndighet osv när så krävs.
 
Jag avråder förstås ingen från att ange sidor i sina källhänvisningar, det är upp till var och en vad man trivs med och vad man själv tycker behövs för att återfinna sitt källställe. Däremot anser jag att de rekommendationer som utredningen ska leda fram till inte bör vara så rigorösa, att släktforskaren i varje läge känner sig tvingad att ange alla tänkbara hänvisningar, vilket i värsta fall resulterar i att man inte orkar källhänvisa alls.

[Carl Szabad (Carl)]

I det här fallet håller jag helt med Christian. Jag tycker den här diskussionen är principiellt viktig eftersom den belyser just frågan vad som är en källa.
 
Tidigare i diskussionen har det ansetts självklart att om man hittar en uppgift i en tryckt bok eller ett dataregister så är det boken eller registret som är källan, inte själva urkunden den hänvisar till. Jag ser CDn Sveriges befolkning 1890 på precis samma sätt.
 
Jag vidhåller alltså att det är den databas som Arkion och Svar tagit fram som är källan till CDn Sveriges befolkning 1890 och även de enskilda uppgifterna i den. Sedan hänvisas på CDn hur databasen byggts upp och från vilken källa, vilket borde vara fullt tillräckligt för den som ska kolla uppgifterna.
 
Att fältet med Boendeförsamling i de allra flesta fall kommer från avskriften av just den församlingens husförhörslängd kanske skulle framkommit ännu tydligare, men frågan uppstår då hur tydlig man måste vara, se gärna Anders inlägg här ovanför.
 
Jag ska också kommentera de nämnda exemplen.
 
Exempel 1) Står det Sillhövda som födelseförsamling såväl i SCBs avskrift av husförhörslängden som på CDn är databasen korrekt. Om de enskilda personerna sedan inte är födda under den period församlingen existerade som självständig är det väl möjligt att de angivna personerna är födda under den tid den var kapellförsamling.
 
De flesta är ändå medvetna om att det är i födelseboken man hittar den korrekta uppgiften om en födelse, om det inte finns starka skäl att misstänka något annat.
 
Exempel 2) Sevia förekommer 61 gånger på CDn (varav 59 bor i Blekinge), inte 96. Christian anger att 29 % av beläggen med största sannolikhet är felstavade men anger inget om hur han dragit den slutsatsen.
 
Den som ser mitt namn första gången och inte närmare undersöker fakta drar säkert också samma slutsats.
 
Exempel 3) Vad avser Torhamn finns uppenbarligen en konkret avvikelse som uppstått antingen vid prästens rapport på SCB-blanketten för 113 år sedan eller också vid dataregistreringen. Där torde det vara enkelt att hitta vad som hänt, men en gissning är att felet uppstått 1890, i omgivande församlingar förekommer nämligen dubbelnamn flitigt.
 
Oavsett vilket är källan till CDn fortfarande Arkions databas.
 
Och jag har naturligtvis ingen uppfattning om hur många uppgifter som är felaktiga på CDn. Det krävs ett stort antal stickprov från samtliga registreringsbaser och en klar definition vad som ska betraktas som ett fel innan man kan bilda sig en uppfattning om felprocent. Det är inget man gör på en kväll.

[Jörgen Tollesson]

Är Arkions databas verkligen källan till uppgifterna på CD:n? Är den inte innehållet på CD:n?

[Carl Szabad (Carl)]

Nej, innehållet är en bearbetad version av databasen. Materialet är genomgånget och tvättat och ej relevanta fält är inte medtagna. Dessutom är det framtaget ett antal översättningstabeller för att underlätta sökning som inte finns med i den ursprungliga databasen/nätversionen. CDn innehåller också ett stort antal index som gör komplexa sökningar mycket snabba.
 
Man kan tycka att det är hårklyverier att följa de olika leden information tar. Det enklaste vore ju att hävda att det är SCB-avskrifterna som är källan. Jag vill ändå göra jämförelsen med exempelvis Sveriges dödbok 1950-1999 där vi fått datamaterialet som textfiler från Riksarkivet, arkiverade där av olika myndigheter. I det fallet refererar vi, hittills utan protester, till det digitala materialet utan att gå in på tidigare pappershantering.

[Sven Andersson]

Nej Jörgen
Källan till källan är vattenådern i marken, vattnet i källan är källan till att jag inte behöver vara törstig.

[Jörgen Tollesson]

Och vattnet i källan är samma vatten om det tappas på flaska...

[Christian Andersson]

Och det som sen kommer ut när man druckit ur flaskan, hamnar det månne i källan? Den här diskussionen är nog lite för allvarlig för att skojas bort. Men jag tycker nog att Jörgens inlägg träffade spiken rätt på huvudet!
 
Tack för ditt klargörande Carl. Då är det alltså ”Arkions databas” som är källan till uppgiften ”Födelseort i källan: Stockholm”.Se:  http://www.genealogi.se/forbund/bilder/svbef1890stor.jpg Det begrep i varje fall inte jag. En källhänvisning hade definitivt gjort det lättare att bedöma uppgifternas tillförlitlighet.
 
Några kommentarer till dina kommenaterer till mina exempel.
 
Exempel 1)  Sillhövda annexförsamling bildades 1846. De delar som bröts ut ingick tidigare i Fridlevstads församling. Det finns åtskilliga liknande exempel i sydöstra Sverige, hur det är i övriga landet vet jag inte.
 
Exempel 2) Det finns minst 96 kvinnor som heter Sevia bland Sveriges befolkning 1890. På CD:n stavas det i sextioen fall med v och i  sju fall med w. I minst tjugoåtta fall är det feltolkat/felstavat. Jag ville med detta exempel visa på kvaliten på uppgifterna. Att jag valde just Sevia som exempel var att flertalet av dessa kvinnor ingår i min egen forskning.  
 
Exempel 3) När det gäller Torhamns socken kan jag försäkra dig om frekvensen dubbelnamn är fullt jämförbar med intilliggande socknars. Av eget intresse håller jag på att komplettera en Excel-fil med de korrekta uppgifterna. Jag ställer gärna denna fil till förfogande när den blir färdig och kontrolläst i sinom tid. För det är inget man gör på en kväll.
 
Slutligen tycker jag nog att man ska försöka kalla saker och ting vid sina rätta namn. Att kalla SCB-utdragen av vissa valda uppgifter från husförslängderna per ett visst datum 1890 för Avskrifter av husförhörslängder 1890 anser jag inte vara korrekt. Det tycker jag man borde inse även på Riksarkivet. Fast med debatten om namngivningen av Emigrantforum i färskt minne förstår jag att det inte är så noga med sakligheten alla gånger.
 
Mvh Christian

[Anders Andersson]

Ja, jag brukar ange sidnummer även för ministerialböcker, inte för att det strängt taget behövs, utanför att vara konsekvent. I annat fall måste jag varje gång göra en avvägning: Jag ser ett sidnummer framför mig; skall jag skriva ned det eller ej?
 
Även om ministerialböckerna ofta är lätta att hitta en uppgift i givet ett datum, så förekommer det böcker där dop-, vigsel- och begravningsnotiserna ligger uppdelade i omgångar efter varandra, har skrivits från volymens slut och liknande. Även om källhänvisningen är entydig, så ser jag gärna att den också underlättar för mig att snabbt återfinna en uppgift.
 
Sedan händer det ju att man i brist på födelsenotis hämtar uppgift om ungefärligt födelsedatum ur en dödnotis, och då riskerar enbart datumet att leda till fel del av volymen.
 
Om sidnummer saknas (som i SCB-utdragen) så brukar jag ange årtal och löpnummer för notisen i stället. Särskilt i stora församlingar med flera hundra födda på ett år tycker jag det underlättar med det extra stöd som löpnumret ger, även om notiserna i huvudsak står i kronologisk ordning.
 
DISGEN har utmärkta funktioner för att ange källa på varje notis, sortera utdrag efter källor osv, så det känns inte som något större besvär att utnyttja detta. Skulle jag senare publicera något, så får sammanhanget avgöra vilka källhänvisningar som kan kortas ned eller utelämnas.

[Carl Szabad (Carl)]

Christian! Helt riktigt, det står Stockholm i Arkions databas. Sen lär man inte hitta uppgiften i Stockholms födelsebok eftersom Stockholm bestod av flera församlingar. För att räta ut några frågetecken rekommenderar jag alla att läsa om databasen under OM... på CDn.
 
Jag ska också kommentera dina exempel.
 
1) Jag vet att Sillhövda blev fristående församling 1846. Men Sillhövda första räkenskapsbok (LI:1 i NAD på nätet och L 1 på NAD-CDn) börjar 1773. Eftersom jag inte känner till den delen av Sverige så bra ringde jag Landsarkivet i Lund och fick av en mycket hjälpsam arkivarie beskedet att det fanns ett kapell i Sillhövda redan 1773. Därav min hypotes att de som angivits som födda i Sillhövda även kom därifrån. Men står det nu fel i husförhörslängden är det knappast något som vare sig SCB, Arkion eller förbundet kan lastas för.
 
2) Återigen påstår du att ett visst ovanligt förnamn är felstavat i ett stort antal fall gentemot SCB-utdraget och således ger en hög felprocent. Det finns 136.771 Erik i databasen vilka alla med största säkerhet är rätt stavade och således ger en felprocent på 0, medan ett unikt namn kan ha blivit felstavat i något led och i och med det ge 100 % fel. Man måste faktiskt ha bättre underlag för sina påståenden om felprocent vilket jag konstaterade redan i förra inlägget.
 
3) Uppenbarligen var jag otydlig här. Jag menade naturligtvis att Torhamn torde ha samma namnstruktur som de omgivande socknarna och att felet gissningsvis (har inte kollat) uppstått när prästen 1890 skrev av husförhörslängden. Jag tror knappast det uppstått vid dataregistreringen.
 
Och för övrigt ser jag inte sambandet mellan Riksarkivet och Rötters Emigrantforum. Har du synpunkter på vad SCB kallar sina arkivalier får du vända dig till Riksarkivet eller SCB.

[Ingegärd Johansson]

Jag håller fullständigt med Anders Berg, när det gäller sidhänvisningar till ministerialböckerna. De är onödiga och ställer snarare till problem, eftersom de så ofta är tvetydiga.
Det är en annan typ av källa, som jag har funderat ganska mycket över.
Jag delar förstås mina anor med många andra släktforskare, och det har varit mycket utbyte av uppgifter. Då anger jag min uppgiftslämnares namn som källa, och om jag vet det, källans källa inom parantes efter namnet. Det är en klart tillräcklig källangivelse för min egen del, men är den av något värde för andra forskare? Några av mina källor är visserligen väl kända för (äldre) släktforskare i Kronobergs län, men de flesta är säkert helt anomyma, och några av dem lever inte länge.
Mitt mål är förstås att kontrollera uppgifterna och ersätta namnen med originalkällan, men jag inser mycket väl att min livstid räcker inte till det, och en del kan jag inte kontrollera.
Tacksam för fler synpunkter på det här problemet.
Mvh
Ingegärd

[Anders Andersson]

Jag kan hålla med om att en sidhänvisning till en ministerialbok kan vara antingen onödig eller tvetydig, men jag förstår inte hur en och samma hänvisning (exempelvis Torp C:1 sid 93) kan vara både onödig och tvetydig samtidigt...
 
Jag gör ungefär likadant när det gäller indirekta källor; jag skriver IJ/Torp C:1 om du har meddelat mig en uppgift som du hittat i Torp C:1.

[Anders Berg]

Jag försöker att vara restriktiv överhuvudtaget med att lämna vidare uppgifter som jag inte själv forskat fram eller kontrollerat. Det är på sådant sätt som felaktigheter så lätt sprids. Ändå slinker förstås en del andrahandsuppgifter med om man t ex skickar en hel antavla till en annan forskare. Mina källhänvisningar ser då ut ungefär som era, jag anger alltså från vem jag fått uppgiften och dennes källa (om det är känt). Visst är det ett problem med endast ett namn, men det är bättre än ingenting alls. Själv anger jag hela namnet, inte bara initialerna, eftersom en annan forskare knappast har någon möjlighet att identifiera IJ, men namnet Ingegärd Johansson ger ändå en chans att återfinna uppgiftslämnaren.

[Jörgen Tollesson]

Carl, har du eller någon annan läst av alla uppgifterna i Arkions databas på skärmen och sedan skrivit in dem på nytt i den databas som finns på CD:n?
 
Om svaret på frågan är ja, så är källan Arkions databas, som du/ni då har skrivit av uppgifterna ifrån. Om svaret däremot är nej, så har alltså uppgifterna skrivits in av Arkions personal, och därmed måste ju källan vara det som de har skrivit av uppgifterna ifrån, alltså SCB-utdragen. Om svaret på frågan är nej, men källan likafullt är Arkions databas, så är den alltså källan till sig själv...
 
Vad det gäller benämningen på Arkions källa, så framgår det bäst av arkivförteckningen: Statistiska centralbyrån - 1890 års folkräkning
 
I inledningstexten står bl.a. följande: Primärmaterialet utgjordes av utdrag ur husförhörslängderna för samtliga församlingar i riket med undantag för Stockholm. För Stockholm lämnades rotelistor på samma sätt som vid 1880 års folkräkning.
 
Själva utdragen (inkl. Stockholms rotelistor) finns i serie H1AA (som det tydligen skrivs numera - HIaa på det gamla hederliga sättet): Utdrag ur husförhörslängder

[Carl Szabad (Carl)]

Jörgen! Uppenbarligen har volymerna en litterabeteckning, åtminstone i NAD på nätet. När jag frågade SCBs egen arkivpersonal fick jag det tidigare nämnda svaret.
 
Det känns som om det i viss mån är hårklyverier vi diskuterar. De första inläggen i diskussionen handlade om källhänvisningar och vad som egentligen är en källa. Detta är, som jag ser det, kärnfrågan. Om förbundet begär ut ett datamaterial från Riksarkivet, eller någon byrå där under, kan vi inte i detalj garantera sanningshalten i de fakta det innehåller, bara att materialet är det vi fått för bearbetning för att åstadkomma en CD-produkt.
 
Det som möjligen skiljer Sveriges befolkning 1890 från Sveriges dödbok 1950-1999 är att den förstnämnda CDn är en samproduktion med Arkion, vilket i så fall skulle förädla innehållet till den primärkälla du förespråkar.
 
Jag tycker ändå illa om resonemanget att om man hittar en hänvisning i en bok till en primärkälla så ska den hänvisningen upphöjas till sanning utan att den är kontrollerad. Det du nu förespråkar rörande Sveriges befolkning 1890 är ju samma sak, att innehållet på CDn skulle vara synonymt med SCBs husförhörslängdsutdrag.

[Jörgen Tollesson]

Nej, Carl, jag säger inte att innehållet på CD:n är synonymt med SCB-utdragen. Jag säger att innehållet på CD:n är synonymt med Arkions databas - och källan till denna databas är SCB-utdragen. Därmed inte sagt att utdragen är korrekt avskrivna av Arkion - men det är i alla fall de som är källan till databasen.
 
Sedan är husförhörslängderna källan till SCB-utdragen. Därmed inte sagt att husförhörslängderna är korrekt avskrivna av prästerna - men det är i alla fall de som är källan till utdragen.
 
Källan till  husförhörslängderna är sedan äldre husförhörslängder som skrivits av när de nya lagts upp samt flyttattester m.m. Därmed inte sagt... o.s.v.

[Alvar Stockhaus 3]

När bör man ange källhänvisning?
Det finns ju t ex släktutredningar där inte ett enda årtal är angivet.
Det beror väl på vem man har tänkt skall läsa vad man skrivit.
De hänvisningar jag skriver är avsedda för mig själv och skrivna så att det går snabbt att hitta.  
Jag hänvisar alltid till SVARs mikrokort och så tydligt att det räcker för att beställa papperskopia, om jag så skulle önska.
Ibland kan det vara nödvändigt att även ange vilken rad man avser. Bland pigor och drängar på en husförhörslängd, nersolkad av handfett, kan det vara svårt att tyda texten, om det över huvud ens är möjligt.
God Jul!
Alvar

[Anders Andersson]

Jag forskar inte med någon bestämd målgrupp i sikte, utan jag anger källa mest för att själv lätt kunna kontrollera en gammal uppgift. Skulle jag någon gång i framtiden publicera mitt material, så får det bli en avvägning då vilka källor jag tar med, och hur de bör uttryckas. Självklart är det enklare att då utelämna överflödiga källhänvisningar, än att komplettera med dem om jag inte har haft dem med i min databas från början...
 
Ett typiskt exempel på när jag inte anser att källhänvisningar behövs, är när jag presenterar släktträdet (till exempel ättlingarna till min farfars far) för släktmedlemmarna själva. Givetvis kan jag redovisa källorna för den kusin som är intresserad. Mitt namn och min adress finns på stamtavlan, som väl i det sammanhanget får betraktas som färskvara.
 
Kanske skulle det vara en pedagogisk poäng att även i sådana sammanhang ta med källorna, just för att demonstrera vad forskningsarbetet faktiskt innebär?

[Jan Ek (Janek)]

I ett sådant familjesammanhang har jag själv valt att bara räkna upp vilka typer av källor som jag använt, och inte ta med varje källhänvisning. Och med en grov uppdelning; personliga minnen, databaser på internet, kyrkoböcker, skeppslistor osv.

[Martin Casterud]

I ett inlägg ovan torsdag den 11 dec 2003 redogör Mikael Persson för ett sätt att hantera paginering.  
Där görs åtskillnad på handskrivna och tryckta sidnummer om de återfinns på varje sida, men (som Mikael nämner) om sidnumret enbart återfinns på ena sidan av uppslaget och är handskrivet så används fol(io). Skall 'folio' även användas om sidnumret är tryckt? Om så är fallet, antar jag att tryckta nummer är vad man går efter om källan både har en handskriven och tryckt 'folionumrering'?

[Birgitta Persson]

Den här frågan kanske jag lägger under fel rubrik men jag undrar om någon har hittat något om källhänvisningar i Släktforska steg för steg?
Mvh Birgitta

[Carl Szabad (Carl)]

Birgitta! Nej, vid en hastig överblick kan inte jag heller hitta något, vilket är högst märkligt. Sakregistret innehåller varken Källkritik eller Källhänvisningar. Förhoppningsvis är detta en brist som rättas till nästa utgåva.

[Birgitta Persson]

Jag skall inte utpeka endast Släktforska ... för jag kan inte hitta något i registret i t.ex. Släktforskning, vägen till din egen historia heller.
Dessutom har jag hört om cirkeldeltagare som aldrig har hört om hur viktigt det är att ange källorna till sina forskningsresultat.

[Eva Dahlberg]

I den senaste utgåvan av Släktforskning, vägen till din egen historia (Thorsell & Schenkmanis 2003) finns det med, inte i registret (baki boken) men i Innehåll (frami boken) framgår att det finns i kapitel 2 Hur ska jag börja?, sidan 18-20.
 
Sedan måste väl kursledare kunna ta upp det ändå?
 
Hälsningar,
Eva