Protestera!

[Björn Thunberg]

SVAR:s direktör överväger att lägga ner den fysiska forskarsalen i Ramsele.
 
Jag startar härmed en protestinsamling.
Björn

[Camilla Eriksson]

Jag är inte överraskad. Jag har besökt SVAR:s forskarcentrum i Ramsele minst en gång om året sedan år 2000, och konstaterat att antalet besökare minskat kraftigt de senaste två, tre åren. Vissa dagar har vi (3 forskare) varit ensamma i forskarsalen!
 
Visst instämmer jag i protesterna, men än viktigare är nog att forskarna faktiskt också besöker forskarsalen i fråga.  
Själv bor jag i Nyköping och har en tämligen knölig resa till det något avsides belägna Ramsele, men det gör ju resan till ett äventyr - även om det inte var fullt så roligt när kommunikationerna fallerade och vi lämnades strandsatta på öde tågstation i Sundsvall en smällkall februarikväll...

[Ann-Mari Bäckman]

Det kanske har sina randiga skäl varför det stängs, kanske som Camilla säger, att antalet besökare är alldeles för få.
 
Björn, vet du orsaken?

[Björn Thunberg]

Orsakerna heter ekonomi:
Problemet som jag ser det är vad skall hända med alla mikrokort, det fantastiska genealogiska biblioteket?
 
Björn
 
Ps. Att besökarna är få beror sannolikt på Genline och SVAR:s egen digatlisering.
Ds.

[Chris Bingefors]

Det är ju viktigt att behålla mikrokorten som en säkerhet. Vi vet alla vad som kan hända med datorer. Dessutom saknas massor i digitaliseringen, tänk bara på domböckerna! Under annan rubrik talar Elisabeth Thorsell om att man inte kan köpa CD från Svar - en missad affärsid?. De kunde sälja 1906-1936 och få in lite pengar.

[Anna-Carin Betzén]

Jag har för mig att jag för några år sedan läste ungefär detta resonemang i någon tråd:  
 
Enligt offentlighetsprincipen har man rätt att få tillgång till de allmänna handlingar som kyrkböckerna m.m. är, och i princip utan kostnad. SVAR tillhandahåller detta genom sin forskarsal i Ramsele, men den som inte vill åka dit får betala för att istället låna hem eller köpa mikrokort.  
 
Jag kanske minns eller har fattat detta helt fel, men om det är så att myndigheter gratis ska ge folk tillgång till material som omfattas av offentlighetsprincipen, så måste väl SVAR sluta ta betalt för mikrokortlån och/eller digitala forskarsalen om man lägger ner forskarcentrum i Ramsele?

[Chris Bingefors]

Nja, myndighet måste ge tillgång till material som omfattas av offentlighetsprincipen, utan att efterfråga syftet eller vem som vill ha det. Men kopior etc (och där innefattas mikrokort) kan man ta betalt för, rimlig kostnad som det står i bestämmelserna. Man är nog inte heller skyldig att tillhandahålla forskarsalar i den omfattning som finns på våra arkiv om man ska hårddra det. Så det ska vi nog vara glada för.

[Lasse Eklöf]

Jag är måhända en aning trött och trög då jag suttit uppe hela natten, men jag förstår ändå inte helt.
 
Om man nu börjar stänga forskarsalar, hur blir det då med offentlighetsprincipen att i princip utan kostnad ha rätt till allmänna handlingar såsom kyrkböckerna. Var kan jag, som privatperson, då vända mig för att utnyttja denna rättighet, orginalen får man ju inte använda.

[Chris Bingefors]

Utan att veta något om hur Svar resonerar om forskarsalarna så kan jag anta att den starkt minskade besöksfrekvensen gör att man anser att man inte kan hålla en stor forskarsal gående, med lokaler och personal. Däremot gäller ju offentlighetsprincipen i den mån att man ska ge tillgång till handlingar. Om originalen anses vara för känsliga så kan man ge tillgång till dessa på mikrokort eller andra media, på de respektive arkiven, men under enklare förhållanden. Det finns inget i offetlighetsprincipen som säger att detta måste ske just i Ramsele eller på något annat center.
 
Om jag låter negativ så beror det på att man inte kan åberopa just offentlighetsprincipen för att hålla Ramseles forskarsalar igång. Däremot kan man ju ha andra goda argument eller andra kreativa förslag till lösning av släktforskningens behov. Bara de är ekonomiskt genomförbara. I slutändan är det en politisk fråga, hur mycket vill regering och riksdag allokera av skattemedel för denna verksamhet.  
 
Vad vi kanske bör reagera mot är istället att det nu talas om att inskränka offentlighetsprincipen, som är unik för Sverige. Detta har ju konsekvenser som är betydligt allvarligare än minskade möjligheter till släktforskning. Denna princip har tillkommit för att ge möjlighet till kontroll av myndigheternas arbete och insyn i hur man använder skattepengar och makt. Det är alltså en betydligt mer djupgående demokratifråga.

[Christian Andersson]

Hej Lasse och alla andra.
 
Det är nog så att de arkiv som inte vill att vi sliter på originalhandlingarna måste ställa exakta kopior av originalet till vårt förfogande utan kostnad. Papperskopior, avfotograferingar eller digitala kopior.
 
Jag kan rekommendera ett besök på landsarkivet i Visby som hanterar det hela på ett fördömeligt och korrekt sätt. Även när det gäller de volymer som omfattas av den 70-åriga sekretessen.
 
Det optimala vore väl om man kunde få ta del av samtliga landsarkivs skannade material på alla landsarkiv. Även för dem som i likhet med mig har över tjugo mil till närmaste landsarkiv.
 
När de gäller landsarkivet i Lund så har de skickat enstaka uppgifter till mig från böcker som varit helt omöjliga att läsa på mikrofilm. Via mejl som avskrift utan kostnad. Inte så dumt när det gäller svårläst text. Jag är helt övertygad om att jag i sådana fall själv skulle få titta i originalvolymen vid besök på arkivet.
 
Det har inte heller varit några som helst problem att som privatperson få tillgång till originalhandlingar för avfotogarfering vare sig på landsarkivet i Lund eller Krigsarkivet i Stockholm. Exempel.
 
Då det idag är möjligt att med enkla medel själv göra avfotograferingar kanske fler borde ge sig ut på pastorsexpeditioner och andra arkiv och på så sätt bidra till en ökad tillgänglighet. Om vi alla hjälptes åt skulle vi kunna bygga upp ett fantastiskt bibliotek av arkivalier. Exempel.
 
När det gäller det ovan nämnda projektet i Halland undrar jag lite över hur man har hanterat sekretessbelagda uppgifter. Har man täckt över dessa vid avfotograferingen eller helt enkelt avstått från att ta med aktuella sidor?
 
Avskrifter av arkivalier kan ju också vara till stor hjälp för oss att hitta rätt i källorna. Det finns ju entusiaster som lägger ned ett oerhört arbete på detta. Exempel.
 
Det är så lätt att bara ställa krav, men ibland måste man nog försöka bjuda till lite själv.
 
En dröm vore förstås att Sveriges Släktforskarförbund kunde vara en sammanhållande kraft när det gäller att öka tillgängligheten av arkivmaterialet i stället för att lägga sin energi på projekt som är till föga eller ingen nytta för släktforskningen. Att samarbeta med arkiven i stället för tvärtom. Varför skulle inte förbundets egen släktforskarportal kunna innehålla digitaliserat källmaterial?
 
Christian

[Chris Bingefors]

Christian
 
Bra inlägg! Att man skulle, via ett slutet nät, få tillgång till samtliga scannade handlingar som uppfyller 70-årsgränsen har jag länge tyckt. Många av oss har långt till det rätta arkivet.
 
De exempel som du visar är ju föredömliga. Det finns många entusiaster runt om i Sverige. Om man centralt kunde ha en fungerande portal så att man hittar till alla dessa fina resultat av arbetet så vore det ännu bättre. Direkt tillgång, hänvisning till var man kan köpa CD med mera, beroende på material.
 
Jo, det är så att man måste ställa kopior till förfogande (att titta på) om originalen riskeras, men kopiering av dessa kan man ta betalt för. Jag tycker att alla de forskarsalar som finns på landsarkiven mm är en fantastisk service, som går utöver vad man är skyldig att tillhandahålla. Men minskar besöken kommer man nog att tänka om. Ett sätt att öka frekvensen är nog att ha det slutna nät med arkivalier som du nämner.

[Isa Kilsbo]

Nej Björn, protestlista är säkert inte aktuell, vi är nog för få som skulle skriva på den och det är just för att vi är för få som dom kanske överväger att stänga igen. Ska vi rädda nuvarande forskarsal i Ramsele får vi hjälpa till att bli fler besökare, inte skriva protestlistor.
 
Vi är ett gäng (6-14 pers) från Stockholm (två från Halmstad)som årligen sedan början av 90-talet besöker Ramsele en vecka minst en gång om året. Vi kombinerar forskningen med social samvaro som har gett oss mycket genom åren. Vi gör ett studiebesök på vägen upp. Det kan vara bruk, kyrkor, repslageri och andra sevärdheter, ofta guidade. Vi forskar på dagarna och umgås på kvällarna. Vi har självhushåll, spelar Kubb och inte minst, snackar släktforskning och hjälper varandra med svårlästa texter.
 
Jag märker självklart ett minskat intresse för denna forskarresa vartefter Genline och inte minst Svar själva vidgar sitt utbud på Internet. Nu kommer Arkiv Digital och Digi-Arkiv med stormsteg. Självklart kommer mikrokorten att försvinna, det har rullbanden gjort. Utvecklingen går framåt och den varken kan eller ska vi stoppa. Det man minskar på är den sociala samvaron som borde vara nog så viktig.
 
Vi fantaster kan hoppas på att man enbart gör vissa inskränkningar (dock inte på öppettiderna) som spar både utrymme och personal så att vi fortfarande kan åka till vårt paradis, Ramsele och få en massa gjort på koncentrerad tid.
 
Gå gärna in på vår hemsida och titta på hur trevligt vi har haft på våra släktforskarresor till underbara Ramsele, adressen är: http://saturnus.avm.se/inger/Ramsele/
 
Jag vill fortsätta åka till Ramsele!
 
Ps Jag utnyttjar även Stockholms alla arkiv samt Härnösands landsarkiv.

[Ann-Mari Bäckman]

Isa!
 
Era resor verkar väldigt trevliga. Dessutom den här sociala gemenskapen och samma intresse ger ju mycket.
 
Tyvärr så tror jag att de flesta av oss är alldeles för bekväma och vill helst sitta hemma och forska, men då krävs det ju, att allt är inscannat.
 
Fortfarande är det biblioteket i min stad, som gäller, om jag vill ha uppgifter, från tiden efter 1900, plus andra handlingar, som inte finns i t ex Genline, Svar eller AD.
 
Att diskutera sin forskning med andra, tycker jag fungerar alldeles utmärkt i Rötter, men den kan ju naturligtvis inte jämföras med den trevliga resa ni gjorde/gör till Ramsele.
 
Alla de gånger jag suttit på Umeå stadsbibliotek har inte lett till några utbytande av forskningsresultat, utan man har bara nickat till de andra, som befunnit sig i forskarrummet och sedan har man satt sig ned och ägnat sig åt sitt. Nu har jag väl inte varit någon hustomte där precis.
 
Ann-Mari