Lärare

[Birgitta Staaf]

Min mormorsmor ska ha arbetat som lärare innan hon gifte sig och fick barn. Hon var född i Värmland år 1851 och vad jag vet brukade ju kantorn vara socknens lärare. Guvernanter har man ju också hört talas om, men när började kvinnor undervisa i vanliga skolor och fanns det någon form av utbildning till lärare?

[Peter Hjortstam]

Hej!
Det finns en mycket bra bok utgiven av Folksam, Stockholms stadsmuseum på Tidens förlag 1985 som heter Skolbarn - en folkundervisning växer fram. I den kan du läsa om skolan, lärare och elever under tiden 1842 - 1985. Mycket fakta och många bilddokument finns i boken som är på drygt 300 sidor.

[Marianne Björkman]

Hej
 
Är det någon som vet om det i början av 1900talet fanns ett lärarinnesemenarium i Jönköping och om det finns någon förteckning över vilka som i så fall gick utbildningen där.
jag har hittat en syskonskara på 3 som alla blev lärare. Två av dem i Värmland. Kanske det finns uppgifter därifrån om vilka lärare man haft under årens lopp?
 
Är det någon som vet
 Hälsningar Marianne

[Irma Ridbäck]

Sådana uppgifter kan man hitta i arkiven. Det framgår inte hur tidigt på 1900-talet din fråga gäller. Folkskoleöverstyrelsen fanns 1914-1918, föregångare till SÖ, och i dess arkiv finns bl a kataloger för folkskoleseminarier 1914-1918. Därefter och fram till 1952 finns motsvarande kataloger i SÖ:s arkiv. Läs mer i Riksarkivets beståndsöversikt (BÖ), del 5:1 Centrala myndigheter A-L [om Folkskoleöverstyrelsen se sidan 292-293], 5:2 tar upp Centrala myndigheter M-Ö. Registret till dessa två volymer ligger i del 2, i den del som beskriver bl.a. SÖ:s arkiv. Folkskoleavdelningen finns på sid 208-210. Fråga på ditt bibliotek efter beståndsöversikten.

[Marianne Björkman]

Hej Irma
Varmt tack för hjälpen. Ska pröva dettya efter helgen
MVH Marianne

[Jonny Myrberg (Myrberg)]

HEj. Jag undrar hur man får tag på uppgifter rörande lärare. Jag har en Lars Andersson f 1814 som var lärare i Ullervad Skaraborg i mitten på 1800 talet. Jag skulle vilja veta mer om honom.  
Finns det uppskrivet var han gick i lära eller hur tar man reda på sådana uppgifer
 
Tacksam för alla svar

[Kerstin Backman]

Finns det någon som kan tala om var och hur lärare utbildades under 1700-talet?
I släkten fanns en Per Liebsson(Liebson) som kallades barnalärare både när han gifte sig 1781 och vid husförhör år1796 (i Hjulsjö, Örebro län)
  Var han befann sig och vad han gjorde under åren mellan hans födelse 1751 och hans giftermål har jag inte lyckats hitta någonstans.
  Kanske man kan få fram något genom att försöka hitta vad han hade för utbildning?
  Alla tips mottages tacksamt
 
  Kerstin B.

[Ingela Martenius]

Barnalärare kallades de som lärde barn ca 7-10 år att läsa, och ibland - beroende på inställningen i socknen - att skriva. Samt naturligtvis grundläggande kristendomskunskap av den rätta, lutherska sorten. Lite enkel matematik kunde också bestås.
 
Någon särskild skola fanns inte för lärare, av vilken sort vi än talar om, förrän ganska sent på 1800-talet. Principen var att det du själv en gång lärt dig, det kunde du också lära ut - några särskilda pedagogiska metoder var det inte tal om. Lärare på alla stadier efter småskolan var innan folkskolan 1842 i princip universitetsutbildade, och ofta prästvigda (även om de aldrig tjänstgjorde som präster) - skola & utbildning låg under kyrkan (Olof Palme var den siste ecklesiastikministern - först 1968 skilde man på kyrka och skola!).
 
När folkskolan infördes 1842 var inträdeskravet att kunna läsa och ha grundläggande kristendomskunskap - dvs. man måste ha fått undervisning motsvarande vad just en barnalärare gav. Ganska snart infördes därför formellt småskolan, och på 1860-talet kom de första seminarierna som utbildade lärare för dels folkskolan, dels småskolan. Det typiska blev att läraren i småskolan var en kvinna, och sedan tog den manlige folkskolläraren över.
 
Att läraren i småskolan var en kvinna var på intet sätt revolutionerande - sedan gammalt hade det funnits s.k. läsepigor, kvinnor som gick runt i gårdarna och höll skola med barn i småskoleåldern. Detta var dock ett privat initiativ, och om socknen istället ville ha mer ordnad undervisning, kanske i en särskild skolbyggnad, så anställdes (av socknen) en (manlig) barnalärare. Drygt hälften av Sveriges socknar hade redan innan 1842 särskilda skolhus med särskilt anställda lärare. Barnen kunde där få gå i skola i flera år (2-3 år) och då fanns det gärna en barnalärare och en skolmästare som tog hand om de lite större barnen. Från 1750-talet blev det på modet bland rikare personer (godsägare, direktörer vid Ostindiska kompaniet etc.) att till socknen donera en skolbyggnad och en grundplåt till att inskaffa läromedel och lärare.
 
Vad kvalificerade då en man att bli barnalärare? Ja, något seminarium hade han alltså inte gått i. Universitetsutbildning hade han inte, och inte heller gymnasium (då hade han fått ett bra mycket bättre jobb). Däremot kunde han ha gått i en trivialskola (förberedde för gymnasium), men av olika anledningar inte fortsatt utbildningen eller ens avslutat trivialskolan, t.ex. p.g.a. brist på pengar (eller för den delen, brist på begåvning eller intresse). Många av trivialskolans elever kom från allmogen; pojkarna var där för att göra en klassresa genom att bli präster - men långtifrån alla orkade med det.
 
En mycket vanlig bakgrund var dock att barnaläraren var en f.d. soldat. Soldater hade nämligen från början ingen pension alls, och när de så småningom fick pension (står som gratialist i böckerna) var den mycket liten. Vad soldater fick i det militära var dock en ganska grundlig utbildning: läsa förutsattes de kunna, men de tränades i det och de fick lära sig att skriva (och övades i det), räkna (ett viktigt ämne i det militära!) och även lite geografi och teckning (nej, inte för att uttrycka sig konstnärligt utan för att kunna skissa av t.ex. ett landskap med de viktigaste landmärkena etc., en enklare karta). Många indelta soldater drygade ut sina inkomster även innan pensionen med att hjälpa till att skriva och läsa brev (jo, alla kunde läsa - men inte nödvändigtvis skrivet, bara tryckt).
 
Så att anställa en f.d. soldat som barnalärare ansågs vara en utomordentligt bra lösning på två problem: den f.d. soldaten hade kunskaper och behövde anställning och socknen behövde anställa någon med kunskaper - och avvärjde samtidigt nödvändigheten av ett eventuellt understöd till en utfattig f.d. soldat.
 
Om en f.d. soldat redan vid 30 års ålder är barnalärare, så tyder det på att han hade något fysiskt problem; kanske han blivit sårad eller så kanske han led av något annat (en anfader till mig fick sluta som fältjägare p.g.a. dåligt hjärta - dock inte sämre än att han blev småstadspolis, men han dog tidigt).
 
Ingela

[Birgitta Wind]

Ingela !
 
Tack för en utförlig rapport, stämmer bra med fd soldat som lärare har själv en i anorna.
 
Birgitta

[Sylvia Leijon]

Om en bror till min farmors mormor står det så här i W. Sörlings skrift Uppland i äldre tider, utgiven 1913:
 
Den 4 nov. 1832 bestöt församlingen att drängen Anders Olsson i Stalbo, som i kvarnen fått sin ena arm krossad, skulle antagas till barnalärare, 'till vilket kall han hade att nödigt bereda sig', såsom protokollet av samma dag förmäler.
Denne And. Olsson tjänstgjorde sedan som en i allo duktig barnalärare omkring 30 år, och må särskilt anmärkas hans ypperliga stil, skriven med den vänstra handen som han ägde i behåll.
 
Om honom berättade min far när jag var barn på 40-talet:
En gång fanns det i socknen en lärare som bara hade en arm, men med den dängde han och slog barnen riktigt ordentligt.
Tänk att minnet av Anders levde kvar så länge i muntlig tradition.
Han hade aldrig varit soldat, vad jag har kunnat se. På något sätt måste han ändå ha fått skolning.
Man kan undra på vilket sätt han nödigt beredde sig.
 
Sylvia

[Ingela Martenius]

Han fick förmodligen bli undervisad av prästen. Det var den skolning han fick, han hade förmodligen ingen särskild innan dess. Kanske var han duktig på att läsa och hade bra reda på sig i katekesen, och det var så tanken väcktes.
 
Nej, det var inte något monopol som f.d. soldater hade (jag skrev att det var en vanlig bakgrund, inte att det nödvändigt var så). Men visst följer det mönstret: istället för att någon bara fick understöd genom socknen gjorde de nytta och förtjänade sitt levebröd. Bra för alla inblandade.
 
Ingela

[Per Thorsell]

Att man valde barnalärare bland folk som var oförmögna tilll kroppsarbete var nog ganska vanligt. Min morfars farfar, född 1816, blev barnalärare i Västra Vingåker vid tretton års ålder. Om honom står i husförhörslängden från tidig ålder: Ofärdig. Går på kryckor.  
 
Han förblev skollärare till hög ålder, så småningom med en ordinarie folkskollärartjänst, trots att han säkerligen inte hade någon formell utbildning. Även denne man hade förresten en mycket vacker handstil.

[Sylvia Leijon]

Tack Ingela och Per!
Tänk att det ofta skulle behövas någon kroppslig defekt för att få undervisning till att bli lärare!
Många helt friska personer hade naturligtvis bra läshuvud och skulle ha dugt utmärkt som lärare. Men där var det ju oftast kroppsligt arbete som gällde.  
 
Sylvia