Krutbrukare

[Lars-Olov Eriksson]

Jag har stött på en förfader som drev en s k krutgård i början av 1600-talet. Jag antar att en krutgård var detsamma som eller ingick i ett krutbruk. Att det rör sig om en sådan, dokumenteras t ex av noteringar i kyrkans räkenskaper, i vilka gården omnämns som Krutgården.
 
Svartkrut gjordes ju av salpeter, svavel och kol, så jag antar att en krutgård var något annat än ett salpetersjuderi. Jag har börjat titta i Krigskollegii handlingar på KA, men det verkar vara tunt för den aktuella tiden.
 
Är det någon som vet något om krutgårdar och var man kan hitta material ?

[Bengt Rur]

Lars-Olov! Är du alldeles säker på att termen krutgård syftar på tillverkning? Det kan ju ha rört sig om någon annan verksamhet med anknytning till krut (insatsvaror såsom sjudning av salpeter, förvaring eller transport). Verksamheten behöver inte ha varit ekonomiskt intressant och självvald. Det kan ha rört sig om en skatt (tunga), som har varit knuten till fastigheten.
 
Under 1600-talet ålåg det vissa skånska bönder (rusthållare) att underhålla karlar, som gick krutvakt i Kristianstad. I staden fanns ett stort krutförråd. Rusthållarna lyckades emellertid byta bort detta sätt att fullgöra sin skattskyldighet mot något mer konventionellt. Istället övertogs krutvakten av krigsfolk från Landskrona (garnisonen).
 
Bengt

[Lars-Olov Eriksson]

Bengt !
 
Jag är inte alls säker, jag har precis stött på fenomenet och skickade ut denna trevare bl a. Jag kan utan egen bedömning meddela lite fler detaljer ur de källor jag hittills stött på.
 
Gården ifråga benämns idag 'Krutgården' (även på kartan) och det var ren tur att jag stötte på en gammal man som pekade ut den, när jag uppgav namnet som står på 1600-talskartan !
 
Sporrad av detta tittade jag i kyrkans räkenskaper, som jag råkar ha på mikrokort och där visar det sig att gården omnämns som just 'krutgården' under ca 1620-1640, därefter med sitt riktiga namn (räkenskaperna börjar 1618, ofullständiga). Innehavaren ger rätt stora gåvor och köper sig fri från stora dagsverken vid ombyggnad av kyrkan - verkar alltså ha god ekonomi.
 
I en gammal bok om socknens gårdar, bönder och herrar, står det att ... vid gården ... fanns vid 1600-talets början ett krutbruk....  
 
Det uppges också att jordeboken för 1640 anger en salpetersjudare Jöns vid gården (Jöns hette också innehavaren enligt kyrkans räkenskaper) och att det aktuella häradets allmoge hade skyldighet att ditföra salpeterjord (visste författaren detta eller var det en förmodan ?).
 
Jag har inte hunnit kolla författarens källor (f ö ofullständigt angivna) och jag vet ju att vad som tryckts i bok inte behöver vara sant.
 
Jag har precis börjat gräva i Krigskollegii Artilleridepartements handlingar.
 
Lars-Olov

[Bengt Rur]

Lars-Olov! Är den studerade fastigheten 1/4 mantal Krutgården i Lerbo socken? Av Rosenberg framgår att hemmanet tillhörde Gotthardsbergs gods.
 
Kanske du kan hitta uppgifter om mottagna krutleveranser i Krigsarkivet. Själv satsar jag - under ovan angiven förutsättning - 50 öre på Livregementet till häst, Södermanlands kompani.
 
Skulle kruttillverkningen till äventyrs ha funnits kvar efter 1792 är det Livregementets grenadjärcorps som kan vara aktuell.  
 
Existensen av rusthållet Hässle i Lerbo har styrt mina gissningar. Ryttaren/grenadjären tillhörde Södermanlands kompani vid angivna förband. Se Grill!
 
Annat krutigt hos Rosenberg är tre olika gårdar, som hette just Krutbruket. Så du är nog på rätt väg!
 
Bengt

[Lars-Olov Eriksson]

Bengt !
 
Tack för tips och uppmuntran !  
 
Ja det är Krutgården i Lerbo, som så småningom kom att tillhöra Gotthardsberg (eller Ökna på den tiden), nämligen 1639.
 
Jag har hunnit plöja några volymer på KrA samt en liten bok om Åkers styckebruk. Jag har fått känslan av att mitt krutbruk ligger väldigt tidigt i historien, kanske före Åkers eller tillhörande detta i en tidig skepnad. Åkers i en modernare tappning grundades tydligen 1641, det år händelsevis Krutgården slutade omnämnas som Krutgården i Kyrkans räkenskaper. Erwin Engel uppger att Åkers' tidigare historia är 'oklar'. Hittills har jag inte hittat några handlingar från före 1665. I en annan bok, om Torsebro krutbruk i Skåne, framgår det att anläggningsbeslutet för detta bruk uppgav Åkers såsom varande det dittills enda i landet av någon betydenhet. Jag tror att detta var förhållandet 1682.
 
Märkligt är ju hur ändå beteckningen levt vidare genom århundradena och t o m i modern tid tagit över det egentliga namnet, Påvelsnäs !
 
Jag ska så småningom titta i Renoverade domböcker också, för att leta spår.
 
För övrigt kan man se att det på KrA finns rullor över salpetersjuderiverksamheten, som ibland innehåller en hel del personnotiser - uppslag för salpetersjudarättlingar !
 
(Hur kommer det sig att denna diskussion hamnat under 'S', förresten ?)
 
Lars-Olov

[Bertil Friberg]

Lars-Olov!
Intressant diskussion Du startat. Jag har länge letat efter att finna något om Krutbruket i Sävare socken, (R), numera i Lidköpings kommun. Jag har letat på RA och på KrA men finner inget alls. Gården hette länge just detta, sedermera kallad Dalvik. Det finns nämnt i en dombok om en saltpetersjudare där, men inget om krutbruk.
Har någon ett tips?

[Lars-Olov Eriksson]

Bertil !
 
Det kanske inte var något krutbruk där utan ett salpeterbruk ! Så tycks vara fallet för mig. Jag har följt upp ca 60 års verksamhet och har flera referenser per år som dokumenterar salpetertillverkningen och dess leveranser. Detta hindrar inte att gården hela tiden anges som Krutgården. I dagligt tal gjorde man kanske inte åtskillnad på begreppen. Vi talar då om slutet av 1500-talet och början av 1600-talet.
 
Mina källor har varit Landskapshandlingarna (till ca 1635), Länsräkenskaperna och domböckerna samt ett antal militära arkiv under Kammararkivet. Landskapshandlingarna är den rikaste källan, speciellt om man kan lista ut vart leveranserna gick och följa upp mottagandet av produktionen.
 
I Huskvarna låg det ett krutbruk, men jag vet ju inte om detta tog emot salpeter från dina trakter. Det kan ha varit Nyköpings slott också, fastän detta var hemskt långt bort. T ex har slottet 1603 tagit emot salpeter från en Jöns Falk i Westergiötland !
 
Man måste också beakta vilken tidsperiod man vill studera. År 1624 beslutades att salpetersjuderierna skulle läggas ner successivt och ersättas med sjudning ute på gårdarna av särskilda, kringresande  kronosjudare. Detta krävde en organisation liknande indelningsverket, som avsatt rullor i arkiven. 1642 upphörde tvånget för bönderna att leverera råvaror till sjuderierna.
 
Detta är vad jag kan säga utan att veta mera om din utgångspunkt.
 
Lars-Olov

[Christer Hedberg]

Hej
I min forskning har jag stött på yrket krutsjudare i Norrköping under senare delen av 1600-talet. År 1683 dom. 24 p. t. döptes i kyrkan (sankt Johannes) utan faddrar Botvid krutsjudares barn och kallades Christina. Till saken hör att denne Botvid med största sannolikhet har efternamnet Persson. Han uppträder i Norrköping som vaktkarl, stadsvakt men även som kvartermästare under senare delen av århundradet.
 
Kan det vara så att en krutsjudare ska ses som en salpetersjudare? Eller fanns det något krutbruk i Norrköping vid den här tiden månne (vilket sannolikt är mindre troligt)?
 
Hälsningar
Christer Hedberg