Postryttare

[Viktor Hansson]

Har stött på en som står som Postryttare. Vad innebar det? Var det någon ersättning och kunde dom leva på det? Det finns inget annat arbete noterat.

[Kjell Öhman]

Under 1600-talet blev kravet på en regelbunden postgång allt större. Krig och oroligheter på kontinenten gjorde att behovet av snabba transporter ökade. Den första förordningen om postbefordran kom 1636. Postlinjerna byggde till en början på drängar som sprang mellan två posthemman i ett stafettförfarande. Posthemmanen låg på två eller tre mils avstånd från varandra. Ridande postbönder infördes 1646. På 1670-talet började postiljoner anställas. De fick rida på böndernas ­hästar och tog hand om postbefordran på linjer som fungerat dåligt eller där risken för rån och överfall var stor. Postiljonerna hade uniform och var beväpnade. I de viktigaste städerna upprättades posthus, en form av tidigt post­kontor. Här fanns information om både lokala och nationella nyheter, samt inte minst viktigt påbud från statsmakterna.
Postryttarna eller postbönmderna fick sin lön utbetald av befallningsmannen i häradet.

[Viktor Hansson]

Tack Kjell!
 
 Sprang en och samme dräng hela vägen mellan två posthemman? I så fall måste det ha varit ena rackare på att ha kondition.
 Min postryttare höll till i norra Bohuslän, nästan så långt från stora vägen (= vägen mellan Göteborg och Kristiania),man kunde komma.Men hade häst då.

[Kim Petrusson]

Får man fråga vem denna postryttare är? Har även i min släkt som enligt muntlig utsago skulle vara postryttare. Närmare bestämt i trakterna kring Svarteborg kring 1870-talet.

[Allan Hansson]

Viktor, det fanns inte bara den svenska posten i Norra Bohuslän. Den svenska posten bör ha startat ungefär samtidigt med att Strömstad blev stad ca 1668. Då befordrades posten med hjälp av postbönder och deras drängar, vilka troligen red. Någon lokal distribution av post fanns inte - den som fick ett brev fick gå till postmästaren i Strömstad och fråga efter det. Detta sakernas tillstånd varade en bra bit in på 1800-talet. Systemet med postbönder fanns kvar till ca 1860.
 
Den andra posten var den Kungliga Danska Posten, som befordrades mellan Köpenhamn och Kristiania (det danska namnet på Oslo). Den postlinjen fanns väl så länge Norge låg under Danmark, dvs fram till 1814. På svenska sidan anslöts den vid Björneröd i södra delen av Idefjorden. Det är svårt att hitta någon information om den, men en dödsnotis i Skees dödbok från 12 september 1772 har följande kommentar:  
 
Anders Corneliusson fr hela hemmanet ägo o bruk Övre Kroken var rbman Håf i 7 år,gårdsbrukare i bemälte Kroken 26 år, o under sist berörde tid befordrat Kungl danska posten emellan Björnerstrand o staden Uddevalla i 9 år, var 53 år o 5 mån
 
Uppebart var det en bisyssla för Anders att föra post mellan Idefjorden och Uddevalla, eftersom han dessutom var gårdsbrukare. Men det är ju inte säkert att han själv red till Uddevalla - han kan ju ha haft anställda drängar.  
 
När och var var din postryttare i farten?

[Viktor Hansson]

Det här med postryttaren blir riktigt pinsamt. Detta hände ganska tidigt i karriären och då anade jag inte att det var viktigt att anteckna allt. M a o jag vet inte!  Tror att det var i samband med det yttre grenarna av hustruns släkt och då Näsinge, Hogdal eller Lommeland. Finns ett antal gubbar att gå igenom där.... men jag har lärt mig och bättrat mig en hel del, hoppas jag.
 
 Men jag har en annan fundering om hur postgången kunde fungera: Finns i samma släktträd en båtsman som bodde på Rävebacken i nedre Lommeland och i hans båtsmanrulla står kontaktvägen per brev; en,vad jag tror, matbutik i Fredrikshald (Halden). Kunde det ha varit någon form för regelbunden posttransport över Idefjorden?  Eller fick herr båtsmannen själv ta sig till Halden för att se om det kommit brev? I händelse av mobilisering fick man ha en ganska stor framförhållning för att få samlat gubbarna på någorlunda samma gång..

[Allan Hansson]

Båtsmannen fick sannolikt bege sig till Halden för att kolla om det kommit något brev. Det var mycket enklare än att gå de 15 kilometerna till Strömstad. Till Halden tog han sig genom att gå ett par kilometer, och sedan ro ett par kilometer över Idefjorden. Men troligen hade han en överenskomelse med andra båtsmän i Lommeland och Näsinge, så att var och en inte behövde göra färden varje vecka.