Jag har nu i dagarna kunnat kolla lite på folkbokföringen 1990, och träffat flera gånger på uttrycket kapitalist. Ett par av dem änkor.
Jag har ett intryck att Ingela Martinius förklaring är facit här. Dvs, det är det som på svengelska benämns rentier, dvs person som lever (förhoppningsvis gott) på avkastning av kapital.
Vore de kapitalister på riktigt i ordets politiska mening skulle de troligen se till att använda någon passande titel, typ direktör, grosshandlare, ingenjör el dylikt. Nu när de bevisligen hade aktivt ett intresse i något stort företag.
En liten parentes. I England kallades dylika rentierer ofta för gentleman. Dvs gentleman var en person som var rikt nog att inte behöva arbeta eller försörja sig själv...
Vi tycks inte ha haft någon svensk motsvarighet. Rika hos oss även de skulle ha NÅGON hederlig syssla åtminstone på deltid. Således ser man högadliga löjtnanter på 60 år, där det ju är uppenbart att de lämnade armén för 30-40 år sedan. Men det var iaf finare att vara fd löjtnant än blott och bart gentleman.