Sveriges siste kammakarmästare var Albert Wilhelm Holm i Stockholm. År 1942 vid närmare 85 års ålder lämnade han sin kammakarverkstad för alltid. De sista åren av sitt liv arbetade nämligen Holm i sin verkstad och förfärdigade bl.a. alla de prover och halvfabrikat, som visas i skyltlådan vid fönstret till vänster. Han var en verklig mästare i sitt yrke och behärskade alla dess grenar. Från 1933 finns hans verkstad bevarad på Skansen och han var själv med när den sattes upp samt fortsatte sedan där att arbeta inför publik.
När Holm dog 1942, hade han länge valrit landets ende kammakare. Kammakaryrket var aldrig vanligt i de svenska landsortsstäderna, men i Stockholm fanns sex kammakarmästare ännu mot slutet av 1800-talet. År 1887 dog emellertid alla dessa och Holm stod plötsligt som den enda utlärde i sitt yrke. Han övertog den spångbergska verkstaden, där han arbetat som gesäll och etablerade sig som egen mästare, först i trakten av Åsöberget senare i ett litet rött trähus över gården vid Folkungagatan 55.
Albert Holm var född vid Götgatan i Stockholm 1858. Han blev tidigt föräldralös och kom att växa upp hos sin morbror, Herman Spångberg, som var kammakare. Mor-brodern hade lärt yrket av sin far, som var från Västerås. Vid 12 års ålder kom Albert i lära hos morbrodern och åtta år senare kunde han 1878 visa upp sitt gesällprov, en fint arbetad genombruten solfjäder. Tillsammans med morbrodern arbetade han sedan med framställning av kammar av olika slag, senaps- och snusskedar, saltspadar m.m. För vanliga friserkammar betalades två kronor per dussin, men för de utsirade nackkammarna fick man ända upp till åtta kronor för dussinet.
Som nämnts var det inte bara kammar och skedar som gjordes i en kammakarverkstad. I den lilla skyltlådan finns många småsaker bevarade. Horn missfärgades varken av ägg eller fisk och var därför användbart till mycket i en tid då det varken fanns rostfritt stål eller plastmaterial på marknaden. Förr var det också vanligt med hornlyktor, vars glas gjordes av tunt, genomskinligt horn.
Litteratur från vilken en del av texten är hämtad:
Bengtsson, Bengt Kammakarverkstaden, Skansens Hus och Gårdar, sid. 347 ff. Stockholm 1953. Uppteckningar och klipp i Nordiska museets arkiv.
Vid Beckbrännargränd nr 4 på Söder i stockholm bodde omkr. 1880
Kammakarmästare Herman Rudolf Spångberg 1826 22/10 Stockholm
Hustrun Charlotta Albertina Hessling 1827
Fostersonen Albert Wilhelm Holm 1858 16/8
Kammakarlärling
Fostersonen Herman Fredrik Ottmar Pöner 1868 17/1
Fosterdotter Elin Axelina Holm 1854 8/9
hos mig innebor
Sjökaptensdot. Johanna Pauline Hessling 1832 13/7
Albert Wilhelm Holms far var också min morfars morfar. När vi för några år sedan tittade in i verkstaden hängde Alberts mössa kvar på en spik. Kammakarkonsten demonstrerades då av en man som tyvärr avled bara något år därefter. Så vitt jag vet har verkstaden varit stängd sedan dess då man inte funnit någon lämplig efterträdare.
Detta skrivet med hopp om att ett gammalt yrke ska leva kvar i minnet och inte bara i namnet Kammakargatan!
Hasse S
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy