Äldre inlägg (arkiv) till 2008-05-24

[Elisabeth Thorsell]

Förr, när jag jobbade inom Förbundet, minns jag att vi gjorde uppskattningar om hur många cirklar i släktforskning som bedrevs runt om i landet, och sedan antog att det var 8 medlemmar i varje cirkel, och så försökte räkna ut hur många som varje år började på en nybörjarkurs, och alltså visade sig intresserade nog av ämnet för att gå på cirkel.  
 
Sen visste vi, av erfarenhet, att av alla dessa var det nog inte mer ett par stycken i varje cirkel som blev riktigt aktiva och gick med i någon förening. De övriga kanske börjar om med sin forskning senare, och har ett latent intresse, men det är svårt att skatta hur många det är.
 
Förr försökte vi också hålla koll på cirkelledarna, och hade en sändlista för deras eget nyhetsbrev Släktcirkeln, där en del skrev artiklar och gav tips om hur man ordnade bra cirklar.  Men det är nog en verksamhet som försvunnit under de senaste åren.

[Lena Eriksson]

Från 50000 aktiva till 150000 personer som småfuskar (vad menas med det?) och så en SIFO-undersökning som uppger närmare 2 miljoner (!) svenskar som skulle kunna tänka sig att prova, 2 miljoner svenskar skulle alltså skulle kunna tänka sig att leta sina rötter. Jösses, här finns pengar att tjäna... För mig som började släktforska på 70-talet låter det här som en enda stor drive för Genline.
 
Anders, det här känns inte riktigt seriöst!
 
Genline, vad är det här för undersökning, här verkar det mera att tjäna stora pengar....
 
Redovisa SIFO-undersökningen, tack.
 
Vidare säger man att 27 miljoner svenskar eller människor med svenska anor finns runt om i hela världen...jag blir matt...man bara har ett bildarkiv som Genline...Så ordnar sig resten.
Se Pressmeddelande Genline 2006-06-19

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Jag har lite funderingar på hur det känns för en nybörjare, att i stort få hela sin släkt utredd och klar?
 
Det är ju inte ovanligt att när man ställer en fråga här för att komma vidare, om man fastnat, att man blir hänvisade till databaser eller andra släktutredningar/hemsidor. Vips så har man hela den grenen klar, utan att behövt leta i kyrkböckerna, med allt vad det innebär, bl a tydning av gammal skrift.
 
Är det med glädje eller blandad glädje man tar emot all den information man får, utan att man behövt anstränga sig det minsta?
 
Hur gör du som nybörjare? Försöker du leta i kyrkböcker, så mycket det går och sedan vid stopp fråga om hjälp eller försöker du hitta information allt vad som går från andras hemsidor och databaser?
 
Ann-Mari

[Henrik Törnqvist]

Hej Ann-Mari!
 
Sedan jag började släktforska för ett par tre år sedan har jag vid några tillfällen fått vissa grenar levererade av de som forskat på samma släkter eller dylikt. Det har ibland rört sig om Gedcom-exporteringar/importeringar med tiodubbla antalet personer i databaserna mot vad jag har haft i min databas. Har jag kopierat in dessa rätt upp och ner i min databas? Absolut inte!  
 
En av de första sakerna jag lärde mig i samband med att jag började släktforska var källkritiken. Även fastän någon redan forskat på en viss gren så behöver det inte betyda att uppgifterna är rätt eller kritiskt granskade. I min egen forskning har jag endast kommit ner till kring 1700-talets början, därinnan kan det ju finnas luckor både vad gäller husförhörslängder och födelse-/dopböcker som gör att man inte kan koppla samman personer. De uppgifter jag fått från andra som jag själv inte kan granska på grund av såna här orsaker låter jag ligga i en att göra-mapp tills jag fått kunskaper om hur jag går vidare och kontrollerar att dessa uppgifter är korrekta.
 
Att kopiera uppgifter från hemsidor, databaser och andra forskare är troligtvis ganska vanligt men tar bort lite utav tjusningen i släktforskandet, att själv bläddra fram sina anor, upptäcka spännande saker om sina förfäder, osv. Jag använder istället andra källor som stöd. T.ex om jag har en ana där födelseförsamling ej finns omnämnd och inflyttelse från en församling som inte går att uttyda medans en annan forskare har uppgift om födelseförsamling så kan jag gå ju följa anan framåt i tiden istället för bakåt och på så sätt förvissa mig om att det är samma person.
 
Med vänlig hälsning,
 
Henrik Törnqvist
Örebro

[Ann-Mari Bäckman]

Henrik!
 
Du verkar ha en sund inställning till släktforskningen!
 
Om jag frågar här på AF, t ex var min farfar Xx född 1881 var född någonstans. Jag hittar honom inte. Det dröjer inte länge förrän jag får svar och även sådant, som du kan gå in på min databas, så hittar du hans anor 10 generationer bakåt i tiden. Naturligtvis tar jag emot det erbjudandet, men egentligen var det ju inte det jag frågade efter. Jag förstår de som har sådana här uppgifter att erbjuda, men det måste ju ändå ta bort en stor del av glädjen för nybörjaren, att inte få möjligheten att leta själv, utan att få allt serverat. Egentligen bad jag ju inte om det när jag ställde frågan om farfar.
 
Då kanske man ska göra som du, lägga undan uppgifterna och plocka fram vid behov.
Ann-Mari

[Lena Eriksson]

Hej Jag har släktforskat länge o tar till hjälp de jag kan för att sedan följa upp personen vidare själv. Det hände en gång att jag fastnade o vi kom då ihop 3 olika personer som jobbat med samma folk Jag o en kille kom fram till A medan en annan tjej kommit fram till B. Vi påpekar för henne att hon troligen har fel föräldrar men hon litar på sig och skriver det hon har, i en mindre utredning som delas ut till släkten!!! Eftersom vi var två mot en borde hon naurligtvis kollat sina uppg en gång till samt våra och då kommit fram till det rätta. Nu sitter en hel släkt med uppgifter som förmodligen är felaktiga. Och det är inte så långt bak i släkten heller så de blir många felaktiga personen i slutet

[Sven-Erik Johansson]

Den egna fångade fisken smakar i regel bättre än den man köper på ICA.
Men ibland har man ingen möjlighet att fiska själv och om man då vill äta fisk återstår inget annat än att köpa fisken eller tigga från någon annan som redan fångat en fisk.
Vill man ha ett bättre sortiment eller en speciell fisk kanske man av praktiska skäl inte kan dra upp den själv.
Kanske blir resan dit fisken finns mycket tidskrävande och kostsam utan garanti att man fångar någon fisk.
Vissa inser då sin begränsning och besöker ICA medan andra åter tigger sig fram efter att stångat sig blodig mot oväntade hinder.
 
En trevligt fångst afton önskar
Sven-Erik

[Ann-Mari Bäckman]

Lena!  
 
Synd att ni inte hade kunnat haft en trevlig diskussion istället, för att gemensamt komma fram till vilka som var de rätta.

[Lena Eriksson]

Vi vet i efterhand nu att vi har det rätta och hon har fel, ett ganska skapligt fel dessutom där egentligen ingeting stämmer fr.o.m hennes föräldrar utom församlingen. Vi har själva kollat upp hennes linje och fattar inte att hon kunnat göra så fel men det är är väl som med fisken ovan.
Troligen hade hon redan börjat med sammanställningen och inte orkat bry sig mer. Men men..

[Ann-Mari Bäckman]

Sven-Erik!
 
Då är frågan, har jag fiske som min hobby eller är jag endast intresserad av fisken?
 
Har jag fiske som hobby, så skulle jag inte bli glad åt att få en påse fisk, kanske däremot tips på bra fiskeställen  
 
Är jag endast intresserad av fisken och vill anstränga mig så lite, som möjligt. ja, då tackar jag ja åt att få fisk.
 
Ann-Mari

[Sven-Erik Johansson]

Hejsan Ann-Mari
 
Nu är vi helt överens
 
 
 
En trevlig fortsättningen på dagen
Sven-Erik

[Staffan Benedictsson]

Hej!
Jag började släktforska aktivt med Genline 2002 och efter något år en del på landsarkivet, dessinnan hade jag gjort grundarbetet i lådor och genom att fråga äldre släktingar.  
 
Jag tog och tar fortfarande gärna emot enstaka uppgifter, hela grenar eller släktutredningar, men i min databas hör de inte hemma. Jag vill kolla alla uppgifter innan jag lägger in dem i databasen. Hur ska jag annars kunna våga forska vidare, tänk om jag senare kommer på att en hel gren är fel. Jag har faktiskt ett bra exempel på det. En släkting född 1898 växte upp i tron att hans styvfar var hans riktige far. Jag litade självklart på uppgiften eftersom vi visste vem hans far var, så jag började den grenens forskning med fadern och lade ner ett par veckors arbete, men jag fick å andra sidan en ny intressant släkt att ge mig på. Helt åt skogen var det inte efter som det gav information om ett släktnamn som en släkting fortfarande bär.
 
Om jag litat blint på gamla utredningar hade jag glatt stoltserat med Harald Blåtand, gamla frankiska kungar från 800-talet, folkungaätten med flera som vi kan hitta i släktens Jäderlundare. Men ok, i det fallet är det ju ett uppenbart fall av klipp, klistra och fyll i med lämpliga namn som den kände blufforskaren Jäderlund höll på med. Vad han däremot lyckades med var att ge mig en extra källkritisk pekpinne innan jag började forska.
 
Dessutom hittar man aldrig det som andra missat om man bara kopierar andras uppgifter. Jag har gått igenom och kontrollerat en släktutredning för min farfars farmors släkt som sträcker sig tillbaka till en person född under andra halvan av 1600-talet. Det mesta har faktiskt stämmt, men det fanns en del småfel och uppgifter som verkar svåra att kontrollera. Hade jag bara lagt in utredningen så hade jag inte kunnat lägga på två generationer och se antydningar om att arkivstudier i Malmö skulle kunna ge en eller två till.

[Ingegerd Johansson]

När jag precis hade upptäckt Anbytarforum på våren 2003 gick jag först på sight-seeing bland gamla inlägg för att bekanta mig med forumet. Då fick jag syn på Långudden i Råby-Rönö under Södermanland, Efterlysningar. Då blev jag verkligen nyfiken, för där är min farfars far född. Och mycket riktigt: jag kom rakt in i släkten och fick en massa uppgifter som jag ännu inte hade forskat fram själv. Det blev jag glad för. Det var en person som nu bor på gården ifråga, som frågade vilka som bott där förut. Och den som svarade är ättling till en av farfars fars bröder, så jag fick kontakt med en hittills okänd släkting. En som är nästan 30 år yngre än jag - men ändå nästan proffs och mycket noggrann och hemmastadd med andra källor än kyrkböcker. Men ändå vill jag kolla själv och anteckna källor. En avvikelse har jag upptäckt, en av oss har mars och en har april som födelsemånad för en person. Det har inte blivit av att kolla vem som har rätt, det får jag göra nästa gång jag åker till Uppsala eller Arninge.
 
Men alltför långa släktutredningar skulle jag nog inte vilja ha. Jag gillar att sitta på ett arkiv vid en mikrokortsläsare och försöka följa en person genom husförhörslängder, flyttlängder osv.

[Göran Löfstedt]

Hej på Er släktforskare.
 
Jag kan till slut inte låta bli att göra ett inlägg under denna rubrik, en del av Er har väl väntat på det!
 
Jag är ingen riktig släktforskare, jag har aldrig nyst damm ur originalkyrkböcker.
 
Jag har fått hela min släkt från kontakter med min egen släkt, bekanta, kontakter och sökningar via nätet. När min frus och min egen släkt var tämligen utredd (ner till 1700-tal och tidigare) blev det stopp på en del linjer p.g.a oäktingar utan fader o.s.v. började jag forska, utreda samband, kopplingar, mellan olika släkter.
 
Jag hittade ganska snabbt koppling till en nära vän vars far var uppväxt i samma trakt som min far. Hans far och jag är niomänningar. Jag hittade släktkopplingar (männings-kopplingar) till ytterligare fem nära vänner, och så klart mellan dem också. En annan nära vän blev lite putt då han själv inte var så nära släkt, däremot hans söner, för hans fru var ju nära släkt med oss.
 
I denna forskning kommer automatiskt att man blir släkt med många dåtida och nutida kändisar. När jag hör eller ser en person i media med ett känt namn tar jag reda på hur han/hon är släktkopplad till mig, SVT:s chef Eva Hamilton t.ex. och varför inte tobaksgreven Gilbert Hamilton.
 
Det lustiga när man forskar på detta sett är man förstår hur de olika grupperingarna i samhället gifter in sig i varandra, både då och nu. Förr gifte sig adel med adel, präster med prästdöttrar eller prästänkor och brukspatroner lite hur som helst över dessa gränser, men de var ju ofta adel.
 
På senare tid ser man hur skådespelare gifter sig med författare eller tvärt om. Nutida politiker, ofta adliga gifter sig med andra politiker.
 
Jag skall göra en lista på alla kändisar jag har släktkopplade till mina vänner och mig själv.
 
I min databas har jag 16500 personer som på något sätt är släktkopplade till varandra, jag upptäcker, eller blir påpekad fel då och då. Det är mig då ett nöje att rätta till felen.
 
Två udda personer som väldigt långsökt är med i min databas är Napoleon och Herman Göring!  
 
Mvh Göran

[Anna Jacobson]

Hej
 
Själv har jag heller aldrig tittat i orginalhandlingarna, men väl microfiche. Min egen släkt tog tämligen snabbt slut. Att söka efter anorna till torparen Anders Andersson f 1710 i okänd församling känns inte görligt innan jag får mer tid till mitt förfogande. Så vad gör man om inte söker rätt på alla -männingar men de tar ju snart slut de med. I de fall jag ställt frågor om min släkt har tystanden i princip varit kompakt.  
 
Jag nystar också i min mans släkt där vädligt mycket står att finna i genealogiska standardverk. Jag har inte primärt brytt mig om att kolla dessa utan försökt hitta en oforskad kvist. På vissa håll har det lyckats och jag har grävt ner mig. När jag då ställt frågor när jag har kört fast har jag förvånandsvärt snabbt fått svar. Då inte i hela släktutredningar utan precis så mycket att det retar aptiten och jag kommer vidare.
 
När jag har kört fast så använder jag alla till buds stående medel inklusive amerikanska databaser:-)

[Mårten Swärd]

Hejsan!
Jag har vid 3-4 tillfällen stött på duktiga forskare som har kommit väldigt långt på grenar som jag själv utforskar och har då ifrån dem fått ett rikligt material, vissa med anor ända ned till 1300-talet. Själv har jag gjort så att jag först, utan att titta närmare på det materialet, försöker forska så långt jag kan själv, sedan när det tagit stop för mig så jämför jag med deras material. Efter att mina egna släktforskningskunsakper tagit slut så klistrar jag in de anor som jag fått, skulle jag längre fram vilja forska vidare så gör jag det ifrån min gren och därefter på samma sätt jämför mot det som de andra forskarna kommit fram till.
 
På detta sätt känner jag att jag kan både äta kakan och ha den kvar, jag får nöjet att jaga anor själv men samtidigt har jag ett stort och intressant släktträd.

[Ann-Mari Bäckman]

Trevligt att ta del av, hur ni använder andras forskning!
 
I min egen forskning, så har jag forskat fram det mesta själv på fars sida. När det gäller min mors sida, så blev det så att hon tog hand om den delen, när vi gick en släktforsknings kurs tillsammans. Jag vet inte varför jag inte har någon håg och lust att gå igenom hennes forskning. Jag har ju namnen redan, men det känns inte spännande att sitta att kolla igenom de data hon fått fram från bl a släktregister över hennes födelsesocken. Dessutom stannade de i stort i samma socken hela tiden.
 
Däremot kastade jag mig över min svärfars anor med liv och lust och även svågerns.
 
Så forskandet på mormors och morfars anor är bara halvdant gjort. Därför tror jag att jag skulle känna likadant idag, om jag skulle kopiera andras forskning. Jag skulle tappa lusten att sitta och kolla igenom allt.

[Petra Jansson]

Hej
Jag är ny till släktforskningen men har ett stort grundmaterial till förfogande eftersom min far och farmor tillsammans släktforskat under ett stort antal år. Att jag av dom fått så mycket material och inte hittat det själv är inte viktigt för mig. Jag försöker dubbelkolla alla uppgifter så långt jag kommer. Det viktiga för mig är att ta reda på så mycket som möjligt om varje person. Hur den personens liv kan ha sett ut. Vad som påverkade besluten han/hon tog (yrke, flytt, emigration osv).Hur såg Skinnskatteberg eller Sverige ut just då? På vissa släktforskare känns det som det är mängden släktingar man hittat som är viktigt (Tex :Jag har hittat 5342 släktingar!!!) Men är det inte roligare att veta hur Anna Andersson 1822 levde sitt liv än att samla släktingar på hög?
Min ambition är att till 100 års-minnet av min farmors födelse 1911 (hon som startade sökandet)kunna samla familjen och berätta så många intressanta och spännande berättelser som möjligt om dom som kom före oss. Men det kommer inte vara antalet släktningar jag fann som är viktigt utan hur mycket tid jag la ner på var och en.
 
mvh
Petra

[Annika Nygren]

Mycket intressant att få höra lite om hur andra jobbar med släktforskningen tycker jag.  
 
Jag har släktforskat i 3 år och använder DISGEN. Min databas är mycket stor och jag tar gärna hjälp av info från andra forskare. Ibland en GEDCOM-fil och ibland Word eller txt-filer.  Jag lägger in dem i DISGEN i egen flock där jag håller reda på dem och noggrannt angett källa, dvs annan forskare, ej kollad.  Sedan går jag igenom varje person och kollar mot kyrkoböcker, kompletterar och följer dem i detalj från vaggan till graven. Allt eftersom de verifieras flyttar jag dem till min egen flock.  
 
För mig är detta ett bra sätt. Det underlättar att hitta och jag ser inget egenvärde i att lägga mycket tid på sökningen som sådan. Däremot är det ju viktigt (och roligt) att gå igenom och kontrollera allt. Det händer inbland att det man fått är felaktigt även om det ser väldokumenterat och snyggt ut. Det har också hänt att jag hittar fel i min egen forskning vid sådana jämförelser. Det är lätt att göra misstag.  
 
Det finns tillräckligt mycket att göra ändå för att fylla upp den tid jag kan sätta på detta. Att använda andras uppgifter för att snabbare hitta framåt tycker jag är bra. Oftast är det man får bara namn och årtal och hemort så det finns en del kvar att kolla på kring dem.  
 
ANNIKA

[Marianne Kindgren]

En liten uppmuntran speciellt till Ann-Mari...
 
Min forskning startade med en genomgång av allt som en äldre släkting samlat och det var mest nakna fakta, inget som gjorde människorna levande. Men jag hade lite samma känsla som du i början, att det inte fanns mer att göra. Det var inte så på långa vägar.
Jag har fyllt på med bouppteckningar, sockenprotokoll, lite allmän forskning om gårdar och bygder, släktanekdoter (sanna eller näst intill), foton och föremål. Säkert finns det kvar en hel del att göra för dig på din morssläkt. Och det är den här delen av forskningen som jag tycker är intressant. I min släkt kom det fram en hel del mörkade uppgifter som gav mig lust till ytterligare grävande, bland annat om min morfars fars något udda liv.
En av de roligaste trådarna missade min släkting helt eftersom han stoppade vid en födelsenotis som bara angav ett fadersnamn. Men hade han orkat leta efter modern så hade jag i gengäld sluppit flera års intressant forskning.
Andras uppgifter är alldeles utmärkt att ha som startplatta och kan ibland spara en hel del tid. Snabbkoll i angivna handlingar är ju hur enkelt som helst nu när det mesta är åtkomligt via nätet. Ger dessutom en anledning till extra koll i den egna databasen när uppgifterna skiljer sig.  
Disbyt och Anbytarforum har gett mig många användbara kontakter och i ett par fall också kontakt med släktingar jag inte visste fanns, bland annat i USA.

[Ann-Mari Bäckman]

Marianne!
 
Tack för den uppmuntran du gav mig!
 
Ann-Mari

[Carina Olsson]

Ann-Mari! Sedan kan du ju lägga in både nya och gamla kort i din forskning. Jag har bla kort som är tagna på hus under 30 & 40-talet i svartvitt och nu har jag tagit nya kort i färg och lagt till. Sedan har jag fotograferat gravstenar, vägskyltar, köpt gamla vykort på sockenkyrkor mm Det finns en hel del kul att göra och vill man kan göra ett Scrapbookalbum av sin forskning. Fick ett kopierat från USA och det gav mig blodad tand så nu klipper och klistrar jag! Hälsningar Carina

[Ann-Mari Bäckman]

Carina!
 
Det låter trevligt med att klippa och klistra. Man kan lägga in kort till sina uppgifter i Holger också. Hoppas jag får lusten att ta itu med detta! (Annars får väl barnbarnen, något kul att syssla med i framtiden)  
 
För att nämna något som egentligen inte har med just anor man hittar på nätet att göra, så håller jag på med att skriva rent min mammas dagbok. Där har jag tänkt att lägga in kort på personer som nämns. Jag har en låda med kort, där min mamma ganska flitigt skrivit på baksidan vem det var.

[Camilla Åslund]

Hej
Att göra scrapbookingalbum är hur roligt som helst. Jag har scannat och skrivit ut gammla foton och porträttfoton, jag har även kopierat brev, dödsannonser, vigselannonser osv och sätter in dom tillsammans med fotona till respektive person. Har även skrivit ut från Genline och satt in med foton för att visa hur familjen ser ut i kyrkböckerna. Detta blir ett roligt sätt att presentera sitt familjealbum. Det går att göra hur mycket som helst bara fantasin finns.  
 
Camilla

[Olle Elm]

Sedär kom ett nytt ord för mig: scrapbookingalbum. Använde google och fick klart för mig att detta betyder; Rent praktiskt innebär det att man kombinerar fotografering och anteckningar med olika dekorationer och tekniker för att stilen skall passa den händelse man vill bevara och minnas för framtiden. Det låter trevligt! Kan vi ha ett svenskt ord för detta?  
I och för sig tycker jag mig kunna hitta både pressade blommor och annat i mina släktingars gamla fotoalbum och själv har jag tecknat lite i ett i min ungdom, men detta kanske är något annat?
Vad tror ni om ett svenskt ord?
Vänligen,
Olle Elm

[Chris Bingefors]

Klippbok eller minnesbok hette det på 1800-talet, motsvarade det engelska scrapbook, som alla välborna flickor fick lära sig av guvernanten att göra.

[Olle Elm]

Klippbok låter väl bra.  
När jag slår på ordet i min Nordstedts engelska ordbok - med 152 000 ord och fraser - står det [urklipps]album, urklippsbok, bok för tdningsurklipp.
OK - då är ordet alltså känt och översatt. Då frågar jag intresserat; Duger inte denna översättning, eller har begreppet blivit utvidgat med det nya ordet : scrapbookingalbum? Det kanske betyder mer idag. Mitt lexikon är från 1977 - nej 1997 förlåt. Språket förändras.
Vänligen,
Olle  
 
PS. Man kanske skulle införa urklippsboksalbum - så blir det lika tungt och kaka på kaka.   DS.
 
PSS. Ann-Marie, det är inte min mening att förstöra Din seriösa diskussion ovan, men jag kunde bara inte låta bli när skrapbokningen kom på tal. DSS
 
(Meddelandet ändrat av smol den 24 maj, 2008)
 
(Meddelandet ändrat av smol den 24 maj, 2008)

[Chris Bingefors]

Olle vi kanske är gamla du och jag, det nya uttrycket är tydligen scrapbooking!! (http://www.scrapbook.se/scrapbooking.html) Men vad jag kan se så är det samma ska som de fina döttrarna fick göra på 1800-talet. De var en artikel i en engelsk hsitorisk tidskrift (BBC History tror jag) nyligen om det.
 
I alla fall så verkar det som en rolig idé.

[Ann-Mari Bäckman]

Olle!
 
Ingen fara alls. Jag var själv och svävade runt!
 
Från min ungdom har jag kvar en Minnesbok. Där kan man bl a hitta en torkad ros från en beundrare, en sentimental kärleksdikt, ett vackert utklipp bl a.
 
Något annat som jag pysslade med var att hitta snitsiga, roliga texter från tidningar och klistra in tillsammans med korten i albumet.
 
I dagens scrapbooking så använder man sig av en massa tillbehör, som går att köpa och klistra in. Namnet ska kanske tala om att detta är något nyare och modernare sätt att bevara sina kort och minnen.
 
Visst är det ett trevligt sätt att ta tillvara sin släktforskning på.
 
Ann-Mari

[Marianne Kindgren]

Jag undersökte översättningarna till ett par andra språk via Språkrådets utmärkta hemsida (den är mycket användbar i många olika sammanhang, här). Tyskarna t. ex. säger Einklebebuch eller Sammelalbum.  
Minnesbok låter väl trevligt! Tycker att vi döper företeelsen till det på stående fot. Klippbok duger gott det också. Jag tycker faktiskt vi kan göra lite mer aktivt motstånd mot anglifiering i tid och otid!
 
/Marianne K