Spannmålstorpare

[Måns Nyberg]

Kan någon ge en kort definition av begreppet spannmålstorpare? Tackar på förhand.
Måns Nyberg
Wien

[Torbjörn Norman]

En torpare betalar ett slags hyra för att få bo på torpet. Det är vanligt att han betalar med arbetskraft, dagsverken. Men iblan kan det vara lämpligare att betala på annat sätt. I det här fallet med spannmål. Torpet kanske ligger långt från herrgården och det finns gott om lämplig jord att odla på.

[Håkan Skogsjö]

Jag har aldrig träffat på benämningen spannmålstorpare i Sverige, däremot förekommer den i Finland. Vid Kastelholms kungsgård i Sunds socken på Åland fanns på 1800-talet många spannmålstorpare, vilka av kyrkböckerna att döma är betydligt rörligare än de vanliga torparna samtidigt som de förefaller att befinna sig betydligt lägre på den sociala skalan än dessa.
 
Vid en kontroll i Svenska akademiens ordbok ges som förklaring till ordet spannmålstorpare att det var en benämning för stattorpare i Finland.
 
Ordet stattorpare förklarar SAOB på följande, icke helt lättbegripliga sätt:
 
?vid viss lantegendom anställd (under legostadgan lydande) (gift) manlig lantarbetare som mot rätten att (tillsammans med sin familj) få bebo torp (stattorp) l. backstuga, tillhörigt resp. tillhörig ifrågavarande lantegendom, o. för eget behov få bruka ett (större) stycke jord i dess om givning, samt mot viss, från huvudgården utgå ende, stat (jämte en viss penninglön) hade att för egendomsägarens räkning utföra visst bestämt (särsk. i så l. så många dagsverken per tidsenhet räknat) arbete; särsk. motsatt dels: jordtorpare, dels: statdräng l. statkarl, statare (förr äv. (o. i sht) allmännare, dels om statdräng l. statkarl, dels om dagsverkstorpare); stundom äv. i utvidgad anv., om utländsk motsvarighet till stattorpare (i ovan angivna betydelser). På andra sidan Örebro, såsom hos lagman Grevesmöhlen och h. Korsse man är inrättning gjord med statstorpare, som hava visst tunntal spannmål för visst antal dagsverken i veckan.?
 
En stattorpare kunde vad jag förstår vara detsamma som en statare. Om detta ord upplyser SAOB: ?manlig lantarbetare vars lön helt l. delvis utgick i form av stat, särsk. likty digt med: statdräng l.-karl l. -torpare; i sht om (vanl. för hel- l. halvår) lagstadd gift sådan lant arbetare med eget hushåll o. disponerande bo stad i hus tillhörigt husbonden (i denna anv. särsk. motsatt: stattorpare); i pl. äv. med inbe grepp av statares hustru l. familj, särsk. likty digt med: statfolk (se d. o. 2);?
 
Och bland beläggen finns följande från 1895: ?Statare (stat drängar, statkarlar , statterpare) äro i regeln lag stadda för hel- eller halfår, med skyldighet att hvarje arbetsdag göra tjänst.?
 
Sammanfattningsvis: En spannmålstorpare förefaller vara detsamma som en stattorpare (eller statare), som väl inte är vad vi vanligtvis menar med torpare (en person som ägde eller arrenderade en jordbruksfastighet som var så liten att den inte kunde åsättas mantal) utan snarare en lantarbetare (en person som arbetade på en lantegendom mot lön i pengar, bostad och in natura - väl troligen till stor del i spannmål i Finland, därav namnet).
 
Torbjörn Normans fundering här ovan är således knappast korrekt. Spannmålstorparen torde inte ha betalat spannmålen som arrende utan i stället fått den som lön.

[Torbjörn Norman]

Spannmålstorpare är, som Håkan nämner, inget vanligt uttryck. Vad gäller min teori faller den på att en brukningsenhet som är så stor att den lämpar sig för spannmålsodling troligtvis är  mantalsatt och då brukas den av en frälsebonde, landbonde eller arrendator. Skulle jag ta steget ner från ett torp skulle jag hamna i en backstuga.
 
Nu finns det ju en hel del lokala uttryck i skattelängderna. Både beroende på vad som var brukligt på orten och vad som var vanligt för skrivaren. Därför skulle det vara intressant att veta var och när uttrycket har påträffats.
 
Ett annat sätt kan vara att följa beskattningsenheten under några år för att se om ordet byts ut till något annat. Följ i så fall gärna flera enheter.
 
Och vad händer när det kommer en ny skrivare?

[Kirsti Ervola]

Hej Måns! Jag vet inte om och i vilken mening ordet spannmålstorpare har använts i Sverige; men i Finland är ordets betydelse den, som Håkan Skogsjö antydde i sitt inlägg.  
 
En torpare var ju i princip en självförsörjande arrendator, som betalade markhyran i form av dagsverken. En spannmålstorpare var egentligen ingen torpare alls, utan en arbetskarl som hade ett arbetsavtalsförhållande till gården. En dräng fick mat och logi på gården som en del av lönen. Spannmålstorparen (med familj) fick en stuga för sig och hade ett eget hushåll, men arbetade på gården. Då han antagligen hade varken tid, åkermark eller andra förutsättningar till egen sädesodling, bestod lönen delvis just av spannmål.  
 
En spannmålstorpare skilde sig från en backstugusittare såtillvida, att en backtugusittare inte behövde ha ett arbetsförhållande till gården; han/hon kunde ju vara t.ex. en hantverkare.
 
En spannmålstorpares kontrakt med gårdarna har antagligen varit lika kortvariga som tjänstefolkets i allmänhet. I min egen forskning har jag följt några spannmålstorpare i Västa Nyland på 1800-talet, och de flyttade sig ofta. En av dem bytte boställe (och arbetsgivare) sex gånger under en period av nio år.  
 
M.v.h. Kirsti Ervola

[Måns Nyberg]

Tack för de intressanta och uttömmande svaren. Jag har stött på spannmålstorpare några gånger i de finländska kyrkböckerna på nätet (HisKi).
Måns i Wien