Hej Anders!
Din fråga berör ju i hög grad medicinalväsendets historia, som i Sverige kan sägas börja med bildandet av Collegium Medicorum (el Medicum), en organisation som fick sina privilegier av änkedrottning Hedvig Eleonora den 16 maj 1663 och vars förste preses blev den franskfödde Gregoire Francois Durietz. Vid denna tidpunkt fanns enligt uppgift endast omkring 20 läkare i landet, 8 svenskar och 12 utlänningar. Vid bildandet av organisationen utfärdades också landets första medicinalordning. Kollegiet skulle bestå endast av godkända och examinerade läkare och för inträde fordrades också en examen practicum. Syftet med organisationen var att tillvarata läkarnas intressen, tillgodose allmänhetens behov av vård och inte minst att motverka en underhaltig vård som kunde erbjudas av fr a kringresande charlataner.
I boken Gudar, präster och läkekonst av Johan Pont?n, 1980, läser jag apropå Medicinalordningar och kvacksalveri: .....I Medicinalordningar av år 1688 nämns för första gången provinsialläkare, som mot viss taxa hade att meddela sjukvård till invånarna inom ett visst område. Där finns även förbud mot kvacksalvare med olika beteckningar, dels för den skada deras kurer plägar förorsaka och dels för det intrång som skedde i läkarnas yrkesutövning. /min kurs/.
Collegium medicorum upplöstes 1813 och ersattes av Sundhetscollegium (Kongl Sundhetskollegiet), som hade överinseendet och styrelsen över sundhetstillståndet, läkarvården och sjukskötseln i landet. 1878 ombildades Sundhetscollegium till Medicinalstyrelsen som 1968 övergick i Socialstyrelsen. För mer information kring dessa organisationers historia kan jag hänvisa till
www.sos.se/sos/omsos/historik.htm Anders, när din mm ff m 1853 häktades och införpassades för kvacksalveri, var alltså Sundhetscollegium tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården. Kanske kan du genom handlingar därifrån få mer information? I Pont?ns bok (som ju i första hand handlar om prästerlig läkekonst), finns i källförteckningen bl a angivet handlingar från Sundhetskollegium; kollegiets dokument finns enligt källförteckningen förvarade på Riksarkivet.
Med tanke på att det idag är internationella kvinnodagen kan det nog passa att påminna om att bland de som benämndes kvacksalvare förr fanns inte bara klåpare och bedragare, utan också många skickliga och hedervärda, men inte formellt behöriga yrkesutövare, s k kloka gummor (och ibland gubbar). Ett exempel har jag hittat i Svenska folket genom tiderna (del X, s 174):En intressant typ bland dylika empiriker från senare delen av 1800-talet var Elna Hansson, den s k Lundakvinnan (så benämnd efter födelsestaden), som till sin död 1891 hade sin verksamhet i Malmö. Om henne lämnar hennes dotterdotter, med lic Hedda Andersson följande uppgifter: Hon var av naturen mycket skicklig och duglig i botandet av benbrott och ledåkommor och tillhörde femte generationen som sysslat med sådant. Försökte ta fältskärsexamen för att slippa kallas kvacksalvare , men det gick ej på grund av bristande skolunderbyggnad; autodidakt i alla avseenden, lärde hon sig skriva och sy. Hon utförde ett hederligt och ärligt arbete, hade klinik i sitt hus i Malmö under många år och söktes av patienter från Sverige, Norge och Danmark. Patientantalet uppgick ofta till 30 ? 40 per dag. Någon rikedom skördade hon ej av detta sitt arbete, ty hon var god och hjälpsam och vid hennes död fanns ej så mycket pengar att det räckte till hennes begravning. Professor C J Ask i Lund, som ej just var god på henne, därför att hon var \kvacksalvare?, yttrade under en rond på lasarettet, då vi stodo inför ett benbrott:\Jag har aldrig sett en icke läkare behandla benbrott så skickligt som gumman Mormor i Malmö - hade hon lika stor vetenskaplig bildning, som hon hade dexteritet, vore hon enastående\. Vid mitten av 1870-talet blev hon stämd inför rätta av ett par Malmöläkare, men då sattes igång en petition till konungen med tusentals namnunderskrifter av personer ur alla klasser; hon frikändes och fick utöva sin verksamhet under sitt återstående liv.
Det kan tilläggas att Elna Hanssons dotterdotter Hedda Andersson skrevs in 1880 vid Lunds universitet som dess första kvinnliga student och hon blev Lunds första och Sveriges andra kvinnliga läkare.
Beträffande fältskärsexamen som nämns ovan, kan sägas att en fältskär (ursprunglingen barberare, bardskärare) var en militär titel på de som utgjorde krigsmaktens sjukvårdspersonal. Under åren 1861-1896 var fältskär en officiell beteckning på en yrkeskategori som genomgått fältskärsexamen (möjligt för kvinnor från 1891). Fältskären utförde mindre ingrepp,som t ex åderlåtning, koppning, liktornsbehandling, behandling med blodiglar m m. Fältskärsexamen avskaffades 1896.
Mvh
Björn