ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Teds veckobrev 18 juli 2007  (läst 3180 gånger)

2007-07-23, 08:36
läst 3180 gånger

Utloggad Jan-Inge Friberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 110
  • Senast inloggad: 2019-12-13, 12:27
    • Visa profil
Ted Rosvall
 
Det är mycket tråkigt det du uppmärksammar oss på i Ditt veckobrev den 18 juli.
 
Kanske kan det vara så att det finns för få kvinnliga förebilder inom släktforskningen, fast de som finns är fantastiskt duktiga.
 
Föreningen Orusts Släktforskares årsskrift 1999 handlar om femton generationer kvinnor. Författarna är tre kvinnor, som i forskningen följt kvinnolinjen. Den måste ju många gånger anses vara säkrare.
 
Beställ eller låna denna lilla fantastiska årskrift och njut.
 
mvh
 
Jan-Inge Friberg

2007-07-23, 09:38
Svar #1

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11832
  • Senast inloggad: 2024-02-28, 15:20
    • Visa profil
Tack för tipset, Jan-Inge! Det ser ut att vara en intressant skrift. Beskrivningen av den på hemsidan säger en del om problematiken, släktforskning var länge ett utredande av manliga anor utfört av män för män.  
 
Troligen har släktforskarrörelsen samma svårigheter som den akademiska världen, de allra flesta ser män och kvinnor som naturligt jämställda men några få gör det inte, dessa få kan ha ett alltför stort inflytande och göra så att kvinnor inte känner sig välkomna. När det kommer till kritan är det männen som syns och hörs, även i den yngre generationen. Även om jag personligen inte tycker om att man ser och behandlar kvinnor som ett slags annorlunda kollektiv så kanske fler forskningsteman där man går på djupet när det gäller levnadsvillkor skulle locka fler kvinnor. Det kanske är så att vi har lite olika intresseinriktning och att den traditionella släktforskningen, med manligt ansamlande, lever kvar i alltför hög grad.  
 
Nästa årsbok kan ju ges ett tema, Kvinnors liv och man kan aktivt rekrytera kvinnliga medarbetare. Det finns mycket intressanta aspekter på hur kvinnor levde i historien som skulle ge en högintressant årsbok.

2007-07-23, 11:54
Svar #2

Utloggad Anders Ellerstrand

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1509
  • Senast inloggad: 2020-10-26, 11:18
    • Visa profil
    • ellerstrand.se
Boken Handbok i konsten att skriva mikrohistoria tar bland annat upp just detta. Den mikrohistoria som används som exempel är en kvinnohistoria, och i boken återkommer flera gånger tanken att det finns mycket oskriven kvinnohistoria.

2007-07-23, 13:06
Svar #3

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Även om vi glider ifrån veckobrevet: En del aspekter från tidigare diskussioner  Anbytarforum: Ordet är fritt om släktforskning: Kvinnlig och manlig släktforskning.  
 
Hälsningar,
Eva
 
PS. Som personligen inte tror på kvotering varken bland ämnen eller författarnas kön.

2007-07-23, 14:53
Svar #4

Utloggad Ingemar Gollungberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1105
  • Senast inloggad: 2024-03-14, 17:40
    • Visa profil
Det är förvånande det du skriver Ted. Siffrorna är förmodligen inte representativa vad det gäller antalet kvinnor i förhållande till män som släktforskar.
 
Du skriver: Man tager vad man haver och så väljs det bästa ut av det som finns att tillgå. Är det så här också att antalet inskickade manus stämmer ungefär med de siffror som du redovisar för publiserade? Eller är det så att man tyckte att männens var så mycket bättre?
 
Jag vill hastigt dra mig till minnes att även i tidningen Släkthistoriskt Forum så är det mest män som publiseras. Rätta mig om jag har fel. Där är ju skillnaden förståss att redaktören svarar för en stor del själv och du förekommer också ganska ofta men om vi tar bort er två hur är det då?
 
Jag vill inte tro att kvinnor skulle vara sämre på att författa artiklar. Om man tittar på medlemsförteckningar i släktforskarföreningar så får man nästan uppfattningen att det är fler kvinnor än män som forskar och drar man sig till minnes hur det ser ut i landsarkivets forskarsal så är det nog samma där.
 
Återstår frågan, skriver kvinnorna få manus eller blir dom bortgallrade. Eller kan det tom vara så att det görs ett felaktigt urval.

2007-07-23, 17:13
Svar #5

Utloggad Anders Ellerstrand

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1509
  • Senast inloggad: 2020-10-26, 11:18
    • Visa profil
    • ellerstrand.se
När jag tittar på min sajt - Proveniens - så är det precis 50/50 vad gäller män/kvinnor på tio-i-topp-listan för aktivitet på sajten. Fast det är kvinnor på första och andra plats.
 
Det Götlind och Kåks är inne på när det gäller (mikro)historia är att normen varit mannens historia, dvs det har skrivits mer om den stora historien, som länge handlat om männen, än om den lilla historien, där kvinnans roll varit tydligare.
 
I vår serie livsöden finns också flest historier om män, men inte enbart!

2007-07-23, 17:29
Svar #6

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Men det (be)skrivs inte bättre för att det skrivs av det ena eller det andra könet, är min personliga uppfattning  (ett temanummer om kvinnor skrivet av kvinnor är inte nödvändigvis det bästa, det var väl det jag ville komma åt, som en kommentar till Chris (Chrissan) Bingefors) - mina livsvillkor och förutsättningar skiljer sig radikalt från både männens och kvinnornas bland mina anor, att jag inte bättre kan sätta mig in i den enas eller andras liv).  
 
Hälsningar,
Eva

2007-07-23, 17:44
Svar #7

Utloggad Anders Ellerstrand

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1509
  • Senast inloggad: 2020-10-26, 11:18
    • Visa profil
    • ellerstrand.se
Det är självklart riktigt Eva! Men nog är det väl ändå ett problem att det skrivs lite kvinnohistoria, och det skrivs lite historia av kvinnor.
 
Vad tror du det beror på - och vad vill du göra åt det?

2007-07-24, 01:44
Svar #8

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Ted skriver i sitt veckobrev att årsboksredaktören tager vad han haver och antyder att jag inte anstränger mig för att försöka finna kvinnliga skribenter.
 
Det är fel. Eftersom jag sedan åtskilliga år har noterat det faktum som Ted beskriver, har jag också försökt göra någonting åt saken genom att uppmuntra och uppmana erkänt duktiga kvinnliga släktforskare att medverka i nästkommande årsbok. Resultatet har tyvärr inte alls motsvarat ansträngningarna, trots att jag dessutom sedan länge ägnar mig åt positiv särbehandling av kvinnliga författare; deras manus har alltid förtur i årsboken.  
 
Jag tänker inte försöka spekulera i orsaken till varför så få kvinnor skickar in manus till årsboken. För mig är det enbart gåtfullt. Könsfördelningen bland släktforskare är en tämligen jämn samtidigt som vi vet att kvinnor i andra sammanhang gärna skriver (bland journalister och författare finns ingen mansdominans, snarare är det väl tvärtom). Och här i Anbytarforum är det svårt att få känslan av någon sned könsfördelning.
 
Men en årsbok med enbart kvinnliga författare är knappast något att eftersträva. Lösningen ligger inte i att knuffa bort alla manliga författare - som hittills faktiskt har skrivit på och gjort en årsbok möjlig - utan i att uppmuntra kvinnor att skriva så att en jämn könsfördelning uppnås. Idealet är en årsbok som på alla plan väl speglar släktforskningen i Sverige, såväl innehållsmässigt som genom en bra köns- och åldersfördelning bland författarna.
 
Alltså - för att låna Teds något styltiga ord - vill jag uppmana erkänt duktiga kvinnliga släktforskare att medverka i nästkommande årsbok. Men samtidigt poängtera att årsboken självfallet står öppen för alla släktforskare, kvinnor som män, unga som gamla, erkända som okända, som vill presentera någon del av sin forskning för en bred publik. Ämnesvalet är fritt. Artiklar som belyser levnadsvillkoren i äldre tider uppskattas mycket. Detsamma gäller person- och släkthistoria med fokus på kvinnor. För att ta ett par exempel.
 
Nu är läget det allra bästa. Vi har en regnig sommar, ypperlig för forskning, en lång stundande höst att skriva under och ett sista manusdatum så långt fram som den 15 januari 2008. Och, som sagt, manus från kvinnliga författare har sedan länge förtur i årsboken.
 
Lycka till!

2007-07-24, 06:41
Svar #9

anna m

Jag brukar skriva artiklar men bara till den föreningen jag är medlem i. Visst hade det varit kul att bli publicerad i årsboken men jag tror inte jag har den standard som krävs för att få min artikel antagen.

2007-07-24, 09:04
Svar #10

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11832
  • Senast inloggad: 2024-02-28, 15:20
    • Visa profil
Tyvärr kunde jag inte delta i debatten igår pga jobb till sena natten. Eva, jag menar inte att det skulle vara bara kvinnor som skriver i ett temanummer av årsboken, jag är nog lika emot kvotering som du är. Men däremot har en livstid i den akademiska världen lärt mig att man ofta måste aktivt tillfråga kvinnor om deltagande eller bidrag. Som Håkan skriver så räcker det inte att uppmuntra, tyvärr. Jag vet inte om det beror på att dåligt självförtroende är vanligare hos kvinnor eller om många har gått på pumpen tidigare och därför avstår eller om det finns någon annan anledning. Däremot tror jag att det i medeltal finns en något annorlunda intresseinriktning bland kvinnor. Jag tycker man kan se på AF att det är fler kvinnor som vill fördjupa sig i just levnadsvillkor.

2007-07-24, 09:11
Svar #11

Utloggad Helene Jorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6190
  • Senast inloggad: 2020-01-15, 20:53
    • Visa profil
Något som slår mig är att majoriteten av författarna har någon form av akademisk utbildning, många med fil kand, och som redan i sin procession förmodligen har kunskapen i hur man plockar information från olika källor och utifrån detta får ihop en avhandling eller annan typ av skrivelse.  
 
Helene

2007-07-24, 10:07
Svar #12

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Jag undrar om inte Helene är inne på rätt linje och Anna M. Jag själv tycker om att skriva och även om jag skulle ha en bra historia att komma med, så skulle jag nog inte våga mig på att skriva i Årsboken. Jag får hålla mig till mindre pretentiösa ställen att skriva på.
Ann-Mari Bäckman

2007-07-24, 12:45
Svar #13

Utloggad Lars Nylander

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2023-07-08, 23:39
    • Visa profil
Så fantastiskt roligt att höra att årsboken har kommit. Jag har dessvärre glömt bort att förbeställa den, men jag är säker på att den även denna gång är lika högklassig, bred och intressant som den brukar vara under redaktör Skogsjö.  
 
Glädjen över bokens ankomst förmörkas av de tre - förlåt mig, men - sura miner som förmedlas här ovan. Vad är meningen med detta? Den svenska som skrivits in i de tre inläggen är helt OK, och om ni har en bra historia, skriv då ned den och skicka in den för granskning.  
 
Man måste själv göra en avvägning om en text passar i ett lokalt medlemsblad eller i årsboken eller liknande rikstäckande periodika. Extremt lokala företeelser passar väl bäst i ett lokalblad,  men  har ett okänt arkivmaterial som få andra släktforskare känner till använts, eller om en ny och intelligent metod att komma fram till något har använts, kan artikeln mycket väl passa i årsboken. Sedan är det väl så, hur lokalt det än är, bara historien är bra har den ett berättigande i årsboken.  
 
Visst är det väl så att åtskilliga som skrivit i årsboken är akademiker och det är bra, för det borgar vanligtvis för god kvalitet. Det är just som det skrivits ovan, att de som tagit ut en examen drillats i teorier, metoder och skrivit uppsatser. Men det hindrar ingen som inte har en akademisk  examen att skriva. För övrigt är inte en akademisk examen i sig automatiskt ett tecken som tyder på god kvalitet i skrivande, även om jag självklart inte kan peka på något exempel här. Och därför finns redaktionen som granskande instans, både för kvinnliga akademiker och manliga akademiker och för manliga ickeakademiker och kvinnliga ickeakademiker, om nu dessa grupperingar prompt skall göras.

2007-07-24, 13:01
Svar #14

Utloggad Helene Jorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6190
  • Senast inloggad: 2020-01-15, 20:53
    • Visa profil
Lars, du missförstod nog mitt inlägg. Min tanke var enkom menat som en fingervisning till hur svårt det faktiskt kan vara att få ihop till tex en levnadsbeskrivning utifrån olika lösa trådar och och enstaka uppgifter från tex kyrkoböckerna. Ffa om man tänkt sig en levnadsskildring om en kvinna.  
 
Den kunskapen besitter en skolad akademiker för att de, precis som du skriver drillats i teorier, metoder och skrivit uppsatser

2007-07-24, 14:35
Svar #15

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Lars!
 
Sura miner och sura miner? Nu har du väl ändå missförstått inläggen om teorierna, varför så få kvinnor skriver i årsboken! Varför skulle detta förmörka din glädje över årsboken? Jag är som ett frågetecken. Nog kan man väl ändå behöva analysera varför så få kvinnor skriver där.
 
Det är icke fler män som släktforskar i förhållande till kvinnorna och jag antar att kvinnliga akademiker är ungefär lika många som de manliga. Kan det vara så att om man undersöker förhållandet enbart bland släktforskarna, så är det fler akademiker bland de manliga i förhållande till de kvinnliga? Därför att släktforskning tar tid och blir man då servad i hemmet, så kan man lägga ner mer tid på släktforskning. Och vem blir servad och vem servar?
 
(Känsligt ämne)
 
Ann-Mari
Ann-Mari Bäckman

2007-07-24, 15:20
Svar #16

Utloggad Lars Nylander

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2023-07-08, 23:39
    • Visa profil
Vad gäller kvinnliga författare till artiklar tycker jag det är så självklart att jag inte ens kommenterade det. Självklart borde antalet verksamma släktforskare avspeglas i antalet manliga respektive kvinnliga författare i Släktforskarnas årsbok. Men varför det är som det är och hur en förändring skulle ske har jag ingen aning om.
 
Mitt inlägg ovan är en kommentar till de sista inläggen, t.ex. orden Jag får hålla mig till mindre pretentiösa ställen att skriva på. Det jag menar är inga sådana påståenden borde uttalas, det verkar som om någon annan har sagt så: Du får inte skriva i årsboken. Det blir inget roligt då.
 
Samtidigt uppfattade jag felaktigt Helenes inlägg som en negativ kritik på så sätt att årsboken är för akademisk. Men nu förstår jag exakt hur hon menar.  
 
Jag som inte fått årsboken i min brevlåda hade gärna önskat en diskussion där de lyckliga som fått den diskuterade årets lysande bidrag.

2007-07-24, 15:53
Svar #17

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Lars!
 
Egentligen ska jag kanske inte uttala mig, då jag aldrig hållit årsboken i min hand och inte har någon aning vad som skrivs där. Uttalandet var väl mer att jag nog har för dåligt självförtroende, för att kunna ens ha tanken att komma med något bidrag dit (om jag nu skulle haft något).
 
Vi får väl hoppas att en sådan diskussion, som du efterlyser också kan dyka upp här.
 
Ann-Mari
som inte önskar förmörka någons läslusta.
Ann-Mari Bäckman

2007-07-24, 16:00
Svar #18

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Kan ju passa på att rekommendera Årsböckerna för läsning, de årsböcker som kommit ut före 2006 kostar ju enbart 50 kr att köpa (av de som finns kvar) - man lär sig alltid något, och det är trevlig läsning - se Rötter-Bokhandeln.
 
Man kan ju också använda Årsboks-Sök för att hitta någon särskild person, och sedan den vägen läsa mer om böckerna via länkarna.
 
Hälsningar,
Eva

2007-07-24, 22:06
Svar #19

anna m

Jag har problem med den skrivna svenskan. Jag gick en litteraturvetenskaps kurs för ett par år sedan och den lektorn tyckte inte min skrivna svenska dög, utan att jag skrev i talform. Så jag håller mig till den lokala släktforskarföreningstidningen där jag känner en viss acceptans från de övriga medlemmarna. Det hade känts svårare att bli bedömd av andra som man inte känner, om ni förstår vad jag menar. Särskilt när man är osäker.

2007-07-24, 23:07
Svar #20

Utloggad Mårten Swärd

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 876
  • Senast inloggad: 2020-03-08, 18:06
    • Visa profil
    • mygen.atavus.se
Nu ska jag direkt erkänna att jag är ute på djupt vatten med min teorier eftersom att jag är ny på detta med släktforskning och jag har aldrig läst någon årsbok, men jag tänker ändå komma med några funderingar.
 
Hur ser det ut i den akademiska världen med jämnställdheten? Jag har ingen aning, men jag misstänker att det borde finnas en stor risk att det är männen som är i majoritet där.
 
OM det nu är på detta vis så kan man ju tänka sig att om man skriver i en årsbok så får ju detta en förhålladevis stor spridning, och med en stor spridning kommer fler kritiker och fler som kommer att granska det som skrivits. Detta gör ju att den som skriver förmodligen har, eller i alla fall vill ha, ett ganska bra batteri med motargument och bra underbyggda argument för sin sak, detta är ju givetvis lättare att åstadkomma om man har en relevant akademisk utbildning och vana. Där till ger ju en sådan vana/utbildning en viss förstärkning av självförtroendet vilket borde göra att det är fler i från denna kategori som skickar in sina alster och detta speglar sig ju naturligtvis också i urvalet.
 
Om detta nu skulle stämma så ligger ju felet, som i så många andra sammanhang, i samhällets allmänna brist på jämnställdhet mellan män och kvinnor.
 
Givetvis bör man ju oavsätt vart felet ligger försöka komma till rätta med det, men att identifiera vart felet ligger och varför det uppstår ger ju en bättre möjlighet att hitta lösningar.

2007-07-25, 03:14
Svar #21

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Mårten,
 
Det beror på vilken generation akademiker vi talar om. Nu tror jag att de flesta släktforskare trots allt tillhör medelåldern eller äldre, och då stämmer det: färre kvinnor än män är akademiker. Men idag antas ca 60% kvinnor till universiteten - och då skall man veta att vissa utbildningar, som t.ex. civilingenjör är totalt manligt dominerade (75-80% män eller mer!). Humaniora skulle jag tro är ungefär lika kvinnligt dominerad som civilingenjörerna är manligt dominerade...
 
Tyvärr tror jag dock att många kvinnliga akademiker drar sig för att komma med bidrag till Årsboken - kvinnor menar alldeles för ofta att jag är ju inte expert, det är inte mitt ämne. Så har vi en kvinnlig akademiker inom internationell fredsforskning så kan det mycket väl hända att hon inte anser att hennes bidrag till släktforskningen duger...
 
Själv har jag bidragit med ett gäng artiklar inom en annan rikstäckande intresseorganisation, men si det ligger helt inom mitt eget ämne...och släktforskning är bara delvis mitt ämne... Men jag kanske skall omvärdera det där!
 
Ingela
(fil mag etnologi)

2007-07-25, 09:00
Svar #22

Utloggad Helene Jorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6190
  • Senast inloggad: 2020-01-15, 20:53
    • Visa profil
Även om akademiker har ett försprång så tror jag att vem som helst kan lära sig att skriva. Finns mycket bra litteratur i ämnet och kurser för den som vill. Utbildning eller inte ska inte vara ett kriterium.
 
Helene

2007-07-25, 10:15
Svar #23

Utloggad Mårten Swärd

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 876
  • Senast inloggad: 2020-03-08, 18:06
    • Visa profil
    • mygen.atavus.se
Hej Helene!
Det var inte så jag menade, det jag skrev var en tanke om vilken orsak som eventuellt skulle kunna ligga bakom det hela. Sedan tycker även jag att skribentens utbildning är helt orelevent i alla fall i avseende vilka texter som ska publiceras

2007-07-25, 10:17
Svar #24

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Många akademiker skriver mycket illa.
Göran Stenberg

2007-07-25, 11:18
Svar #25

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Frågan kvarstår dock, varför det är så få bidrag från kvinnor. Någonting måste ju ligga bakom det hela, men vad?
 
Här på AF så är det ju vissa rubriker som nästan enbart lockar män, som t ex Bure, Medeltiden och gamla kungar, ämnen som ältas i det oändliga. Varför?
 
Ann-Mari
Ann-Mari Bäckman

2007-07-25, 11:23
Svar #26

Utloggad Michael Lundholm

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 745
  • Senast inloggad: 2024-03-06, 15:53
  • https://lundholm.me
    • Visa profil
    • Släktforskning och personhistoria
Har under några år försökt få släktforskare i Stockholm att fatta pennan och redovisa sin forskning för andra. Min slutsats är dock att det inte är frånvaron av akademiska skolning som avhåller från att skriva. Snarare är det rädslan av att exponera sina resultat för andra som är avhållande. Någon kan ju hitta något fel! Mitt svar har (förgäves) varit att det är just det som är poängen. Genom att publicera våra resultat hjälper vi andra och kan också själva bli hjälpta när de granskas. Visst ligger det något i att släktforskning inte är vårt ämne, men det är också naturligt eftersom det är en fritidssysselsättning.
 
Visst finns det alternativ till årsboken. Svenska Genealogiska Samfundet ger ut Svensk Genealogisk Tidskrift samt också en digital skriftserie. (Se www.sgsf.org) Vi tar emot manus och ger även redaktionell hjälp med utformningen (såväl språk som källhänvisningar mm).
//Michael Lundholm

2007-07-25, 11:45
Svar #27

Utloggad Anders Ellerstrand

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1509
  • Senast inloggad: 2020-10-26, 11:18
    • Visa profil
    • ellerstrand.se
Ett sätt att komma över tröskeln kan vara att börja publicera sig i ett mindre format. Flera av Proveniens medlemmar utnyttjar nu möjligheten att skriva små artiklar där. Det har lett till att vi alla nu fått ta del av en rad intressanta livsöden.
 
Där finns historier om såväl kvinnor som män - och författarna är också såväl kvinnor som män. Det här är jätteroligt, och jag tror precis som Michael att det är en stor vinst för oss alla om mer forskning publiceras.
 
För att den här utvecklingen ska fortsätta krävs att det är lätt att publicera sig, och att man bemöts positivt.

2007-07-25, 11:56
Svar #28

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
De olika medlemsföreningarna tar också tacksamt emot material. Den spridningen är kanske i vissa fall mindre än Internet ... (för små föreningar) och större för andra.  
 
Många föreningar har brist på små forskningsnotiser att fylla sina blad med, och bidrar inte medlemmarna kanske det inte blir något medlemsblad/medlemstidning.
 
Men det finns kanske de som tror att tröskeln är högre för att något trycks (kopieras upp) än att skriva det på Internet?
 
Hälsningar,
Eva

2007-07-25, 12:00
Svar #29

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11832
  • Senast inloggad: 2024-02-28, 15:20
    • Visa profil
Det ligger mycket i det Michael skriver, felfinnarmentaliteten skrämmer potentiella skribenter. Det är skillnad på konstruktiv kritik och felfinnande!
 
När det gäller kvinnor och akademien så är det sant att det är fler kvinnor än män som studerar vid universiteten, men även vid de kvinnodominerade utbildningarna så är det de fåtaliga männen som syns och hörs. I en grupp med 10 män och  60 kvinnor är det männen som märks (men kvinnorna som oftast har bäst betyg på tysta delar som tentamen). De högsta tjänsterna och de kommitt?uppdrag som har störst betydelse innehas i stort sett bara av män enligt ett flertal studier så det är långt kvar till jämställdhet. Orsaken är inte alls dumma män utan säkert betydligt mer komplicerad. Men faktum kvarstår, kvinnorna syns och hörs mindre - och publicerar mindre.
 
Mikrohistorierna på Proveniens är ett bra exempel på ett sätt att komma igång med skrivandet. Korta kapitel i en vänlig miljö som är öppen för nya sätt att presentera forskningen.

2007-07-25, 20:32
Svar #30

Utloggad Anders Ellerstrand

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1509
  • Senast inloggad: 2020-10-26, 11:18
    • Visa profil
    • ellerstrand.se
Eva, jag funderade lite på vad du skrev. Några skäl till att det kan vara lättare att skriva på nätet än i ett föreningsblad:
 
* Det kostar (oftast) inget att publicera sig på nätet. Inga tryck- och distributionskostnader.
* Skulle du stava fel, eller få med ett faktafel, så finns det för evigt på papper. På internet är det lätt att justera.
* Det kan till och med gå att ångra sig - ta bort artikeln igen.
 
Så, ja - jag tror det kan vara en lägre tröskel för många att publicera sig på nätet.
 
Dessutom har jag tyvärr negativa erfarenheter från föreningsblad. Jag har skrivit och erbjudit artiklar, och fått beskedet att man ska diskutera det i styrelsen och återkomma..., eller något liknande. Faktiskt inte alls den öppna famn och uppskattning man kanske skulla kunna tro.

2007-07-26, 07:41
Svar #31

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Anders, min poäng var att många kanske tror att läsarna är fler när det är tryckt än på Internet (därav lägre tröskel).  
För övrigt kostar det inte något för den som bidrar med en artikel, föreningen har kostnaden - och en del medlemsföreningar lägger ned sina blad i brist på material.  
Stavfelen försöker redaktören hitta - men det slinker alltid genom ändå, även från redaktörerna - faktafel kan man rätta med en kommentar i nästa nr (och fördelen är att det då syns att det rättats).
 
Hälsningar,
Eva
 
PS.  
Vad erbjuder du för artiklar som föranleder styrelsediskussion ...  en ren släktforskningartikel brukar väl sällan behöva det (reklam, lösa teorier eller spridande av dålig kvalitet och en del annat skulle kanske föranleda det, men det är ju en annan sak)

2007-07-26, 08:14
Svar #32

Utloggad Anders Ellerstrand

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1509
  • Senast inloggad: 2020-10-26, 11:18
    • Visa profil
    • ellerstrand.se
Eva, jag vet ju att det inte är artikelförfattaren som betalar - men det faktum att det finns en kostnad kan kanske utgöra en tröskel? (Inte ska ni väl lägga pengar på att trycka något som lilla jag skrivit...)
 
Jag har nyligen givit ut en släktbok, och vet vilken skillnad det var att lämna ifrån mig det slutliga materialet till tryckning jämfört med när jag skriver en artikel på nätet. Den där oåterkalleliga känslan kan också vara en tröskel. Att det kommer en rättningsnotis senare kan ju vara bra, men ändrar ju inte det ursprungliga felet.
 
Så, jag behåller nog min uppfattning att genom att skapa publiceringsmöjligheter på nätet sänker vi några trösklar - vilket i sin tur kan göra att någon därefter vågar ta steget att publicera sig i en tidning eller bok.
 
De avvaktande reaktioner jag fått har inte kommit som reaktion på märkliga artiklar. Jag har kontaktat ett par föreningar - och en redaktion för en hembygdsbok - och frågat om de är intresserade av artiklar. Jag har inte mötts av översvallande glädje - snarare av en skeptisk tveksamhet. Min teori är att redaktörer hellre vill kontakta sådana skribenter som man känner sedan tidigare, än att bli erbjuden material av en okänd.

2007-07-26, 08:27
Svar #33

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Oavsett - jag håller med i sak om att fler bör publicera sig oavsett var eller med vilken teknik (och oavsett kön, bakgrund, ålder, erfarenhet och utbildning).
 
Hälsningar,
Eva

2007-07-29, 22:46
Svar #34

Utloggad Ulf Berggren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3747
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 00:15
    • Visa profil
    • www.stacken.kth.se/~ulfb/genealogi.html
Exempel på rekommenderad läsning med kvinnlig författare:
 
 Lekmanmorden
Ulf Berggren

2007-07-29, 23:32
Svar #35

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11832
  • Senast inloggad: 2024-02-28, 15:20
    • Visa profil
Oj vad bra! Jag bara undrar varför Anki inte tydligare satt ut sitt namn som författare.

2007-07-30, 07:10
Svar #36

Utloggad Helene Jorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6190
  • Senast inloggad: 2020-01-15, 20:53
    • Visa profil
Mycket, mycket trevlig läsning och jättefint illustrerad.  
 
Helene

2007-07-30, 07:54
Svar #37

Utloggad Olle Elm

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11052
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 23:58
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Exempel på rekommendation till kvinnlig författare att låta internetartikel gå i tryck i någon släktforskartidning återfinns här.
Vänligen,
Olle Elm
Vänligen,
Olle Elm

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna