Vågskrivare

[Crister Lindström]

Vad gjorde en Vågskrivare?

[Stefan Simander]

Kan detta ha med saken att göra?
 
järnvåg
 
järnvåg, statlig inrättning som granskade svensk järnexport från främst 1600-talet till mitten av 1800-talet. Järnvågar användes för att i merkantilistisk anda väga svensk järnproduktion vid exporthamnarna. Kvantitativt prövades att bruken inte överskred sin tillverkningsrätt, kvalitativt att järnet höll god standard. Det första ledet ombesörjdes utmärkt, för det andra saknades metallurgisk kompetens. Granskningen blev ytlig. De kommunala järnvräkarna beslagtog obetydliga mängder järn. Värdet i besiktningen låg i att slarv förebyggdes vid tillverkningen. En positiv bieffekt blev den billiga lagringen på vågarna, vilket medgav belåning av produkterna (främst hos riksbanken).
(Källa: NE)

[Stefan Simander]

Se också Vågkarl bland yrken!

[Crister Lindström]

Två personer - som har titeln Wågskrifvare - intygar en förfaders duglighet som affärsman i Stockholm. Han sökte och fick Minuthandelstillstånd 1851. Jag känner mig fortfarande oupplyst. Det är lite svårt med dessa gamla titlar. Yrket Platsförsäljare har jag också stött på i bl a bouppteckningar. Uppslagsverken ger i bland mycket oklara beskrivningar. Man undrar om Wågskrifvaren var någon form av myndighetsperson?

[Elisabeth Thorsell]

Vågskrivaren bör ha varit den som förde böckerna vid en våg, dvs antagligen en järnvåg, och alltså noterade hur mycket som levererades från det eller det bruket, och hur mycket som sedan exporterades etc.  
 
I Det Anno 1729 Florerande Swerige av A.J von Henel (facsimil 1993) finns t.ex. på s. 148 under Bergsstaten upptagen en vågskrivare vid Avesta bruk, och han bör ha varit tillsatt av någon myndighet, kanske Bergskollegium.

[Crister Lindström]

Det börjar klarna. Vi rör oss alltså i Gamla stan, Stockholm. Där i kvarteret Argus finns fortfarande Tullen. Kan det ha varit personer verksamma där?

[Rolf Liljhammar]

Hej Christer!
 
Jag förutsätter att 'Vågskrivaren' var en tjänsteman under 'Vågmästaren' som svarade för 'stadens våg'.
 
Har här ett utdrag ur J B Lohmans Arboga Känning  ett lokalhistoriskt verk från 1737, som berör järnvågen i Arboga:
 
 
2. ?
 
Om Stadens Ladstader, Järnwåg  
och Siöfarten.
 
...
 Efter Stadens gatu- och torgs-förbättring, tå the gårdar, som wäster om Stads-kyrkan woro belägne, borttogos, och platsen lemnades til järntorg, blef också en Kronans Wahrbod nedre wid åån borttagen, och Wågen thärstädes fulkomligare upbyggd, til större beqwämlighet för fohrjärnets af- och skutornas in-lastande, särdeles som Wågen på ena sidan hafwer torget och på andra sielfwa åån. Järnet som igenom thenna Wåg til Stockholm afgår, plägar stiga emellan 40 och 50000 Skp:d årligen
/Sid 50/
stundom mera. Wågare-penningar betalas för främmandes järn, 3 öre Silf:mt, för Borgarenas egit 2 öre Silf:mt, för Koppar och Metall, 4 öre Silf:mt Skepp:det. Thetta järn öfwerföra til Stockholm Stadens skutor, hwilka til antalet efter Privileg. af år 1620, böra wara 24. Här måste äfwen then jämnlikhet i akt tagas, at fast then ena skutan än woro mera drägtig, bör hon likwel icke flere skeppund föra än then andra, på thet ingen blifwer förfördelat. Eljest äro för somlige skute-numrer jakter insatte, som stundom kunna föra något smått och grant järnsmide, dock mästadelen resande folk med theras saker öfwer Mälaren til andra Städer; men the begripas icke under the?e 24 numrer, med mindre the af ägaren therföre, som woro ringa winning, insatte blefwo.    ...
 
/Sid 51/
 ... Betalningen eller frackt för järnet war aldraförst 12 öre Kopparmynt för hwarje skeppund. Sedan tillökades 4 öre dito mynt. Sista tilökningen war 8 öre, at nu frakt för et Skp:d Stångjärn är 24 öre Kopp:mt. Skeppar-skrå-ordningen, och siölagen hwarefter Skeppar-Gillet i Arboga sina wärf rätta, är giord och gifwen i Arboga den 10 Febr. 1664, af Gustav Sparre.  ...
 
 
Vågmästaren/vågskrivaren svarade således bl a för en rättvis fördelning av lasterna till stadens fartyg, beräknade fraktkostnader m.m.
 
Mvh
 
Rolf L

[Bengt Rur]

Christer! Din våg verkar att ha varit någon av stadens viktualievågar. Har jag räknat rätt så fanns det sex vid 1800-talets mitt.
 
Det fanns två vågskrivare vid viktualievågen på Skeppsbron samt en skrivare vid envar av de övriga.
 
Vid denna tid var det vågskrivarna som ansvarade för verksamheten och utfärdade vågsedlar. De sju skrivarna hade över sig en gemensam chef, Inspektorn vid Viktualievågarne.
 
Fram till 1870-talet vägdes på dessa vågar sjövägen från utrikes ort inkomna varor. Vid behov fanns även tullpersonal till hands.  
 
De skrivare vid vågarna som hörde tullen till kallades kontorsskrivare.
 
Beträffande tackjärns- och metallvågarna - som troligen ej är aktuella i ditt fall - kan noteras att de länge stod under Bergskollegiets tillsyn, en ny instruktion kom så sent som i oktober 1856.  
 
Bengt

[Stefan Simander]

Fantastiskt bra information Bengt! Vad har du hittat denna innehållrika information?

[Bengt Rur]

Stefan! Det mesta plockade jag ur P.R. Ferlin Stockholms stad (1858), något stödd av
S.O. Jansson Måttordboken (2:a uppl., 1995).
 
Bengt

[Crister Lindström]

Släktforskning är skitkul! Man lär sig nåt nytt varje dag. Tack alla! Jag försöker dessutom ta reda på vilken sorts butik det var han öppnade. Munkbron nr 7 i Stockholm är en högintressant adress.  
 
Här är texten till intyget som lämnade in till Stockholms Handels Callegie:
 
Att f.d. Handelsbetjenten Carl Emil Rahm? kan skrifva läsligt, räkna qwartner species
i enkla tal och bråk samt föra bok och räkning på det för handeln i allmänhet öfliga
sätt; det varder härmed intygat.
 
Stockholm den 27 september 1851
 
P Sandstedt Wågskrifvare
A W Löfgren Wågskrifvare
Carl Jacob Spetz (oläsligt).mästare
J A Granberg Handlande
 
Mer finns på www.lindstrom.hem.nu

[Elisabeth Thorsell]

Står det inte månne att han kunde räkna quattuor species, d.v.s de fyra räknesätten?