Jungfru

[Marja Johansson]

Vad innebar det om en person står omnämnd som jungfru i ett vigselbevis?

[Sune Lundin]

ja inte som du tror, en jungfru är en ung ogift dam av
borgarklass, tex dotter till en präst. Piga motsvarande om flickan är dotter till en arbetare eller bonde. Motsvarar väl idag fröken. Fröken kallades enbart adliga och kungliga damer förr i tiden, nu menar jag 16-17-00 tal.
 
Under 1800-talets senare hälft och i början av 1900 talet var jungfru en uppasserska, ev barnflicka. Då började vi kalla jungfruarna för fröken.

[Lena Lindqvist]

Hej!
 
Jag undrar om även en klockares dotter skulle kunna kallas jungfru i ett vigselbevis?
 
MVH
Lena Lindqvist

[Jan Wallander]

Hej!
 
Ja, säkert. Jag har en sjungares, närmast att jämföra med körledares i kyrkan, dotter som kallas Jungfrun, jungfru Anna Stina ...... i vigselboken. Hur prästen kände till det förhållandet framgår inte...
 
Mvh
Jan W

[Bertil Holmström (Beho)]

I vigselboken för Kville (O) står 1866-09-14 h.-son.  
Paul Leonard Pettersson, Gåsön, och jungfru  
Mathilda Elisabeth Zimmerman, Gåsön, M född 1835  
K född 1846. Brudens far var jaktlöjtnant  
(jaktuppsyningsman), befälhavare på en tulljakt.

[Stefan Lejon]

Hej!
 
Jag har ett, vad jag tycker, märkligt fall, om
man hårddrar vad Sune Lundin skrivit ovan i sitt
inlägg.
 
En Anna Sophia Ligtmarcker gifter sig 1791 i
Landskrona Garnisonsförsamling. Då kallas hon för
jungfrun Anna Sophia, vilket alltså skulle stå för
att hon kom ifrån en borgarfamilj. Emellertid, ett
antal år senare hittar jag hennes far i Skeppars-
löv, och ända fram till sin död omnämns han som
murargesällen och avskedade soldaten Johan Conrad.
Så även i bouppteckningen. Vad ska man då tro om
detta? Att någon skulle överge sitt borgerskap
för att bli soldat och sedan, på äldre dagar,
murargesäll, låter väl helt orimligt? I sådana
fall, varför tituleras Anna Sophia jungfru vid
vigseln?

[Per Jönsson]

Hon var helt enkelt jungfru i bemärkelsen ung och ogift!!!
Visserligen är det korrekt att titeln jungfru betecknar: En ung,ogift kvinna av högre stånd!
Men jag har vid flera tillfällen träffat på en jungfru som bevisligen icke varit av högre stånd och därmed följer slutsatsen:
Det var helt upp till sockenskrivaren - prästen att själv avgöra hur de skulle skriva!!

[Hans Petter Engh]

Hej!
 
En kvinno innom vår sslekt ble fødd i 1753 och fikk en uekte dotter i 1788 som jungfru.
Hennes far var snickaremester(En tid åldermann) i Karlshamn och hennes mors far var nemndmann och bonde.
Et tag efter fødselen ble hon kallad piga, men senest i kommunionboken før 1794 i en ålder af 41 år ble hon kallad jungfrau af presten sjelv om hadde fødd en oekta dotter.
Det har blitt fortald innom vår slekt at barnfaderen var adelig och frågan er om det kan ha spelat en roll før prestens holdning ovenfor barnmoderen. Jag recknar vid at presten hadde kennskap til hvem barnfaderen var.
 
Som jungfru måtte hon ha et ekonomisk stød eller arbete før at kunne lefva som en jungfru?
Innanhon fødde sin dotter var hon anstelld hos en øfverinsprectør før cronobrennerivirksomheten i Karlshamn, men arbetsgivare var inte angivet af presten i 1794.

[Karin Nyvall]

Hej!
Jag undrar om någon vet svaret på min fråga, ett par som skulle ingå äktenskap, var de tvugna attskriva under papper, altså något skriftligt bevis? Eller räckte det med ögonvittnen som bevis på en bindande vigsel? Kunde bara en präst viga ett par i mitten av 1800-talet? Eller kunde också kanske en domare eller liknande viga ett par?

[Elisabeth Thorsell]

Först måste de ta ut lysning,och då skulle bruden ha sin giftomans tillstånd. Denne var hennes närmaste manliga släkting, och lysningen skulle tas ut i hennes hemförsamling. Sedan lästes lysningen upp i kyrkan tre söndagar på rad, varefter en präst förrättade vigseln, som sedan antecknades i församlingens vigselbok.
 
S.k. borgerlig vigsel, som förrättades av annan än präst, infördes på särskilda villkor under slutet av 1800-talet.

[Brittmarie Källgren]

Hej  
Jag har en husjungfru i mina anor.Hon var anställd hos en adlig fam. Är det endast en omskrivning av piga eller hade husjungfrun en annan funktion. Tacksam för svar  
mvh Brittmarie K

[Ingela Martenius]

Både en piga och en jungfru var naturligtvis tjänare. Men pigan tjänstgjorde utomhus - i ladugården främst - eller i vissa fall i köket (kökspiga). En jungfru arbetade istället inomhus, främst städade hon, men - beroende på hushållets storlek - hon kunde också passa upp på familjen rent generellt.
Jungfru var alltså ett lättare och finare arbete än vad en piga hade. En jungfru förväntades också ha en bättre bakgrund (socialt och utbildningsmässigt) eftersom herrskapet ibland kunde vara tvungna att tala direkt med henne.
 
Ingela

[Brittmarie Källgren]

Hej Ingela
Tack för ditt svar ang husjungfruns funktion . Flickan var dotter till en sergeant eller FÄLTVÄBEL
MVH Brittmarie K

[Ingela Martenius]

En dotter till en sergeant blev naturligtvis husjungfru på ett betydande gods (eller hos en betydande familj i sta'n) och inte piga. En sergeant räknades som jämbördig med en storbonde, och kanske t.o.m. ibland något bättre.
En duktig sergeantsdotter kunde göra karriär och bli husfru - eller kammarjungfru till frun i huset; på båda ställena skulle hon ha goda möjligheter att förtjäna en bra slant. Men förmodligen gifte hon sig väl istället.
 
Ingela

[Brittmarie Källgren]

Hej Ingela
Tyvärr blev hon lägrad som det står i domboken av sin husbonde och födde en son. Adelsmannen blev stämd av flickans fader men tillbakavisade anklagelsen naturligtvis som ohemul. Flickan fick återvända hem och gifte sig efter något år.
Så var det med det livsödet.  
Det finns flera sådana historier i samma adelssläkt har jag setti gamla inlägg.
Mvh Brittmarie K

[Anders Karlsson]

I Carl Jonas Love Almqvists Det går an från 1830-talet vet inte sergeanten Albert om han skall tilltala glasmästardottern Sara Videbeck jungfru eller mamsell. Vad var det för skillnad på titlarna?

[Markus Gunshaga]

Hej Anders!
 
Jag har saxat lite ur Svenska Akademiens Ordbok, de stycken om mamsell och jungfru som bör vara väsentliga för sergeanten Alberts uttalande på 1830-talet:
Mamsell
d) om l. ss. titel för ogift kvinna av viss börd l. visst stånd (olika vid olika tider, se anm. nedan).  
c) om ogift kvinna som utövar ngt yrke; i fråga om nutida förh. bl. nedsättande (jfr d, i. formen mamsell, ss. senare led i ssgr.  
β) om husföreståndarinna, finare kammarjungfru o. d.  
-Titeln mademoiselle torde urspr. ha användts till l. om kvinnor av fransk börd l. kvinnor som man av artighet förutsatte kunna förstå franska. Den övergick på 1700-talet (äv. i formen mamsell) till att användas till l. om kvin­nor som voro döttrar av ofrälse ståndspersoner, i motsats till fröken, som förbehölls åt adelns döttrar. Så småningom kom titeln mademoiselle o. framför allt mamsell att få användning äv. bland lägre samhällsklasser, varvid den stundom er­höll en viss prägel av ringaktning (jfr d). Efter den på 1860-talet genomförda frökenreformen har titeln mamsell levat kvar in på 1900-talet i kretsar med mera ålderdomliga levnadsvanor o. i sht användts till l. om kvinnor av den lägre medelklassen. - Titeln demoiselle synes ha kom­mit i bruk ss. en finare ersättning för mamsell. I fråga om fr. förh. användes endast mademoi­selle. De, som skola vara något mer än andra, kallas Mademoiselle, när man dem tiltahlar.
1) (numera ss. enkelt ord bl. arkaiserande, i fråga om ä. förh.) om l. ss. titel för ogift (yngre) kvinna av viss börd l. visst stånd (olika vid olika tider, se anm. nedan).  
 
Jungfru
Titeln jungfru tillkom urspr.endast kvinnor av adlig börd, men användes senare till o. om kvinnor tillhörande den för­nämare borgarklassen o. nyttjades redan på 1700-talet till o. om kvinnor ur de lägre sam­hällsklasserna, i sht i städerna. I officiellt spr. användes ordet dock ännu vid 1800-talets midt ss. beteckning för ogifta kvinnor av högre sam­hällsklass. Jfr följ. språkprov: En adelssmans dotter kallas (i lysningssedeln): Adelss jungfru en förnäm annorss mans dotter: dygderijk jungfru';, en handtwärkars dotter: dygdesamma piga. ConsEcclAboP 360 (1659).
Om mamsell står det alltså att Så småningom kom titeln mademoiselle o. framför allt mamsell att få användning äv. bland lägre samhällsklasser, varvid den stundom er­höll en viss prägel av ringaktning, och om jungfru står det att I officiellt spr. användes ordet dock ännu vid 1800-talets midt ss. beteckning för ogifta kvinnor av högre sam­hällsklass. Skulle man kunna tolka det som att sergeanten undrade hur han skulle bemöta Sara, rent socialt, som en omskrivning? Eller går man då över ån efter vatten, och att det helt enkelt är som så, att han bara helt oskyldigt ville veta hur han skulle tilltala henne?

[Anders Karlsson]

Hej,
 
Som jag tolkar det, undrade han bara hur han skulle tilltala henne. Det beskrivs också att hon inte riktigt gillar något av tilltalen. I boken verkar man göra en stor skillnad på titlarna, men i SAOB verkar ju titlarna nästan ha varit synonymer vid den här tiden:
 
Den [titeln Mamsell] övergick på 1700-talet (äv. i formen mamsell) till att användas till l. om kvin­nor som voro döttrar av ofrälse ståndspersoner, i motsats till fröken, som förbehölls åt adelns döttrar. Så småningom kom titeln mademoiselle o. framför allt mamsell att få användning äv. bland lägre samhällsklasser, varvid den stundom er­höll en viss prägel av ringaktning (jfr d).
 
Titeln jungfru tillkom urspr.endast kvinnor av adlig börd, men användes senare till o. om kvinnor tillhörande den för­nämare borgarklassen o. nyttjades redan på 1700-talet till o. om kvinnor ur de lägre sam­hällsklasserna, i sht i städerna.
 
Kan det möjligen vara så att den ena titeln mest användes om ogifta kvinnor i städerna och den andra mest om ogifta kvinnor på landet?
 
Mvh
Anders

[Per Thorsell]

Almqvist har säkert lagt in denna detalj fullt medvetet och dess innebörd var myckat klarare för samtidens läsare än den är för oss.
 
Min tolkning i största korthet:  
Jungfru är den 'finare' titeln och bör alltså föredras i händelse av osäkerhet. Att kalla Sara för mamsell skulle placera henne i nivå med dem som står i snusbod eller serverar på värdshus.
Å andra sidan: En jungfru är en sysslolös hemmadotter som förnöter sin tid med att läsa dåliga romaner, brodera och vänta på en friare som pappa kan godkänna, medan en mamsell är en modern, självförsörjande yrkeskvinna.
Slutligen: En jungfru skulle inte ensam företa en sådan här resa och hon skulle absolut inte utan vidare inlåta sig i samtal med en främmande man.
 
Titelbryderiet faller alltså väl in i Almqvists tendens och avsikt med romanen.

[Anders Karlsson]

Det verkar rimligt, problemet är bara att båda titlarna verkar ha sjunkit i status vid den här tiden. Är det självklart att en jungfru var finare än en mamsell?
 
Kanske inte så mycket nytt, men jag hittade en del information på http://aforum.genealogi.se/discus/messages/1063/76728.html.

[Göran Stenberg]

Det är min bestämda uppfattning att jungfru under hela senare delen av 1700-talet och givetvis också senare var socialt underställd mamsell, demoiselle, mademoiselle.
Problemet med Sara Videbeck är om hon är en finare mamsell eller en enklare jungfru.

[Göran Stenberg]

Och på 1860-talet hade mamsellerna sjunkit så mycket i språkligt socialt hänseende att den s k aftonbladsreformen kom, dvs den som banade väg för att ett allmänt fröken-tilltal. I dag säger vi fröken till servitriser.

[Göran Stenberg]

Men Per har en poäng i att jungfru länge hade en mer rural utbredning och att mamsell  var vanligare i urban miljö. Detta bekräftas ju också av SAOB-artikeln.

[Torsten Berglund]

Uppsalahistorikern Sten Carlsson (1917-1989) har publicerat den för denna diskussion relevanta studien Fröknar, mamseller, jungfrur och pigor. Ogifta kvinnor i det svenska ståndssamhället (Studia historica Upsalaiensia 90, Uppsala 1977).
 
Carlsson är av samma uppfattning som Göran Stenberg när det gäller skillnaden mellan jungfru och mamsell/demoiselle. Han skriver (s. 16) att Titeln jungfru hade ursprungligen en högförnäm klang. Folkvisans 'stolts jungfru' tillhörde samhällets högsta skikt. Vidare skriver han att döttrar till präster och ofrälse ståndspersoner kallade sig stundom jungfru ännu omkring 1800. Titeln utsmyckades ibland med epitet som 'dygdeädel' eller 'dygderik'. Under ståndstidens slutskede var jungfrutiteln nedflyttad till det lägre borgerskapet och socialt likvärdiga grupper, som höjde sig över den rena allmogen utan att uppfattas som ståndspersoner. Titeln var vida vanligare i städerna än på landsbygden.  
 
Om mademoiselle/mamsell/demoiselle skriver Carlsson att titeln på 1600-talet betecknade en ogift ofrälse kvinna av relativt hög status, och vidare att under ståndstidens senare skede kom titeln att användas av och om ogifta döttrar till präster, ofrälse ståndspersoner och välsituerade borgare. Titeln, som efter hand utsattes för en viss inflation, tycks ha varit något mer lättförvärvad i städerna än på landsbygden. Genom en liberal tidningskampanj 1866 (i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning samt i Aftonbladet) dödförklarades mamselltiteln, som ansågs otidsenlig sedan adeln upphört att vara riksdagsstånd. Mamsellerna skulle nu kallas fröknar. Det dröjde dock åtskilliga årtionden innan denna referm slagit igenom i hela landet.  
 
Titeln jungfru var under ståndstidens slutskede alltså nedflyttad till det lägre borgerskapet och likställda grupper i samhället som inte uppfattades som ståndspersoner men höjde sig över den rena allmogen (murargesällsdottern som kallades jungfru, enligt ett tidigare inlägg av Stefan Lejon, är ett exempel på detta). Mamselltiteln användes framför allt av ogifta döttrar till präster, ofrälse ståndspersoner och välsituerade borgare.

[Anders Karlsson]

Har själv några exempel på jungfrur:
 
Min mmmfmfmmm Katarina Elisabet Stålhammar (1680-1730) var adlig och kallas i vigselnotisen från 1714 för jungfru. (Hon gifte sig med den ofrälse trumpetaren/kvartermästaren Olof Edman.)
 
Flera av min mmmfmf inspektoren Anders Hultmans (1783-1839) barn har jungfrur som faddrar: jungfru Maria ... Fröberg på Läggevi, jungfru Kristina, jungfru Katarina Godhe och jungfru Kristina Fröberg.
 
Det finns också andra jungfrur som varit vittnen: jungfru Kristina Schen... (vid ett dop i Stavby i Uppland 1694), jungfru Lindberg (vid ett dop i Österlövsta i Uppland 1778), jungfru Fredrika Zigstedt (vid ett dop i Balingsta i Uppland 1807), jungfru Anna Katarina Åberg (vid ett dop i Alunda i Uppland 1831).
 
Det finns färre mamseller bland faddrarna, men ändå ett par exempel: doktorinnan Wijkman och mamsell Ulrika Wijkman (vid ett dop i Hagby i Uppland 1801), samt en släkting som 1878 hyrde lägenhet hos en mamsell Sofia Lovisa Södervik i Stockholm. Så sent som 1878 verkar alltså mamselltiteln ha använts.
 
Vet inte om detta säger så mycket, mer än att jungfrutiteln var vanligare än mamselltiteln på landsbygden. Kan man anta att många av dessa jungfrur, i alla fall de från sent 1700-tal och framåt, var prästdöttrar?
 
(Meddelandet ändrat av andkar den 13 april, 2009)

[Leif R. Blom]

1835 har jag två kvinnor (40-50 år,ogifta officersdöttrar), som kallar sej fröken i mantalslängden från Åbo. Det lustiga tycker jag ändå är att de bytt sina dopnamn Elisabeth och Anna Fredrika till Lisette och Annette Fredrique.
Trots förfranskningen, så använder man alltså inte titeln mademoiselle.
Intressant är också att såväl mamsell som jungfru och fröken med tiden blivit yrkestitlar.
Mvh Leif R.

[Göran Stenberg]

Det franska inflytandet blev påtagligt mindre under 1800-talets förra hälft eller rättare sagt franskan började vandra nedåt och kom in i folkets språk, ofta i förvrängd form. Även detta kommenteras roligt nog av huvudpersonen i Det går an, men franskan behöll sitt prestigevärde längre i Finland och Norrland, dvs i mer perifera områden. Därför är Leifs exempel intressant. Själv har jag en Anna Magdalena Stenberg, f Strinnholm, sporadiskt kallad Annette, i Umeå från ungefär samma tid, och en Elisabeth Margaretha Turdfjaell, f Westman, kallad Lisette som dopvittne i Piteå på 1830-talet. Så sent som på 1860-talet kallades Fredrikor i Haparanda för Fredrique. Är liknande förfranskningar lika vanliga under karljohanstiden och senare i exv Stockholm och Skåne?
I fråga om frökentiteln tycker jag att detta är mer anmärkningsvärt. Men officerskåren stod ju så nära aristokratin man kunde komma och så kan man väl dessutom undra om det var lättare att  annektera frökentitlar i flerspråkiga Finland frigjort från Sverige, dvs dess ståndsriksdag och etikettsregler.

[Leif R. Blom]

Mantalslängderna i Stockholm ger följande, för fröken 1835, 116 stycken i pricip bara adliga, 1865, 138 stycken likaledes, dvs ganska statiskt.
För mademoiselle 1830, 31 stycken borgerliga namn, 1860 ingen mademoiselle!
För jungfru 1835, 400 stycken (något blandat med syjungfru och bodjungfru),
blandade namn, 1865, 1600 stycken (mycket blandat med syjungfru), blandade namn. Mademoiselle hade redan 1835 krympt till 9 stycken och 1865 fanns inte heller då någon mademoiselle.  
Under perioden förekommer som titel för kvinnor ofta -dotter i någon sammansättning med faderns yrke, även om de är över 30-40 år!
Mina kvinnor i Åbo, som inte är systrar, återfinner jag tyvärr inte efter
1835, så jag vet inte hur de benämns, eller kallar sej senare.
Mvh Leif R.

[Anders Karlsson]

Att det inte finns någon mademoiselle i Stockholm 1860 kan kanske bero på att de i stället står som mamseller. Så sent som 1878 verkar mamselltiteln ha använts i Stockholm (se ovan).
 
Även i Det går an finns en Annette. Troligen såg man det bara som en variant av Anna. Det är nog först i modern tid som namn (och till stor del även stavningen) blivit mera låst.
 
Mvh
Anders

[Leif R. Blom]

Mamsell-benämningen verkar explodera under 1800-talet, från 118 stycken i Stockholm 1835, till 1730 stycken 1865. I mantalslängden 1855 kan man också uppskatta deras ålder och den tycks variera från 20 år och uppåt.
Sammansättningen med -dotter ökar också, från 677 stycken 1835, till 1123 stycken 1865. Både -sonnamn och adelsnamn förekommer i båda kategorierna.
Mvh Leif R.

[Göran Stenberg]

Frågan är om det är en skriftspråkspraktik. De tidigare mademoisellerna och demoisellerna har kanske benämnts mamseller  i talspråk?
Patronymikon-statistiken är ju högintressant, för den visar hur titeln är på väg nedåt.
Tack Leif!
 
(Meddelandet ändrat av Gst den 18 april, 2009)

[Göran Stenberg]

Fast ang yrkesbenämningen husmamsell som fortfarande var vanlig i slutet av 1800-talet har jag inte känslan att den på något sätt hade dålig klang. En husmamsell hade väl ungefär samma ställning som en guvernant? Men som alltid baserar sig mina erfarenheter på förhållandena i Norrland.

[Göran Stenberg]

Torsten! Stort tack för tipset om Sten Carlssons bok enl ovan! Jag har tidigare läst hans böcker om ståndscirkulation, men den här specialstudien var verkligen intressant, dvs även den.
Hälsningar!
 
 
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 19 april, 2009)

[Anna-Carin Betzén]

Ett tidningsklipp från 1758 som berör förändringen i tilltal från jungfru till mademoiselle:
 

 
Klippet kommer från Kungliga bibliotekets digitaliserade dagstidningar.

[Göran Stenberg]

Hej! Vilket intressant belägg, d v s just för att det är så tidigt! Möjligen ligger skribenten s a s i framkant. Han skriver i ett mondänt organ och har också syftet att vara lite underhållande samtidigt som han serverar de senaste nyheterna på ordfronten. Men jungfruavvecklingen har uppenbarligen kommit igång i Göteborg.