ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Bevarande av egna forskningsrön genom offentligt förvar eller tryck  (läst 712 gånger)

2001-10-14, 18:30
läst 712 gånger

Utloggad John Tengberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 224
  • Senast inloggad: 2013-02-23, 17:14
    • Visa profil
Under de få år jag har sysslat med att utreda min egen släkt har det förvånat mig att å ena sidan så många personer lägger ner sådan oerhörd möda på att släktforska och å andra sidan så få av dem publicerar sina rön. Jag tror detta beror på okunskap om hur man bevarar materialet till eftervärlden. Den mesta forskningen kommer därför i slutändan kanske att hamna på vinden -och sedan i påskbrasan- eller i någon dator som om några år kasseras. Men nog borde väl det vara intressant för väldigt många att den egna forskningen får ett bättre öde än att all möda går förlorad och t ex senare släktled förblir okunniga eller får börja från början - vilket nog är ganska osannolikt i många, kanske de flesta, släkter.
 
Jag ser två möjligheter som borde framhävas och varför inte från släktforskarförbundets sida i t ex propagandaskrift eller annat informationsmaterial som sprids mest möjligt:  
 
- 1:o Att gjorda släktutredningar doneras till någon mer eller mindre offentlig instans som åter sig att förvara materialet och låna ut det på förfrågan från intresserade. Givetvis förutsätter detta viss kvalitet på rönen och att en sådan instans är/blir så känd att nya släktforskare verkligen också vänder sig dit. Enda instans jag känner till och som lär ha dylikt arkiv om 4.000 släkter, är Genealogiska Föreningen, men mer än så vet jag inte. Hur många vet ens det? Men detta borde rimligtvis intressera en mängd släktforskare. Jag tycker det vore mycket bra om någon som kan detta förfarande -eller alternativ till det- på ett praktiskt sätt redan under denna diskussionsrubrik ville redogöra för möjligheterna och kostnaderna.
 
- 2:o Att man publicerar sin släkt i tryckt skrift. Publicering på nätet diskuteras på annan plats och lider enligt min mening av svagheten att den inte består utan löpande underhåll och betalning. Alltså är den väl ganska snart dödsdömd i de flesta fall. Att trycka en egen bok kräver mycket av innehållet och är dessutom i sig svårt och dyrt även om det numer till nöds finns en del billiga förfaranden, som dock enligt min mening inte riktigt når upp till rätt nivå. För övrigt återstår då samlingsverk av ena eller andra slaget, vilket i och för sig kan ha sina nackdelar med krav på urval och viss utformning etc, men ändå är ett bra alternativ. Själv tänker jag främst på Svenska Släktkalendern som jag tycker fyller ett stort behov, även om inte heller den uppfyller alla önskemål man kan ha för egen del. När nu en ny volym i den serien skall publiceras år 2003 vore det väl ytterligt angeläget att man gör ett rejält upprop till alla landets släktforskareldsjälar för att verkligen inventera behovet och uppmuntra deltagande. Beaktandes vad mnan får är kostnaden inte hög för ett deltagande -några tusen kronor- och detta verk har ju en sådan position att bättre än så kan man väl inte lämna sina rön till eftervärlden. Vem som helst kan ju sedan ganska enkelt finna släkten i ett ex på bibliotek i hela Sverige.  
 
Jag tycker därför det är angeläget att verkligen göra reklam för detta tillfälle, eller -för all del- alternativ och komplement. Bara inte materialet hamnar på vinden och sedan försvinner ! Det vore alltså väldigt bra om någon eller några personer, som vet mer än jag, kunde berätta exakt hur man gjorde för att anmäla sig till Släktkalendern, Släkt och Hävd, Antavlan och liknande -ju fler möjligheter, desto bättre- så alla som verkligen borde överväga ett deltagande får veta hur man som släktsamlare rent PRAKTISKT skall gå tillväga. Då kanske en större andel av forskningen kunde räddas åt eftervärlden.
 
Eller har jag fel ?

2001-10-14, 21:55
Svar #1

Jonas Kuschner (Jonas)

Genealogiska Föreningen tar emot alla släktutredningar utan kostnad för upphovspersonen.
 
Släkt och Hävd publicerar endast sådant som uttryckligen har sänts till Släkt och Hävd för publicering. De flesta utredningar som skänks till GF är däremot inte avsedda för publicering, och forskare deponerar ofta en preliminär version som de senare byter ut när de kommer längre i sitt arbete.
 
Vad Släkt och Hävd beträffar bör jag kanske återkomma till det under egen rubrik (Källor > Tryckta skrifter > Släkt och Hävd). Men kan du förklara närmare vad du tycker är oklart beträffande publicering i SoH?
 
Jonas Kuschner
Redaktör, Släkt och Hävd

2001-10-14, 22:45
Svar #2

Carl Szabad (Carl)

John! Det framgår inte om du menar publicering av antavla eller ättlingaverk.
 
För ättlingaverk är t ex Svenska släktkalendern en bra metod, även om det kostar ett antal hundralappar per sida att vara med. Den fortsamma utgivningen av verket är dock ännu inte säkrad. Förlaget som håller i kalendern tycks inte kunna bestämma sig om man vill fortsätta.
 
Om du vill publicera en antavla är Svenska Antavlor ett utmärkt forum. Då sprids den till förbundets drygt 9.000 stödjande medlemmar och medlemsföreningarna. Detta kostar ingenting.
 
En annan metod är att publicera den i Rötter där redan bortåt 50 antavlor finns upplagda. Då kan du även ta med syskon till anorna om du vill, utrymmet är ju nästan obegränsat. Även släktutredningar kan du skicka in här. Detta är också gratis.
 
Uppgifter om de båda publiceringsformerna i förbundets regi hittar du under Innehåll > 6. Förbundet > Svenska Antavlor eller > 7. Kontakt > Forskningsresultat.

2001-10-14, 23:33
Svar #3

Utloggad John Tengberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 224
  • Senast inloggad: 2013-02-23, 17:14
    • Visa profil
Jonas,
Jag vet tyvärr ännu inte mycket om SoH. Det är väl egentligen det som är en del av poängen. Någon 'oklarhet' finns alltså inte, därför att jag har ingen grundad uppfattning till att börja med.  
 
Jag har helt enkelt utgått från min egen strävan att vilja bevara mina släktrön till eftervärlden och frågar mig då vilka alternativ som finns. Ingenstans har jag påträffat konkret vägledning om detta. Är då t ex  SoH ett alternativ för min del, frågar jag mig. Jag uppfattar det intuitivt som att jag nog kanske kan 'tränga mig på' och få en publicering gjord på ett eller annat ställe om jag verkligen skulle bemöda mig för också att uppnå den kvalitet och form som fordras i respektive organ. Men det är jag som får knacka på, någon försäljare möter jag inte. Och även om några orkar ta sig fram på egen hand så är det många med lika värdefullt -ibland säkert mera värdefullt- material som orkat med själv släktforskningen med stora mödor, men inte orkar detta slutliga steg: bevarandet till eftervärlden. Tror jag.
 
Vilka publicerar idag i t ex SoH? Det gamla och garvade gardet ? Jättebra och helt nödvändigt, men finns inte mer av värde. Vilka publicerar inte ? Övriga ? Är detta ändamålsenligt ? Saknas inte en mängd bidrag ? En viktig fråga för nästan alla företag är: vilka är 'icke-kunder' (som Peter Drucker kallade dem) ? Alltså: vilka borde publicera i t ex SoH mfl, men gör det inte ? Vilka har stoff som vore intressant för t ex SoH:s (m fl:s) läsare, men som inte hittar hit därför att dessa organ inte aktivt försöker möta dem långt tidigare än när de själva redan har hittat dit på egen hand. Och finns det inte en massa potentiellt stoff ute 'i stugorna' runt om i landet som skulle kunna vidga läsekretsen ? SoH och många andra tar nog hjärtligt och hjälpsamt emot skribenter och läsare i dörren till sig själv, men borde kanske gå ut på torget och värva skribenter och läsare mer aktivt.  
 
Så tror jag situationen är om jag skall generalisera för att få fram det jag menar. Men jag kan naturligtvis ha fel och tar gärna del av avvikande åsikter.
 
Jag menar heller inte detta som anklagelse, mera som en väckarklocka. Är det inte dags att revidera förhållningssätten och börja jaga det publicerbara material som finns ute i stugorna ? (Eller finns där inget ?)
 
Jag tror dock det finns mycket värdefullt som förblir opublicerat om inget aktivt görs. Jag befarar att följden av dagens bristande salesmanship i just detta avseende ('bevarandet till omvärlden och eftervärlden')från etablerade institutioner är dels att många forskares vedermödor går förlorade och dels att många andra forskare missar upplysningar om sådant som skulle intressera dem och kanske göra deras egen forskning enklare och slutligen kanske redaktion och dagens läsare på t ex SoH går miste om mycket material som skulle göra tidskriften ännu bättre.
 
Att jag själv publicerade min släkt i Slkl berodde på att jag själv letade upp ett ex och skrev till förlaget som vidarebefordrade till redaktören. Någon uppmaning därtill fanns inte som jag såg. Påtagligt var visserligen den varma, tålmodiga, stora och goda hjälp jag sedan fick när väl kontakten var etablerad, men alltså inte förrän jag själv hade hittat fram på omvägar. Jag ser alltså inte fenomenet som illvilja eller kyla, utan bara en kanske lite gammaldags och avvaktande hållning. Men borde det t ex inte stå redan på förstasidan i alla dessa verk: VILL DU PUBLICERA DIN SLÄKT ? GÖR I SÅ FALL SÅ HÄR ..! Borde inte detta och andra verk annonsera på rötter och annorstädes efter nya forskarrön att publicera. Målet med t ex Slkl måste väl vara att utkomma årligen och då gäller det nog att jaga fram alla manus som ligger i byrålådorna.
 
Likaså med arkivet hos GF, som du också nämner. Jag undrar hur många som känner till det. Av dig fick jag nu veta -men visste alltså inte tidigare- att många t o m deponerar ofärdigt arbetsmaterial. Och att det var gratis. Det visste jag inte innan. Då trodde jag att man kanske måste nå visst kvalitet, dvs att det borde röra sig om (nästan) färdigt material. Men kan man deponera även arbetsmaterial så måste det finns många tusen, kanske tiotusen, släktforskare som av hänsyn till sig själva och andra borde skicka in detta. Till glädje för många fler än dom själva och den egna släkten. Vet dom det ? Gör GF tillräckligt för att aktivt upplysa om den saken ? Eller ser man det som en service enbart för den som vet och ber självmant ?
 
Allt detta syftar inte till klagomål eller klander från min sida, utan är ett förslag till aktivering och mera marknadsföring, därför att jag tror att det varje år går värdefullt släktmaterial förlorat bara därför att många, många inte vet hur det på ett rationellt sätt bevaras för eftervärlden och bli till glädje för många andra och kommande släktintresserade.
 
Jag tycker det vore väldigt intressant att få höra många andras mening om de teser jag här har framfört. Jag lovar dessutom att ändra mig om jag blir överbevisad om motsatsen.

2001-10-15, 16:48
Svar #4

Utloggad Arne Sörlöv

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 672
  • Senast inloggad: 2020-08-13, 05:55
    • Visa profil
    • arne.sorlov.com
Jag vet att förening DIS, tar emot släktutredningar, och man kan skriva testamente hur man vill att data skall hanteras efter ens död. Blekinge släktforskarförening har givit ut flera omgångar av våra anor där medlemmar publiceras sina anor. Östgöta genealogiska föreingar publicerar anor som folk skickar in osv.
Kanske borde förbundet har någon central som tar emot anor för användning nu eller senare. Själv är jag inte klar med min släktforskning utan fortsätter tills hälsan eller något annat sätter stopp för det, men jag skulle vara väldigt ledsen om jag visste att min forskning skulle slängas bort när jag är död. Man kan även skicka in gedcom utdrag till DISBYT, fast då måste man vara medlem i DIS (och ha tillgång till något släktforskareprogram DISGEN/Holger osv).
Mvh Arne S

2001-10-15, 18:37
Svar #5

Anna Berg

Hur ska en deposition se ut? Papper eller diskett?
Kanske både och?  Vilken typ av papper. Vilken typ av diskett. Vad gäller avseende hållbarhet?
Ska pappersutredning förvaras i speciell kartong?
Eller duger det med en pärm?
Jag känner att allt enbart är frågor och som en glad amatör så vill man gärna ha goda råd.  
Vem ger råden ELLER var finns alla svaren?

2001-10-15, 18:44
Svar #6

Utloggad John Tengberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 224
  • Senast inloggad: 2013-02-23, 17:14
    • Visa profil
Carl,
- Betr antavlor så är säkert 'Svenska Antavlor' ett gott alternativ. Betr webbpublicering så har det den svaghet jag nämnde inledningsvis. (För egen del tycker jag att antavlor generellt sett är svåranvändbara för andra släktintresserade eftersom materialet är svårt att söka egen anknytning till, men det kanske är en annan sak.)
 
- betr Slkl håller jag med: ett utmärkt och mycket kostnadseffektivt forum som borde marknadsföras ännu mer, tycker jag.  
 
Poängen är alltså: vad görs för att hjälpa de släktforskare att publicera som nu inte hittar dit själva. Allt kanske inte går att tillvarata av många olika skäl, men mycket mer skulle nog vara möjligt, till glädje både för upphovsmännen själva och oss andra som emellanåt söker i dessa släkter. Under rubriken 'släkter' redovisas väl ungefär 1000-1500 släktnamn på anbytarforum. Det finns väl kanske lika många som inte använder internet. Sammanlagt upp emot 3000 släkter om man räknar så här. Hur många släktutredningar har det innehåll och är i det skick att dom kan publiceras ? 10% motsvarar ungefär 6 volymer av Svenska Släktkalendern om man räknar med 50 släkter per volym. Och hur många av de cirka 1500 släkter som redan är publicerade i Slkl  borde för övrigt uppdateras ? Där blir det ett par volymer till, kanske. Jag är alltså överens med dig om att Slkl är värdefull och vill bara propagera för att den används ännu mer. Redan nu kan det alltså finnas latenta möjligheter till mer eller mindre årlig utgivning, tror jag - förutsatt att man verkligen aktivt värvar släkter till detta.
 
Arne,
Så här skriver du: ”Själv är jag inte klar med min släktforskning utan fortsätter tills hälsan eller något annat sätter stopp för det, men jag skulle vara väldigt ledsen om jag visste att min forskning skulle slängas bort när jag är död.” Precis så känner även jag för egen del, men också för andras del. Men, Arne, vad gör just du för att förhindra detta ? Det är ju där problemet sitter. Man kan hantera detta individuellt, var och en för sig, bäst han förmår, eller försöka få till stånd en kollektiv insats, dvs en mer aktiv hjälp från föreningar etc för envar att lösa det egna bevarandet. Det är det senare jag är ute efter. Och så många alternativ som möjligt. Det skulle gynna alla släktforskare, tror jag.

2001-10-15, 23:44
Svar #7

Jonas Kuschner (Jonas)

Hej John!
 
Om du är intresserad av att publicera dig i Släkt och Hävd kan du läsa igenom de författaranvisningar som publicerades i mitt första nummer som redaktör, SoH 2001:1. Och det gäller naturligtvis alla andra som går i liknande tankar. Där får man, tror jag nog, ganska klart för sig hur ett manus bör se ut vad formalian beträffar och hur det skall levereras till redaktionen. Språk och stil är svårare att ge entydiga instruktioner om, men har naturligtvis stor betydelse för en artikels chanser att bli införd. En bra handbok är Arne Jarrick & Olle Josephson, Från tanke till text. En språkhandbok för uppsatsskrivande studenter (2. uppl., Studentlitteratur, Lund 1996). Goda förebilder på det rent genealogiska området är t.ex. Jan Eric Almquists många medeltids- och 1500-talsgenealogiska uppsatser, publicerade i Släkt och Hävd under särskilt 1950- och 1960-talen. (Någon annan skulle kanske nämna någon annan författare.)
 
Till Anna kan jag säga att det är ju alltid att rekommendera att skriva ut med laserskrivare på arkivpapper, och att binda materialet på något sätt - inte nödvändigtvis dyrt - som gör att det inte faller isär. Men GF har naturligtvis svårt att ställa förhandskrav på släktforskare som vill skänka en släktutredning. Och om en änka kommer med sin avlidne släktforskande makes efterlämnade handlingar, kan man ju inte avvisa det bara för att det inte är utskrivet på arkivbeständigt papper, utan kanske består av små lappar med kladdiga handskrivna excerpter.

2001-10-16, 00:38
Svar #8

Carl Szabad (Carl)

John! Du skrev i ditt inlägg om Publicering på nätet ... att den inte består utan löpande underhåll och betalning. Jag skrev att det var gratis att publicera sig i Rötter. Dessutom har den publiceringsformen fördelen att man lätt kan uppdatera sig när forskningen gått framåt, samt att sökmotorn snabbt avslöjar om favoritförsamlingen eller -släktnamnet ingår i någon utredning.

2001-10-16, 21:51
Svar #9

Utloggad John Tengberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 224
  • Senast inloggad: 2013-02-23, 17:14
    • Visa profil
Bäste Carl! Inte bli purken nu! Det här är inte kritik, utan försöka att framlägga uppslag till förbättringar. Jag vill bara väl och tycker att du och andra funktionärer gör ett fantastiskt bra arbete. I detta yrke och fåtal andra kan man nästan tala om ett 'kall'. Men bra kan alltid bli bättre, t o m mycket bra kan alltid bli bättre. Vad gäller underhåll menade jag på lång sikt, även om jag främst tänkte på en egen hemsida som ju normalt avslutas med vederbörandes sista betalning. Dock: Hur länge förbinder sig Rötter att hålla igång insänt material ?  
 
Ändå tycker jag att antavlor på Rötter är bra, särskilt kanske sökbarheten, åtmintone om man inte behöver söka särskilt för varje antavla utan kan söka en gång för alla. Faktum är väl -när jag tänker efter- att nästan hela Svenska Antavlor borde läggas på nätet, då skulle forskarmödorna verkligen ha en chans att komma till nytta även för andra. Ett plus till Rötter alltså.
 
F.ö. kvarstår ändå problemet med allt det som ligger i byrålådorna. Inte sagt för att förringa det som publiceras, men för att få fram även det andra.  
 
Mvh, John T
 
Ps till Jonas vill jag tacka för informationen. Givetvis är SoH en viktig tidskrift. Men om det tillåts vill jag ändå fråga om inte SoH borde bredda sig och söka nya bidragsgivare och läsare. De regler, normer, standards, etc, som du hänvisar till är förnämliga men löser inte hela problemet med dolt material i byrålådorna. Å andra sidan kanske inte ni ser det som er uppgift. Men ett problem är det som borde lösas av någon. Tror jag. Mvh även till dig! JT

2001-10-19, 22:44
Svar #10

Ingrid Bergström

Kungliga biblioteket sparar svenska web-sidor för att bevara dem för framtiden. Men det blir kanske svårt med sökbarheten?

2001-10-20, 19:42
Svar #11

Jonas Kuschner (Jonas)

John!  
 
Du tycks förutsätta en hel del, men har ju ingen inblick i arbetet med SoH. Du ställer i ditt andra inlägg (från den 14 okt 2001 kl. 23.33) en lång rad frågor, bl.a. om vilka som publicerar sig och vilka som inte gör det. Detta är naturligtvis frågor som redaktionen hela tiden arbetar med.
 
Vi är tacksamma för synpunkter och önskemål. Men om du vill att dina synpunkter skall tas på allvar, bör du nog vara mer konkret. Vilket material i byrålådorna vill du se publicerat i SoH? Kan du ge något exempel på något du faktiskt saknar? Och är du säker på att all släktforskning i landets byrålådor, oavsett om den kan vara värd att bevara, är av den kvalitet och av så stort allmänt intresse att GF:s medlemmars och SoH:s prenumeranters avgifter bör användas till att låta den gå i tryck?

2001-10-21, 11:55
Svar #12

Utloggad John Tengberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 224
  • Senast inloggad: 2013-02-23, 17:14
    • Visa profil
Jonas, ja jag vill bli tagen på allvar. Vill du ? Det är för övrigt alltid ledsamt att bli missförstådd. Du tar helt onödigtvis upp mina inlägg som kritik av (t ex) SoH. Det är nämligen inte vad jag har velat framföra. Jag anser för övrigt att SoH är värdefull och håller hög kvalitet, vilket jag konstaterar genom att läsa den även om jag inte har inblick i redaktionens inre arbete. Men man behöver ju heller inte på restaurang besiktiga köket för att få veta vad för delikat som serveras gästerna i matsalen.
 
Min avsikt var en helt annan, nämligen att påpeka att det görs mycket släktforskning i Sverige. En del är värdefull och går –enligt vad jag tror- förlorad för omvärld och eftervärld därför att de arbetena inte sparas på ett tillgängligt sätt eller publiceras. (Givetvis finns också mycket arbete som är fragmentariskt eller på annat vis undermåligt och inte förtjänar att bevaras på något sätt, men på det materialet syftar jag givetvis inte.)
 
Frågan för mig var alltså: borde inte något systematiskt göras för att bättra denna situation och rädda materialet till omvärld och eftervärld. Gissningsvis ligger det materialet som idag går till spillo till övervägande del under SoH:s nuvarande kvalitetskrav, men likafullt kan det vara värdefullt och förtjäna att bevaras/arkiveras och en del kanske också att publiceras. Detta innebär självklart inte att just SoH eller GF måste ta ansvar för allt detta. Det finns naturligtvis en gräns för vad envar klarar av. Men den begränsningen ändrar ju inte förekomsten av ett eventuellt behov.  
 
Jag tycker därför att läget i detta avseende föranleder två viktiga frågor: a) Finns dylikt kvalitativt bra material som hotar gå till spillo men borde bevaras/publiceras och i så fall i vilken omfattning ? b) Hur bör man i så fall förfara och vem kan göra vad ? Det sista innebär sannolikt olika hantering av olika slags material och kvalitetsnivåer, för det torde variera avsevärt.  
 
Det vore spännande att få veta vad du anser om a och b ? Instämmer du med mig eller tror du motsatsen ? Just det framgår inte riktigt av dina inlägg. Vad gäller förekomsten så efterlyser du konkreta exempel vad gäller lämpligt material för SoH. SoH befinner sig dock på en sådan hög och speciell nivå att jag kan instämma i ditt tvivel att just den mängden är stor. Jag tror dock att det finns ganska många under den kvalitetsnivån. Men det må finnas många fler som kan uttala sig på bättre grunder om den saken än just jag. Om inte ens du vet, så vet kanske ingen. En bredare enkät -eller i förstone bara en enkel stickprovsundersökning- på Rötter eller till medlemmarna i någon av föreningarna vore i så fall kanske lämplig: ”anser du att ditt material i) har den spridning det förtjänar, ii) kommer att bevaras för eftervärlden på ett sätt som du är fullt nöjd med, eller vill du ha mer hjälp från föreningar mm ?”.
 
Min åsikt är –till dess motsatsen framkommer- att behovet är betydande och att etablerade föreningar/organ borde fundera på detta och kanske förnya sig för att nå dem. Men det är inte nödvändigt att alla ändrar sig. Det finns flera bra nischprodukter som redan gör mycket gott och borde fortsätta med det. Likafullt finns det dock också luckor som borde täppas till, tror jag. Men det är ingalunda givet hur eller vem som bäst kan göra det. Det är den saken som jag tycker borde debatteras.  
 
Samtidigt sker dock en viss förnyelse, t ex skapandet av Rötter, som jag tror redan har stimulerat släktforskningen i Sverige på ett nästan epokgörande sätt och framöver kanske kan bidraga ännu mer. Men inte ens Rötter har nog täppt till den luckan som jag har velat uppmärksamma och därför finns det förmodligen kvar ett stort utrymme för fler initiativ och åtgärder. Annas inlägg, ovan, visar väl lite på detta, tror jag. Även Arne tolkar jag nog så. Kanske också Ingrid. Men samtidigt är jag lite förvånad över att inte fler uttrycker sina åsikter i detta spörsmål. Är alla verkligen så nöjda med hur deras egna alster torde komma att bevaras eller förfaras ? Detta sagt utan att denna eventuella brist är någons ’fel’, det kan ju vara ett problem som bör lösas ändå.
 
Mvh, John

2001-10-21, 22:10
Svar #13

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
John Tengberg!  
Det du diskuterar verkar i mina ögon vara ett icke-problem. Förutom möjligheten att publicera sig på Internet, finns idag fler släktforskarföreningar än någonsin i Sverige och fler genealogiska tidskrifter än någonsin tidigare. Sveriges Släktforskarförbund omfattar f.n. 129 medlemsföreningar och flertalet av dem ger ut sina egna tidskrifter/medlemsblad. Dessa tidskrifter står givetvis öppna för den som har släktforskningsresultat att presentera som kan intressera andra släktforskare. Detta är också känt för föreningarnas medlemmar eftersom redaktörerna allt som oftast efterlyser material till sina tidskrifter.  
 
Problemet är, som jag ser det, inte att det saknas fora att presentera sina resultat i, eller att dessa fora skulle vara okända för släktforskarna eller ha en felaktig inriktning, utan det verkliga problemet är att många släktforskare inte kommer sig för att skriva artiklar om sina resultat för att dela med sig till andra. För den som inte vill/kan skriva så att andra kan ta del av resultatet finns ändå en möjlighet att lämna kopior av forskningsresultaten till t.ex. Genealogiska Föreningen. Många lokala släktforskarföreningar runt om i landet har också egna samlingar med litteratur och donerade släktutredningar, register m.m., och tar emot släktsammanställningar som kan intressera andra medlemmar.  
 
Med alla de möjligheter som faktiskt finns idag, är det till sist, enligt min uppfattning, mest upp till dig själv om din forskning kommer att bli publicerad eller på annat sätt bevarad till eftervärlden.  
 
M v h
Torsten Berglund

2001-10-22, 00:11
Svar #14

Anders Andersson

Jag har mest skummat den omfångsrika diskussionen, men som jag ser det har John en viktig poäng: Det är utmärkt att det finns mängder av tidskrifter att publicera sina rön i, men vad har vi för skäl att tro att allt som borde publiceras också blir inskickat för publicering? Säkerligen försvinner en hel del material efter avlidna forskare på grund av att arvingarna saknar intresse för eller kunskap om det, inte för att materialet i sig skulle vara ointressant för andra forskare.
 
Jag har själv inte publicerat mitt material, framför allt därför att jag inte anser mig färdig; jag vill ogärna lämna något i mina ögon halvfärdigt till tryck. Jag vill först hitta ett lämpligt ställe där jag kan sätta punkt, eller åtminstone ett semikolon.
 
Vi har 500 års erfarenhet av att bevara tryckta skrifter, och fem års erfarenhet av att bevara webbsidor. KB:s projekt att arkivera svenska webbsidor tror jag inte på så länge KB:s jurister hävdar att webbsidorna av upphovsrättsskäl måste låsas in på KB. Rötters erbjudande att publicera släktutredningar på WWW är bra, men jag skulle vilja se en framtidssäkring av materialet i stil med DIS testamente, så att vi vet att materialet finns kvar även sedan den här tillfälliga flugan som heter Internet har gått över.
 
John har gått en lång och krokig väg från A till B, och föreslår att man vid A skall sätta upp en karta som visar kortaste vägen till B. Vid B svarar man dock att en sådan karta redan finns - vid B, dvs målet, och att den inte skulle göra någon nytta vid A eftersom John inte är kvar vid A.

2001-10-22, 08:51
Svar #15

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Kommentar till Anders Andersson.
 
Precis som inom all annan forskning är det inom genealogin tillåtet att publicera även delresultat. Att uppnå fullständighet är som bekant mycket svårt inom detta forskningsområde, men jag är väl medveten om att många släktforskare tyvärr lider av detta tänkesätt, d.v.s. att man inte kan publicera sig förrän man har ett färdigt slutresultat.

2001-10-22, 13:16
Svar #16

Anders Andersson

Vad som kanske kan hjälpa, och som jag tror att John också efterlyser, är konkret och lättfattlig handledning för de släktforskare som iofs gärna ser att deras arbete bevaras till eftervärlden, men som är osäkra på vad som är det bästa sättet för just deras forskningsmaterial. Eftersom jag inte vet vilka hinder som andra forskare ser, så kan jag bara påtala de hinder jag själv upplever och hoppas att jag inte är ensam om att uppleva dem.
 
Den här diskussionen ligger i en avdelning av Anbytarforum som behandlar tryckta skrifter i deras egenskap av källor, men den handlar egentligen om olika sätt att bevara sitt livsverk för framtiden, där publicering i tryckt skrift kan vara ett sätt bland flera. Därför lider den i viss mån av samma problem som John pekar på: Den som går in på Rötter och Anbytarforum för att få svar på bevarandefrågan kan aldrig gissa att svaret står under Källor, hur utförliga anvisningar om manus till SoH vi än placerar under rubriken Källor. Kartan som visar vägen från A till B måste sättas upp vid A, inte vid B.
 
Finns det någon handledning om bevarandefrågor som är allmänt spridd bland släktforskare, och som vi kan låta diskussionen kretsa kring?

2001-10-23, 09:00
Svar #17

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Det finns en sådan handledning, Ordna ditt släktarkiv (ICA-förlaget, Västerås, 1985, 95 s.), skriven av PerOlov Bergman, Ingemar Carlsson och Bo Nilsson.  
 
Ingemar Carlsson skriver om hur man bevarar och ordnar släktarkivet och släktforskningsarkivet, inklusive frågan om vad som skall hända med arkivet när forskaren avlider. P O Bergman skriver om datorn i släktforskningen och Bo Nilsson skriver om bevarande av fotografierna i släktarkivet.
 
Boken har förvisso några år på nacken, och fr.a. vad gäller kapitlet om datorn i släktforskningen, så har förstås mycket hänt under de 16 år som gått. Men boken ger en utmärkt orientering i ämnet.

2001-10-24, 01:54
Svar #18

Anders Andersson

Tack, den boken kan nog vara bra att ha som referens! Att den har några år på nacken ser jag snarast som en fördel; just när det gäller bevarandefrågor är det viktigt med ett långsiktigt perspektiv, och jag är rädd att många kastar gammal beprövad kunskap överbord i tron att Internet skall lösa alla problem. Det viktiga är inte exakt vilka tekniska möjligheter som finns för stunden, utan det viktiga är att förstå hur information bevaras och förblir tillgänglig i alla avseenden.
 
I Rötters innehållsförteckning kan man hitta följande underrubriker: Nybörjare, Arkiv, Källor, Böcker, Tips&Råd, Förbundet, Kontakt och Länkar. Med andra ord, en massa information om hur man börjar släktforska och hur man fortsätter göra det, men inget om hur man slutar, dvs åstadkommer ett samlat resultat som någon annan kan arbeta vidare utifrån. Finns redan den informationen (inklusive det nämnda boktipset) någonstans där jag inte hittar det, eller är det något Rötter kan kompletteras med? Givetvis skall vi inte avråda folk från att forska vidare hur länge de vill, men det kanske kan behövas en och annan vink om hur och var man lämpligen sätter ut ett semikolon?

2001-10-25, 22:21
Svar #19

Utloggad John Tengberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 224
  • Senast inloggad: 2013-02-23, 17:14
    • Visa profil
Torsten, tusen tack för boktipset. Jag har nu rekvirerat boken du omnämnde, dvs Bergman/Carlsson/Nilsson: Ordna ditt släktarkiv. Tre avdelningar: a) släktarkivet, b) datorn i släktarkivet och c) bilderna i släktarkivet. Det var som du sa. Ganska elementärt, men absolut inte onyttigt. Temat i boken är att ett slarvigt ordnat material lättare hamnar på soptippen -just det ordet används- än ett material som är i ordning. Och en bild på garderoben där arkivet är först i oordning -före- och sedan prydligt uppställt -efter. Knappast akademisk eller på den övre nivån, utan mera typisk för ICA-förlaget som har en del mycket bra folkliga och praktiska handböcker. En handbok riktad något neråt alltså, tycker jag. I och för sig väsentligt att ha ordning i reda i det hopsamlade, men inte vad jag avsåg. Om det är detta du avser som icke-fråga så håller jag med. Detta är ju snarare förstadiet till den fråga jag diskuterade. Man berör i förbigående ett fall av deponering men inte mer, om jag förstått rätt. Jag tror att du missförstod mig och att Anders är mera på det spår jag avsåg.

 

Annonser





Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna