Jag kikade runt i litteraturen, och gjorde en del fynd angående konstvävning. I dessa ser man att det inte bara var draperier, kuddar och löpare utan även överdrag till möbler, ja till och med tapeter, som kunde konstvävas. Exemplet ur Folk-liv bekräftar dessutom att konstvävning främst tycks ha varit en manlig syssla, och det stämmer ju in på Anders. De fyra utdragen beskriver i tur och ordning 1500-talet, 1600-talet, 1700-talet och 1900-talet:
Kjellberg, Sven T., Ull och ylle: bidrag till den svenska ylle-manufakturens historia (1943), s. 69.
»Även till beklädnad av rummens innerväggar började kläde att under 1500-talets senare del komma i bruk. Under Gustav Vasas tid hade för de kunglig slottens räkning tillverkats dyrbara tapeter med mönster och figurer i silke och guldtråd. Införskrivna konstvävare hade upprättat verkstäder inom landet och förfärdigat tapeter efter historiska eller mer genremässiga motiv framställa av konstnärer, som arbetade för konungen och hovet.»
Folk-liv: acta ethnologica et folkloristica Europaea, Volym 7-8 (1943-1944), sid. 83.
»I Jämtland gick man så långt, att om en vuxen karl bakade, blev brödet oätbart. Korna sinade, om manfolk gick i fähuset, påstodo äldre käringar. Det finns många berättelser om den man, som först sådde i bygden. Männen kunde däremot ofta karda och spinna, vara skickliga konstvävare, och voro de enda, som bedrevo yrkesmässig sömnad.»
Lychnos: Lärdomshistoriska Samfundets Årsbok (2002), sid. 228.
»På Stockholms slott togs nämligen vid samma tid ett initiativ till ett konstväveri som skulle förse de kungliga möblerna med vävda överdrag efter senaste mode.»
Biblioteksbladet 1954 (1955), sid. 96.
»En vävbok som enbart handlar om duktyg och handdukar är en mycket klok idé att ge ut. Många vävande vill nämligen helst ägna sig åt konstvävning och fylla hemmen med draperier, kuddar och löpare.»