Kolare

[Britt Maria Ekstrand]

Hej
Kolare vid järnbruken Var det personer från trakten som anställdes eller följde de med de smederna som kom till Sverige  Hur var deras bostadsförhållanden Jag är intresserad av Rumhults bruk Hjorted sn (H) på 1600-talet. De hfl som finns för 1700-talet har jag avkopierade.
Var smederna och kolare mfl skyldiga  till krigstjänst.
Tack för svar
Mvh
Britt Maria Ekstrand

[Swen Stockhaus]

Jag tolkar det så att vissa kolare hade, vad man idag kallar projektanställning, vid järnbruken. Rätta mig om jag har fel!  
 
Jag har läst i Pernå sockens historia (1700-talets Finland) att många bönder levererade kol till Forsby Bruk, Pernå. De fick då förskottsbetalning så att bruksägarna kunde försäkra sig om leveransen. Tillgången på kol var starkt begränsad. Detta skapade också en bundenhet som kunde leda till inteckningar i hemmanet.
 
Jag har många släktanknytningar till såväl smeder som kolare, så frågan intresserar mig också!

[Swen Stockhaus]

Kolveden inom Engelsbergs bruks skogar höggs antingen av kolningsskyldiga arrendatorer eller av lejd arbetskraft.
Tiden från kolvedshuggning till kolleverans sträckte sig från tidig vår till senvinter.  Lövvedskol och barrvedskol hade olika användningsområden och måste även hålla en jämn kvalité. Barrvedskolens låga fosforhalt, behövdes vid framställning av högvärdigt järn.  
Källa: Västmanlands fornminnesförenings årsskrift LIII (1975).
 
När järnvägen kom, så fick de norrländska kolarna en ny kundkrets i Bergslagen. Bolagen tecknade leveranskontrakt genom lokala uppköpare.
Jag har läst några kontrakt från 1901 till 1919 (Medelpad). Leveransen skulle ske succesivt från 1 januari till (senast) 1 maj. Skogskolen lastades i järnvägsvagnar och priset fastställdes i poster om 20 hektoliter. Betalning var fastställd till den 20:e i månaden för föregående månads leverans.

[Swen Stockhaus]

Jag är nog inte ensam att göra högst oväntade tillfällighetsfynd i den egna boksamlingen. På jakt efter annat, så hittade jag två intressanta artiklar om milkolning:
 
Allmänna grunder för kolning. Kort Handledning i Skogshushållning (1914).
 
Om milkolning. Västmanlands fornminnesförenings årsskrift XXVI (1938).

[Stig Geber]

Britt Maria.  
Försöker här svara på Din direkta fråga om kolarna följde med de invandrade smederna.  
När det gäller valloner tror de flesta att det mest var smeder som kontrakterades. De flesta var i stället skogshuggare, kolare och körare. De bodde i allmänhet en bit ifrån bruken och hade inte den dagliga kontakten med detta. De gifte sig ofta med svenskor och lade bort vallonnamnet tidigt. Däremot kan man ofta se att förnamnen finns kvar i många generationer, ex.vis Klas, Frans, Anton. En typisk representant för dessa yrken är Dubois.
De vallonska kolarna införde dessutom resmilan. Tidigare använde man liggmilor, som inte gav lika bra kvalitet på kolet.
 
Hälsningar Stig Geber
Sällskapet Vallonättlingar   http://www.vallon.a.se

[Swen Stockhaus]

Stig: Tack för värdefulla uppgifter!
Jag kan nu bättre förstå de olika miltyper som beskrivs i artikeln: Allmänna grunder för kolning.
 
Jag har beställt en bok i ämnet, från Jernkontoret. Jag återkommer med uppgifter om boken.

[Katarina Strid]

Jag har hittat en anfader som benämns kolgosse, och undrar vad det är för yrke, och om det har med kolare att göra?  
 
Om det är till någon hjälp, så hittade jag benämningen ca år 1760 i Billingsfors i Dalsland.  
 
Mvh Katarina

[Ulf Berggren]

De som började som kolgossar blev i allmänhet smeder.

[Stig Geber]

Vid vallonbruken benämndes kolgossen goujar. Det var som Ulf redan nämnt det första arbetet pojkarna hade innan de blev smedsdrängar.
 
Arbetet bestod bl.a. att köra fram kol från kolhuset till smideshärdarna.

[Hans Mård]

Som ett bidrag till Britt Maria Ekstrands ursprungliga fråga: Så långt bakåt i tiden som det går att belägga kolleveranser till hyttor och smedjor, dvs till 1300 el. 1400-talet, så har kolförsörjningen ombesörjts av endera bönder som levererat kol mot betalning eller som skatt, eller av kolare med någon form av anställning. Böndernas kolning utfördes i senare tid, dvs. då skogarna ej längre var oskiftade, i regel i egen skog varpå kolet transporterades till hyttan eller smedjan. Kolare med någon form av anställning kunde tex. arbeta på större kolningsplatser vid bruket/berget dit ved fördes, eller vara kolartorpare. De sistnämnda bebodde vanligen ett torp beläget på brukets fångskog, för vilket arrendet utgick i form av kolleveranser. Vanligen tycks böndernas kolleveranser ha utgjort ryggraden i kolförsörjningen. Då det fanns gott om inhemska kolleverantörer förefaller det inte troligt att kolningen hörde till de primära uppgifterna för invandrade tyskar och valloner.  
Angående ligg- och resmilor: Man känner inte ursprunget för vare sig ligg- eller resmilan. Liggmilan anses vara äldre i Sverige än resmilan som började användas tidigast på 1500-talet. Möjligen fördes denna in av tyskar eller valloner. Det enda som generellt kan sägas om fördelar och nackdelar med de två typerna är att liggmilan är mer arbetskrävande. Orsaken till att resmilan med tiden blev mer och mer dominerande var att konkurrensen om det grövre virket efter hand hårdnade pga. såg- och massaindustrin. Resmilan lämpar sig nämligen bättre för klent virke och liggmilan för grovt virke. Liggmilan försvann dock aldrig helt, även om resmilan dominerade stort på 1900-talet.

[Britt Maria Ekstrand]

Hej,
Tack för alla bra uppgifter om kolare. I boken Pennorna utgiven 1943 har jag fått ytterligare uppgifter om kolare och Rumhults bruk, ett karolinerbruk, verksamt under kort tid. Boken är en skrift om huvudsakligen Tjustområdet. Artikeln om Rumhults bruk är skriven av Erik Lehman.
Britt Maria Ekstrand

[Lars Holmén]

Hej.
 
Frilansfilmaren Erik Eriksson i Näsberg, Färila har förutom en rad andra filmer av kulturhistorisk art gjort filmen I Kolarskogen. Den visades på TV i mitten av 80-talet och kan även köpas av honom, tel 0651 270 75. Handlingen tilldrar sig i Hälsingeskogarna under 1930-50-talet. Här kan man följa kolningen från huggning av kolved till dess man river ut milan. Jag kan varmt rekommendera den.

[Per Thorsell]

Hej!
 
Det är väl i senaste laget att lägga sig i den här diskussionen, men jag har inte fått syn på den förrän nu. Jag vill bara tillägga ett par exempel som belyser kolhanteringen under 1600-1700-talet.
 
En av mina anfäder, Nicolas Oudart (i Sverige Audar) från Valloniet, tecknade 1630 i Amsterdam ett ännu bevarat anställningskontrakt med en agent för Louis de Geer. Enligt kontraktet skulle han under tre år arbeta i Sverige för fast lön plus ersättning för varje kolleverans, det vi numera kallar blandackord. Han har troligen arbetat dessa tre år vid Finspång. 1637 dyker han upp vid Näfveqvarn i Tunaberg (D) som kolare och hemmansägare. Han levererar då kol till bruket från egen skog. Där blir han och hans efterföljande kvar genom århundraderna. Familjen är ett gott exempel på kolarna snabba integrering i det svenska samhället. Trots att Nicolas var gift och hade hustru och barn med sig vid flytten till Sverige, blev redan hans son Johan, själv invandrad, sexman. en kyrklig/kommunal förtroendepost. Källa: L. O. Eriksson. Familjen Audar i Abbortorp, Tunabergsbygden 1977.
 
I registret till Kungl. Förordningar för Bergverken och Bruken 1736 - 1791 finns ett hudratal nummer som i detalj reglerar allehanda aspekter på kolhanteringen. Syftet tycks vara att säkerställa leveranser av kol till industrin och förhindra konkurrens mella kunderna. Typiskt för frihetstidens planhushållning.
 
Per Thorsell.

[Swen Stockhaus]

Lars: Tack för filmtipset! Jag har nu lånat filmen och tänker titta på den, när mina syskon kommer på besök i sommar. Vår morfar och dennes far var kolare, liksom farfars far och dennes farfar. Kanske var fler av våra förfäder kolare - det får släktforskningen utvisa. Vår morfar arbetade med kolning på 30-talet, så filmen I kolarskogen skulle kunna handla om honom.
 
Ulf Berggren: Känner du till att källförteckningen till Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie Nr 14 Den Svenska järnhanteringens träkolsförsörjning 1830-1950 upptar ca 100 bruksarkiv?
 
Per: Välkommen in i kolarkojan - här finns plats för fler! Tack för intressanta uppgifter! I ovan nämnda bok läser jag att 1833 års Bergs Commission sammanställde uppgifter om brukens mottagna kolkvantiteter åren 1823-1832. Vet du var det kan finnas information om äldre tiders kolleverantörer, utöver bruksarkiven?

[canom]

En bekant till mig har skrivit lite på en hemsida om hur man kolar en mila. Det är min morfar Herbert Jansson som har gjort det i 13 år i Leufstabruk i Uppland, Jag har varit med de flesta åren. Vad min morfar har lärt mig är att i Uppland har man mest byggt liggmilor, upplärda av Valloner, medan man i Västmanland hade resmilor. Det som min morfar gör är resmilor.
http://130.238.108.200/Trekolsmapp/trekol2.html
OBS! det tar lite tid att ladda.
Är idag 30 år om någon undrar, så jag var inte med  när det begav sig

[Mona Claesson (Canom)]

http://www.dalnet.se/~intresse/koln/kolning.html
Ytterligare en hemsida om kolning,

[Stefan Simander]

Såg i tidningen en födelsedagsnotis för en 93-årig kvinna, som presenterades som änka efter en kolare som dog 1983 i Tärnsjö, Nora (U). Hur länge höll man på med kolning som yrke?

[Leif Svensson]

Hej Stefan,
Jag kommer ihåg en kolargubbe som var verksam en bra bit in på 1960-talet i Filipstadstrakten,
det kanske fanns någon som håll på ännu längre.
 
Mvh
Leif Svensson
Västerås

[Jan Hultberg]

Hej. Det var några år sedan jag skrev i Anbytarforum, men nu ser jag att jag behöver hjälp med en fråga.Min farmors far skriver följande i en av sin arbetsböcker; "23 000 kolvedskors hugget under 5 års perioden 1917-1922".Min fråga är; vad är kolvedskors?

//Mvh Jan H