Senaste veckobrevet

[Eivor Andersson (Ema)]

När jag läste det nya veckobrevet, så fanns där något som jag funderat på och som är viktigt.
 
Det gäller vad som skall hända med den egna släktforskningen och allt material man samlat under åren.
Jag har märkt vid äldre anhörigas frånfälle att ingen verkar intresserad av att ta hand om gamla foton, brev, böcker  m.m. Så nu sitter jag på det från halva släkten  
Det borde ju bara vara av intresse för den egna släkten, men risken finns ju att det hamnar i en container.
Skivor, böcker, fotoalbum, släktutredningar m.m.
 
Vore roligt att få en diskussion om detta och vad man skall göra innan det är för sent.
Man kan ju råka ut för något när som helst och då är det kört. Visserligen har man det som hobby och kan inte pracka på barnen sina egna intressen så hur är det med medlemsföreningarnas intresse för sådan?t.
 
Hälsningar Eivor

[Åke Bjurström]

Hej Eivor
 
Klicka på Dis annons i högerspalten på Rötters förstsida och sök sedan på Dis Arkiv.
Här finns ett bra initiativ, förbehållet Dis-medlemmarna, men det kanske kan ge uppslag till andra att följa efter.
 
Mvh Åke

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej Åke,
 
Tack för Ditt svar.  
Det var ju en bra id? från DIS.
Kanske skulle uppmärksammas mer.
 
Ja, den dagen den sorgen, som det heter.
De som har dator kan man ju ge en backup på släktforskningen på DVD. Det tar inte så stor plats. Värre med böcker, foton och annat.
 
Hälsningar Eivor

[Ingela Martenius]

I alla fall i Göteborg kan man också donera/testamentera sin släktforskning t?ll Göteborgs Landsarkiv. De har flera privata arkiv.
 
Ingela

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej Ingela,
Det känner jag till men det är väl mest gårdsarkiv och mer intressanta släkter.
Rent allmänt så tror jag att många har funderat på detta.
Särskilt de som inte har några barn eller anhöriga som vill ta vid med släktforskningen.
Det kan ju bli intresse hos barnbarn när de blir stora.
Det vet man ju inte.
 
Tack för svaret - Eivor

[Ann-Mari Bäckman]

Sådana här funderingar har jag också. Visserligen har jag barn och barnbarn, men hur ska man veta att de senare skulle vilja ta hand om sådant, som jag sparat?
 
Det är klart att man kan lämna kort, brev och dylikt till hembygdsgårdar, men det är inte alltid att de som sköter om hembygdsgården är intresserad av gamla kort t ex. Det har jag fått erfara. Det allra bästa är ju om det finns en grupp, med intresse för sin by, som håller på att forska fram uppgifter för ett kommande häfte eller bok. Där kan ju ens samling verkligen bli intressant.
 
När det gäller städer, så kan det finnas fotoarkiv eller andra arkiv, som tar emot gamla dokumet o d.
 
Ann-Mari

[Ingela Martenius]

Eivor, såvitt jag vet gäller det även vanlig släktforskning. Som jag förstod det av en av arkivarierna var den enda bedömningsgrunden om det var bra organiserat (så att vem som helst kunde hitta i det), hade källhänvisningar etc. och även i övrigt kunde bedömas vara intressant för någon annan forskare (att det inte bara var tre generationer bakåt eller så). Och det är väl rimliga krav man bör ställa på sin egen forskning.
 
Jag tror faktiskt att om man bara organiserar allt på ett trevligt, lättillgängligt sätt - inga skokartonger med foton som bara man själv vet något om - så tar efterlevande åtminstone hand om det och rätt vad det är blir någon intresserad. Jag har sett det hända hos flera i min omgivning. Och ett par har sagt något i stil med inte brydde jag mig om det här så länge moster Augusta levde för då skötte hon ju det, det var hennes grej. Så just att man själv är så intresserad kan hindra andra från att bli det, hur mycket man än försöker uppmuntra dem.
 
Ingela

[Ann-Mari Bäckman]

Ingela!
 
Nu finns det tyvärr människor som inte har några anhöriga, när de går bort. Boet går till Allmänna arvsfonden. Det blir då boutredningsmannen (jag hoppas jag säger rätt, för jag tror inte det är en Gode man), som ska avgöra vad som ska slängas eller inte, när boet avslutas. Har den avlidne, om denne sysslat med släktforskning eller samlat på sig andra viktiga dokument för bygden, inte sett till att skänka bort det, så slängs det.
 
Nu kanske inte frågan var den, utan vad gör man om man inte har anhöriga eller ens barn visar ointresse för papperen?
 
Om jag fattar Eivor rätt, så var det väl andra brev och dokument, inte själva släktforskningen, som kanske ligger snyggt inlagd i något släktforskningsprogram. Alltså just sådana lösa saker, som ligger i en låda.
 
Beträffande lösa kort i en skokartong, så har jag just tagit hand om min nyss avlidne mammas kort. Vad göra med dessa? Jag vill inte klistra in dem, då det är skrivet namn bakpå dem? Kanske stoppa dem i plastfickor?
 
Jag tror inte man hindrar någon med sitt intresse, om detta intresse inte finns där redan från början. Man märker ganska lätt, när man ivrigt berättar om släkten, vilka som intresserad lyssnar och vilka som gäspar.
 
Ann-Mari

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej Ingela och Ann-Mari,
 
Färdiga antavlor har jag gett några intresserade mostrar och sysslingar - det är ju bra om det sprids ut.
 
Sedan scannar jag gamla kort och lägger in i bildmappen i datorn.
 
Jag tror att jag skall sätta mig ner och skriva exempel på vad som skall göras med olika delar av det andra - böcker, fotoalbum, gamla minnessaker från äldre generationer m.m.
(Även om jag inte tycker om att tänka på det)
Man känner sig som 100 år ungefär  
Tack för Era svar.
 
 Hälsningar Eivor

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

Jag räddade en gång flera fotoalbum  i en container efter ett dödsbo. Det var foton från ett helt liv och ganska många av historiskt intresse: från Leningrad,Helsingfors och Mariehamn på Åland  samt Stockholm med foton av siste ryske tsaren med familj samt miljöer.
 
Jag ringde Stadsmuseet här i Stockholm - och de tog tacksamt emot dessa fotoalbum. Då hade jag även kollat upp och noterat ned vem  alla dessa album tillhört samt de årsperioder de skildrade. Det var verkligen en kulturskatt, med både familjehistoria som var dokumenterad och med notering av år och namn samt politisk historia så väl dokumentert. Jag tror att ägaren hade varit  sjökapten.
Så dessa foton blev sparat till eftervärlden.
Och det var bilder från nutidshistoria,1900tal.

[Eivor Andersson (Ema)]

Ingrid,
Det är tur när någon som är intresserad av gamla saker, tar hand om dem och lämnar in dem till arkiv eller dylikt.
 
Det är säkert mycket som försvunnit på tippen.
Många saker går ju bort på auktion också.
Man kan naturligtvis inte spara på allt utan får göra en gallring ibland.
Hälsn.Eivor

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Tack för en kulturgärning, Ingrid!
Hälsningar från Åbo

[Monica Svedberg]

Jag sökte efter släktfoton och fick reda på namn och födelse till en för mig tidigare okänd manlig syssling som kanske kunde ha foton av min mormors syster. Tyvärr hade sysslingen dött, men hans vuxne son upplyste mig om att när hans farmor dött så hade fadern och han slängt en massa skit.
Suck!

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

Det är nog en hel del brev, dokument och foton som kastas efter dödsbon. Speciellt om det inte finns arvingar.
Jag blev ju så nyfiken när jag kikade i dessa album  just för att jag såg tsaren och hans familj på foton ombord på ett vackert skepp.  
Har läst om att tsarfamiljen seglade utefter finska kusten när de ville ha semester och även gjorde besök i Stockholm.
Och jag såg att det var många foton från den tiden när Finland hörde till gamla  Ryssland. Min farfars faster hade levt i både Helsingfors och i St Petersburg & Moskva när hon var guvernant i en rysk familj som jobbade i ryska statens tjänst. Jag kände igen bilder från foton hon visade från Helsingfors och S:t Petersburg och Moskva. Det var välkända motiv. Denna gammelfaster blev nästan 100 år. Hon dog omkring 1970.  
 
Hej Johan - hoppas allt är bra! Jag har förlorat din e-mailadress när min dator dog...

[Ann-Mari Bäckman]

Ingrid!
 
Vad spännande det måste ha varit, när du fann detta!
 
Visst är det som du säger, alltför mycket slängs av ren okunnskap. Man vet helt enkelt inte vad man ska göra med det.
 
Jag själv har tagit hand om två album, plus lite andra uppgifter, som hade betydelse för att utreda anorna, just från dödsbon med inga anhöriga.
 
Det första albumet kunde jag överlämna till en avlägsen släkting, som forskar på sin hemby. Det andra vet jag inte vad jag ska göra med. Jag har slutfört min uppgift och lagt korten i Porträttfynd, men har ingen lust att spara detta album, som jag inte har någon anknytning till.
 
Heders till alla som räddar album och andra viktiga dokument från ett slutgiltigt öde i soptunnan!
 
Ann-Mari

[Helena Thorman]

Vilken skatt du har hittat Inkan!  
Vad mycket man samlar på sig, när man börjar släktforska.
 
Jag såg ett program på TV om tsarfamiljen och har för mig att man pratade om familjens lyxyacht, att det knappt finns något dokumenterat om hur båten såg ut. Den ska påminna om engelska kungafamiljens semesterbåt , men den är visst inget mot vad tsarfamiljens var.
 
Om det är så och det är DEN båten du har kort på...uj uj uj!
 
Hälsningar,
Helena i Södertälje

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

OBS - det är Stockholms stadsmuseum som har de här albumen idag! Tyvärr fanns inte datorn med alla finesser då - För annars skulle jag ha scannat in alla intressanta foton.
 
Men alla länsmuseer idag har väl fotoarkiv - så de tar väl emot alla gamla foton till sina samlingar. De scannar in och sorterar så att det ska kunna bli sökbara via en dator. Och finns det lite noterat, som namn, orter etc så är gamla fotoalbum en guldgruva. Dokumentation av en tid och av liv som varit.
Även en del hembygdsföreningar/mus?er tar hand om gamla fotografier.