Äldre inlägg (arkiv) till 2002-08-15

[Rune Edström (Rune)]

Capsulum?  
Får jag det svenska ordet. Tack.
mvh
rune

[Bo Berndtsson]

In Capsulum.
Betydelse, ungefär: Styrelsen fattar ett beslut utan att fysiskt vara samlad, t.ex. genom telefonkontakt eller dylikt.

[Rune Edström (Rune)]

Tack Bo
Man lär så länge man lever?
mvh
rune

[Carl-Fredrik Hanzon]

Det har sagts mycket i denna diskussion, såväl kloka ord som mindre kloka. Och tyvärr ligger den eviga motsättningen mellan den gamla och den nya styrelsen fortfarande och skvalpar i bakgrunden. Men bör vi inte låta detta bli historia nu? Är det inte dags att lägga schismen bakom oss, och i stället gemensamt satsa på framtiden?  
 
Diskussionen har varit intressant, men tyvärr förlorar man sig alltför ofta i smådetaljer, i stället för att koncentrera sig på de stora linjerna. Jag efterlyser nämligen en konsekvent linje.
 
Situationen har ju hittills varit (vilket ju är såväl absurt som inkonsekvent), att man haft ett förbund, vars syfte är att vara paraplyorganision för ett antal medlemsföreningar (såväl regionala som andra), samtidigt som man har direktanslutna enskilda medlemmar (s.k. stödjande medlemmar), vilka haft närvaro- samt yttranderätt på stämmorna, men inte rösträtt. De senare är de enda som fått förbundets tidskrifter (Släkthistoriskt Forum samt Svenska Antavlor).  
 
Som väl de flesta vet uppstod ju denna inkonsekventa situation genom att man dels ärvde direktanslutna medlemmar från Genealogisk Ungdom, som ju organisatoriskt var den förening ur vilket förbundet bildades (och från vilket man dessutom ärvde Släkthistoriskt Forum och Svenska Antavlor) [Detta var ju för övrigt en följd av att GF efter vissa provokativa uttalanden backade ur de inledande förbundsplanerna, och kvar fanns GU], dels fortsatte att värva nya. Nu, i eftertankens kranka blekhet, kan man nog konstatera, att det enda raka hade varit att behålla GU som en medlemsförening bland andra, i stället för som nu skedde; upplösas och bli förbundet. I så fall hade man näpperligen fortsatt att värva nya direktanslutna medlemmar.  
 
Enligt det nu föreliggande stadgeförslaget skulle förbundet endast ha anslutna medlemsföreningar, samt prenumeranter på förbundets tidskrifter (de stödjande medlemmarna försvinner alltså).
 
Jag håller helt med om man principiellt har tagit ett steg i rätt riktning i och med denna stadgeändring. Ett förbund kan och bör ju inte samtidigt vara en förening. Men man har enligt min åsikt inte dragit de naturliga och självklara konsekvenserna av detta, utan i stället skapat en ny inkonsekvent situation: Förbundet är ett förbund för medlemsföreningarna (precis som ett förbund bör vara), men ger samtidigt ut två tidskrifter, som inte delas ut till de som är medlemmar via sina medlemsföreningar, utan delas endast ut till prenumeranter, oberoende av om dessa är medlemmar eller inte.
 
För att skapa konsekvens i detta fordras någon av följande modeller:
 
1) Förbundet (som nu endast är förbund, inte samtidigt förening) fortsätter att ge ut tidskrifterna, men att dessa delas ut till alla som är medlemmar via sina medlemsföreningar. OK, det skulle nog krävas betydligt större upplagor än de nuvarande, och detta skulle i sin tur kräva högra medlemsavgifter, men ska man ha en förbundstidskrift värd namnet så.....
 
2) Förbundet (som nu endast är förbund, inte samtidigt förening) överlåter utgivningen av Släkthistoriskt Forum och Svenska Antavlor på oberoende redaktion/förlag, som uteslutande finansierar utgivningen genom prenumerationsintäkter. Släkthistoriskt Forum blir genom detta inte längre förbundstidskrift, utan en tidskrift för dess prenumeranter. Trist kanske, men varför ha ett förbund som ger ut tidskrifter för andra än medlemmarna?
 
3) Man behåller de direktanslutna medlemmarna (eller stödjande medlemmarna), men överför dem rent tekniskt till en för ändamålet nybildad medlemsförening, ansluten till förbundet (de ligger alltså inte längre direkt under förbundet). På denna förening överföres också utgivningen av Släkthistoriskt Forum samt Svenska Antavlor) Blir man prenumerant, blir man samtidigt medlem i föreningen, och kan sålunda också utse stämmoombud med rösträtt.

[Jonas Kuschner (Jonas)]

Medlemskaps- och stadgefrågorna har diskuterats på olika ställen i Anbytarforum och är väl i och för sig intressanta. Men i detta sammanhang kan jag inte se hur de motsättningar som i det sammanhanget har funnits är särskilt relevanta.
 
Jörgen Tollesson, som initierade och satte rubriken över denna diskussion, har tidigare framträtt i Anbytarforum som en av de hårdaste kritikerna av den gamla styrelsen. I detta fall har han dock kritiserat ett beslut fattat av den nye ordföranden och den nya styrelsen. Jag ifrågasätter inte att det finns en konsekvens i Jörgens personliga linje, men det finns nog skäl för somliga andra debattörer att ställa sig frågan om verkligen alla diskussioner i förbundsangelägenheter och alla ståndpunkter som enskilda personer väljer att intaga skall behöva pressas in i samma snäva och kollektivistiska tolkningsramar.
 
Visst vore det väl intressantare om vi under rubriken Kvalitetsutredningen kunde diskutera kvalitetsutredningen, i stället för att även här hamna i en diskussion som jag visserligen tycker bör kunna föras i Anbytarforum (på ett civiliserat sätt), men som tyvärr tycks ha en obehaglig förmåga att breda ut sig i eller åtminstone färga alla möjliga diskussioner där den inte hör hemma.
 
Och några skäl att inte göra kvalitetsutredningen nedladdningsbar utan lösenord finns ju inte, annat än att styrelsen vid sitt beslut i ärendet tydligen förbisåg möjligheten att något intresse för detta skulle finnas.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Visst! Mitt inlägg har ju inte direkt med Kvalitetsutredningen att göra, det stämmer. Det hade ju varit mera relevant att placera det under rubriken: Ordet är fritt: Släktforskarförbundet. Det är bara det att i det sista inlägget - söndag den 4 febr 2001 kl. 12.22 - : skriver Carl Szabad: Och i och med detta avslutas debatten. Så vad gör man....?
 
Men eftersom andra inlägg i denna diskussion har handlat om just dessa frågor, tycker jag faktiskt att mitt inlägg (i brist på bättre alternativ) borde placeras här, i synnerhet som det till vissa delar syftar tillbaka på och hänvisar till dessa tidigare inlägg.
 
Ett tillägg till mitt förra inlägg:  
 
Något förenklat skulle man ju kunna säga att den nya medlemsförening för prenumeranter/stödjande medlemmar som skisseras enl. alternativ 3) skulle bli ungefär den förening som GU hade kunnat bli om man i stället för att fullständigt uppgå i och bli förbundet, hade varit kvar som medlemsförening, ansluten till förbundet. Dvs vad som borde ha skett redan från början, så att de problem och de inkonsekvenser som idag präglar förbundet kanske aldrig hade kunnat uppstå.

[Anna Cedergren]

Jag undrar varför det krävs ett styrelsebeslut på att öppna upp pdf-filen för alla intresserade. Med sådana detaljärenden vid styrelsesammanträdena måtte det bli långa möten.
 
Utredningen är ju inte hemlig på något vis och beslutet och arbetet med att lägga ut den på nätet är ju redan klart. Att öppna upp den för alla borde ju inte vara något som går emot styrelsens intentioner med det nuvarande beslutet att göra rapporten tillgänglig för medlemsföreningar via nätet, och det kan inte ta många minuter att genomföra.
 
Eller var det så att styrelsen i samband med att man tog beslutet hade en ingående diskussion om att begränsa tillgängligheten och att det fanns argument för detta och att ordförande därför inte kan göra dokumentet tillgängligt för alla utan att ta upp frågan på nytt i styrelsen?
 
Anna

[Jan-Christer Strahlert]

Anna
Ställ en rak fråga till Ted Rosvall, så kanske du får svaret. Jag tror oxå som du. Utredningen finns på nätet för vissa att läsa. LÅT ALLA kunna få läsa den., och det genast NU. Då har vi kvalitet med Q. Även jag har gått på Q-kurs och den var bra. En kurs med Qvalitet för Qulorna den kostade. Alla borde få gå en så bra kurs, den gav deltagaren den kunskap som behövs i ett Q-liv.  Fri tillgång till kvalitetsutredningen nu, och vi är färdiga i den här debatten.  
Jan-Christer

[Urban Sikeborg]

Liksom Jonas förstår jag inte varför styrelsen har fattat ett beslut om att begränsa tillgången till kvalitetsutredningen. Jag tycker att det verkar kontraproduktivt och skulle därför vilja att någon av styrelsen motiverar varför.
 
I ett par andra inlägg i den här diskussionen hävdas att man kan utgå från att det inte blir några förändringar i förbundets inkomster genom att göra om stödjande medlemmar till prenumeranter. Det är naturligtvis bara antaganden. Företag och större föreningar anstränger sig för att få kunder och anslutna att känna sig mer engagerade och mer uppskattade. Det gör man bland annat genom att bilda klubbar, ge medlemskort, tala om hur viktigt medlemmarnas stöd är. Det vill säga, man försöker ge medlemsskapet ett mervärde och därigenom öka företagets goodwill. Förbundsledningen föreslår nu att vi ska gå motsatt väg genom att reducera stödjande medlemmar till prenumeranter av idealistiska skäl. Det innebär i praktiken att man gör en nedskrivning av förbundets goodwill.
 
Jag är stödjande medlem i förbundet i första hand därför att jag tycker att förbundet är viktigt. Uttrycket stödjande medlem visar att jag bidrar till och stödjer förbundet i första hand för vad det arbetar för, inte för vad jag personligen får i handen. Om jag nu ska reduceras till prenumerant blir jag inget annat än en konsument av förbundets produkter. En rationell konsument har ett rent själviskt perspektiv: motsvarar den levererade produkten vad man betalat för?
 
Släkthistoriskt Forum med de hemma hos-reportage som nu verkar bli normen är trevlig men rätt lättviktig läsning. Det tar tio minuter att ögna igenom ett nummer och det kan jag lika gärna göra på biblioteket, som prenumererar på tidskriften för bland annat mina skattepengar. På det sättet sparar jag nästan ett par hundra kronor om år. Så gör jag som rationell konsument.
 
Jag tycker att förbundet borde ha gjort åtminstone en liten enkät bland de stödjande medlemmarna om hur de ser på att reduceras till prenumeranter och hur det skulle påverka deras inställning och beteende. Det rör sig ändå om mycket pengar för förbundets del.

[Anders Winroth]

Jag håller helt med Urban Sikeborg. Att göra om stödjande medlemmar till prenumeranter är dålig marknadsföring. Den rationelle konsumenten Urban talar om kommer nog att undra om det man får är värt priset. Det framgår ovan att utgivningen av Släkthistorisk Forum och Svenska Antavlor ger en vinst på 1,1 miljoner kronor (se Jan-Christer Strahlert 10 juli; minus porto, ska det väl vara?) medan produkterna kostar bortemot 700 000 att producera. Om förbundsstyrelsen sätter prenumerationspriset till detsamma som det stödjande medlemsskapet har kostat kommer alltså omkring 60 % av det som man betalar att gå till annat än det man får, dvs till arvoden, Amerikaresor och andra förbundsangelägenheter. Det borde väl förbundets medlemmar, dvs föreningarna, betala? Kan en ideell förening över huvud taget ta ut sådan vinst på produkter som säljs? Och kommer folk att vilja betala ett sådant överpris? Men jag oroar mig förmodligen i onödan, för förbundsstyrelsen kommer väl att sätta prenumerantpriset på en nivå som reflekterar vad produkterna kostar.
Att andra än föreningar inte får ladda ned kvalitetsutredningen är väl för att hålla oss stödjande medlemmar på plats. För övrigt verkar förbundsstyrelsen inte vara särskilt förtjust i att diskutera kvalitetsfrågor, vilket jag erfarit efter mitt inlägg (i ShF) om det dåligt planerade projektet Namn åt de döda.

[Bengt Norman]

Utan att vara expert i ämnet: Jag har bara sett Per capsulam i protokoll. Någon latinkunning kan kanske förklara om det ska vara lum eller lam på slutet? Beteckningen lär komma från forna tiders möteslösa möten som genomfördes genom att skicka runt ett protokoll/beslut för undertecknande till berörda. Handlingen skickades i en förvaringstub eller låda - en kapsel!

[Mikael Wikman (Philippos)]

Eftersom kapsel heter capsula, skall det vara »Per capsulam».

[Urban Sikeborg]

Anders: Jag såg på nätet att du var Assistant Professor i medeltidshistoria vid Yale University. Du har ju också medverkat som författare i Svenskt biografiskt lexikon. Hans Gillingstam brukar säga att du är den mest kvalificerade släktforskaren då det gäller frågor om svensk medeltidsgenealogi och att ditt arbete, alltifrån artiklar, källredovisning och register, håller mycket hög kvalitet.
 
Jag kan inte alls åberopa något i stil med sådant när det gäller mig själv. Men jag har i åtskilliga år, som en av mycket få släktforskare i Sverige, engagerat mig för en förbättrad kvalitet i forskningen genom att hålla föredrag och skriva artiklar och debattinlägg om källkritik och metodlära. Utan källkritik och ordentlig källredovisning har ju vår släktforskning mycket litet värde. Eftersom förbundet inte har drivit frågan om kvalitet i forskningen tidigare så är jag intresserad av vad utredningen säger och jag tror att jag skulle kunna bidra.
 
Men förbundsledningen är alltså inte intresserad av att sådana stödjande medlemmar som du och jag ska få tillgång till kvalitetsutredningen. Förbundsordföranden, som ovan efterlyser ”raka frågor” då det gäller kvalitetsutredningen, väljer att inte svara på frågan varför styrelsen beslutat att inte ge stödjande medlemmar möjlighet att granska utredningen och komma med bidrag. (”Sådant var inte det förslag vi hade att ta ställning till” tycker jag är detsamma som att inte svara alls.)
 
Jag tycker det här är en oroande utveckling. Ditt antagande att det hela handlar om att sätta stödjande medlemmar på plats låter drastiskt men så verkar det. En följd av att reducera alla stödjande medlemmar till prenumeranter blir att förbundsledningen inte längre behöver beakta deras synpunkter som individer och som grupp på samma sätt längre. Även om man inte officiellt säger det så blir det ju automatiskt resultatet när man devalverar stödmedlemsskapet (”jag vill visa vad jag stöder och arbetar för”) till en prenumeration (”jag är en konsument som betalar för en tidsskrift”). I förlängningen blir det väl så att förbundsledningen bara arbetar mot föreningarnas ombud och enskilda släktforskare inte självständigt kan driva frågor. För mig innebär i alla fall det förhållande att jag nu inte ska få vara direktansluten som stödjande medlem att förbundet blir en marginaliserad och abstrakt företeelse som agerar von oben.
 
Som du visar förväntas tydligen prenumeranterna i det ideella förbundet dessutom betala ett rejält överpris för Släkthistoriskt Forum för att täcka förbundets övriga aktiviteter (som att lägga ut 50.000 kr eller däromkring för att skicka halva styrelsen på konferens till USA). För egen del tänker jag naturligtvis inte bli prenumerant när det stödjande medlemsskapet försvinner. Jag kommer i stället att lägga pengarna på att skaffa mig en prenumeration på Populär Historia. Fyra nummer för 178 kr. Underhållande men framför allt gedigna och faktaspäckade artiklar av hög kvalitet om hur våra förfäder levde. I senaste numret finns för övrigt en bra artikel om heraldik. Rekommenderas varmt för alla släktforskare.
 
Styrelsen utgår från att alla stödjande medlemmar är nöjda med att reduceras till prenumeranter och ändå betala ett kraftigt överpris för en produkt som väl ändå finns tillgänglig på de flesta bibliotek. Hur realistiskt det är får tiden utvisa.

[Jörgen Tollesson]

Vad som är att betrakta som ett överpris avgörs inte av relationen mellan begärt pris och produktionskostnad, utan av relationen mellan begärt pris och vad kunden anser att varan är värd. Tiden får alltså även visa hurvida det ännu inte fastställda prenumerationspriset är ett överpris eller inte.
 
F.ö. bör vi kanske vänta med att kommentera styrelsens motiv till det märkliga lösenordsskyddet av kvalitetsutredningen, tills de har redovisat det; det blir så lätt konspirationsteorier annars. Såvida inte någon besitter den onekligen imponerande förmågan att läsa tankar per internet.

[Michael Lundholm]

Kopplingen mellan distributionen av kvalitetsutredningen och det nya stadgeförslaget är tankeväckande men inte nödvändig. Finns det något som talar för ett restrikivt tillhandahållande även om inga stödjande medlemmar funnes? Utredningen är uppenbarligen inte hemlig. Överföringen till PDF-format är gjord och distributionen via papperskopior går enligt förbundsordföranden ..verkligen inte med vinst...  
 
Den här diskussionen har visserligen sina intressanta sidor men intressantare vore att få ta del av utredningen; för mig är distributionsformen nämligen en bindande restriktion även om jag är medlem i flera föreningar.

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Håller inte den här diskussionen på vara klar. Tycker det snart är på tiden att den går få se utan lösenord och annat som stoppar.  
 
Måste ju vara att styrelsen vill visa vem som har makten, ungefär som inom politiken. Makten är viktigare än allt annat, därför är det synnerligen svårt att ändra nåt som är beslutat. Rätta mej gärna om jag har fel.
 
Så lägg ut PDF-filen på Rötter!!
mvh
rune

[Bernt Bergkvist]

Varför är det ingen med tillgång till PDF-filen som kan lägga ut den på en hemsida och posta adressen här så kan de som vill hämta den? Kanske någon stor rikstäckande förening ? l? DIS?
 
Eller så kanske någon med filen på sin dator kan tänka sig att e-posta den till hugade läsare? SÅ stor kan väl filen inte vara?  
 
Eller kan kanske förbundet tänka sig att e-posta den till sina stödjande medlemmar som nu åker ut ur förbundet utan att ha fått företrädas av någon alls?  
 
Prestigen i detta är ju smått komisk, egentligen borde det finnas oändligt många andra viktigare frågor att diskutera, som t.ex. vad som står i denna kvalitetsutredning.
 
Bernt Bergkvist

[Urban Sikeborg]

Michael har naturligtvis helt rätt i att frågan om kvalitetsutredningens tillgänglighet inte behöver hänga ihop med förslaget att avskaffa de stödjande medlemmarna. Det jag blir illa berörd av är att styrelsen har fattat ett aktivt beslut om att begränsa vilka som ska få tillgång till utredningen. Att det beslutet innebär att de stödjande medlemmarna inte får se och bidra måste ha varit uppenbart för alla i ledningen. Jag känner mig rätt nedprioriterad som stödjande medlem. Att det sammanfaller med att styrelsen vill att jag och andra stödjande medlemmar ska avvecklas kan ju vara en tillfällighet.
 
Eftersom förbundet aldrig intresserat sig för kvalitetsfrågor, har jag och några andra släktforskare sedan tidigare funderat över möjligheten att starta en egen förening som enbart arbetar för en bättre kvalitet i forskningen genom att ägna sig åt frågor om källkritik, diskutera hur man bäst redovisar sina forskningsresultat och som uppmärksammar goda exempel. (Och där politiska diskussioner och utspel garanterat inte hör hemma.) Skulle det finnas underlag för en sådan förening?

[Ted Rosvall]

Förbundets alltid lika flexibla och lyhörda styrelse har idag per capsulam beslutat att ta bort det lösenord, som vållat så mycken debatt och hårda ord här på Anbytarforum.
 
Som jag försökt förklara handlade vårt beslut om att göra utredningen tillgänglig via en PDF-fil inte om att begränsa tillgängligheten, utan om att öka densamma. Eftersom vi såg kvalitetsutredningen som just en utredning, ett steg på vägen mot ett så småningom publikt kvalitets-informationsmaterial för både föreningar, kursverksamhet och enskilda släktforskare, föll det sig naturligt att i första hand se till att våra föreningar får snabb och praktisk tillgång till materialet. Eftersom nästan alla släktforskare är anslutna till en eller flera släktforskarföreningar trodde vi att detta var det bästa sättet att få ut de goda tankarna i kvalitetsutredningen. För dem som inte är med i någon förening finns ju alltid möjligheten att köpa utredningen i pappersform för facila 40:-.
 
Förbundsstyrelsens avsikter har således hela tiden varit de bästa och ädlaste, och därför är det så tråkigt att ovanstående debatt urartar till anklagelser om hemlighetsmakeri och nedprioriteringar.
 
Det är bra med debatt, och det är också bra att debatten resulterar i positiva beslut, som nu i detta fall.  
 
Men ge förbundsstyrelsen en chans!
 
Med vänlig hälsning
TED ROSVALL
Förbundsordförande
 
Ps;  Det kan i dessa semestertider ta några dagar innan lösenordet är borta - hav tålamod.

[Anders Winroth]

Jag applåderar styrelsens beslut, och ser fram mot att läsa kvalitetsutredningen.
 
För övrigt stöder jag Urbans förslag om en kvalitetsförening. Jag tror det finns behov av ett forum där dessa frågor kan diskuteras.

[Jörgen Tollesson]

Skulle det finnas underlag för en sådan förening?, frågar Urban Sikeborg. (Alltså en förening som enbart arbetar för en bättre kvalitet i forskningen.)
 
Tja, samme skribent sa i sitt tidigare inlägg att han själv var en av mycket få släktforskare i Sverige som engagerat sig för en förbättrad kvalitet i forskningen. Därmed får väl frågan anses besvarad...

[Jörgen Tollesson]

Och där kom ett välkommet besked från Ted! Tack för det!
 
Och när lösenordet är borta, så kanske den här diskussionen i fortsättningen kan handla om kvalitetsutredningen, hela kvalitetsutredningen och ingenting annat än kvalitetsutredningen! J

[Michael Lundholm]

Styrelsen har gjort det rätta: Tack för det.
 
Urban föreslår en förening för kvalitetsfrågor.  
 
Jag tror dock att man bör fundera över vad det är för typ av institutionell struktur som säkrar kvalitet inom akademisk forskning. Här finns naturligtvis olika lösningar inom olika akdemiska discipliner och min professionella bakgrund är inte historikerns utan nationalekonomens.
 
Givet den tror jag dock att en av de viktiska sakerna oavsett akademisk disciplin är replikerbarhet: När man presenterar resultat måste det göras så att andra har en möjlighet att kontrollera vad man gjort och så att säga upprepa forskningsinsatsen.  
 
Det kräver givetvis en öppenhet från den enskilde forskarens sida när man presenterar sina resultat men det ställer också krav på den som ger ut böcker, tidskrifter etc där resultat presenteras; att forskningsresultat granskas innan publicering. En vanlig metod är att publikationerna är referee-bedömnda (peer-review) dvs andra forskare ger utgivaren råd om artikeln motsv är publiceringsvärd; man blir granskad av sina kollegor.  Ofta är systemet anonymt så att granskarens identet är okänd för forskaren. Vissa prestigefyllda tidskrifter inom nationalekonomi använder också system med double-blind; såväl forskare och granskare är anonyma för varandra. Systemet med peer-review är ganska vanligt i internationella tidskrifter inom de flesta akademiska discipliner. detta har till följd att forskning presenterad på detta sätt oftast är författad på engelska. det är en viktig aspekt eftersom det leder till att forskning inte blir nationellt insnöad; kretsen potentiella granskare är mycket stor.
 
Förekommer liknande granskning alls i släktforskarsammanhang i Sverige idag? Om inte tror jag det är en viktig sak att överväga hur erfarenheterna från peer-review skulle kunna användas.
 
Det finns andra saker i det akademiska systemet som seminarier, opponenter etc men de kan vara svårare att använda sig av i detta sammanhang.

[Ted Rosvall]

Nu är det gjort.
Välkomna alla läsare att tanka ned kvalitetsutredningen via följande länk:
 
http://aforum.genealogi.se/pdf/kvalutr.pdf
 
Med sommarvarma hläsningar
FÖRBUNDSSTYRLESEN
gm Ted

[Mikael Wikman (Philippos)]

Kan man inte tänka sig en kompromiss mellan de två ståndpunkterna att avskaffa det stödjande medlemskapet och att behålla detsamma genom att slå ihop stödjande medlemskapet med Rötters Vänner till Förbundets Vänner (eller något dylikt)? Genom detta skulle man kunna behålla känslan av gemenskap och att man stöder någonting bra av idealistiska skäl (i stället för att reduceras till rationell konsument) samtidigt som begreppet ?medlem?, som ju har varit något av debattens kärna, försvinner.
 
För övrigt stöder också jag Urbans förslag om en förening för kvalitet i släktforskningen. Kanske att verksamheten kan börja genom en e-postlista? Om någon är intresserad av det, har jag nu skapat en sådan lista.

[Roger Jarl]

I PDF-dokumentet står följande: Man bör använda 63 minutersskivor som anses ha bäst upplösning.
Jag har aldrig hört talas om 63 minutersskivor. Det måste väl vara fel? Jag skulle kunna tänka mig att det ska vara 74 minutersskivor.

[Patrik Andersson]

Om kvalitetsutredningen
 
Ett på det hela taget mycket intressant läsning!

[Håkan Skogsjö]

Jag har nu skapat en ny avdelning Kvalitet inom släktforskningen som ligger under ”Övriga ämnen”. Där kan med fördel den nu aktuella Kvalitetsutredningen diskuteras, liksom förstås alla andra aspekter på kvalitet inom forskningen. Kan avdelningen också bli samlingspunkten för forskare som är intresserade av att bilda en kvalitetsförening, är det förstås ännu bättre.

[Egon Bosved]

Veckan 11 juli tom 17 juli placerades ca 25 inlägg under denna rubrik, de flesta hade någon beröring med kvalitet inom släktforskningen att göra. Enskilda medlemmar ville ta del av utredningen och fick så till sist.
 
Sedan förvisade Håkan diskussionen till en ny avdelning Kvalitet inom släktforskningen och all diskussion tvärdog!
 
Trist, tycker jag, som gjorde ett försök att hävda att det finns en kvalitetsaspekt även på datum. Jag gjorde ett inlägg i den nya avdelningen. Släktforskare samlar ju på en uppsjö av datum, född, döpt, konfimerad ... död, begravd, änka. Varför inte kolla mot en kalender? Mitt inlägg under den nya avdelningen har inte medfört någon reaktion alls under en låt vara varm semestermånad.  
 
Hur växlar man om från Håkans sidospår och hur når man för kvalitetsutredningen ansvariga? Kanske läser de inte RÖTTER eller vill inte ha synpunkter på sin utredning från enskilda? Måste det till remissvar från någon förening högt upp i hierarkin?  
 
Vem vill förklara för mig varför datum för händelser inte behöver omfattas av en kvalitetsgranskning?
 
mvh Egon

[Urban Sikeborg]

Hej, Egon. Att diskussionen för tillfället är tyst på Anbytarforum beror nog mest på att det har varit semestertider och att frågan kräver eftertanke; meningen är väl att vi ska försöka komplettera och förbättra. Jag har själv läst igenom utredningen en gång och har sedan skrivit ut den för en närmare genomgång i helgen.
 
Att översätta latinska dateringar till moderna har onekligen fördelar. Från ett sociologiskt perspektiv kan man se vilken tid på året när de flesta dog, gifte sig eller avlade barn inom ett område. I de enskilda fallen kan man till exempel se om det alltid gått minst nio månader från en vigsel till första 'bäbisens' nedkomst, hur lång tid det tog innan en person gifte om sig efter den föregående partnerns död. I en del fall går det att se att man hade en tradition att gifta sig på en viss dag på året under flera generationer i en familj, vilket inte alltid skulle framgå om olika typer av datering använts.
 
Det här är ett par exempel på hur datumen kan ge personhistoriskt intressanta uppgifter och sätta in personerna i en miljö. Dessutom kan man lättare upptäcka fel eller dolda frågetecken. Någon gång har jag faktiskt varit med om att den moderna datumangivelsen i husförhörslängden inte överensstämmer med den latinska i ministerialboken.
 
Datum är viktiga men kan vara rejält missvisande. Jag observerade först när jag arbetade med att registrera personer i en församling i Hälsingland att det var genomgående dopdatum som angavs som födelsedatum för de äldre personerna i husförhörslängderna från 1700-talets mitt. Det var först efter en del jämförelser jag kunde konstatera att datumen åtminstone i vissa fall skrivits in i efterhand av prästen själv utifrån den äldsta födelseboken. Fram till ungefär 1690 registrerades där bara dopdatumet. Att det inte uteslutande handlade om att äldre personer födda fram till 1690 bara mindes sitt dopdatum visas av att inflyttade personer och hela familjer, däremot, ofta bara angavs med åldersuppgift. Detta, i kombination med andra indicier, pekar starkt på att födelsedatumen i vissa fall skrivits dit i efterhand av prästen själv.
 
En sådan här komplettering hade praktiska fördelar. Det gjorde det lättare för prästen att hålla koll på folket då det gällde konfirmationer, skatt- och utskrivningar och uträkningar av de obligatoriska åldersuppgifterna i exempelvis dödboken.
 
I förlängningen innebär det, i det här fallet, att datumen till vissa delar kan vara en efterhandskonstruktion. Prästen kunde komplettera längden med födelsedatum för en person med åldersuppgift han trott sig återfinna i födelseboken. Jag hade tidigare använt födelsedatumet för en person i husförhörslängden som ett rätt kvalificerat belägg för en identifiering med en person i födelseboken, men så enkelt verkar det alltså inte vara. Eftersom det inte ens är säkert att födelsedatumen getts av personerna själva utan är en efterhandskonstruktion blir de svårare att använda.
 
Håkan Skogsjö skrev i sin artikel om dopnamn i Släktforskarnas årsbok att prästen ibland kan ha använt husförhörslängden som en kladdbok, där han först förde in uppgifter och senare uppdaterade födsel-, vigsel- och dödböckerna. I de senare har jag för en viss tid och bygd kunnat slå fast att uppgifterna i inte så få fall är införda i efterhand. Ibland flera månader senare. Det komplicerar bilden när vi träffar på olika datum för en händelse i husförhörslängden och de så kallade ministerialböckerna. Jag har också sett flera exempel på att dödsdatum ges för en person i husförhörslängden för vilken dödsnotis saknas i dödboken.
 
Jag tror därför inte att det finns något enkelt sätt att kvalitetssäkra datum. Däremot skulle kvalitetsutredningen kunna ge förslag till generella principer för en källkritisk bedömning.