Medaljör - Medaljerad
Den mycket språkkunnige bankkommissarien och numismatikern Torgny Lindgren (1905 - 1984) skrev på 1940- och 1950-talet ett antal artiklar i tidskriften Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad (1949, s 187-188, 1951, s 78-79 och 1953, s 65-67) om det felaktiga språkbruket att kalla den som erhållit en medalj för medaljör -En person som tilldelats medalj kallas i Sverige ofta, kanske oftast, oriktigt för medaljör. Den riktiga betydelsen av ordet medaljör, d.v.s. medaljgravör, medaljkonstnär, håller numera på att trängas undan i folks medvetande (belägg för denna betydelse finns från 1680-talet). Det rätta språkbruket vore - medaljera och tilldela medalj (båda betydelserna att ha fått medalj resp. medaljgravör återfinns under medaljör i Svenska Akademiens ordlista). Detta felaktiga språkbruk kunde han då påvisa tillbaka till år 1839. Lindgren redogör även för den redan från 1851 i registratur förekommande benämningen Svärdsmedaljörer för innehavare av Svärdsmedaljen. Idag som då (1949-1953) förekommer medaljör nog vanligtvis i sammanhanget idrott. Varianter (dåliga sådana) från dåtidens idrottsjournalister som Lindgren redovisar är förre guldmedaljören och f.d. medaljörer eller exmedaljörer. (Detta skrivsätt bottnar naturligtvis i ren begreppsförvirring; det är tanken på världsmästare, .... ex-världsmästare). För medaljerade kvinnor redovisas vidare medaljörska (kassör-kassörska), medaljös (massör-massös) och även exemplet patriotisk dubbelguldmedaljörska.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy