Lykttändare

[Malin Lyktberg]

Vad innebar det att vara det? Vad jag förstår gick en sådan runt och tände-gas? lyktorna i staden...
Min morfars farfar och hans far (morfars farfars far) var båda lykttändare i Askersund, därav vårat efternamn; Lyktberg, som är taget.

[Tord Påhlman]

Helt korrekt, en lykttändare tände och släckte gaslyktor. Jag vet inte vad som gällde i Askersund, däremot har jag någorlunda uppfattning om hur dessa hedersmän arbetade i Stockholm. Varje lykttändare ansvarade för tändning, släckning och rengöring (putsning) av ca 90 lyktor. Lyktorna hade glödstrumpa som då de blev sönderbrända måste bytas (av lykttändaren). Lyktorna hade en pilotlåga som brann dygnet runt. Vid mörkrets inbrott gick lykttändaren till varje lykta och med hjälp av en krokförsedd käpp drog i en av två ringförsedda kedjor uppe vid lykthuset, varvid gaskranen öppnades och lyktan tändes. I dagningen gick han ånyo ut och drog i ringen i den andra kedjan varvid lyktan släcktes. Men det var inte nog med det! Någon gång mitt i natten, omkring eller efter midnatt (beroende på årstid), gjorde man s k halvsläckning. Det innebar att varannan lykta släcktes. Vid halvsläckningen turades lykttändarna i två närliggande distrikt om att halvsläcka sitt eget och grannesns distrikt varannan natt. På så vis fick varje lykttändare sova från kvällning till gryning varannan natt. Man hade även de s k vita nätterna. Det var de ljusa dygnen  runt midsommar då lyktorna inte tändes överhuvudtaget och lykttändaren fick ledigt. Då lykttändaren gick runt och tände brukade han även medföra en stege, eftersom det var hans ansvar att hålla lyktglasen rena från sot och smuts. Det brukade vara populärt bland buspojkarna att kasta t ex pallade plommon på kvarterets lyktor. Då var det bara för lykttändaren att klättra upp på stegen och göra rent. Lykttändarjobbet var en bisyssla och betalades därefter. En lykttändare kunde således inte leva på sin lykttändarlön, utan måste även ha annat arbete. I Sverige är sedan länge gaslyktorna ett minne blott. I Stockholm försvann de sista gaslyktorna vid andra världskrigets utbrott, eftersom man ansåg att gaslyktorna inte kunde släckas tillräckligt snabbt vid en mörkläggning. Förmodligen försvann de samtidigt i resten av landet. I andra länder, t ex Tyskland, finns fortfarande gaslyktor kvar, men inga lykttändare. De gaslyktor jag har sett i L?beck var försedda med elektrisk tändanordning som automatiskt tänder och släcker vid kvällning/gryning.

[Bengt Rur]

Malin & Tord! I Stockholm fanns det också gatulyktor som drevs med olja. Detta system är äldre än det med gasen. De lykttändare, som hade hand om oljelamporna, var i äldre tid inte desamma som de som skötte gaslyktorna. Jag har för mig att det fanns kvar några få oljelampor ännu under 1930-talet.
 
Om detta är rätt skulle det innebära att olja och gas försvann ungefär samtidigt från Stockholms gator.
 
Bengt

[Tord Påhlman]

Oljelyktor fanns nog i de flesta städer där man inte hade gas. I äldre tider talade man om vargögon, oljelampor som gav ett ytterst svagt sken. De lyste nog inte upp särskilt mycket, fungerade kanske snarare som en markering för att visa var gathörnet var beläget.

[Christian Ståhl]

Hittade just en lykttändare till, han hette Jeppa Carlsson, och bodde i Malmö Caroli (tyska). Han födde en son vid namn Lorentz 1886-03-12, tillsammans med hustrun Marna Nilsson.

[Christer Nilsson]

HEj!
 
ÄR intresserad av huruvida lykttändare hade särskilda uniformer eller ej. Är det någon som vet? Eller ännu hellre, någon som har en bild på en lykttändare i arbetskläder? Jag är speciellt intresserad av lykttändare i Norrköping...men tar tacksamt emot information från alla håll i landet!
 
Vänligen
/Christer Nilsson
Norrköping

[Jens Bornemann]

Hallå,
 
det kunde, tydligen, också medföra vissa risker. Hittade just en släkting som vådligen omkom efter fall från en lykttändarstege i Stockholm på 1850-talet.
Har dock inte hittat några uppgifter om att han skulle ha arbetat som lykttändare, i stället var han järnbärare.

[Ingela Martenius]

Som Tord skriver härovan - lykttändning var en bisyssla. Din släkting hade alltså järnbärning som sin primära inkomst och drygade ut den med lykttändningen.
 
Ingela

[Ulrika Lundin]

Hej!
Jätteroligt att läsa Tords beskrivning av lykttändaryrket. Jag över källor för detta, om Tord eller någon annan kan svara? Jag undrar också vem som anställde dessa lykttändare? Var de anställda av staden eller hur fungerade det?
 
I mitt fall gäller det en man som hette AXEL Teodor Andersson, född 1860-10-24 i Rimbo och som var lykttändare i Stockholm åtminstone under perioden 1885-1886 (Rotemansarkivet). Han var då nygift och när han seden 1903 skilde sig från denna första hustru angavs hans yrke vara gaständare (CD Skilda i Stockholm). Jag har inte hittat noteringar om annat yrke, först 1910 finns notering om att han var fabriksarbetare (Rotemansarkivet).
 
Ulrika

[Tord Påhlman]

Det är ju snart nio år sedan jag skrev ovan om lykttändare. Såvitt jag minns hämtade jag mina uppgifter från flera källor, bl a ett studiebesök på Stockholms gamla gasverk i Värtan, Stockholm, där man då fortfarande hade ett par gaslyktor i bruk, de enda kvarvarande i Stockholm, kanske i hela landet. Gasverksområdet i Värtan genomgår stora förändringar, där ska det bli bostäder, så jag vet ej om gaslyktorna ännu finns kvar där. Om man söker på Gasverk i Wikipedia finns där en omfattande förteckning över litteratur där man säkerligen även kan finna information om lykttändare.

[Ulrika Lundin]

Tack Tord! Ja, det var verkligen en gedigen litteraturförteckning på Wikipedia. Eftersom gasverken drevs i kommunal regi känns det troligt att det även var kommunerna som anställde lykttändarna eller vad tror ni andra?

[Hans Ljustell]

Min farfar, Carl Gustaf Larsson f 1876-10-30 Sundby (D) d 1953-09-17 Västerås (U), var lykttändare
i stadsdelen Ängsgärdet i Västerås. Farfar var hamnarbetare och hade lykttänderiet som extraknäck.
Jag har hans arbetsintyg (original) kvar.  
 
Hans L

[David Back]

Hej! Min farfarfar Otto Andersson Back 1863-1951 var lyktgubbe i Gävle. Han började sin anställning på Gas-Elverket 1912, men höll samtidigt på med skrädderiyrket. Hans distrikt var på västra sidan av Södra Kungsgatan och upp till socialvårdskontoret. Ibland jobbade han också på en del av Gamla Söder. En Tysk uppfinning monterades senare in i de gamla gaslyktorna, den fungerade så att när trycket sänktes på gasverket slocknade lyktorna och när trycket ökades på så tändes de igen. Denna uppfinning gjorde många lyktgubbar arbetslösa. Kvar var bara jobbet att putsa glasen och justera lyktorna. Vid tiden för första världskriget blev kvaliteten på gasen så dålig att de började dra fram el-lyktor i Gävle.
mvh
David Back
Uppsala