Nagelsmed

[maria schmidt]

Vad är Nagelsmed för sorts särskild smed?
Har en anfader som hade detta yrke på 1600talet...

[Irma Ridbäck]

Är det inte fråga om en spiksmed? Tyska ordet Nagel betyder spik och stift.

[Mia Schmidt]

Ja det är ju troligt då mina anor kommer från Danmark/ Tyskland!  
Tänkte inte på det -då jag ej kan tyska såg jag inget samband...
Tack för tipset!

[Anna-Carin Betzén]

Ordet nagel i betydelsen spik är belagt även i svenskan åtminstone sedan 1500-talet (enligt Svenska Akademiens ordbok). Så det är nog frågan om ett sammanträffande snarare än ett samband.

[Camilla Eliasson]

Hej!
 
I en bouppteckning hittade jag en person som arbetade som nagelvärmare. Kan det var någon slags lärling till en nagelsmed eller vad gör en nagelvärmare?
Bouppteckningen är från 1946.

[Bo Berndtsson]

Han värmde nitarna innan nitaren satte dem på plats i nitförbandet. Nagelvärmare fanns på alla industrier som tillverkade nitade föremål. Det kunde handla om broar, fartyg, ångpannor eller annat.

[Stefan Simander]

Den första uppgiften jag fick var nagellangning. Nagel betyder nit på fackspråk. Bordläggningsplåtarna sammanfogades och färstes vid spanten, ej med svetsning, som man gör numera. Nej, allt sådant arbete skedde medelst nitning. Bordläggningsplåtarna levererades bockade och färdiga från plåtslagarverkstaden, lyftes upp med hjälp av kranar och fästes omlott med mellanlägg av asfaltpapp, provisoriskt med dorn och bultar. Efter borrning och brotschning var det klart för nitning.
 
Ett nitarlag bestod av nitare, mothållare, nagelvärmare och nagellangnare. Nitaren satt på en trälåda eller pall på ställningen, som täckte hela utsidan av båten. Han nitade således utifrån medelst trycklufthammare, mothållaren höll emot nageln på insidan med en järnklump försedd med ett handtag, kallad furst, allt till ett fruktansvärt oljud från den vibrerande plåten. Hörselskydd fanns inte. Vad var det för något? Nitaren i mitt lag var mer eller mindre stendöv, vilket betraktades som helt naturligt, han var ju nitare. Samma sak gällde i princip för mothållaren. Han blev också med tiden döv.
 
Nagelvärmarens uppgift var att värma nageln i ässjan till knappt vitglödande. Han kastade den glödande nageln med hjälp av en tång med långa skänklar i en elegant båge till langaren, som fångade den i luften i en hink försedd med kolstybb i botten, som hindrade nageln att studsa ut. Nagellangnaren eller nagelapan greppade nageln med en mindre tång och satte den i hålet varpå nitaren fullbordade nitningen. Nitare, mothållaren och nagelvärmaren arbetade på ackord och betaldes med styckepris per utförd nagel. Nagelapan ersattes med timpenning, i mitt fall som nagelapa, med 25 öre per timme första året. Arbetstiden från klockan 7:00 till 17:00 avbröts för frukost klockan 09:00 till 09:30 och för lunch 13:00 till 14:00. Klockslagen tillkännagavs medelst högljutt tjutande av lämpligt utplacerade sirener. Lördagen avslutades arbetet klockan 13:00. Jag minns ej om tidsstämpling tillämpades vid frukost, dock stämplades in och ut vid lunch.
Källa: http://www.kustguide.net/kk_nagelapa_041004.html

[Stefan Simander]

I Sveriges Befolkning 1900 hittar man en Nitare och 2 Nithållare, alla 3 i Skåne. Även en 16-årig Nagelvärmare i Maria Magdalena i Stockholm. Samt en Nagelsmed i Lundby i Göteborg.  
 
Ingen Nitare 1890, däremot en Nagelvärmare i Finboda, Nacka.